tisdag 30 november 2010
Hinner inte skriva ett längre inlägg
Förlorar i schack men somnar ändå med visshet om att morgondagen kommer att bli en minnesvärd dag. Då ska jag ut på slagfältet.
måndag 29 november 2010
World of goo
Planerat, skrivit kontrakt och spelat World of Goo med Sofia. Så avslutades denna dag.
Ni som inte spelat WoG, ni har missat något stort. Bara så att ni vet.
Vilken roll tar vi kvinnor?
Som tidigare nämnt har vi på själavården pratat om de roller vi får. Och tar.
Och det är ju faktiskt så att vi kvinnor inte är helt oskyldiga till samhällets syn på oss. Vi tar ju den rollen också. Vi tar rollen att gulla och pyssla om och ibland är det skönt att vara den svaga som behöver hjälp. Jag är ett lysande exempel på det, så som mina kära klasskompisar kommenterade i föregående inlägg. Det var jag som uttryckte att jag inte trodde att Sofia skulle kunna hjälpa mig med datorn, för jag tänkte att det behövdes en kille. Då påstod jag ju att kvinnor är otekniska, vilket inte är sant.
Med detta vill jag ha sagt att det inte är bara männens fel att det är ojämställt. (Jag hoppas inte någon tidigare trott att det är det jag menar, för jag tycker verkligen inte att det är bara männens fel. Även om det är många män i historien som är orsaken till hur det ser ut idag.) Men om vi vill se någon förändring idag, måste vi kvinnor också tänka på vilken roll vi går in i. Samtidigt som det inte får vara fel att vilja vara kvinnlig. Det är inte det jag menar med jämställdhet.
Jag menar bara att samma handling ska få samma respons oberoende av könet på den som agerar.
Och det är ju faktiskt så att vi kvinnor inte är helt oskyldiga till samhällets syn på oss. Vi tar ju den rollen också. Vi tar rollen att gulla och pyssla om och ibland är det skönt att vara den svaga som behöver hjälp. Jag är ett lysande exempel på det, så som mina kära klasskompisar kommenterade i föregående inlägg. Det var jag som uttryckte att jag inte trodde att Sofia skulle kunna hjälpa mig med datorn, för jag tänkte att det behövdes en kille. Då påstod jag ju att kvinnor är otekniska, vilket inte är sant.
Med detta vill jag ha sagt att det inte är bara männens fel att det är ojämställt. (Jag hoppas inte någon tidigare trott att det är det jag menar, för jag tycker verkligen inte att det är bara männens fel. Även om det är många män i historien som är orsaken till hur det ser ut idag.) Men om vi vill se någon förändring idag, måste vi kvinnor också tänka på vilken roll vi går in i. Samtidigt som det inte får vara fel att vilja vara kvinnlig. Det är inte det jag menar med jämställdhet.
Jag menar bara att samma handling ska få samma respons oberoende av könet på den som agerar.
söndag 28 november 2010
Datorkonstruktion och bönesvar
Internet är tillbaka. Tackar Sofia för hjälpen. Men varför sätter man internetknappen UNDER datorn?!
Måste dock tillägga att jag tror att internethaveriet var ett bönesvar från Gud. Hade tidigare bett om att jag skulle orka ta tag i interpretationsarbetet. Vad händer inte då? Jo, jag lyckas stänga av internet utan att kunna sätta på det igen, och tvingas gå till skolan för att göra saker. Vilket glädjande resulterade i att jag faktiskt satt en och en halv timme med arbetet. Jag har ju en förmåga att jobba bättre vid en sationär dator. Fråga mig inte varför. Men en sak vet jag: Vi har en god Gud.
En god Gud som låter mig få så många fina vänner här, som skapar så många fina pratstunder och härliga skratt. En riktigt god Gud.
Måste dock tillägga att jag tror att internethaveriet var ett bönesvar från Gud. Hade tidigare bett om att jag skulle orka ta tag i interpretationsarbetet. Vad händer inte då? Jo, jag lyckas stänga av internet utan att kunna sätta på det igen, och tvingas gå till skolan för att göra saker. Vilket glädjande resulterade i att jag faktiskt satt en och en halv timme med arbetet. Jag har ju en förmåga att jobba bättre vid en sationär dator. Fråga mig inte varför. Men en sak vet jag: Vi har en god Gud.
En god Gud som låter mig få så många fina vänner här, som skapar så många fina pratstunder och härliga skratt. En riktigt god Gud.
Fantomen på operan
Det är konstigt hur en seg och jobbig dag kan förvandlas till trevlig. Det var i alla fall vad som hände igår. Dagen började med att jag, Sindi och Lina besäkte Vinden (second hand-butik) och jag fyndade två virknålar och en julklapp. Det var riktigt mysigt. Sedan satt jag kvar i bilen och pratade med mamma och pappa medan de andra flickorna handlade. Det var först när vi kom hem igen som dagen började spy galla på mig. Så jag intog sängläge och stannade där till dess det var dags att göra sig i ordning för hemafton. (egentligen skulle jag väl ha följt med på julavslutningen på buggen, men jag var verkligen otaggad så jag valde att stanna kvar. Vilket jag inte ångrar) Denna kväll till ära var det fantomen på operan som tema, så vi klädde upp oss och gjorde fin fina masker. Kvällen fortsatte med trerättersmiddag och lite tävlingar och avslutades med The holiday. Riktigt fin kväll.
