Jag gillar att skriva, det gör jag verkligen. Men det är så svårt när pressen om att prestera sitter brevid mig och kommenterar varje tangent jag trycker ner.
"Ska du verkligen skriva det där? Varför skulle de som lyssnar tycka att det där är bra? Kom på något roligare, kom på något smartare, kom på något bättre helt enkelt."
Varför ska det vara så svårt att inse att det man skriver faktiskt duger? Varför kommer man ihåg de dikter som man fick lite sämre poäng på och inte dem som folk kom fram och kommenterade efteråt? Varför är man rädd för vad de man känner ska tycka, när man vet att de är dem som hejar på en mest? Varför har alla dessa tankar så hårt grepp om textproduktionen?!
Men jag försöker kämpa emot. Skrev nyss klart en dikt till poetry slam-finalen. Den får helt enkelt duga.
Och så såg jag ett klipp på youtube. En fantastisk dikt och återigen är tankarna där; "Du kommer aldrig kunna skriva något lika bra."
Klicka, titta och njut av underbar poesi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar