Herrgårdsdiskussioner; himlen och jaget

"Människan är som gräset och all hennes härlighet som blommorna i gräset. Gräset vissnar och blommorna faller av. Men Herrens ord består i evighet." 1 Pet 1:24-25

Det bibelordet startade dagens diskussion mellan mig, Sindi och Martin.
Kommer vi att vara samma personer när vi kommer till himlen? Kan vi tänka tillbaka på sorgliga minnen, när vi inte ska känna sorg i himlen? Och om vi inte kan tänka tillbaka eller minnas hemska händelser, är vi samma person då?

Och för att kunna svara på den frågan måste man definiera vad jaget är. Är vi våra tankar, känslor och handlingar? Eller finns det något utanför det som är personen? Om Martins "person" skulle flyttas över till min kropp, skulle han kunna göra alla sina ansiktsuttryck, vinna över folk i schack, skulle han ha kvar sin gångstil eller skulle han gå som jag, skulle han ha kvar samma tankesätt eller ta över mitt? Frågorna är många. När bildas "personen"? I den gravida magen, när den föds, innan den ens kommit till mammans kropp?

Om jag tog bort alla mina handlingar och alla mina tankar, skulle jag fortfarande vara jag?