(Det kommer några bilder från kvällen senare. Jag skriver på skolans dator nu, eftersom jag, duktig som jag är, lyckats trycka på någon knapp på min egna dator så att internet inte fungerar och jag kan inte lista ut hur man får tillbaka det. Suck.)
Uppdatering: Två bilder från kvällen; Lina, Sofia och Sindi med deras fina masker.
Och den fin fina dukningen.
lördag 27 november 2010
Jämställdhet och stickat pannband
Idag på själavården pratade vi om olika roller som finns i grupper, riktigt riktigt intressant. Och som vanligt (i alla fall den senaste veckan) skapades diskussioner om kvinnor och män och jämställdhet. Jag trodde inte att jag kunde reagera så starkt, men jag blir verkligen frustrerad över hur samhället ser ut. Även om kvinnor och män gör samma sak, får mannen alltid bättre rykte. Svinirriterande. Dagens största fråga var; kan det bli jämlikt, eller ska vi acceptera att det alltid kommer att vara som det ser ut idag?
Palt till middag och sedan stickning framför idol. Blev klar med ett pannband och jag blev faktiskt nöjd med det. Första gången jag stickat med flätmönster.
Palt till middag och sedan stickning framför idol. Blev klar med ett pannband och jag blev faktiskt nöjd med det. Första gången jag stickat med flätmönster.
fredag 26 november 2010
torsdag 25 november 2010
Feministen väcks till liv
Vi (eller jag, men ser snyggare ut med vi) har bett, photoshoppat, gjort almanacka, ätit chilichoklad, övat adventsånger, surat över interpretationen, sett två matcher volleyboll, tittat på bonde söker fru, fått ont i nacke och hjärta när Martin spelat world of goo (för övrigt världens bästa spel), kollat in folks kusiner och spelat othello (förlorade dock, surt).
Till råga på allt har vi fått lyssnat på en dikt som Oscar "själv hade skrivit". Jovisst. Den var kopierad rakt av, bortsett från att Oscar tog bort det bästa slutet.
Det var en dikt om manligt och kvinnligt. Kort citat:
"Han tar intiativ, hon tar sig friheter
Han är sensitiv, hon är hysterisk
Han är primitiv, hon är ohygienisk"
Han hade till och med bemödat sig att skriva av den för hand på papper som han senare smusslade ner i min ficka. Men han vet inte i vilket krig han har gett sig in i. Jag tycker synd om pojken.
Till råga på allt har vi fått lyssnat på en dikt som Oscar "själv hade skrivit". Jovisst. Den var kopierad rakt av, bortsett från att Oscar tog bort det bästa slutet.
Det var en dikt om manligt och kvinnligt. Kort citat:
"Han tar intiativ, hon tar sig friheter
Han är sensitiv, hon är hysterisk
Han är primitiv, hon är ohygienisk"
Han hade till och med bemödat sig att skriva av den för hand på papper som han senare smusslade ner i min ficka. Men han vet inte i vilket krig han har gett sig in i. Jag tycker synd om pojken.
onsdag 24 november 2010
Herrgårdsdiskussioner; himlen och jaget
"Människan är som gräset och all hennes härlighet som blommorna i gräset. Gräset vissnar och blommorna faller av. Men Herrens ord består i evighet." 1 Pet 1:24-25
Det bibelordet startade dagens diskussion mellan mig, Sindi och Martin.
Kommer vi att vara samma personer när vi kommer till himlen? Kan vi tänka tillbaka på sorgliga minnen, när vi inte ska känna sorg i himlen? Och om vi inte kan tänka tillbaka eller minnas hemska händelser, är vi samma person då?
Och för att kunna svara på den frågan måste man definiera vad jaget är. Är vi våra tankar, känslor och handlingar? Eller finns det något utanför det som är personen? Om Martins "person" skulle flyttas över till min kropp, skulle han kunna göra alla sina ansiktsuttryck, vinna över folk i schack, skulle han ha kvar sin gångstil eller skulle han gå som jag, skulle han ha kvar samma tankesätt eller ta över mitt? Frågorna är många. När bildas "personen"? I den gravida magen, när den föds, innan den ens kommit till mammans kropp?
Om jag tog bort alla mina handlingar och alla mina tankar, skulle jag fortfarande vara jag?
Det bibelordet startade dagens diskussion mellan mig, Sindi och Martin.
Kommer vi att vara samma personer när vi kommer till himlen? Kan vi tänka tillbaka på sorgliga minnen, när vi inte ska känna sorg i himlen? Och om vi inte kan tänka tillbaka eller minnas hemska händelser, är vi samma person då?
Och för att kunna svara på den frågan måste man definiera vad jaget är. Är vi våra tankar, känslor och handlingar? Eller finns det något utanför det som är personen? Om Martins "person" skulle flyttas över till min kropp, skulle han kunna göra alla sina ansiktsuttryck, vinna över folk i schack, skulle han ha kvar sin gångstil eller skulle han gå som jag, skulle han ha kvar samma tankesätt eller ta över mitt? Frågorna är många. När bildas "personen"? I den gravida magen, när den föds, innan den ens kommit till mammans kropp?
