Syns inte, finns inte?

Sommarvärmen och min onda hals tar kol på mig. Om ni råkade undra varför bloggen ekar tom på nya inlägg. Dock fick jag ett bra mejl idag. Så lite lycka blev det även denna dag.

Guckusko

De utlovade guckuskorna.

Om jag någon gång hade gäddhäng har det nu ersatts av getinghäng (i alla fall på höger arm)

Helgen som gått klättrade redan på fredagen upp på topplistan för sommarens bästa dagar. Trots att den enda doften jag kände på jobbet från sju till tre var bajs. Men sen fick jag ju möta upp världens finaste pojke på busstationen och då var allt äckelgöra på jobbet som bortblåst.

För att göra beskrivningen av midsommarafton inte allt för lång; upphämtning av Sofia för att sedan bege oss till Kustkyrkan där det var stort knytkalas, galet god mat, dans runt midsommarstång, tipsrundor, brännboll (eller snarare krig mot myggen), efterrätt, massor med härliga människor att prata och skratta med. Fantastisk kväll helt enkelt.

På lördagen tog jag och Zacke bilen och begav oss till vår sommarstuga där mor, far, farmor och farfar redan befann sig. Även där lyckades vi bjudas på god mat. Kändes som vi skulle rulla fram sen. Vilket vi i och för sig senare gjorde då vi satte oss på fyrhjulingen och gasade någon timme på de nya skogsvägarna som jag hittade förra sommaren. Dessutom passade vi på att kika in i gamla övergivna hus och jakttorn. Man vet aldrig vad man kan hitta där för någonting. Men vi hittade till exempel meterlånga reklamskyltar för Sailor - erkänt gott öl (?). Fortsatte dagen med att äta, säga hej till Guckuskorna som höll på att blomma ut (fridlysta orkidéer) och spelade Bezzerwizzer. Mamma hade snackat ner sig själv hela dagen, men går sedan och vinner. Till och med sportfrågorna klarade hon av. Imponerande.

Dock avslutades sommarstugevistelsen med att jag vaknade mitt i natten för att en geting ansåg att det vore av högsta graden lycka att sticka mig i underarmen. Inte särskilt bekvämt uppvaknande kan jag tala om. Alvedon och vatten gjorde tack och lov susen för att det inte skulle göra ont längre. Men nu idag när jag vaknade, hade det svullnat upp riktigt mycket och kliar något fasligt.

Och igår var höjdpunkten att träffa Magda, äta kladdkaka och inspireras till lite hattmakeri.

Och om jag inte hade suttit vid pappas datorn hade jag visat någon bild. På vad vet jag inte riktigt eftersom jag inte tagit några kort i helgen. Men en lite guckusko hade jag i alla fall kunnat leta fram. Men men, det får bli någon annan gång.

Hämtar lite luft utanför arbetets bubbla

Jobba, äta och sova. Det känns som om det är det enda jag håller på med just nu. Tröttheten i typ klöverheten, eller någonting sådant. Fick dock ett härligt avbrott i mitt nuvarande enformiga liv i kväll. Pizza och spel med några fina flickor. Lycka.

De senaste 24 timmarna

Fixar till sommarschemat, städar i sommarstugan, byter mobil, fikar med vänner, lyckas pricka in sen fläskfilémiddag i stan, gör mål i NHL och sover länge för att ladda inför jobbet.

Sommarens första blommor som fastnat på kort

Tror att jag nämnde det för någon vecka sedan, att jag har levt med sorgen över att min systemkamera hade gett upp livsgnistan. Men nu var ju tack och lov fallet inte så. Därför passade jag på att ha en fotosessionsdejt med eftermiddagssolen, himlen och mammas blommor. Lycka.

Det är inte en fågelsång jag skriver

När du försöker förstå genom mina ord

är du som en fågel
som flyger in i köksfönstret

- ingenting är som det ser ut att vara

Trädklätterskan är i farten

Läser en dikt av en poet
om att välja ett träd
om att välja bort andra

och jag inser att så är det

"Det händer andra, inte mig."

