Det är tid för att tiga, älska och för freden. Friden.

Lördagen. Jag säger bara det. Lördagen. På Bjärka-Säby. På Pilgrims höstmöte "Led oss vidare." Det berörde. Gud berörde. I stillheten, så där som jag nog inte upplevt tidigare. Och jag har tänkt. På livet. På vardagen. På vad jag vill, vem jag är, vart jag är på väg.

Och det enda som jag egentligen kom fram till var att det här med bloggandet kanske ska få vila ett tag. Eller inte kanske. Det ska få vila. En dag, en vecka, en månad, ett år. Jag vet inte riktigt hur länge. Men en tid.


"Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker under himlen.

En tid att tiga, en tid att tala
en tid att älska, en tid att hata
en tid för krig, en tid för fred."

- Predikaren 3:1, 7b-8

Hej Gud

Och det funderas för ovanlighetens skull lite mer. Bara så där i allmänhet. Kan det bero på att jag befinner på mig en konferens just i denna stund?

Iväg igen

Och så packas det igen. Till ett slott. Till nya människor. Till tid för Gud.

Framme efter tjugo timmar tåg

Nyss hemkommen efter några dagars vistelse i urhemmet i norr. Några dagar fyllda av lugn, vänner, familj, promenader, visioner och massvis av ipadspel. Tur att man har en bror med ipad så att man kan få leka av sig.

Det som förundrade mig mest när jag uppe i norr, var att det kändes varmare där än i Götet. Konstigt. Kollade förövrigt på bilder från två år sedan. 9 november 2009 såg det ut så här i Blåsmark.

 

Men mina dagar nu såg snarare ut såhär. Massor av sol.