Jag har gjort allt annat än förberett mig idag. Tagit in ved, gått på stan, glömt kasse på lindex, träffat gamla klasskompisar, träffat gammal konfirmande, hämtat kasse på lindex, fikat med vänner, skjutsat hem vän, sovit, fikat med grannar, spelat spel med grannar och packat. Och jag är inte alls stressad. Nejdå. Inte alls. Varför skulle jag vara det? Inte blir man väl stressad över att inte riktigt veta vad man ska säga på kvällsandakten. Nej, jag är inte alls stressad.
Åker imorgon. Tillbaka nästa år.
måndag 27 december 2010
söndag 26 december 2010
Världen blev mindre idag
Jag var på promenad med Linus och vi kom in på bugg som ledde till koordination som ledde till simultanförmåga som ledde till att Linus kom att tänka på en seriestrip som hans kusin har gjort. Jan Andersson hette huvudpersonen. Där började en klocka att ringa i mitt huvud. Jag kände igen det namnet. Och jag kände att pulsen ökade avsevärt. Tänk om det kunde vara den jag tänkte på.
Efter lite googlande från Linus iphone kunde jag med säkerhet veta att det var ett namn jag kände igen. Men det var inte just Jan som jag blev så glad över, utan att det är samma kille som har ritat Kristian Svensson. Och Kristian Svensson kära vänner, är typ den bästa serien i hela världen. Jag har läst alla stripar som publicerats och jag är helt fascinerad över kan rita/skriva en sådan bra serie. Helt sjukt att det är Linus kusin. Jag har en kompis som är släkt med en av mina idoler. Helt galet.
Efter lite googlande från Linus iphone kunde jag med säkerhet veta att det var ett namn jag kände igen. Men det var inte just Jan som jag blev så glad över, utan att det är samma kille som har ritat Kristian Svensson. Och Kristian Svensson kära vänner, är typ den bästa serien i hela världen. Jag har läst alla stripar som publicerats och jag är helt fascinerad över kan rita/skriva en sådan bra serie. Helt sjukt att det är Linus kusin. Jag har en kompis som är släkt med en av mina idoler. Helt galet.
Var tog julstämningen vägen? Inte förbi Blåsmark i alla fall.
På tisdag är det läger som gäller igen. Jag har längtat hela hösten efter det här nyåret. Tänk att få fira nyår med en massa vänner och konfirmander. Det kommer att bli så bra. Jag sitter nu och förbereder lite inför seminariet jag och Marianne ska hålla i. Det kommer att handla om bloggar, facebook, vilken bild vi ger av oss själva genom det vi skriver och om hur vi ska skriva och layouta för att få fram de budskap vi vill sända. Ska bli hur skoj som helst att få prata om det, men det är så svårt att veta hur de som lyssnar kommer att tycka att det är. Jag är så tacksam att jag inte är ensam, utan att vi är två som ska snacka.
Fick dessutom veta igår att jag ska prata inför en kvällsmässa på temat "Varför finns du?". Funderar på att prata om att Gud är som ett barn, tröttnar aldrig på saker, utan glädjs varje gång lika mycket. Får se om det blir vad jag säger i slutändan.
Apropå barn, så börjar jag undra om det är ett tecken på vuxenhet, när man inte har någon julstämning? Eller vad kan det bero på. Jag har inte haft någon julstämning detta år. Men har haft det trevligt i alla fall. En massa sällskapsspel har det blivit. I dag spöade jag till exempel skiten ur far och bror i kort. Supernice!
Fick dessutom veta igår att jag ska prata inför en kvällsmässa på temat "Varför finns du?". Funderar på att prata om att Gud är som ett barn, tröttnar aldrig på saker, utan glädjs varje gång lika mycket. Får se om det blir vad jag säger i slutändan.