Om jag tog bort alla mina handlingar och alla mina tankar, skulle jag fortfarande vara jag?
tisdag 23 november 2010
Italien, schack och snö
Och jag kommer somna med ett leende, det har varit en dag fylld av vardagslycka. Trots den jobbiga snön som envisas med att blåsa in genom alla lager kläder.
Vardagslycka:
- Tillbaka till rutiner med frukost, lunch och middag
- Läsa bra bok på bäddad säng i städat rum
- Sova tjugo minuter innan lunch
- Spåna allt mer på Italienresan och resmålen efteråt med Anna. Hamburg ligger just nu ganska högt på listan.
- Kioskhandling (det är sjukt att vi säljer så mycket som vi gör)
- Övning inför adventmorgonandakten på fredag
- Glögg och mattekluringar
- Taizémässa
- Snökrig, gick väl inte bäst för mig. Hamnade med ansiktet ner i snön och öronen fylldes av det vita kalla. (Martin, när du minst anar det. Då du.)
- Schack (Jag vann mot Sofia!)
- Snökrig igen. Denna gång Tomas som fick en massa snö i ansiktet.
- Skypesamtal med pappa
Vardagslycka:
- Tillbaka till rutiner med frukost, lunch och middag
- Läsa bra bok på bäddad säng i städat rum
- Sova tjugo minuter innan lunch
- Spåna allt mer på Italienresan och resmålen efteråt med Anna. Hamburg ligger just nu ganska högt på listan.
- Kioskhandling (det är sjukt att vi säljer så mycket som vi gör)
- Övning inför adventmorgonandakten på fredag
- Glögg och mattekluringar
- Taizémässa
- Snökrig, gick väl inte bäst för mig. Hamnade med ansiktet ner i snön och öronen fylldes av det vita kalla. (Martin, när du minst anar det. Då du.)
- Schack (Jag vann mot Sofia!)
- Snökrig igen. Denna gång Tomas som fick en massa snö i ansiktet.
- Skypesamtal med pappa
måndag 22 november 2010
Inlägg till mig själv i framtiden då rummet inte är lika välstädat som nu
Kära Ylva
Hur skönt är det inte att kunna gå fram till sängen utan att behöva kliva över kläder, gå runt stolar och fastna med fötterna i gamla ica-kassar? Hur skönt är det inte att kunna se den vita filten i fotöljen, veta precis var nycklarna ligger och kunna se vilket mönster det är på påslakanet?
Svaret är att det är helt fantastiskt.
Jag vet hur du inte riktigt har utvecklat den där goda förmågan att hålla ordning i närheten av dig själv. Det är därför jag skriver detta. För att påminna dig om den underbara känslan som du får när du kommer in till ett nystädat rum.
Tre regler för att behålla denna ordning:
- Nycklarna ska läggas på hyllan ovanför sängen, bredvid tepåsarna. Ingen annanstans, framförallt aldrig under någonting annat.
- Vid användning av räkningar, handelslappar, gamla läxor, påbörjade dikter, bibliotekskvitton eller dylikt; om det inte är värt att spara släng det på direkten.
- Lägg inte kläder i fåtöljen på kvällarna, lägg tillbaka dem i garderoben eller eventuellt i smutstvättkassen. (ej på golvet, ej på golvet, EJ PÅ GOLVET! FATTAR DU DET?!)
Jag önskar dig all lycka. Lägger till några bilder som kan återge dig en aning motivation. Titta och njut.
Med vänliga hälsningar
Ylva Andersson, Hjälmared 2010-11-22
Hur skönt är det inte att kunna gå fram till sängen utan att behöva kliva över kläder, gå runt stolar och fastna med fötterna i gamla ica-kassar? Hur skönt är det inte att kunna se den vita filten i fotöljen, veta precis var nycklarna ligger och kunna se vilket mönster det är på påslakanet?
Svaret är att det är helt fantastiskt.
Jag vet hur du inte riktigt har utvecklat den där goda förmågan att hålla ordning i närheten av dig själv. Det är därför jag skriver detta. För att påminna dig om den underbara känslan som du får när du kommer in till ett nystädat rum.
Tre regler för att behålla denna ordning:
- Nycklarna ska läggas på hyllan ovanför sängen, bredvid tepåsarna. Ingen annanstans, framförallt aldrig under någonting annat.
- Vid användning av räkningar, handelslappar, gamla läxor, påbörjade dikter, bibliotekskvitton eller dylikt; om det inte är värt att spara släng det på direkten.
- Lägg inte kläder i fåtöljen på kvällarna, lägg tillbaka dem i garderoben eller eventuellt i smutstvättkassen. (ej på golvet, ej på golvet, EJ PÅ GOLVET! FATTAR DU DET?!)
Jag önskar dig all lycka. Lägger till några bilder som kan återge dig en aning motivation. Titta och njut.
Med vänliga hälsningar
Ylva Andersson, Hjälmared 2010-11-22
Händelserik dag? - Det är en underdrift
Igår var en speciell dag, en dag med skyhög nervositet, en dag med massor av skratt, en dag med oförberedda händelser.
Den skyhöga nervositeten resulterade som tur var i att jag kom trea eller fyra i höstfinalen. Så jag är vidare till årsfinalen i maj (lycklig!). Det är galet. Igår var första gången jag lyckats få publiken att skratta (har nog aldrig försökt tidigare heller) men det var en härlig känsla.
