Jag är absolut inte stressad

Jag har gjort allt annat än förberett mig idag. Tagit in ved, gått på stan, glömt kasse på lindex, träffat gamla klasskompisar, träffat gammal konfirmande, hämtat kasse på lindex, fikat med vänner, skjutsat hem vän, sovit, fikat med grannar, spelat spel med grannar och packat. Och jag är inte alls stressad. Nejdå. Inte alls. Varför skulle jag vara det? Inte blir man väl stressad över att inte riktigt veta vad man ska säga på kvällsandakten. Nej, jag är inte alls stressad.

Åker imorgon. Tillbaka nästa år.

Haiku 27 december 2009

bland all morfinpåverkan
finns smärtan fortfarande kvar
fast i andra kroppar

Världen blev mindre idag

Jag var på promenad med Linus och vi kom in på bugg som ledde till koordination som ledde till simultanförmåga som ledde till att Linus kom att tänka på en seriestrip som hans kusin har gjort. Jan Andersson hette huvudpersonen. Där började en klocka att ringa i mitt huvud. Jag kände igen det namnet. Och jag kände att pulsen ökade avsevärt. Tänk om det kunde vara den jag tänkte på.

Efter lite googlande från Linus iphone kunde jag med säkerhet veta att det var ett namn jag kände igen. Men det var inte just Jan som jag blev så glad över, utan att det är samma kille som har ritat Kristian Svensson. Och Kristian Svensson kära vänner, är typ den bästa serien i hela världen. Jag har läst alla stripar som publicerats och jag är helt fascinerad över kan rita/skriva en sådan bra serie. Helt sjukt att det är Linus kusin. Jag har en kompis som är släkt med en av mina idoler. Helt galet.

Var tog julstämningen vägen? Inte förbi Blåsmark i alla fall.

På tisdag är det läger som gäller igen. Jag har längtat hela hösten efter det här nyåret. Tänk att få fira nyår med en massa vänner och konfirmander. Det kommer att bli så bra. Jag sitter nu och förbereder lite inför seminariet jag och Marianne ska hålla i. Det kommer att handla om bloggar, facebook, vilken bild vi ger av oss själva genom det vi skriver och om hur vi ska skriva och layouta för att få fram de budskap vi vill sända. Ska bli hur skoj som helst att få prata om det, men det är så svårt att veta hur de som lyssnar kommer att tycka att det är. Jag är så tacksam att jag inte är ensam, utan att vi är två som ska snacka.

Fick dessutom veta igår att jag ska prata inför en kvällsmässa på temat "Varför finns du?". Funderar på att prata om att Gud är som ett barn, tröttnar aldrig på saker, utan glädjs varje gång lika mycket. Får se om det blir vad jag säger i slutändan.

Apropå barn, så börjar jag undra om det är ett tecken på vuxenhet, när man inte har någon julstämning? Eller vad kan det bero på. Jag har inte haft någon julstämning detta år. Men har haft det trevligt i alla fall. En massa sällskapsspel har det blivit. I dag spöade jag till exempel skiten ur far och bror i kort. Supernice!

Finns verkligen tystnaden?

Mitt i allt fixande stannar vi upp och bara tänker.

Önskelista från julfesten

Hjälmared 21 december

Kära tomten

Det är Ylva som skriver. Jag vet inte om du kommer ihåg mig, det var ju så länge sen sist. Då brukade jag springa runt i prinsessklänningar, jag brukade leka med käpphästar och jag avskydde kokta ägg, ja det gör jag ju fortfarande.
Jag vet att det var länge sedan vi hördes av. Eller ja, det var väl snarare länge sedan jag hörde av mig. Men det beror faktiskt på den där incidenten -99. Den fick mig att tappa tron på dig.
Minns du den julen? Det var som vanligt kallt och mycket snö. I två månader hade jag väntat på dig. I två månader. Jag hade skrivit ett sådant fint brev där jag berättade hur bra jag tyckte du var. Jag minns att det jag önskade mig mest av allt var en ferbi, ett sådant där lurvigt odefinierbart djur med gul näbb som man var tvungen att mata.

Så kom julafton, och jag stod framför fönstret och väntade på dig. Du kom på en spark, jag antog att du var snäll mot renarna och lät dem vila ett litet tag. Men jag måste erkänna att jag var besviken. Jag ville ju träffa Rudolf. Mamma hade berättat om hans röda mule och jag hade hoppats på att få se om det verkligen kunde vara sant.

Ja i alla fall, för att göra en rätt så kort historia ännu kortare så ramlade ditt skägg av när du skulle ge mig mina klappar. Ditt skägg ramlade av. Minns du hur jag gråtandes sprang i väg? Det tog flera veckor innan jag kunde somna på en torr kudde. Det gjorde så ont att se att Miriam den dumma tjejen på kvarteret hade haft rätt, du fanns inte på riktigt. Det är först nu, elva år senare, som jag inser att ditt lösskägg inte var ett bevis på din icke existens. Nej, det handlade bara om att du skämdes för din dåliga skäggväxt. Och det är helt okej. Det är okej att ha komplex och att köpa lösskägg på ica maxi. Jag har också komplex, som för min tandställning. Men jag låter det inte gå ut över oskyldiga små barn.
Anledningen till att jag skriver är att jag verkligen önskar mig en sak den här julen. Jag önskar mig det till och med ännu mer än den där fula ferbin. Bara en sak önskar jag mig. Så du kan väl skippa den där iphonen, om du hade tänkt ge mig en sådan, det hade i och för sig varit behövligt för mobilen som jag har nu, gav du mig i nian. Det är faktiskt fyra år sedan. Men nej, ingen iphone vill jag ha. Ingen trisslott heller, det är bara skit, jag vinner ju aldrig. Jag klarar mig utan aladinasken också som jag annars får varje år. Jag kan lika gärna sno några från brorsan när han inte ser. Det räcker.

Nej, det är bara en sak som jag önskar mig detta år. Bara en sak. Det borde du väl kunna fixa. Jag menar, om det bara är en sak som man önskar sig så borde det vara självklart att man får den. Det är det minsta man kan begära. Speciellt med tanke på den traumatiska upplevelse som du orsakade mig för elva år sedan. Någonting borde jag väl få som ersättning?

Så det är nästan bäst för dig att du ger mig julklappen som jag vill ha. Annars berättar jag för andra om din dåliga skäggväxt och det vill du väl inte att alla ska få reda på?
God jul önskar Ylva



Ps jag höll på att glömma. Det jag önskar mig är att nästa termin här på Hjälmared aldrig ska ta slut. Ds.

Lång tågresa och skateboard

Jag börjar ana att det här jullovet kommer att flyga fram. Det är redan julafton och jag har inte slagit in en endaste julklapp, jag är inte ens klar med alla! Men det får lov att ordna sig.

I måndags var det julfest på Hjälmared. Helt galet stort julbord. Och jag gör varje år samma misstag att ta alldeles för mycket mat. Det kändes som jag skulle rulla fram efter den middagen. Sedan var det julfest i aulan, med fantastisk underhållning av Cabaret-gänget och Lina och Åsa, som Kungen och Silvia. Högklassigt.

Dagen efter var alla trötta efter olika lite sömn. Men vi fick en trevlig sista dag på skolan, med julmorgonbön, julklappslek och en massa kramar.

Sedan började resan hem. Jag hänvisar till Karro som har beskrivit denna 24 timmars resa på ett utomordentligt sätt. Kan ju säga att man inte var så pigg när man kom hem. Men glad efter en trevlig resa med fina vänner. Tycker dock synd om konduktören som bad oss att inte hata de som jobbat på tåget, utan om vi skulle hata någon så skulle vi hata företaget. Det vill säga SJ.

Igår blev det lite sistaminutenjulhandel med Robert och en massa ramlande i rampen i Stockbäcken. Jag fattar inte att det kan vara så roligt att åka på en bräda med små hjul på, men det är skoj. Det är dock inte lika härligt med alla blåmärken dagen efter. Jag lyckades med konststycket att få blåmärken på höger knä, höger höft, höger armbåge och höger tumme (!).

Och gårdagen avslutades med en liten återträff med klassen från gymnasiet. Riktigt trevligt att träffa alla igen!

Nu ska här produceras julklappar!

GOD JUL!

21 december

Dålig uppdatering, jag vet. När jag är tillbaka till Blåsmark blir det bättring.

Jag åker från Hjälmared strax.

Interpretation

Jag är så bortskämd här, inga läxor och inga inlämningar. Egentligen. Så när vi väl har en så är det jobbigt. Men nu säger jag att interpretationen är klar. Jag hade lätt kunnat skriva mer. Jag borde ha skrivit mer. Jag hade velat skriva mer. Men jag orkar inte nu. Måste skriva klart brevet till tomten som ska läsas upp imorgon på julfesten.