Apropå barn, så börjar jag undra om det är ett tecken på vuxenhet, när man inte har någon julstämning? Eller vad kan det bero på. Jag har inte haft någon julstämning detta år. Men har haft det trevligt i alla fall. En massa sällskapsspel har det blivit. I dag spöade jag till exempel skiten ur far och bror i kort. Supernice!
fredag 24 december 2010
Önskelista från julfesten
Hjälmared 21 december
Kära tomten
Det är Ylva som skriver. Jag vet inte om du kommer ihåg mig, det var ju så länge sen sist. Då brukade jag springa runt i prinsessklänningar, jag brukade leka med käpphästar och jag avskydde kokta ägg, ja det gör jag ju fortfarande.
Jag vet att det var länge sedan vi hördes av. Eller ja, det var väl snarare länge sedan jag hörde av mig. Men det beror faktiskt på den där incidenten -99. Den fick mig att tappa tron på dig.
Minns du den julen? Det var som vanligt kallt och mycket snö. I två månader hade jag väntat på dig. I två månader. Jag hade skrivit ett sådant fint brev där jag berättade hur bra jag tyckte du var. Jag minns att det jag önskade mig mest av allt var en ferbi, ett sådant där lurvigt odefinierbart djur med gul näbb som man var tvungen att mata.
Så kom julafton, och jag stod framför fönstret och väntade på dig. Du kom på en spark, jag antog att du var snäll mot renarna och lät dem vila ett litet tag. Men jag måste erkänna att jag var besviken. Jag ville ju träffa Rudolf. Mamma hade berättat om hans röda mule och jag hade hoppats på att få se om det verkligen kunde vara sant.
Ja i alla fall, för att göra en rätt så kort historia ännu kortare så ramlade ditt skägg av när du skulle ge mig mina klappar. Ditt skägg ramlade av. Minns du hur jag gråtandes sprang i väg? Det tog flera veckor innan jag kunde somna på en torr kudde. Det gjorde så ont att se att Miriam den dumma tjejen på kvarteret hade haft rätt, du fanns inte på riktigt. Det är först nu, elva år senare, som jag inser att ditt lösskägg inte var ett bevis på din icke existens. Nej, det handlade bara om att du skämdes för din dåliga skäggväxt. Och det är helt okej. Det är okej att ha komplex och att köpa lösskägg på ica maxi. Jag har också komplex, som för min tandställning. Men jag låter det inte gå ut över oskyldiga små barn.
Anledningen till att jag skriver är att jag verkligen önskar mig en sak den här julen. Jag önskar mig det till och med ännu mer än den där fula ferbin. Bara en sak önskar jag mig. Så du kan väl skippa den där iphonen, om du hade tänkt ge mig en sådan, det hade i och för sig varit behövligt för mobilen som jag har nu, gav du mig i nian. Det är faktiskt fyra år sedan. Men nej, ingen iphone vill jag ha. Ingen trisslott heller, det är bara skit, jag vinner ju aldrig. Jag klarar mig utan aladinasken också som jag annars får varje år. Jag kan lika gärna sno några från brorsan när han inte ser. Det räcker.
Nej, det är bara en sak som jag önskar mig detta år. Bara en sak. Det borde du väl kunna fixa. Jag menar, om det bara är en sak som man önskar sig så borde det vara självklart att man får den. Det är det minsta man kan begära. Speciellt med tanke på den traumatiska upplevelse som du orsakade mig för elva år sedan. Någonting borde jag väl få som ersättning?
Så det är nästan bäst för dig att du ger mig julklappen som jag vill ha. Annars berättar jag för andra om din dåliga skäggväxt och det vill du väl inte att alla ska få reda på?
God jul önskar Ylva
Ps jag höll på att glömma. Det jag önskar mig är att nästa termin här på Hjälmared aldrig ska ta slut. Ds.
Kära tomten
Det är Ylva som skriver. Jag vet inte om du kommer ihåg mig, det var ju så länge sen sist. Då brukade jag springa runt i prinsessklänningar, jag brukade leka med käpphästar och jag avskydde kokta ägg, ja det gör jag ju fortfarande.