Skratten skapades av och med de fantastiska klasskompisarna som följde med till Göteborg, Sofia, Oscar och Martin och senare Anna och Sindi. De flesta skrattattackerna stod Martin för då han sprang in i affärers stöldvarnare (ni vet sådana där som piper när man går förbi med kläder som är larmade), när han glömde att betala för maten han beställt och när han försökte lista ut vad det var tvskärmen framför bussen visade. Andra härliga händelser; jag (som kommer längst bort ifrån) fick för ett stund agera guide genom stationen till nordstan, vi träffade människor som vi inte sett på länge, hade diskussioner om huruvida man ska trycka på plus eller inte när man kliver på spårvagnen, kaniner gjordes av fingervantar, pengar som flashades och snoddes och jazzmusik på toaletten.
Och det mest oförberedda (och hemska) var när vi skulle åka tåg från Göteborg till Alingsås, så tog vi oss endast till Partille eftersom det skett en olycka mellan Lerum och Alingsås. Så vi fick ringa runt till folk som skulle kunna ha möjlighet att hämta oss, men inget napp. Och taxi skulle kosta över 150 kr var. Tillslut kom det i alla fall ersättningsbussar och vi hann tack och lov med den sista bussen in till Hjälmared. Men det var en upplevelse, en hyfsat kall upplevelse.
Den skyhöga nervositeten resulterade som tur var i att jag kom trea eller fyra i höstfinalen. Så jag är vidare till årsfinalen i maj (lycklig!). Det är galet. Igår var första gången jag lyckats få publiken att skratta (har nog aldrig försökt tidigare heller) men det var en härlig känsla.
Skratten skapades av och med de fantastiska klasskompisarna som följde med till Göteborg, Sofia, Oscar och Martin och senare Anna och Sindi. De flesta skrattattackerna stod Martin för då han sprang in i affärers stöldvarnare (ni vet sådana där som piper när man går förbi med kläder som är larmade), när han glömde att betala för maten han beställt och när han försökte lista ut vad det var tvskärmen framför bussen visade. Andra härliga händelser; jag (som kommer längst bort ifrån) fick för ett stund agera guide genom stationen till nordstan, vi träffade människor som vi inte sett på länge, hade diskussioner om huruvida man ska trycka på plus eller inte när man kliver på spårvagnen, kaniner gjordes av fingervantar, pengar som flashades och snoddes och jazzmusik på toaletten.
Och det mest oförberedda (och hemska) var när vi skulle åka tåg från Göteborg till Alingsås, så tog vi oss endast till Partille eftersom det skett en olycka mellan Lerum och Alingsås. Så vi fick ringa runt till folk som skulle kunna ha möjlighet att hämta oss, men inget napp. Och taxi skulle kosta över 150 kr var. Tillslut kom det i alla fall ersättningsbussar och vi hann tack och lov med den sista bussen in till Hjälmared. Men det var en upplevelse, en hyfsat kall upplevelse.
söndag 21 november 2010
Poetry slam final
Om en halvtimme bär det iväg till Göteborg och poetry slam finalen. Sa jag att jag var nervös?
Nervositet
Jag trodde inte att jag kunde känna så här, inte nio timmar i förväg. Men jag har ont i magen, jag kan inte sitta still och jag undrar hur jag ska få i mig någon mat.
Dessutom sistatimmarnaändrar jag två av mina dikter. Det är så typiskt mig.
Dessutom sistatimmarnaändrar jag två av mina dikter. Det är så typiskt mig.
lördag 20 november 2010
Plötsligt händer det som Elina säger
Någon skulle kanske säga att jag är osocial, någon skulle kanske säga att jag är tråkig, någon skulle kanske säga att jag är trist, men det kan jag ta. För idag var det absolut värt att börja dagen så.
Börja dagen med att vakna av mig själv vid åtta, slå på datorn, ändra lite i en text, prata lite med pappa på skype, somna om, vakna till igen, ha lite ångest över diktskrivandet, gå ut och plocka ihop frukost (mammas äppelkompott, hårdbrödmackor med rökt medwurst, keso och clementiner), se ett avsnitt av ensam mamma söker, bestämma mig för att skriva klart en text, få snabbvisit av Emma som berättade goda nyheter och sedan faktiskt få skriva klart den där trejde dikten till söndag.
Det var lätt värt att vara osocial för att få känna mig nöjd över de texter jag tänkt läsa. Nu är jag i alla fall förberedd för att gå vidare i den första omgången. Skulle det vara så att jag mot förmodan skulle ta mig till finalen (vilket skulle vara hur roligt som helst, men högst otroligt) får jag använda mig av en gammal text som inte är den bästa men som man kan hoppas duger.
Börja dagen med att vakna av mig själv vid åtta, slå på datorn, ändra lite i en text, prata lite med pappa på skype, somna om, vakna till igen, ha lite ångest över diktskrivandet, gå ut och plocka ihop frukost (mammas äppelkompott, hårdbrödmackor med rökt medwurst, keso och clementiner), se ett avsnitt av ensam mamma söker, bestämma mig för att skriva klart en text, få snabbvisit av Emma som berättade goda nyheter och sedan faktiskt få skriva klart den där trejde dikten till söndag.