Två dagar kvar till hemresa och jag förundras över hur många skor jag tänker ta med mig.

Haiku från 2007

en köld i stillhet
svepande, lugnets musik
norrsken dansar vals

Blogginlägg tillägnat Magda och Sofia. Glasfusing.

Sofia påminde mig idag om att jag inte visat glassmyckena jag gjorde för någon månad sedan. Magda jag ber om ursäkt för min oerhörda försening. Men här kommer äntligen några bilder.

Elefanterna flyger nästan; Ylva har julpyntat.

Idag (eller nu är det väl snarare igår), blev mitt livsläge vertikalt igen. Så otroligt skönt att vara tillbaka till det normala.

Under dagen har vi spelat dockteater och skrivit uppskattningsbrev till varandra. (Det borde man göra så mycket oftare!) Dessutom har det julhandlats, hamburgats och gråtits framför "Allt för min syster". En perfekt sista fredag innan lovet.

Imorgon ska stora ting ske; Mitt mål är att skriva klart interpretationen, städa (dammsugning börjar få statusen 'livsnödvändigt') samt fixa lite julklappar. Vi får väl se hur mycket jag hinner.

Måste bara visa hur fint jag fått det i fönstret. Tackar Sindi för att jag får låna stjärnan. (Jag hinner i alla fall se den i fyra dagar!)

16 december

Betraktar världen med stängda ögon från ett horisontellt läge.

Till och med näsan fryser nu

Andra besöket hos tandläkaren på mindre än en och en halv vecka. Nu hoppas jag bara att tandställningen håller sig i styr över jullovet. Orkar inte med något mer tjorv.

Ikväll är det badmintonturnering som står på programmet.

Slut på uppdatering från ett halvt ihjälfruset Hjälmared.

När tankar byter plats

När drömmar kommer flygande och landar i ens fingrar. Då sjunger livet igen.

Det är väl klart

Det är väl klart att en propp ska gå i huset, på kvällen när alla sover.
Det är väl klart att jag ska borsta tänderna i skenet av mobillampan.
Det är väl klart att jag ska bli klarvaken när jag inser att hela tandborsten är röd.
Det är väl klart att den nya ståltråden i tandställningen ska skapa en infektion.
Det är väl klart att jag inte har en nog liten pincett för att fixa till det själv.

Jag är inte alls bitter, nej då.

Tillbaka till overkligheten

En vecka har gått utan facebook, bloggar, film och tv (förutom middagen som intogs i Anitas framför handbollen, men det var ett nödvändigt ont. Vem vill äta middag själv en fredag?) och det har gått bra. Det rekommenderas. Har man bara bestämt sig är det inte alls någon fara på taket.

Dock är det trevligt att få läsa bloggar och skriva igen. Men facebook hade jag absolut kunnat vara utan ännu längre. Under veckan som gått har jag bland annat varit hos tandläkaren (kan numera inte gapa hur stort jag vill då jag har gummiband mellan käkarna), låtit drömmarna flyga högre än på länge, dansat i kapellet, skippat två frukostar (sängen är varm och sköööön), buggkursat med folk, diskuterat om varje val vi gör är egobaserat, sjungit godnattsång, skrivit dockteater om ketchup, sängpratbönat med Emma, känt lugn inför framtida ärlighet, bastat och ätit våfflor med tjejer från buggen, redigerat vykort, icapromenerat, buggat i Borås med en hel massa vänner från skolan (Och lärt mig foxa! Känner mig inte längre som en elefant på is!), övernattat hos Sindi, åkt tåg från Horred till Varberg till Göteborg till Alingsås, luciamyst och sett en helt sjuk/galen/dålig/skrattretande musikal hemma hos vår lärare Hanna.

En bra vecka helt enkelt.


På lektionen Kommunikationn fick vi i uppgift att göra vykort som ska tryckas upp och senare säljas i vår kiosk. Här får ni smakprov på de två vykorten som jag och Anna knåpat ihop.

Nu är det bara åtta dagar kvar tills vi beger oss norr igen. Tänk hur fort den här terminen har gått, men det måste ju vara ett sjukt bra betyg. Ska dock bli underbart att komma hem till familj och vänner i Piteå. Ni ska veta att ni är saknade.

Fasta- förhoppningsvis tillbaka om en vecka

Jag har alltid trott att fasta är att avstå från mat under en längre tid. Eller som Sofia uttryckte det idag, när jag ställde frågan vad 'fasta' är:
- Någonting jobbigt.

Men Jonathan har under de senaste veckorna pratat gott om att fasta. Och då inte att fasta ifrån mat, utan ifrån det som tar för mycket fokus och tid i ens vardag och istället vända blicken till Gud och andra goda saker här i livet.

Visste ni att vi idag faktiskt börjar den andra fasteperioden det här året? Jag tror inte att det är så många som vet att det är en fasta innan jul också. Jag visste i alla fall inte det. Men nu när jag gör det har jag faktiskt tänkt att fasta. I alla fall en vecka. Så från imorgon och en vecka framåt kommer jag inte blogga, inte facebooka och inte se film eller tv-serier på datorn. Det är faktiskt sjukt hur mycket tid som faktiskt går åt till de sakerna. Det ska bli spännande att se vad man kan göra av den tiden istället. Och hur det kommer att kännas.

Så, förhoppningsvis kommer det ett inlägg nästa måndag om hur det har varit. (Förhoppningsviset står för att om det går jättebra och jag klarar mig, så kommer jag att hålla ut till jul. Men jag börjar med en vecka.)

Dagen efter Hjälmareds julmarknad

Vi gör inte alls det vi borde (läs jag), men vi gör mycket annat (läs jag och Sofia). Vi ligger på en säng och snackar halva dagen, vi slåss med kuddar (läs jag), vi äter makaroner och bacon och vi är brutalt ärliga. Det är så det går till på en riktigt bra söndag.

Och angående gårdagens marknad så fick vi in 43 000 kronor på loppisen. Ska bli spännande att höra ur mycket det blev tillsammans med alla andra aktiviteter.
Det var galet mycket folk när vi öppnade. En del människors blickar skrämde mig när de sökte igenom borden efter fynd. Och det första vi sålde var två gamla oboyburkar och såpa från typ 40-talet. Galet.

Loppis, massage och pizza

Loppisförberedelsena är nu över. Det har packats upp x antal ölglas, diskats krukor, prismärkt en massa och imorgon gäller det. Klockan två kommer folket inrusande för att fynda.

Dagens skönaste var gratismassagen jag och Sindi fick av hälsocoachen Viktor, som behövde träna inför relaxavdelningen imorgon. Så skönt att i tjugo minuter bara ligga ner och få rygg/nackmassage.

Denna härliga dag avslutades med att vi gick ut och åt och firade Emma som fyller år idag och nyligen har förlovat sig. Det är bra med lite miljöombyte och att få umgås på andra sätt än bara på skolan. Dock var det inte det lättaste att komma iväg. Till en början hade vi ingen minibuss att låna, men det löste sig senare. Men så kom vi knappt in i den eftersom ena dörren frusit igen, det var bara att klättra in genom bagaget. Och till råga på allt hade vi en aning problem med att hitta ingången till resturangen. Och efter fyrtiofem minuters hungrig väntan fick vi vår pizza med honung och vhili kyckling, advokado, ananas och bacon. Gött.

Inte för att tjata, men det är fantastiskt hur fina människor det finns här.

Lycka #30

Lycka är att prata nästan två timmar med fantastiska Ulrika.

Sista ordet (och segern) är min.

Jag förvånas ännu en gång över hur mycket som kan hända här på Hjälmared.
Igår startade arbetet inför julmarknaden på riktigt. Jag är i loppisgruppen och igår packades sjukt mycket saker upp och idag har jag mest diskat och putsat silver. Men det blir roligt att sälja på lördag. Lite sommarkänsla får jag trots vinterkylan.

Och apropå kyla, så hade jag imorse 12 grader i mitt rum. Detta var anledningen till att jag inte sov i mitt rum. Natten innan la jag mig med tjocksockar och fingervantar, men vaknade ändå vid fyra och fick ställa mig upp för att få igång blodet och sedan klä på mig en massa kläder. Som tur har vi nu kommit på varifrån kylan kommer. Tydligen var inte fönstrena nog stängda (haken högst upp var inte fastsatt), så jag hoppas på att få en varm natt.