Jag vet att det var länge sedan vi hördes av. Eller ja, det var väl snarare länge sedan jag hörde av mig. Men det beror faktiskt på den där incidenten -99. Den fick mig att tappa tron på dig.
Minns du den julen? Det var som vanligt kallt och mycket snö. I två månader hade jag väntat på dig. I två månader. Jag hade skrivit ett sådant fint brev där jag berättade hur bra jag tyckte du var. Jag minns att det jag önskade mig mest av allt var en ferbi, ett sådant där lurvigt odefinierbart djur med gul näbb som man var tvungen att mata.
Så kom julafton, och jag stod framför fönstret och väntade på dig. Du kom på en spark, jag antog att du var snäll mot renarna och lät dem vila ett litet tag. Men jag måste erkänna att jag var besviken. Jag ville ju träffa Rudolf. Mamma hade berättat om hans röda mule och jag hade hoppats på att få se om det verkligen kunde vara sant.
Ja i alla fall, för att göra en rätt så kort historia ännu kortare så ramlade ditt skägg av när du skulle ge mig mina klappar. Ditt skägg ramlade av. Minns du hur jag gråtandes sprang i väg? Det tog flera veckor innan jag kunde somna på en torr kudde. Det gjorde så ont att se att Miriam den dumma tjejen på kvarteret hade haft rätt, du fanns inte på riktigt. Det är först nu, elva år senare, som jag inser att ditt lösskägg inte var ett bevis på din icke existens. Nej, det handlade bara om att du skämdes för din dåliga skäggväxt. Och det är helt okej. Det är okej att ha komplex och att köpa lösskägg på ica maxi. Jag har också komplex, som för min tandställning. Men jag låter det inte gå ut över oskyldiga små barn.
Anledningen till att jag skriver är att jag verkligen önskar mig en sak den här julen. Jag önskar mig det till och med ännu mer än den där fula ferbin. Bara en sak önskar jag mig. Så du kan väl skippa den där iphonen, om du hade tänkt ge mig en sådan, det hade i och för sig varit behövligt för mobilen som jag har nu, gav du mig i nian. Det är faktiskt fyra år sedan. Men nej, ingen iphone vill jag ha. Ingen trisslott heller, det är bara skit, jag vinner ju aldrig. Jag klarar mig utan aladinasken också som jag annars får varje år. Jag kan lika gärna sno några från brorsan när han inte ser. Det räcker.
Nej, det är bara en sak som jag önskar mig detta år. Bara en sak. Det borde du väl kunna fixa. Jag menar, om det bara är en sak som man önskar sig så borde det vara självklart att man får den. Det är det minsta man kan begära. Speciellt med tanke på den traumatiska upplevelse som du orsakade mig för elva år sedan. Någonting borde jag väl få som ersättning?
Så det är nästan bäst för dig att du ger mig julklappen som jag vill ha. Annars berättar jag för andra om din dåliga skäggväxt och det vill du väl inte att alla ska få reda på?
God jul önskar Ylva
Ps jag höll på att glömma. Det jag önskar mig är att nästa termin här på Hjälmared aldrig ska ta slut. Ds.
Lång tågresa och skateboard
Jag börjar ana att det här jullovet kommer att flyga fram. Det är redan julafton och jag har inte slagit in en endaste julklapp, jag är inte ens klar med alla! Men det får lov att ordna sig.
I måndags var det julfest på Hjälmared. Helt galet stort julbord. Och jag gör varje år samma misstag att ta alldeles för mycket mat. Det kändes som jag skulle rulla fram efter den middagen. Sedan var det julfest i aulan, med fantastisk underhållning av Cabaret-gänget och Lina och Åsa, som Kungen och Silvia. Högklassigt.