Under de senaste 24 timmarna har det hänt mer än på mycket länge. Nytt jobb hade varit nog. Men det räckte tydligen inte. Så det blev till att bli påkörd också. På avfarten från E4 körde den andra bilen in i dragkroken på min bil. Det var låg hastighet, men ändå tillräcklig för att det skulle kännas. Det var konstigt hur lugn jag var då när det hände. Gick bara ut och fixade med telefonnummer och sådant. Det är först nu, hemma, efter att ha pratat med folk om det som chocken kommer. Det är så lätt hänt att det går illa i trafiken. Och tänk hur lite som krävs för att vår kropp ska ta skada. Känner av min nacke lite grann. Jag hoppas och ber för att den bara behöver vila och att det inte kommer bli värre.

Lycka #60

Lycka är att hitta ett fint vitt skrivbord för 100 kronor. Blocket är grejen.

När suddgummi inte räcker till

Jag sitter med en tavla framför mig och har faktiskt tagit tillfället i akt och varit lite kreativ. Och högstadieminnesbilder passerar i mitt huvud. Varför vet jag inte riktigt. Vår bildlärare älskade att prata. Men det är inte många av hans ord som jag kommer ihåg. Men en sak minns jag. "Det är oftast av misstagen man får de finaste detaljerna."

Jag hoppas att han har rätt, för jag inleder nu operation "ritaövertextensomblevful". Wish me luck.

Och jag hälsar Vera välkommen

Sebastian och Cia har nu fått ännu en person att skapa historia med. Vera, den långa och högljudda vännen till Sebastian.

Jag tycker det är så spännande att gå på promenader och tänka, för helt plötsligt har frågetecken rätats ut och historien bara växer och känns mer och mer verklig. Nu letar jag bara namnet på den kvinnliga huvudpersonen (är lite smått irriterad, nej fel ord, jag är snarare lite otålig, på mig själv att jag är så noga med namnen och dess färger), sedan är de största karaktärerna skapade. Tror jag i alla fall. Om det inte händer något stort på vägen. Vilket dock inte skulle förvåna mig.

Laddar upp med pensel och akrylfärg

Vaknar med sångtexter i huvudet och fifilurar på idéer som nattens inspiration förde med sig.

Lycka #59

Lycka är att det är bra ventilation i bussen och att få äta rabarberkräm när man kommer hem.

Och på bloggen kan man tydligen berätta allt

Hittade just en ny funktion här. Att man kan skriva in var man är när detta skrivs och så syns det på en karta om man klickar. Bra grej om man är ute och reser, men ... jag tror inte att detta är den funktion jag kommer använda mig av så jätteofta. Men vem vet, så sa jag ju om stuprörsjeans, fjällrävenjacka, foppatopplor och inbakade flätor också. Och vad har jag inte på mig nuförtiden?

Lycka #58

Lycka är att trivas i någon annans hem så mycket att det känns som om man är hemma.

Hej jag heter Ylva och luktar inte så gott. (En dag på landet helt enkelt?)

Glädjen var stor när solen gjorde sitt varma intågande. Glädjen var inte lika stor när strömavbrottet kom. Tänk trettio grader. Tänk att sola. Tänk att dra bort stor grenar från gården. Känner ni svetten? Ett ruggigt fejjigt vider att inte kunna duscha.

Tekniken imponerar

Det är otroligt om det här fungerar. Att jag kan blogga från min mobil som jag köpte i nian, vars internet aldrig har fungerat bra, men som nu uppvisar oanade förmågor.
Det var typ allt som jag tillåts skriva pga någon slags maxgräns. Håll till godo.

Mot Bjurholmstrakten

En gång i tiden skulle jag ha fått panik en dag som idag. Klockan är åtta, det är 17 grader, solen skiner för fullt  och jag och mamma ska sitta i en bil tillsammans. Paniken skulle ha berott på att vi skulle sitta i en dålig bil utan AC och att det inte var ett alternativ att öppna fönstret då det skulle dra på min kära mor.