Irritation och mysfaktorn igår var strömavbrottet som kom efter middagen. Jag var då trött efter loppisarbetet och mörkret samt kylan, blev dropparna. Oj, vad jag längtade hem. Men som vanligt pendlade humöret tillbaka efter lite lätt heta diskussioner angående kvinnligt/manligt och människovärde. Sedan blev allt bara bättre och bättre med te och madrassmysprat.

Gårdagens höjdpunkt var dock de sista fem minuterna innan lunch, då Jonathan avslutade lektionen med att säga att jag skulle läsa en dikt för klassen. (Jag hade pratat med honom innan.) Jag gick fram och ställde mig, andades några sekunder och började sedan att läsa. Men det var inte vilken dikt som helst utan en hämnddikt riktad till Oscar som tidigare läst en kvinnonedttryckande text för mig. Det var en härlig känsla att få ge igen lite, med glimten i ögat förstås. Men jag tror inte Oscar kommer säga så mycket mer i den frågan. Jag tror allt att jag fått det sista ordet.

Poesins kraft är stor

- Poesikrigar
- Loppmarknar
- Strömavbrottar
- Fryser
- Madrassmyser
- Golvövernattar

Mer info kommer imorgon.

Hinner inte skriva ett längre inlägg

Förlorar i schack men somnar ändå med visshet om att morgondagen kommer att bli en minnesvärd dag. Då ska jag ut på slagfältet.

Lycka #29

Lycka är att återigen känna kontroll över sina tankar.

World of goo

Planerat, skrivit kontrakt och spelat World of Goo med Sofia. Så avslutades denna dag.

Ni som inte spelat WoG, ni har missat något stort. Bara så att ni vet.

Vilken roll tar vi kvinnor?

Som tidigare nämnt har vi på själavården pratat om de roller vi får. Och tar.
Och det är ju faktiskt så att vi kvinnor inte är helt oskyldiga till samhällets syn på oss. Vi tar ju den rollen också. Vi tar rollen att gulla och pyssla om och ibland är det skönt att vara den svaga som behöver hjälp. Jag är ett lysande exempel på det, så som mina kära klasskompisar kommenterade i föregående inlägg. Det var jag som uttryckte att jag inte trodde att Sofia skulle kunna hjälpa mig med datorn, för jag tänkte att det behövdes en kille. Då påstod jag ju att kvinnor är otekniska, vilket inte är sant.

Med detta vill jag ha sagt att det inte är bara männens fel att det är ojämställt. (Jag hoppas inte någon tidigare trott att det är det jag menar, för jag tycker verkligen inte att det är bara männens fel. Även om det är många män i historien som är orsaken till hur det ser ut idag.) Men om vi vill se någon förändring idag, måste vi kvinnor också tänka på vilken roll vi går in i. Samtidigt som det inte får vara fel att vilja vara kvinnlig. Det är inte det jag menar med jämställdhet.

Jag menar bara att samma handling ska få samma respons oberoende av könet på den som agerar.

Datorkonstruktion och bönesvar

Internet är tillbaka. Tackar Sofia för hjälpen. Men varför sätter man internetknappen UNDER datorn?!

Måste dock tillägga att jag tror att internethaveriet var ett bönesvar från Gud. Hade tidigare bett om att jag skulle orka ta tag i interpretationsarbetet. Vad händer inte då? Jo, jag lyckas stänga av internet utan att kunna sätta på det igen, och tvingas gå till skolan för att göra saker. Vilket glädjande resulterade i att jag faktiskt satt en och en halv timme med arbetet. Jag har ju en förmåga att jobba bättre vid en sationär dator. Fråga mig inte varför. Men en sak vet jag: Vi har en god Gud.

En god Gud som låter mig få så många fina vänner här, som skapar så många fina pratstunder och härliga skratt. En riktigt god Gud.

Fantomen på operan

Det är konstigt hur en seg och jobbig dag kan förvandlas till trevlig. Det var i alla fall vad som hände igår. Dagen började med att jag, Sindi och Lina besäkte Vinden (second hand-butik) och jag fyndade två virknålar och en julklapp. Det var riktigt mysigt. Sedan satt jag kvar i bilen och pratade med mamma och pappa medan de andra flickorna handlade. Det var först när vi kom hem igen som dagen började spy galla på mig. Så jag intog sängläge och stannade där till dess det var dags att göra sig i ordning för hemafton. (egentligen skulle jag väl ha följt med på julavslutningen på buggen, men jag var verkligen otaggad så jag valde att stanna kvar. Vilket jag inte ångrar) Denna kväll till ära var det fantomen på operan som tema, så vi klädde upp oss och gjorde fin fina masker. Kvällen fortsatte med trerättersmiddag och lite tävlingar och avslutades med The holiday. Riktigt fin kväll.

(Det kommer några bilder från kvällen senare. Jag skriver på skolans dator nu, eftersom jag, duktig som jag är, lyckats trycka på någon knapp på min egna dator så att internet inte fungerar och jag kan inte lista ut hur man får tillbaka det. Suck.)

Uppdatering: Två bilder från kvällen; Lina, Sofia och Sindi med deras fina masker.

Och den fin fina dukningen.

Jämställdhet och stickat pannband

Idag på själavården pratade vi om olika roller som finns i grupper, riktigt riktigt intressant. Och som vanligt (i alla fall den senaste veckan) skapades diskussioner om kvinnor och män och jämställdhet. Jag trodde inte att jag kunde reagera så starkt, men jag blir verkligen frustrerad över hur samhället ser ut. Även om kvinnor och män gör samma sak, får mannen alltid bättre rykte. Svinirriterande. Dagens största fråga var; kan det bli jämlikt, eller ska vi acceptera att det alltid kommer att vara som det ser ut idag?

Palt till middag och sedan stickning framför idol. Blev klar med ett pannband och jag blev faktiskt nöjd med det. Första gången jag stickat med flätmönster. 

Lycka #28

Lycka är att läsa "Livet jag längtar efter" av John Ortberg och sedan somna på sängen.

Till Tomten; en "lång" önskelista

Jag önskar mig mod och mindre tankar. Tack på förhand.

Feministen väcks till liv

Vi (eller jag, men ser snyggare ut med vi) har bett, photoshoppat, gjort almanacka, ätit chilichoklad, övat adventsånger, surat över interpretationen, sett två matcher volleyboll, tittat på bonde söker fru, fått ont i nacke och hjärta när Martin spelat world of goo (för övrigt världens bästa spel), kollat in folks kusiner och spelat othello (förlorade dock, surt).

Till råga på allt har vi fått lyssnat på en dikt som Oscar "själv hade skrivit". Jovisst. Den var kopierad rakt av, bortsett från att Oscar tog bort det bästa slutet.
Det var en dikt om manligt och kvinnligt. Kort citat:

"Han tar intiativ, hon tar sig friheter
Han är sensitiv, hon är hysterisk
Han är primitiv, hon är ohygienisk"

Han hade till och med bemödat sig att skriva av den för hand på papper som han senare smusslade ner i min ficka. Men han vet inte i vilket krig han har gett sig in i. Jag tycker synd om pojken.

Herrgårdsdiskussioner; himlen och jaget

"Människan är som gräset och all hennes härlighet som blommorna i gräset. Gräset vissnar och blommorna faller av. Men Herrens ord består i evighet." 1 Pet 1:24-25

Det bibelordet startade dagens diskussion mellan mig, Sindi och Martin.
Kommer vi att vara samma personer när vi kommer till himlen? Kan vi tänka tillbaka på sorgliga minnen, när vi inte ska känna sorg i himlen? Och om vi inte kan tänka tillbaka eller minnas hemska händelser, är vi samma person då?

Och för att kunna svara på den frågan måste man definiera vad jaget är. Är vi våra tankar, känslor och handlingar? Eller finns det något utanför det som är personen? Om Martins "person" skulle flyttas över till min kropp, skulle han kunna göra alla sina ansiktsuttryck, vinna över folk i schack, skulle han ha kvar sin gångstil eller skulle han gå som jag, skulle han ha kvar samma tankesätt eller ta över mitt? Frågorna är många. När bildas "personen"? I den gravida magen, när den föds, innan den ens kommit till mammans kropp?

Om jag tog bort alla mina handlingar och alla mina tankar, skulle jag fortfarande vara jag?

Italien, schack och snö

Och jag kommer somna med ett leende, det har varit en dag fylld av vardagslycka. Trots den jobbiga snön som envisas med att blåsa in genom alla lager kläder.