Dagen efter var alla trötta efter olika lite sömn. Men vi fick en trevlig sista dag på skolan, med julmorgonbön, julklappslek och en massa kramar.
Sedan började resan hem. Jag hänvisar till Karro som har beskrivit denna 24 timmars resa på ett utomordentligt sätt. Kan ju säga att man inte var så pigg när man kom hem. Men glad efter en trevlig resa med fina vänner. Tycker dock synd om konduktören som bad oss att inte hata de som jobbat på tåget, utan om vi skulle hata någon så skulle vi hata företaget. Det vill säga SJ.
Igår blev det lite sistaminutenjulhandel med Robert och en massa ramlande i rampen i Stockbäcken. Jag fattar inte att det kan vara så roligt att åka på en bräda med små hjul på, men det är skoj. Det är dock inte lika härligt med alla blåmärken dagen efter. Jag lyckades med konststycket att få blåmärken på höger knä, höger höft, höger armbåge och höger tumme (!).
Och gårdagen avslutades med en liten återträff med klassen från gymnasiet. Riktigt trevligt att träffa alla igen!
Nu ska här produceras julklappar!
GOD JUL!
I måndags var det julfest på Hjälmared. Helt galet stort julbord. Och jag gör varje år samma misstag att ta alldeles för mycket mat. Det kändes som jag skulle rulla fram efter den middagen. Sedan var det julfest i aulan, med fantastisk underhållning av Cabaret-gänget och Lina och Åsa, som Kungen och Silvia. Högklassigt.
Dagen efter var alla trötta efter olika lite sömn. Men vi fick en trevlig sista dag på skolan, med julmorgonbön, julklappslek och en massa kramar.
Sedan började resan hem. Jag hänvisar till Karro som har beskrivit denna 24 timmars resa på ett utomordentligt sätt. Kan ju säga att man inte var så pigg när man kom hem. Men glad efter en trevlig resa med fina vänner. Tycker dock synd om konduktören som bad oss att inte hata de som jobbat på tåget, utan om vi skulle hata någon så skulle vi hata företaget. Det vill säga SJ.
Igår blev det lite sistaminutenjulhandel med Robert och en massa ramlande i rampen i Stockbäcken. Jag fattar inte att det kan vara så roligt att åka på en bräda med små hjul på, men det är skoj. Det är dock inte lika härligt med alla blåmärken dagen efter. Jag lyckades med konststycket att få blåmärken på höger knä, höger höft, höger armbåge och höger tumme (!).
Och gårdagen avslutades med en liten återträff med klassen från gymnasiet. Riktigt trevligt att träffa alla igen!
Nu ska här produceras julklappar!
GOD JUL!
tisdag 21 december 2010
21 december
Dålig uppdatering, jag vet. När jag är tillbaka till Blåsmark blir det bättring.
Jag åker från Hjälmared strax.
Jag åker från Hjälmared strax.
söndag 19 december 2010
Interpretation
Jag är så bortskämd här, inga läxor och inga inlämningar. Egentligen. Så när vi väl har en så är det jobbigt. Men nu säger jag att interpretationen är klar. Jag hade lätt kunnat skriva mer. Jag borde ha skrivit mer. Jag hade velat skriva mer. Men jag orkar inte nu. Måste skriva klart brevet till tomten som ska läsas upp imorgon på julfesten.
Två dagar kvar till hemresa och jag förundras över hur många skor jag tänker ta med mig.
Två dagar kvar till hemresa och jag förundras över hur många skor jag tänker ta med mig.
lördag 18 december 2010
Blogginlägg tillägnat Magda och Sofia. Glasfusing.
Sofia påminde mig idag om att jag inte visat glassmyckena jag gjorde för någon månad sedan. Magda jag ber om ursäkt för min oerhörda försening. Men här kommer äntligen några bilder.
Elefanterna flyger nästan; Ylva har julpyntat.
Idag (eller nu är det väl snarare igår), blev mitt livsläge vertikalt igen. Så otroligt skönt att vara tillbaka till det normala.
