Vilken roll tar vi kvinnor?

Som tidigare nämnt har vi på själavården pratat om de roller vi får. Och tar.
Och det är ju faktiskt så att vi kvinnor inte är helt oskyldiga till samhällets syn på oss. Vi tar ju den rollen också. Vi tar rollen att gulla och pyssla om och ibland är det skönt att vara den svaga som behöver hjälp. Jag är ett lysande exempel på det, så som mina kära klasskompisar kommenterade i föregående inlägg. Det var jag som uttryckte att jag inte trodde att Sofia skulle kunna hjälpa mig med datorn, för jag tänkte att det behövdes en kille. Då påstod jag ju att kvinnor är otekniska, vilket inte är sant.

Med detta vill jag ha sagt att det inte är bara männens fel att det är ojämställt. (Jag hoppas inte någon tidigare trott att det är det jag menar, för jag tycker verkligen inte att det är bara männens fel. Även om det är många män i historien som är orsaken till hur det ser ut idag.) Men om vi vill se någon förändring idag, måste vi kvinnor också tänka på vilken roll vi går in i. Samtidigt som det inte får vara fel att vilja vara kvinnlig. Det är inte det jag menar med jämställdhet.

Jag menar bara att samma handling ska få samma respons oberoende av könet på den som agerar.