Vardagslycka:
- Tillbaka till rutiner med frukost, lunch och middag
- Läsa bra bok på bäddad säng i städat rum
- Sova tjugo minuter innan lunch
- Spåna allt mer på Italienresan och resmålen efteråt med Anna. Hamburg ligger just nu ganska högt på listan.
- Kioskhandling (det är sjukt att vi säljer så mycket som vi gör)
- Övning inför adventmorgonandakten på fredag
- Glögg och mattekluringar
- Taizémässa
- Snökrig, gick väl inte bäst för mig. Hamnade med ansiktet ner i snön och öronen fylldes av det vita kalla. (Martin, när du minst anar det. Då du.)
- Schack (Jag vann mot Sofia!)
- Snökrig igen. Denna gång Tomas som fick en massa snö i ansiktet.
- Skypesamtal med pappa

Inlägg till mig själv i framtiden då rummet inte är lika välstädat som nu

Kära Ylva

Hur skönt är det inte att kunna gå fram till sängen utan att behöva kliva över kläder, gå runt stolar och fastna med fötterna i gamla ica-kassar? Hur skönt är det inte att kunna se den vita filten i fotöljen, veta precis var nycklarna ligger och kunna se vilket mönster det är på påslakanet?
Svaret är att det är helt fantastiskt.

Jag vet hur du inte riktigt har utvecklat den där goda förmågan att hålla ordning i närheten av dig själv. Det är därför jag skriver detta. För att påminna dig om den underbara känslan som du får när du kommer in till ett nystädat rum.

Tre regler för att behålla denna ordning:
- Nycklarna ska läggas på hyllan ovanför sängen, bredvid tepåsarna. Ingen annanstans, framförallt aldrig under någonting annat.
- Vid användning av räkningar, handelslappar, gamla läxor, påbörjade dikter, bibliotekskvitton eller dylikt; om det inte är värt att spara släng det på direkten.
- Lägg inte kläder i fåtöljen på kvällarna, lägg tillbaka dem i garderoben eller eventuellt i smutstvättkassen. (ej på golvet, ej på golvet, EJ PÅ GOLVET! FATTAR DU DET?!)




Jag önskar dig all lycka. Lägger till några bilder som kan återge dig en aning motivation. Titta och njut.

Med vänliga hälsningar
Ylva Andersson, Hjälmared 2010-11-22

Händelserik dag? - Det är en underdrift

Igår var en speciell dag, en dag med skyhög nervositet, en dag med massor av skratt, en dag med oförberedda händelser.

Den skyhöga nervositeten resulterade som tur var i att jag kom trea eller fyra i höstfinalen. Så jag är vidare till årsfinalen i maj (lycklig!). Det är galet. Igår var första gången jag lyckats få publiken att skratta (har nog aldrig försökt tidigare heller) men det var en härlig känsla.

Skratten skapades av och med de fantastiska klasskompisarna som följde med till Göteborg, Sofia, Oscar och Martin och senare Anna och Sindi. De flesta skrattattackerna stod Martin för då han sprang in i affärers stöldvarnare (ni vet sådana där som piper när man går förbi med kläder som är larmade), när han glömde att betala för maten han beställt och när han försökte lista ut vad det var tvskärmen framför bussen visade. Andra härliga händelser; jag (som kommer längst bort ifrån) fick för ett stund agera guide genom stationen till nordstan, vi träffade människor som vi inte sett på länge, hade diskussioner om huruvida man ska trycka på plus eller inte när man kliver på spårvagnen, kaniner gjordes av fingervantar, pengar som flashades och snoddes och jazzmusik på toaletten.

Och det mest oförberedda (och hemska) var när vi skulle åka tåg från Göteborg till Alingsås, så tog vi oss endast till Partille eftersom det skett en olycka mellan Lerum och Alingsås. Så vi fick ringa runt till folk som skulle kunna ha möjlighet att hämta oss, men inget napp. Och taxi skulle kosta över 150 kr var. Tillslut kom det i alla fall ersättningsbussar och vi hann tack och lov med den sista bussen in till Hjälmared. Men det var en upplevelse, en hyfsat kall upplevelse.

Poetry slam final

Om en halvtimme bär det iväg till Göteborg och poetry slam finalen. Sa jag att jag var nervös?

Nervositet

Jag trodde inte att jag kunde känna så här, inte nio timmar i förväg. Men jag har ont i magen, jag kan inte sitta still och jag undrar hur jag ska få i mig någon mat.

Dessutom sistatimmarnaändrar jag två av mina dikter. Det är så typiskt mig.

Plötsligt händer det som Elina säger

Någon skulle kanske säga att jag är osocial, någon skulle kanske säga att jag är tråkig, någon skulle kanske säga att jag är trist, men det kan jag ta. För idag var det absolut värt att börja dagen så.

Börja dagen med att vakna av mig själv vid åtta, slå på datorn, ändra lite i en text, prata lite med pappa på skype, somna om, vakna till igen, ha lite ångest över diktskrivandet, gå ut och plocka ihop frukost (mammas äppelkompott, hårdbrödmackor med rökt medwurst, keso och clementiner), se ett avsnitt av ensam mamma söker, bestämma mig för att skriva klart en text, få snabbvisit av Emma som berättade goda nyheter och sedan faktiskt få skriva klart den där trejde dikten till söndag.

Det var lätt värt att vara osocial för att få känna mig nöjd över de texter jag tänkt läsa. Nu är jag i alla fall förberedd för att gå vidare i den första omgången. Skulle det vara så att jag mot förmodan skulle ta mig till finalen (vilket skulle vara hur roligt som helst, men högst otroligt) får jag använda mig av en gammal text som inte är den bästa men som man kan hoppas duger.

Ännu en gång

Ännu en gång förvånar jag mig själv och gör saker som jag aldrig kunnat föreställa mig.
Ännu en gång gläds jag över att jag inte har mer panik inför söndagen.
Ännu en gång irriteras jag över att poesi inte kommer på direkten.


Ännu en gång ska här ätas tacos.

Lite mintsmak efter maten (man upptäcker nya sidor av sig själv)

Med tio timmars sömn i bakfickan har den här fredagen hittills varit riktigt trevlig. Första lektionen innebar att vi skulle ta med oss en socka och göra vårt alterego. Så i en och en halv timme satt vi och knopade med att sy fast ögon, göra rosett och fläta hår.
Sedan var det fika, för en gångs skull med endast en sorts macka att välja på. Husmans är ju inte favoritbrödet för mina tänder (och nu har jag inte ens spänt på flera veckor), men så kom jag på hur man ska göra. Man ska doppa mackan i teet, då blir dte ju hur mjukt som helst!
Sedan avslutade vi skoldagen med att ha själavård, mitt absoluta favoritlektion. Så galet intressant och idag pratades det om grupper, roller och om hur möten med människor kan få oss att både växa och att krympa.

Nu bär det iväg till ica för att inhandla mat inför långhelgen. (Vi är ju lediga på måndag(!))

Det är en sådan dag

Säng, tjocksockar och en sorglig film.

Andningspaus

Hjälmis levererar

Jaha, vad säger man om den här kvällen då?

Galet hög klass och varierat utbud på öppen scen. Allt från stämsjungande backstreet boys till zorro till poi till dikter till trumsolon till beat box. Hela nitton uppträdanden på två timmar. Niiiice.

Dessutom var det riktigt roligt att båda mina framträdanden hamnade på film. (Tack till er som filmade med mobilerna!) Det är läskigt att höra hur jag inte alls låter som jag trott, men skönt att det inte hörs att jag stakar mig, fast det kändes som jag gjorde världens konstigaste paus. Det är irriterande att se hur jag stampar med foten när jag spelar flöjt (jag måste vänja av mig det!), men skojigt att höra hur vår duett faktiskt lät.

Öppen scen på Hjälmared

Vem trodde att Ylva Andersson någon gång skulle säga att det är roligt med innebandy? Inte jag i alla fall. Men livet förvånar ganska ofta nu för tiden.

Ska skynda mig och göra mig i ordning för öppen scen där jag och Karolina ska spela en duett, och jag ska leka lite poet. Jag börjar bli beroende av den här nervositeten och kicken jag får av att stå på scen. Undra om det är farligt?

Akta var du andas

du öppnar munnen som för att andas

men ångrar dig

istället drar jag in det andetaget

vi som alltid delat

är nu noga med vad som är ditt och mitt

vad som är över eller under det förväntade

vad som är till höger eller vänster om gränsen

som om gränsen är svår att definiera

som om gränsen ligger och vakar i osynlighet

som om vi inte visste att vi är gränsen

Lycka #27

Lycka är att spela duett med söta Karro och på första försöket denna dag få det att låta riktigt bra.

Jag tar tillbaka de gånger jag sagt att jag gillar att skriva.

Jag hatar att skriva.



Men älskar att ha skrivit.