Idag, tack och lov, har vi en bättre bil. Så jag tror att denna resa ner till Umeå kan bli rätt behaglig.

Mitt hjärtas Herre (Keltisk bön)

Mitt hjärtas Herre,
ge mig syner som kan inspirera mig,
så att jag vare sig jag arbetar eller vilar
alltid tänker på dig.

Mitt hjärtas Herre,
skydda mig från tomt beröm,
så att jag alltid prisar
och berömmer dig.

Mitt hjärtas Herre
skydda mig från världslig rikedom,
så att jag alltid kan se fram mot
himlens rikedomar.

Mitt hjärtas Herre,
bevara mig från skicklighet med vapen,
så att jag alltid söker skydd hos dig.

Mitt hjärtas Herre,
skydda mig från meningslös kunskap,
så att jag alltid studerar ditt ord.

Mitt hjärtas Herre,
skydda mig från onaturlig njutning,
så att jag finner glädje i ditt underbara skaparverk.

Mitt hjärtas Herre,
vad som än må hända mig,
styr mina tankar och känslor,
mina ord och handlingar.

Sommarkväll i Piteå

Födelsedagstårta för Viktor, härligt häng i hans nya lägenhet med vänner och en kvällspromenad i den ljusa sommarnatten.

Lycka #57

Lycka är att få sova ut och sedan äta frukost i solen.

Andra dagen på EFS-konferensen

Lyssnade på seminarium om den keltiska kyrkan (så galet intressant!),träffade Hjälmaredare, fikade på stan, promenerade i hamnen med en speciell, lovsjöng Gud, grillade hamburgare (eller jag tog betalt för dem), gick sjuttioelva gånger mellan havsbadskyrkan och receptionen för att fixa nyckel, beskådade underbar himmel och stupade i säng. Det var gårdagen. Nu väntar jag med spänning vad denna dag har att erbjuda för upplevelser.

EFS och Salt levererar

Att få träffa "gamla" vänner som inte kramats om och inte pratas med på nästintill evigheter, ja det är helt fantastiskt. Jag känner sådan stor tacksamhet för alla människor som jag har fått gåvan att känna och att tycka så mycket om. Vi har en så galet god Gud. Utropstecken. Jag kan knappt fatta det själv. Konferenser är bra. 

För att citera Hasse: "Åk dit. Om ni får möjligheten... ÅK DIT!"

Lycka #56

Lycka är att ha underbara människor att sakna.

EFS konferens på havsbadet

Fyra dagar av härliga människor och fantastiska möten, det är vad jag ser fram emot just nu. Ska bara borsta gaddarna, försöka få ordning på håret och ta på mig några halvvarma kläder, sedan är jag på väg mot en riktigt bra helg.

Jag hoppas för allt i världen att alla som läser detta, läser det på måndag när konferensen är slut. För det är faktiskt inte helt okej att sitta vid datorn när man kan vara på havsbadet. Så det så. Pallra er iväg dit.

Och så var det de där levande karaktärerna igen

Det finns spännande saker med att skriva och så finns det ännu mer spännande saker. Något som hör till den senare kategorin är hur karaktärerna inte alltid blir som man hade tänkt sig. Sebastian skulle egentligen vara en lätt arbetsnarkoman och jobba inom ekonomi. Men det ville han tydligen inte. Nej, istället är han en morgontidningsutdelare som har dåliga erfarenheter av tidigare anställningar. Jag undrar i mitt stilla sinne hur detta kommer att påverka den fortsatta historien.

Och den största frågan just nu är om jag ska låta Sebastian bestämma själv hur han är, eller ska jag gå in med deleteknappen. Frågetecken. Stort frågetecken.

Lycka #55

Lycka är att prata med Emma på skype. Hjälmaredssaknad.

Lycka #54

Lycka är att upptäcka att systemkameran som jag trott kollapsat, inte alls har gjort det utan fungerar helt utmärkt.