Det var lätt värt att vara osocial för att få känna mig nöjd över de texter jag tänkt läsa. Nu är jag i alla fall förberedd för att gå vidare i den första omgången. Skulle det vara så att jag mot förmodan skulle ta mig till finalen (vilket skulle vara hur roligt som helst, men högst otroligt) får jag använda mig av en gammal text som inte är den bästa men som man kan hoppas duger.
fredag 19 november 2010
Ännu en gång
Ännu en gång förvånar jag mig själv och gör saker som jag aldrig kunnat föreställa mig.
Ännu en gång gläds jag över att jag inte har mer panik inför söndagen.
Ännu en gång irriteras jag över att poesi inte kommer på direkten.
Ännu en gång ska här ätas tacos.
Ännu en gång gläds jag över att jag inte har mer panik inför söndagen.
Ännu en gång irriteras jag över att poesi inte kommer på direkten.
Ännu en gång ska här ätas tacos.
Lite mintsmak efter maten (man upptäcker nya sidor av sig själv)
Med tio timmars sömn i bakfickan har den här fredagen hittills varit riktigt trevlig. Första lektionen innebar att vi skulle ta med oss en socka och göra vårt alterego. Så i en och en halv timme satt vi och knopade med att sy fast ögon, göra rosett och fläta hår.
Sedan var det fika, för en gångs skull med endast en sorts macka att välja på. Husmans är ju inte favoritbrödet för mina tänder (och nu har jag inte ens spänt på flera veckor), men så kom jag på hur man ska göra. Man ska doppa mackan i teet, då blir dte ju hur mjukt som helst!
Sedan avslutade vi skoldagen med att ha själavård, mitt absoluta favoritlektion. Så galet intressant och idag pratades det om grupper, roller och om hur möten med människor kan få oss att både växa och att krympa.
Nu bär det iväg till ica för att inhandla mat inför långhelgen. (Vi är ju lediga på måndag(!))
Sedan var det fika, för en gångs skull med endast en sorts macka att välja på. Husmans är ju inte favoritbrödet för mina tänder (och nu har jag inte ens spänt på flera veckor), men så kom jag på hur man ska göra. Man ska doppa mackan i teet, då blir dte ju hur mjukt som helst!
Sedan avslutade vi skoldagen med att ha själavård, mitt absoluta favoritlektion. Så galet intressant och idag pratades det om grupper, roller och om hur möten med människor kan få oss att både växa och att krympa.
Nu bär det iväg till ica för att inhandla mat inför långhelgen. (Vi är ju lediga på måndag(!))
torsdag 18 november 2010
onsdag 17 november 2010
tisdag 16 november 2010
Hjälmis levererar
Jaha, vad säger man om den här kvällen då?
Galet hög klass och varierat utbud på öppen scen. Allt från stämsjungande backstreet boys till zorro till poi till dikter till trumsolon till beat box. Hela nitton uppträdanden på två timmar. Niiiice.
Dessutom var det riktigt roligt att båda mina framträdanden hamnade på film. (Tack till er som filmade med mobilerna!) Det är läskigt att höra hur jag inte alls låter som jag trott, men skönt att det inte hörs att jag stakar mig, fast det kändes som jag gjorde världens konstigaste paus. Det är irriterande att se hur jag stampar med foten när jag spelar flöjt (jag måste vänja av mig det!), men skojigt att höra hur vår duett faktiskt lät.
Galet hög klass och varierat utbud på öppen scen. Allt från stämsjungande backstreet boys till zorro till poi till dikter till trumsolon till beat box. Hela nitton uppträdanden på två timmar. Niiiice.
Dessutom var det riktigt roligt att båda mina framträdanden hamnade på film. (Tack till er som filmade med mobilerna!) Det är läskigt att höra hur jag inte alls låter som jag trott, men skönt att det inte hörs att jag stakar mig, fast det kändes som jag gjorde världens konstigaste paus. Det är irriterande att se hur jag stampar med foten när jag spelar flöjt (jag måste vänja av mig det!), men skojigt att höra hur vår duett faktiskt lät.
Öppen scen på Hjälmared
Vem trodde att Ylva Andersson någon gång skulle säga att det är roligt med innebandy? Inte jag i alla fall. Men livet förvånar ganska ofta nu för tiden.
Ska skynda mig och göra mig i ordning för öppen scen där jag och Karolina ska spela en duett, och jag ska leka lite poet. Jag börjar bli beroende av den här nervositeten och kicken jag får av att stå på scen. Undra om det är farligt?
Ska skynda mig och göra mig i ordning för öppen scen där jag och Karolina ska spela en duett, och jag ska leka lite poet. Jag börjar bli beroende av den här nervositeten och kicken jag får av att stå på scen. Undra om det är farligt?
måndag 15 november 2010
Akta var du andas
du öppnar munnen som för att andas
men ångrar dig
istället drar jag in det andetaget
vi som alltid delat
är nu noga med vad som är ditt och mitt
vad som är över eller under det förväntade
vad som är till höger eller vänster om gränsen
som om gränsen är svår att definiera
som om gränsen ligger och vakar i osynlighet
som om vi inte visste att vi är gränsen
söndag 14 november 2010
Jag tar tillbaka de gånger jag sagt att jag gillar att skriva.