14:e november

rädslor viks ihop för att de inte ska bli skrynkliga
de paketeras i ljudisolerade kartonger
- ingen vill höra skräckfilmsskrik i verkligheten
och vi adresserar paketet till platsen under din barndomssäng
där kan alla rysningar samlas

Fruset vatten

Det känns verkligen konstigt när det regnar istället för snöar. Det känns fel.
Så efter en mysdag med hallon och städning, lindy hop och dyr coca-cola, drömmer jag mig bort ett litet tag till Blåsmark och snön.

Taget för ett år sedan.

På Hjälmared kan allting hända.

Avbröts nyss i mitt skrivande av småsten som kastades på fönstret. Jag stack ut huvudet i höstkylan och hoppades på att få se en hemlig beundrare, smygromantisktdrömmandefantasifull som jag är. Men där stod ingen. Och jag kände mig dum, tills Anna och Tomas stack fram sina huvuden vid husknuten.
De är söta de där två.

Sofia; den visa.

Följer Sofias råd och skriver om hur jobbigt det är att försöka skriva en dikt som ska tyckas om av alla.

Lycka #26

Lycka är att prata i telefon och med Jonatan i en timme och sedan få avsluta med att be tillsammans.

Skrivkramparmonstret sitter och skrattar

Jag gillar att skriva, det gör jag verkligen. Men det är så svårt när pressen om att prestera sitter brevid mig och kommenterar varje tangent jag trycker ner.
"Ska du verkligen skriva det där? Varför skulle de som lyssnar tycka att det där är bra? Kom på något roligare, kom på något smartare, kom på något bättre helt enkelt."

Varför ska det vara så svårt att inse att det man skriver faktiskt duger? Varför kommer man ihåg de dikter som man fick lite sämre poäng på och inte dem som folk kom fram och kommenterade efteråt? Varför är man rädd för vad de man känner ska tycka, när man vet att de är dem som hejar på en mest? Varför har alla dessa tankar så hårt grepp om textproduktionen?!

Men jag försöker kämpa emot. Skrev nyss klart en dikt till poetry slam-finalen. Den får helt enkelt duga.
Och så såg jag ett klipp på youtube. En fantastisk dikt och återigen är tankarna där; "Du kommer aldrig kunna skriva  något lika bra."

Klicka, titta och njut av underbar poesi.

Rimlexikon är för tillfället min bästa vän

Det jag aldrig trodde skulle hända, händer: Jag rimmar.

Efter magplasket "Den riktiga poeten" lovade jag mig själv att aldrig ta ett steg in rimvärlden. Men efter fyra år, är jag ändå där.  Och det är roligt. Faktiskt. Ska bli spännande att få se hur resultatet blir.

Kiosken KeTOSSNEH (Kom Till Oss Så Ska Ni Ej Hungra)

Hur ofta köper man godis och läsk för över tvåtusen kronor?
Typ aldrig. Men någon gång måste ju vara den första.

Snöbollskrig är det vi roar oss med.

Trött dag. Trött dag. Trött dag. Och buggen var supertråkig. Slut på kommentarer för denna dag.

Lycka #25

Lycka är att hitta poeter som skriver flödande, levande och ouppnåeligt bra. Inspirationen behöver inte längre pressas fram.

Jag har det så bra. Men det har väl inte undgått någon?

Te och gummistövelluktande rum, kramar, härliga återseenden, Italiendrömmar, Bergspredikan, tysta böner i åtta minuter, promenad runt sjön, korta samtal på madrass på golv, god mat, ensam mamma söker, lovberättelser, kladdkaka i kök, födelsedagssånger. Det är det jag kommit tillbaka till. Lyckan definerad i människor och underbar natur.

När poesin inte väntar på att jag startar datorn.

Att fånga tanken
fängsla den i ord
och få den att stråla

det är så mycket lättare sagt än gjort

Home sweet home? Ja, det känns nästan så.

Jag är på Hjälmared nu. Jag är trött. Men glad. För jag kom tvåa i poetry slam ikväll. Det trodde jag aldrig. Ibland förvånar livet.

Och jag tackar Gud för alla fina människor jag fick träffa under lovet, och alla fina människor som jag nu får krama om igen.

Lycka #24

Lycka är att upptäcka att mor har sålt två ex av min bok. Extra pengar är alltid välkommet.

Jag på en skateboard?

Blåsmark är täckt av snö nu. Helt fantastiskt.
Imorse promenerade jag och pappa till bönhuset där vi fick lyssna på Evelina (en av medlemmarna i vårt underbara band YES (Ylva, Evelina, Samuel)) och David som spelade och sjöng fint. Och en predikan om Jesu återkomst, som verkligen väckte en hel del tankar.

Sedan hände det mest otippade för dagen. Jag och Linus begav oss till Stockbäcken och rampen där. Roligt att de andra som också var där. Och jag fick testa att stå på en skateboard. Okej, jag har gjort det tidigare i kapellhallen på Storstrand, men där är det ju stengolv och en helt annan grej. Jag tackar Magda för att hon orkade springa med mig fram och tillbaka när jag skulle försöka lära mig att pumpa. Sjukt skoj var det. Så jag vet vad jag kommer göra på jullovet.

Nu måste jag ta tag i packandet, för jag åker söderut om fyra timmar. Ska bli underbart att komma tillbaka till Hjälmared. Men det är tråkigt och packa. Jag inser ju att de blir två fullpackade väskor även denna gång.

Att leva i två världar av graden fantastiska

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Eller jag vet för mycket jag vill skriva, men kan inte riktigt sätta ord på det. Hittar inte ord för att beskriva de två underbara världar jag lever i. Hjälmared och Blåsmark. Det är så mycket dubbelt.
Ni vet min rädsla för att Hjälmaredstiden ska ta slut, men samtidigt har jag så mycket att se framemot. Efter planeringen med Marianne inför seminariet vi ska hålla i på Livskraft Polar, kan jag inte annat än att börja räkna ner dagarna tills jag får vara där. Vilken lycka det blir att få träffa en massa gamla konfirmander, vänner och sedan till råga på allt få prata om det jag verkligen brinner för; skrivande, uttryck och skapande. Och i två dagar till och med!

Emma, Rebecka och Hanna förgyllde min kväll med deras närvaro. Trots den halvt frusna kladdkakan blev det fina samtal om allt ifrån Indien till spindlar till Gud till framtiden.

Sedan att få sitta vid köksbordet, äta fruktsallad och prata med pappa i nästan timme försämrar verkligen inte dagens braighet. Sådana samtal kan man inte få nog av.

Och nu lyssnar jag på Michael Johnsson som sjunger "Ögon som vet". Hjälmared i musik. Jag kan inte förneka att jag längtar tillbaka. Det är just det som är lite konstigt, för jag har en fantastisk vecka är uppe i norr. Så många vänner som jag träffar, så många samtal som blir och så många drömmar som blir uttryckta. Men mina tankar är fortfarande i södra Sverige och det ska bli så trevligt att träffa alla igen. Mycket trevligt.

Lycka #23

Lycka är att hitta örhängen på röda korset och få ärva kläder av storasyster när man är en snål och fattig folkhögskolestudent.

Lycka #22

Lycka är att på samma dag få träffa och prata med båda sina favoritarbetskamrater från i somras; Robert och Magda.

Recept för att bli frisk

* Fem avsnitt Ensam mamma söker
* Promenad runt sjön med Ida och Viktor
* Fruktsallad
* Två varv lilla rundan med Linus
* En massa mariekex

Göteborgs poesifestival

Det här året har gått så galet fort. Satt och kollade igenom kort från förra hösten. Tänk att det var ett år sedan jag åkte ner till Göteborgs poesifestival. Ett år sedan jag var galet nervös inför hur det skulle vara där, vilka människor jag skulle bo med, hur jag skulle hitta till vandrarhemmet. Allt blev ju bra, men tänk att det var ett år sedan. Jag fattar det inte. Känns som om det var nyss. Det hade varit roligt att vara där i år också, men en hemresa går faktiskt före poesi. Faktiskt.

Fina minnen, fina minnen.

Piteå är sig likt, förutom den nya rondellen vid röda korset.

Åkte in till busstationen med Rickard när han skulle till jobbet. Och nästan hela bussresan till Skellefteå satt jag och tragglade dikterna till på söndag. Jag vill verkligen kunna dem utantill, då jag tror att man tjänar på det. Men det är svårt att komma ihåg allting, även om jag har skrivit dem själv och vet vad de handlar om. Det är ju inte som en redovisning där man kan improvisera bara man vet huvuddragen. När jag läser en dikt vill jag ju följa den till punkt och pricka, annars är risken väldigt stor att jag glömmer en viktig betoning, paus eller liknande.

I alla fall så åt jag och pappa mat i Skellefteå innan vi for vidare till Kåge och överraskningshälsade på hos farmor och farfar. Först kände farmor inte igen mig, men efter några minuter var jag mig lik tydligen. Hon är söt farmor. Och så fick jag och pappa fika som vanligt. Många olika sorter, de flesta har nu farfar bakat eftersom farmor inte orkar. Jag hade säkert ätit tre sorter och var ganska mätt när farmor började plocka undan. Så ser hon på kakfatet och säger;
- Ja, drömmarna har jag bakat... Men ingen tog av dem.
Och då var jag bara tvungen att ta en till kaka.

Jag är verkligen glad över att farmor och farfar och morfar är pigga. Jag menar, det är över 85 allihop men fortfarande klara i huvudet. Det är få förunnat.

Jag är lite förvånad att det inte kändes mer konstigt att komma hem igen. Eller, det är ju bra det. Men jag hade förväntat mig en annan känsla. For på Nodo och träffade Eva, Sofia och Linnea. Mycket trevligt att träffa tjejerna igen, även om en viss Ullis saknades. Förövrigt hade jag totalt glömt bort vilken låg nivå några av dessa tjejer har på sin humor. Men det skapar ju skratt i alla fall! 

Söndag i Umeå

Fika med morfar, middag med fina Agnes och film med Rickard. Ännu en bra dag.

Smaklökarna ur funktion, check.

Det där jag hokus pokuset jag köpte för att åtgärda min förkylning smakade verkligen apdåligt. Fick kämpa igår med att dricka det fem gånger. Men idag har jag blivit så pass täppt i näsan att jag inte känner någon smak, så nu slinker det ner hur lätt som helst.

Om det nu skulle vara någon som mot förmodan undrade.

Alldeles strax beger jag och Rickard oss mot Bjurholmstrakterna för att hälsa på morfar. Det var verkligen ett tag sedan jag såg honom.

Helkväll med Sofia

Hemmagjord pizza, två sorters muffins, rapporter från två nu olika världar, minnen, skratt, tårar, speciell (!) bussfärd, mässa och en massa prat. Det kan nog beskriva den här kvällen. Riktigt bra helt enkelt.

Och angående bussfärden så har jag inte varit med om något liknande. Halvfylld buss med fulla ungdomar som är utklädda till alltfrån isprinsessan i Narnia till grisar till blåmålat monster. Till råga på allt spelade busschauffören tortyrhög musik av något slags hopkok av afrikansk jazz, råmande kor och repeat. Det gick inte att prata, knappt att tänka.



Sofia och jag.

Lycka #21

Lycka är att sitta i en soffa, lyssna på detektivbyrån och producera ord för fulla muggar.

Lycka #20

Lycka är att ha en bror som ger feedback på dikter.

Norr, älskade norr.

Nu är jag äntligen i Umeå. Eller jag har redan varit här i nio timmar. Det var underbart att kliva av tåget efter en nästintill sömnlös natt och mötas av nyfallen snö och min kära bror.
Underbarheten fortsatte när vi åt frukost efter några timmar sömn här i lägenheten och jag fick testa ett nytt spel som Rickard programmerat till mobilen. Det tog x antal försök innan jag klarade av de tio banorna.

Ska försöka kurera min förkylning som håller på att bryta ut. Något hokus pokus från hälsokostbutik är inhandlat och jag kryper ner i soffan och laddar inför efterlängtat kväll med Sofia J.

Andakt a la Lina, Ylva och Frida

Idag var det jag och de två helt underbara flickorna Lina och Frida som höll i andakten. Om vi hade varit lite nervösa innan så var det inget i jämförelse med vad vi blev när några från Meko kom en kvart innan vi skulle börja och frågade om de fick filma till den reklamfilm som de gör om bibellinjen. Och vi kunde ju inte säga annat än ja. Tänk vilken tajming de hade att de lyckades pricka in den enda andakten hittills där folk springer runt och låtsas vara flygplan och kycklingar i ett försök att visa att det inte spelar någon roll vad man gör för att vara kristen utan det är ens tro som räknas.

Vi tänkte även ha lite nya lovsånger på andakten och en av dessa var en variant av "Välsignelsen". Varken jag eller Frida kunde den sen tidigare utan det var Lina som lärde oss den. Det fanns ackord i lovsångshäftet och Lina kom ihåg nästan all melodi, förutom en rad där vi inte riktigt fick till hur det skulle låta. Det lät som om det var fel ackord, så vi valde att ändra det från B7 till Bm för att det skulle passa in bättre. Och vi tänkte inte mer på det utan övade glatt vidare på andra sånger.
Men så skulle vi avsluta andakten med att sjunga den här Välsignelsen tillsammans med alla i kapellet.  Och allt gick bra tills vi kom till vår påhittade rad och upptäckte att de andra som kunde den sjöng helt annorlunda än vi. Det skapade en lätt skrattattack. Inte tänkte vi på att någon annan skulle kunna den.

Så kan det gå.

Nu ska jag packa det sista inför hemresan imorgon och renbädda så att det är trevligt att komma tillbaka efter lovet.

Interpretation #1

Fram till jul ska vi i Reflektion och tolkning jobba med att göra en interpretation. Det vill säga göra en djupdykning i två verser från Bibeln. Jag valde Jeremia 31:33-34

"Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. De skall inte längre behöva undervisa varandra och säga: ”Lär känna Herren”, ty de skall alla känna mig, från den minste till den störste, säger Herren. Jag skall förlåta dem deras skuld och deras synd skall jag inte längre minnas. " Bibel 2000

Första steget av åtta var att sammanfatta texten i en haiku (5-7-5 stavelser). Detta blev reslutatet:

Tiden är inne
lagen i allas hjärta
känd Gud förlåter

Och nu ska jag sätta mig ner med fyra olika översättningar och jämföra dessa. Jag tycker att det här är superspännande. Men inte just idag. Idag vill jag egentligen bara ligga i sängen och vara. Men det är mycket annat som ska göras. Packa till exempel.

Sista onsdagen

Dammsuger kök, övar inför andakt, letar rim, skriver ut biljetten, tar kort på Jesus-utställningen, skriver dikter till tävling och räknar ner tills jag är på väg hem.

Och ibland förstår man inte allting

När jag vrider på huvudet
och ser
får känslans tyngd mig att ducka
- aldrig tidigare så starkt, aldrig tidigare så länge

en kramp som vill uppmana mig
-be, flicka, be

och för en gångs skull
väntar jag inte tills stenarna börjar ropa

Lycka #19

Lycka är att ha en bror som lovar att köra tre mil för att hämta en klockan tre på natten.

Det här är ingen dikt

För några veckor sedan höll jag i en kvällsandakt där jag läste min dikt "Det här är ingen dikt" som jag skrev för något år sedan. Sofia, min kära skånska klasskompis som gick en teaterlinje förra året, tyckte att den passade till en föreställning som hon visste att teaterlinjen även detta år skulle sätta upp. Så hon mejlade sin gamla lärare och gav honom dikten. Och tydligen tyckte han också om den, för Sofia som var hemma och såg deras föreställning i helgen berättade för mig att de använder min dikt. Det är ju ett av de bästa betygen man kan få; att någon annan vill läsa upp ens dikt. Så jag är glad.

Vad gör jag?

Jag tar mig friheten att blunda för faktumet att det står idrott på schemat, jag äter en limemuffins (som vanligt), jag kröjmar över tänder som älskar att göra ont och jag startar ett word-dokument för att för första gången den här hösten plugga på riktigt. Det är vad jag gör.

Improesi

Vi fortsätter helgen med att äta limemuffins, få roliga nyheter via sms, drömma om butiker, planera inför hemresan och äta passionsfrukt. Och jag beger mig återigen till Göteborg för att denna gång utforska improesins hemligheter.

Somnar till lukten av White Chai

Vi beskriver vår barndom som ett hus. Hur vi kikade ut genom fönstret, hur öppen dörren var och storleken på takfönstret mot Gud.

Dessutom bakar vi kladdiga limemuffins och försöker tänka lite mer än fem procent nya tankar.

Och vi leker med glas när det blåser höstlöv utanför fönstret

Kom nyss hem efter att ha varit på en "prova på glasfusing"- kväll i butiken Glöd (Klickar ni på länken, får ni se en hel massa underbara smycken). Supervärt att för 550 kr få göra två tre egna smycken. Annars kan ett smycke kosta över 600 kr (!). Det är ju mycket roligare att få göra smyckena själv. Det man gör är att skära i glas och limma ihop det i olika lager och sedan bränns de i en ugn. Ska bli spännande att få se det färdiga resultatet.

Dramat spelades upp idag och jag tror att det blev en succé. Har hört rykten om att det fälldes några tårar från publiken.