Jag hatar att skriva.
Men älskar att ha skrivit.
Men älskar att ha skrivit.
14:e november
rädslor viks ihop för att de inte ska bli skrynkliga
de paketeras i ljudisolerade kartonger
- ingen vill höra skräckfilmsskrik i verkligheten
och vi adresserar paketet till platsen under din barndomssäng
där kan alla rysningar samlas
de paketeras i ljudisolerade kartonger
- ingen vill höra skräckfilmsskrik i verkligheten
och vi adresserar paketet till platsen under din barndomssäng
där kan alla rysningar samlas
Fruset vatten
Det känns verkligen konstigt när det regnar istället för snöar. Det känns fel.
Så efter en mysdag med hallon och städning, lindy hop och dyr coca-cola, drömmer jag mig bort ett litet tag till Blåsmark och snön.
Så efter en mysdag med hallon och städning, lindy hop och dyr coca-cola, drömmer jag mig bort ett litet tag till Blåsmark och snön.
Taget för ett år sedan.
fredag 12 november 2010
På Hjälmared kan allting hända.
Avbröts nyss i mitt skrivande av småsten som kastades på fönstret. Jag stack ut huvudet i höstkylan och hoppades på att få se en hemlig beundrare, smygromantisktdrömmandefantasifull som jag är. Men där stod ingen. Och jag kände mig dum, tills Anna och Tomas stack fram sina huvuden vid husknuten.
De är söta de där två.
De är söta de där två.
Sofia; den visa.
Följer Sofias råd och skriver om hur jobbigt det är att försöka skriva en dikt som ska tyckas om av alla.
torsdag 11 november 2010
Lycka #26
Lycka är att prata i telefon och med Jonatan i en timme och sedan få avsluta med att be tillsammans.
Skrivkramparmonstret sitter och skrattar
Jag gillar att skriva, det gör jag verkligen. Men det är så svårt när pressen om att prestera sitter brevid mig och kommenterar varje tangent jag trycker ner.
"Ska du verkligen skriva det där? Varför skulle de som lyssnar tycka att det där är bra? Kom på något roligare, kom på något smartare, kom på något bättre helt enkelt."
Varför ska det vara så svårt att inse att det man skriver faktiskt duger? Varför kommer man ihåg de dikter som man fick lite sämre poäng på och inte dem som folk kom fram och kommenterade efteråt? Varför är man rädd för vad de man känner ska tycka, när man vet att de är dem som hejar på en mest? Varför har alla dessa tankar så hårt grepp om textproduktionen?!
Men jag försöker kämpa emot. Skrev nyss klart en dikt till poetry slam-finalen. Den får helt enkelt duga.
Och så såg jag ett klipp på youtube. En fantastisk dikt och återigen är tankarna där; "Du kommer aldrig kunna skriva något lika bra."
Klicka, titta och njut av underbar poesi.
"Ska du verkligen skriva det där? Varför skulle de som lyssnar tycka att det där är bra? Kom på något roligare, kom på något smartare, kom på något bättre helt enkelt."
Varför ska det vara så svårt att inse att det man skriver faktiskt duger? Varför kommer man ihåg de dikter som man fick lite sämre poäng på och inte dem som folk kom fram och kommenterade efteråt? Varför är man rädd för vad de man känner ska tycka, när man vet att de är dem som hejar på en mest? Varför har alla dessa tankar så hårt grepp om textproduktionen?!
Men jag försöker kämpa emot. Skrev nyss klart en dikt till poetry slam-finalen. Den får helt enkelt duga.
Och så såg jag ett klipp på youtube. En fantastisk dikt och återigen är tankarna där; "Du kommer aldrig kunna skriva något lika bra."
Klicka, titta och njut av underbar poesi.
onsdag 10 november 2010
Rimlexikon är för tillfället min bästa vän
Det jag aldrig trodde skulle hända, händer: Jag rimmar.
Efter magplasket "Den riktiga poeten" lovade jag mig själv att aldrig ta ett steg in rimvärlden. Men efter fyra år, är jag ändå där. Och det är roligt. Faktiskt. Ska bli spännande att få se hur resultatet blir.
Efter magplasket "Den riktiga poeten" lovade jag mig själv att aldrig ta ett steg in rimvärlden. Men efter fyra år, är jag ändå där. Och det är roligt. Faktiskt. Ska bli spännande att få se hur resultatet blir.
Kiosken KeTOSSNEH (Kom Till Oss Så Ska Ni Ej Hungra)
Hur ofta köper man godis och läsk för över tvåtusen kronor?
Typ aldrig. Men någon gång måste ju vara den första.
Typ aldrig. Men någon gång måste ju vara den första.
tisdag 9 november 2010
Snöbollskrig är det vi roar oss med.
Trött dag. Trött dag. Trött dag. Och buggen var supertråkig. Slut på kommentarer för denna dag.
Lycka #25
Lycka är att hitta poeter som skriver flödande, levande och ouppnåeligt bra. Inspirationen behöver inte längre pressas fram.
måndag 8 november 2010
Jag har det så bra. Men det har väl inte undgått någon?