Nu är det bara åtta dagar kvar tills jag tar tåget upp mot norr för första gången på två månader. Längtar verkligen efter bror min, mamma och pappa och alla vänner. Ska verkligen bli skönt att få komma hem ett tag. Jag tror att många här känner samma sak; det är helt underbart här på Hjälmared, men vi lever lite i en bubbla så det är skönt att få komma ur den ibland.

Google- inte miljövänligt

Dagens fruktansvärda sanning: Två googlesökningar kräver lika mycket energi som om man skulle sätta på en vattenkokare till teet. Fattar ni hur mycket energi vi omedvetet slösar?

Everything - Lifehouse

Under några veckor har vi biblare jobbat med att göra en utställning om Jesus här på skolan. Och ikväll sattes allt upp i korridorer och på toaletter. (Jag ska ta kort senare, så att ni får se hur fint det har blivit.)

Vi har även övat in ett drama (samma som mina fina konfirmander gjorde på sin konfirmation) och idag tog några från Meko (media och kommunikation) kort på de olika scenerna för att vi ska kunna sätta upp dem på utställningen och förklara budskapet lite tydligare.

Fotograf: Samuel Liebendörfer

Lycka #18

Lycka är att ha helt fantastiska klasskompisar och husvänner att dricka te och samtala med om allt och ingenting och lite till. Lycka är också att ett mikrobränt bröd kan få skapa dagens skrattattack, samt att hallprat om kvällen aldrig vill ta slut. Lycka, helt enkelt.

Lycka #17

För en gångs skull är det lycka att det regnar, så att jag för första gången får använda mina röda stövlar.

Det här är en bloggrubrik som jag inte kunde formulera på ett nog bra sätt

Jag tycker att det är dags för lite uppdatering vad gäller fotografifronten, så här kommer lite bilder ifrån fredagen. Det var helt underbart väder här i helgen. Jag kan fortfarande inte fatta att jag får bo så här vackert.


Och att få vara spontan är skoj. Till exempel att få hoppa i en eka och stickande njuta av solen över vattnet. Att sedan ekan går lite lätt pågrund när vi plockar upp en fjärde person är ju bara lite extra spänning i vardagen.

Här är vi i hemaftongruppen i vår fantastiska och hygieniska utstyrsel:



Lycka #16

Lycka är att vakna av födelsedagssång (trots att jag inte fyller år) av underbara konfirmander och ledare som finns 120 mil bort och som jag saknar mycket. Dagen skulle inte kunna börja bättre.

Bugg, bugg, bugg

Idag har det farit full rulle. Efter frukost och halsdukstickande lagade jag, Frida, Andreas, Loke och två lärare mat till fyrtio personer. (Det var alltså vi som höll i den så kallade hemaftonen.) Det blev pasta och cyrryköttfärs med ett kryddigt gräddtäcke och till efterrätt bjöd vi på hemmagjord blåbär och kanelparfait. Det blev galet mycket disk kan jag ju säga. Men vid halvåtta smet jag iväg för att på en kvart göra mig i ordning för att dansa bugg. Och denna gång var det inte en buggkurs med medelåldersmän som knappt kan hålla takten, utan nu var det unga människor som verkligen kunde föra. Hur roligt som helst!

Mysterium #1 - Stickning

Något som fascinerar mig, eller snarare irriterar, är hur en sak (exempelvis halsduk) kan se hur underbar ut som helst på en person (exempelvis hon i garnaffären), men som sedan när någon annan (exempelvis jag) har gjort den själv, inte alls är lika bedårande.

Ett av många mysterium här i världen.

Hon som får orden att dansa vals i femtakt

En helt vanlig dag som avslutades med lite mat, spel och en massa skratt i kavaljersflygeln.
Och precis som alla andra nätter är jag uppe alldeles för sent, men det är det värt när man får läsa en helt underbar text på Hannas blogg. Läs och njut, människor.

Och på uppmaning av en viss skåning ska jag nu sova.

Sovdag

Nacken har fortsatt att vara jobbig. Tänk att man blir så trött och osocial bara för att en liten del av kroppen behagar göra ont. Den fick dock vila mellan lunch och middag då jag sov nästan fyra timmar.

Dagens glädjeämne är i alla fall att jag nu fått pengar ifrån CSN. Skönt att veta att jag kommer klara av att betala hyran. Jag var lite orolig där ett tag.

-

Två händelser idag;
- Nackspärr. Riktigt irriterande. Jag som hade längtat efter att få bugga, men icke det.
- Poetry slam. I en svag minut ringde jag och anmälde mig till sista deltävlingen den 7 november. Jag vet inte om det är dumhet eller dödsdrift.

Tillbakablick

En av de saker som jag längtade efter när jag flyttade var att få komma nära alla kultur (läs poesi) som finns i Göteborg. Jag tänkte att det skulle vara mycket högre klass här nere än i exemeplvis Luleå. Jag blev dock förvånad i helgen över att nivåskillnaden var så liten. Det enda som skiljer Göteborgs och Luleås fria scen för poesi är tiden och medelåldern. Men jag är ändå superglad att vi for och lyssnade. Det var riktigt mysigt att fika gott och lyssna på poeter av alla de slag. Och det ledde ju senare till en hel del inspiration, så jag ska inte klaga allt för mycket.

Annat som vi gjorde i helgen var ju att dansa lindy hop. För två månader sedan hade jag knappt hört talas om dansen. Eller jo, jag hade sett folk på Talang dansa det, men inte mer. Men så berättar Anna i klassen att hon brukar fara och dansa, och hips vips så följde jag med henne. Och det var verkligen en upplevelse.
Först två timmars kurs på engelska. Riktigt roliga ledare. Sedan började själva dansen och lokalen fylldes på med människor. Människor som verkligen gått in för detta och gjort 20-tals frisyrer och var klädda tidsenligt. Bara att se på klänningarna och alla duktiga dansare var en upplevelse i sig. Att själv dansa var av ett helt annat slag. Men skoj var det!

Men jag måste nog säga att höjdpunkten i helgen var natten mellan lördag och söndag. Hur underbart är det inte att sitta och dricka te, äta fruktansvärt gott müsli och bara prata om livet?!

Lycka #15

Lycka är att få fylla ett worddokumet med en massa ogenomtänkta rader och sedan bilda så kallad poesi.

Undrens tid är inte förbi

Känner jag doften av inspiration eller känner jag doften av inspiration?




- sömn, det är överskattat.

Göteborg Göteborg, vilken underbar stad

Jag överlevde helgen i Göteborg.

Jag överlevde faktiskt. Och då menar jag inte att jag undgick döden, utan att jag ÖVERlevde. Levde galet mycket, helt enkelt.
Helgerna här på Hjälmared är bra. Men en helg med Anna i Göteborg, det är faktiskt inte så mycket som slår det.

Men trött är jag, så jag återkommer med en mer detaljerad Göteborgsrapport någon annan dag.

Anna, kära Anna.

Lämnar Hjälmared några dagar

Solen värmer, halva halsduken är nu stíckad, pannkakan ligger i frysen och jag gör mig i ordning för att fara till Göteborg. Ikväll ska jag och Anna fara och dansa lindy hop. Jag är så där lätt nervös eftersom jag aldrig dansat det tidigare. Eller, Anna har som tur lärt mig grundstegen, men ändå. Och på söndag ska vi mysa på i Göteborg, gå och fika på café, kika in i garnaffärer och secondhandfynda. Helgen ser ut att bli riktigt bra!

Underbart var ordet

Jag förstår inte hur mornar kan vara så olika. Igår vaknade jag av att Emma knackade på dörren och det var tolv minuter kvar till morgonandakt. Idag vaknade jag innan väckarklockan ringde.

Underbart är bara förnamnet på att få känna att man har en hel dag framför sig och man kan göra vad man vill i några timmar!

Lycka #14

Lycka är att prata om elefanter och göra skräckfilmsmusik i kapellet.

Lycka #13

Lycka är att ha vänner att prata och dricka te med, men som man också utan dåligt samvete kan köra iväg när sömnen kallar.

Lycka #12

Lycka är att ha en Gud som alltid finns där, även när man inte själv märker det.

Mannen som ägde mycket

Vi har fått tre nya tjejer i klassen så igår hade vi en helt underbar första klassfest hemma hos Jonathan. Dragkamp, döda lejon och alias var några av lekarna som fyllde kvällen.

Sen kväll igår resulterade i seg dag idag. Men det har varit riktigt bra lektioner. Den mest intressanta lektionen idag var NT då vi pratade om hur man kan göra för att få ut så mycket som möjligt ur en bibeltext. Vi utgick från "Mannen som ägde mycket" i Matt 10. Den handlar om en man som frågar Jesus vad han ska göra för att vinna evigt liv. Och Jesus svarar att mannen ska sälja allt och sedan följa honom.

Tidigare har jag tänkt att det handlar om att vi verkligen ska sälja allt och sprida budskapet om Jesus. Men i och med den här lektionen fick jag många nya perspektiv. Och många frågor. Som vanligt. Behöver vi vinna evigt liv? Behöver vi kämpa för att komma till himlen? I Efesierbrevet står det ju att det inte handlar om vad vi gör, utan att evigt liv är en gåva från Gud.

Men ser man till den grekiska grundtexten står det inte 'vinna', utan 'ärva' evigt liv. Och det är stor skillnad. 'Vinna' är något man presterar själv och 'ärva' är något man inte behöver göra något för att få. Och det leder till ännu en fråga och kanske främst en irritationsgrej; varför står det inte 'ärva' i min Bibel om det är så det faktiskt står? Hur många andra ord är inte då också "fel"?

Men man måste dock komma ihåg, precis som Jonathan påpekade, att ordet 'ärva' på grekiska kanske kan betyda 'vinna', det har vi inte kollat upp. Men då är det ju så svårt, när vi översätter Bibeln vem har rätt att välja vilket ord som ska skrivas om det finns flera alternativ?

Just nu önskar jag att vi istället för att ha idrottslektioner (där vi förövrigt leker mellanstadielekar) hade fått lära oss grekiska.

Nu är det Bonde söker fru som står på programmet. Och stickning. Så klart.

Små tankar om garnnystan och tid

Jag erkänner, jag får panik över att inse att tiden här på Hjälmared går svinigt fort. Jag är superrädd att detta år snart ska vara över. Det som skrämmer mig ännu mer är oron över att denna rädsla ska hindra mig från att verkligen njuta.

Men så fick jag en liten tanke när jag såg min stickning ligga på sängen:

När man stickar blir garnnystanet mindre och mindre och halsduken blir längre och längre. Borde det inte vara samma sak med tiden? Tiden här blir bara mindre och mindre, men det vi har gjort blir bara mer och mer. Och det är också något som vi kommer att ha nytta av i framtiden. När halsduken är klar kommer den att kunna värma mig flera år framöver. Samma sak är det kanske med den här tiden på Hjälmared. Tiden försvinner, men det som jag fått uppleva här kommer att finnas inom mig och värma mig i framtiden också.

Jag hoppas i alla fall att det är så.

Frustration över alla frågetecken

En av anledningarna till att jag började här på Hjälmared var för att få diskutera trosrelaterade frågor med människor som också söker svar. Det var vad jag ville och längtade efter. Men jag insåg inte då hur jobbigt det skulle bli.

Det är så många saker som man börjar tänka på här. Så många frågor som väcks. Och det värsta är att inse att det inte finns några enkla svar.

Hej tid, vart tog du vägen?

Fotograf: Emma

Det känns som om det var nyss vi kunde sitta ute på bryggan och bara vara. Tiden springer i väg här i söder. Jag börjar tro att våren snart är här.

Lycka #11

Lycka är att sticka på vit halsduk, lyssna på switchfootlåtar som påminner om kalla nätter i snabba bilar, äta krusbär och bara tänka.

Himmelsk skönhet

Vaknade imorse med att det lyste rosa genom rullgardinen. Hur ofta händer det egentligen?
Så det var bara att stiga upp, plocka fram kamera och fota det underbara.

Så många val, så många möjligheter

Tankar om framtiden tar större plats än sömnen.

Resumé av helgen

I helgen har allt och ingenting hänt. Älskade mamma och pappa kom ner och hälsade på. Så jag hämtade upp dem på stationen i torsdags. Sedan på fredag var det utklädning som gällde. (Det ska vara det varje fredag). Denna gång var det "ut och in, fram och bak" som var temat, vilket resulterade i jeans ut och in och med gylfen bak. Inte särskilt vackert, men det bjuder jag på.

Fredagen fortsatte med att päronen och jag gjorde Alingsås, tittade in i mysiga affärer, drömde om fina smycken och åt pizza. Lördagen fortsatte i samma stil, återigen stan och mat. Men även inköp av garn och rundstickor. Här ska det inte frysas till vintern. Sedan på lördagskvällen var det fin middag för alla som deltog på kamratmötet på Hjälmared. Väldigt god mat och rolig underhållning.

Och idag har det varit en lagom seg dag, då det blev hyfsat sent igår. Trots opepp for jag ändå på buggen. Nu börjar vi kunna några snurrar så att man kan variera sig. Men en man som jag dansade med idag var helt galen i att göra baksnurren. Så hela den låten var det endast den so vi gjorde. Yr är bara förnamnet på vad jag var.

Efteråt åt jag och Elina supergod mat på ett litet café innan vi begav oss till EFS, där en hel del andra Hjälmaredare slöt upp för att vara med på lovsång och bön. Precis vad jag behövde.

Och kvällen avslutades med te och bullar tillsammans med Martin och Sofia.


Bilder från middagen:

Mr Napkinhead

Kamratmöte på Hjälmared

Det är massor med folk här.
Folk som har gått på Hjälmared.

Så därför gör vi oss i ordning för en fin middag.

Sagan om brevet

Det var en gång ett litet brev. Ett brev med endast fem rader. Det här brevet skulle ha kunnat vara oskyldigt. Det hade kunnat vara ofarligt. Jag rent av trevligt. Om det inte hade varit från CSN. Om det inte hade varit en och en halv vecka försenat. Om det inte krävde svar innan måndag. Om det inte hade handlat om pengar.

Men det finns sällan 'om' i verkligheten.

Helt underbara vaktmästare

Jag måste bara få berätta hur fantastiskt snälla vaktmästarna på skolan är. Jag fick ju punktering på cykeln för någon vecka sedan. Och idag tänkte jag ta tag i livet och fara in till stan med hjulet och lämna in det på någon verkstad. Så jag går till vaktisarna och ber den he av hjulet och vad säger de? Jo att det här fixar vi. Vi gör det nu på direkten. Fantastico, som Sofia skulle ha sagt.

Lycka #10

Lycka är kramar och mysprat med älskade människor från norr.

Det är nu bestämt

Efter Emilias kommentar på föregående inlägg samt ett litet snack med mor min är det nu bestämt; de röda stövlarna stannar.

En endaste lektion hade vi idag, skrivarkurs. Tyvärr var det typ mellanstadieklass-grejer som hon gick igenom, så som tempus och perspektiv. Jag har inte ritkigt fattat hur detta ska hjälpa oss att få fram budskap, men det kanske kommer. Dock fick vi skriva texter om "En björn i mormors trädgård". Det var riktigt skoj att lyssna på alla korta berättelser. Min spårade i alla fall ut och slutade med att mormodern tog tag i björnens öron och började rida.

Sedan var det orienteringstävling med hela skolan. Vi blev indelade i olika lag och skulle sedan på en timme försöka ta så många kontroller som möjligt. Jag är väl inte känd för att vara den sportiga tjejen precis så jag måste säga att jag är sjukt nöjd över mig själv när jag och tre tjejer till lyckades fixa ihop fjorton kontroller.

Första frosten och kylan börjar närma sig

Jag och Emma har kommit fram till att tiden här på Hjälmared är lite konstig. Vi lever här på skolan, har några lektioner, nästa inga läxor, men ändå räcker inte tiden till allting som man vill göra. Som att ringa, eller mejla. Så om någon läser det här som väntar mejl eller telefonsamtal så ber jag om ursäkt. Men denna vecka är fylld till bredden av allt och ingenting.

Igår måste ha varit en av de bästa skoldagarna. Vi började med en lektion om skapelsen. Om Bibelns skapelseberättelse, om evolution, om hur vetenskap inte motsäger Bibeln. Sjukt intressant. Och sista lektionen lekte vi land och stad. Och än en gång upptäckte jag en av mina sämre sidor; jag är så galet mycket tävlingsmänniska när det gäller såna tävlingar att det ibland blir jobbigt.

Igårkväll traskade vi runt på en guidad tur i Alingsås. Varje år anordnas Lights in Alingsås, vilket är en stor tillställning där ljusdesigners kommer från hela världen för att belysa delar av stan. Det var fint. Men jag hade alldeles för höga förväntningar.

Och idag har det varit fina samtal med klasskompisar, cykeltur till stan och stövelprovning. De är helt underbara, stövlarna alltså, men jag rymmer inga tjocksockar i dem så jag är i valet och kvalet om jag ska beställa en större storlek... men då blir de svarta, för det är slut röda. Stort i-landsproblem.