Te och gummistövelluktande rum, kramar, härliga återseenden, Italiendrömmar, Bergspredikan, tysta böner i åtta minuter, promenad runt sjön, korta samtal på madrass på golv, god mat, ensam mamma söker, lovberättelser, kladdkaka i kök, födelsedagssånger. Det är det jag kommit tillbaka till. Lyckan definerad i människor och underbar natur.
När poesin inte väntar på att jag startar datorn.
Att fånga tanken
fängsla den i ord
och få den att stråla
det är så mycket lättare sagt än gjort
fängsla den i ord
och få den att stråla
det är så mycket lättare sagt än gjort
söndag 7 november 2010
Home sweet home? Ja, det känns nästan så.
Jag är på Hjälmared nu. Jag är trött. Men glad. För jag kom tvåa i poetry slam ikväll. Det trodde jag aldrig. Ibland förvånar livet.
Och jag tackar Gud för alla fina människor jag fick träffa under lovet, och alla fina människor som jag nu får krama om igen.
Och jag tackar Gud för alla fina människor jag fick träffa under lovet, och alla fina människor som jag nu får krama om igen.
lördag 6 november 2010
Lycka #24
Lycka är att upptäcka att mor har sålt två ex av min bok. Extra pengar är alltid välkommet.
Jag på en skateboard?
Blåsmark är täckt av snö nu. Helt fantastiskt.
Imorse promenerade jag och pappa till bönhuset där vi fick lyssna på Evelina (en av medlemmarna i vårt underbara band YES (Ylva, Evelina, Samuel)) och David som spelade och sjöng fint. Och en predikan om Jesu återkomst, som verkligen väckte en hel del tankar.
Sedan hände det mest otippade för dagen. Jag och Linus begav oss till Stockbäcken och rampen där. Roligt att de andra som också var där. Och jag fick testa att stå på en skateboard. Okej, jag har gjort det tidigare i kapellhallen på Storstrand, men där är det ju stengolv och en helt annan grej. Jag tackar Magda för att hon orkade springa med mig fram och tillbaka när jag skulle försöka lära mig att pumpa. Sjukt skoj var det. Så jag vet vad jag kommer göra på jullovet.
Nu måste jag ta tag i packandet, för jag åker söderut om fyra timmar. Ska bli underbart att komma tillbaka till Hjälmared. Men det är tråkigt och packa. Jag inser ju att de blir två fullpackade väskor även denna gång.
Imorse promenerade jag och pappa till bönhuset där vi fick lyssna på Evelina (en av medlemmarna i vårt underbara band YES (Ylva, Evelina, Samuel)) och David som spelade och sjöng fint. Och en predikan om Jesu återkomst, som verkligen väckte en hel del tankar.
Sedan hände det mest otippade för dagen. Jag och Linus begav oss till Stockbäcken och rampen där. Roligt att de andra som också var där. Och jag fick testa att stå på en skateboard. Okej, jag har gjort det tidigare i kapellhallen på Storstrand, men där är det ju stengolv och en helt annan grej. Jag tackar Magda för att hon orkade springa med mig fram och tillbaka när jag skulle försöka lära mig att pumpa. Sjukt skoj var det. Så jag vet vad jag kommer göra på jullovet.
Nu måste jag ta tag i packandet, för jag åker söderut om fyra timmar. Ska bli underbart att komma tillbaka till Hjälmared. Men det är tråkigt och packa. Jag inser ju att de blir två fullpackade väskor även denna gång.
fredag 5 november 2010
Att leva i två världar av graden fantastiska
Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Eller jag vet för mycket jag vill skriva, men kan inte riktigt sätta ord på det. Hittar inte ord för att beskriva de två underbara världar jag lever i. Hjälmared och Blåsmark. Det är så mycket dubbelt.
Ni vet min rädsla för att Hjälmaredstiden ska ta slut, men samtidigt har jag så mycket att se framemot. Efter planeringen med Marianne inför seminariet vi ska hålla i på Livskraft Polar, kan jag inte annat än att börja räkna ner dagarna tills jag får vara där. Vilken lycka det blir att få träffa en massa gamla konfirmander, vänner och sedan till råga på allt få prata om det jag verkligen brinner för; skrivande, uttryck och skapande. Och i två dagar till och med!
Emma, Rebecka och Hanna förgyllde min kväll med deras närvaro. Trots den halvt frusna kladdkakan blev det fina samtal om allt ifrån Indien till spindlar till Gud till framtiden.
Sedan att få sitta vid köksbordet, äta fruktsallad och prata med pappa i nästan timme försämrar verkligen inte dagens braighet. Sådana samtal kan man inte få nog av.
Och nu lyssnar jag på Michael Johnsson som sjunger "Ögon som vet". Hjälmared i musik. Jag kan inte förneka att jag längtar tillbaka. Det är just det som är lite konstigt, för jag har en fantastisk vecka är uppe i norr. Så många vänner som jag träffar, så många samtal som blir och så många drömmar som blir uttryckta. Men mina tankar är fortfarande i södra Sverige och det ska bli så trevligt att träffa alla igen. Mycket trevligt.
Ni vet min rädsla för att Hjälmaredstiden ska ta slut, men samtidigt har jag så mycket att se framemot. Efter planeringen med Marianne inför seminariet vi ska hålla i på Livskraft Polar, kan jag inte annat än att börja räkna ner dagarna tills jag får vara där. Vilken lycka det blir att få träffa en massa gamla konfirmander, vänner och sedan till råga på allt få prata om det jag verkligen brinner för; skrivande, uttryck och skapande. Och i två dagar till och med!
Emma, Rebecka och Hanna förgyllde min kväll med deras närvaro. Trots den halvt frusna kladdkakan blev det fina samtal om allt ifrån Indien till spindlar till Gud till framtiden.
Sedan att få sitta vid köksbordet, äta fruktsallad och prata med pappa i nästan timme försämrar verkligen inte dagens braighet. Sådana samtal kan man inte få nog av.
Och nu lyssnar jag på Michael Johnsson som sjunger "Ögon som vet". Hjälmared i musik. Jag kan inte förneka att jag längtar tillbaka. Det är just det som är lite konstigt, för jag har en fantastisk vecka är uppe i norr. Så många vänner som jag träffar, så många samtal som blir och så många drömmar som blir uttryckta. Men mina tankar är fortfarande i södra Sverige och det ska bli så trevligt att träffa alla igen. Mycket trevligt.
torsdag 4 november 2010
tisdag 2 november 2010
Recept för att bli frisk
* Fem avsnitt Ensam mamma söker
* Promenad runt sjön med Ida och Viktor
* Fruktsallad
* Två varv lilla rundan med Linus
* En massa mariekex
* Promenad runt sjön med Ida och Viktor
* Fruktsallad
* Två varv lilla rundan med Linus
* En massa mariekex
Göteborgs poesifestival
Det här året har gått så galet fort. Satt och kollade igenom kort från förra hösten. Tänk att det var ett år sedan jag åkte ner till Göteborgs poesifestival. Ett år sedan jag var galet nervös inför hur det skulle vara där, vilka människor jag skulle bo med, hur jag skulle hitta till vandrarhemmet. Allt blev ju bra, men tänk att det var ett år sedan. Jag fattar det inte. Känns som om det var nyss. Det hade varit roligt att vara där i år också, men en hemresa går faktiskt före poesi. Faktiskt.
Fina minnen, fina minnen.
måndag 1 november 2010
Piteå är sig likt, förutom den nya rondellen vid röda korset.
Åkte in till busstationen med Rickard när han skulle till jobbet. Och nästan hela bussresan till Skellefteå satt jag och tragglade dikterna till på söndag. Jag vill verkligen kunna dem utantill, då jag tror att man tjänar på det. Men det är svårt att komma ihåg allting, även om jag har skrivit dem själv och vet vad de handlar om. Det är ju inte som en redovisning där man kan improvisera bara man vet huvuddragen. När jag läser en dikt vill jag ju följa den till punkt och pricka, annars är risken väldigt stor att jag glömmer en viktig betoning, paus eller liknande.
I alla fall så åt jag och pappa mat i Skellefteå innan vi for vidare till Kåge och överraskningshälsade på hos farmor och farfar. Först kände farmor inte igen mig, men efter några minuter var jag mig lik tydligen. Hon är söt farmor. Och så fick jag och pappa fika som vanligt. Många olika sorter, de flesta har nu farfar bakat eftersom farmor inte orkar. Jag hade säkert ätit tre sorter och var ganska mätt när farmor började plocka undan. Så ser hon på kakfatet och säger;
- Ja, drömmarna har jag bakat... Men ingen tog av dem.
Och då var jag bara tvungen att ta en till kaka.
Jag är verkligen glad över att farmor och farfar och morfar är pigga. Jag menar, det är över 85 allihop men fortfarande klara i huvudet. Det är få förunnat.
Jag är lite förvånad att det inte kändes mer konstigt att komma hem igen. Eller, det är ju bra det. Men jag hade förväntat mig en annan känsla. For på Nodo och träffade Eva, Sofia och Linnea. Mycket trevligt att träffa tjejerna igen, även om en viss Ullis saknades. Förövrigt hade jag totalt glömt bort vilken låg nivå några av dessa tjejer har på sin humor. Men det skapar ju skratt i alla fall!
I alla fall så åt jag och pappa mat i Skellefteå innan vi for vidare till Kåge och överraskningshälsade på hos farmor och farfar. Först kände farmor inte igen mig, men efter några minuter var jag mig lik tydligen. Hon är söt farmor. Och så fick jag och pappa fika som vanligt. Många olika sorter, de flesta har nu farfar bakat eftersom farmor inte orkar. Jag hade säkert ätit tre sorter och var ganska mätt när farmor började plocka undan. Så ser hon på kakfatet och säger;
- Ja, drömmarna har jag bakat... Men ingen tog av dem.
Och då var jag bara tvungen att ta en till kaka.
Jag är verkligen glad över att farmor och farfar och morfar är pigga. Jag menar, det är över 85 allihop men fortfarande klara i huvudet. Det är få förunnat.
Jag är lite förvånad att det inte kändes mer konstigt att komma hem igen. Eller, det är ju bra det. Men jag hade förväntat mig en annan känsla. For på Nodo och träffade Eva, Sofia och Linnea. Mycket trevligt att träffa tjejerna igen, även om en viss Ullis saknades. Förövrigt hade jag totalt glömt bort vilken låg nivå några av dessa tjejer har på sin humor. Men det skapar ju skratt i alla fall!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)