Under dagen har vi spelat dockteater och skrivit uppskattningsbrev till varandra. (Det borde man göra så mycket oftare!) Dessutom har det julhandlats, hamburgats och gråtits framför "Allt för min syster". En perfekt sista fredag innan lovet.
Imorgon ska stora ting ske; Mitt mål är att skriva klart interpretationen, städa (dammsugning börjar få statusen 'livsnödvändigt') samt fixa lite julklappar. Vi får väl se hur mycket jag hinner.
Måste bara visa hur fint jag fått det i fönstret. Tackar Sindi för att jag får låna stjärnan. (Jag hinner i alla fall se den i fyra dagar!)
Under dagen har vi spelat dockteater och skrivit uppskattningsbrev till varandra. (Det borde man göra så mycket oftare!) Dessutom har det julhandlats, hamburgats och gråtits framför "Allt för min syster". En perfekt sista fredag innan lovet.
Imorgon ska stora ting ske; Mitt mål är att skriva klart interpretationen, städa (dammsugning börjar få statusen 'livsnödvändigt') samt fixa lite julklappar. Vi får väl se hur mycket jag hinner.
Måste bara visa hur fint jag fått det i fönstret. Tackar Sindi för att jag får låna stjärnan. (Jag hinner i alla fall se den i fyra dagar!)
torsdag 16 december 2010
onsdag 15 december 2010
Till och med näsan fryser nu
Andra besöket hos tandläkaren på mindre än en och en halv vecka. Nu hoppas jag bara att tandställningen håller sig i styr över jullovet. Orkar inte med något mer tjorv.
Ikväll är det badmintonturnering som står på programmet.
Slut på uppdatering från ett halvt ihjälfruset Hjälmared.
Ikväll är det badmintonturnering som står på programmet.
Slut på uppdatering från ett halvt ihjälfruset Hjälmared.
tisdag 14 december 2010
Det är väl klart
Det är väl klart att en propp ska gå i huset, på kvällen när alla sover.
Det är väl klart att jag ska borsta tänderna i skenet av mobillampan.
Det är väl klart att jag ska bli klarvaken när jag inser att hela tandborsten är röd.
Det är väl klart att den nya ståltråden i tandställningen ska skapa en infektion.
Det är väl klart att jag inte har en nog liten pincett för att fixa till det själv.
Jag är inte alls bitter, nej då.
Det är väl klart att jag ska borsta tänderna i skenet av mobillampan.
Det är väl klart att jag ska bli klarvaken när jag inser att hela tandborsten är röd.
Det är väl klart att den nya ståltråden i tandställningen ska skapa en infektion.
Det är väl klart att jag inte har en nog liten pincett för att fixa till det själv.
Jag är inte alls bitter, nej då.
måndag 13 december 2010
Tillbaka till overkligheten
En vecka har gått utan facebook, bloggar, film och tv (förutom middagen som intogs i Anitas framför handbollen, men det var ett nödvändigt ont. Vem vill äta middag själv en fredag?) och det har gått bra. Det rekommenderas. Har man bara bestämt sig är det inte alls någon fara på taket.
Dock är det trevligt att få läsa bloggar och skriva igen. Men facebook hade jag absolut kunnat vara utan ännu längre. Under veckan som gått har jag bland annat varit hos tandläkaren (kan numera inte gapa hur stort jag vill då jag har gummiband mellan käkarna), låtit drömmarna flyga högre än på länge, dansat i kapellet, skippat två frukostar (sängen är varm och sköööön), buggkursat med folk, diskuterat om varje val vi gör är egobaserat, sjungit godnattsång, skrivit dockteater om ketchup, sängpratbönat med Emma, känt lugn inför framtida ärlighet, bastat och ätit våfflor med tjejer från buggen, redigerat vykort, icapromenerat, buggat i Borås med en hel massa vänner från skolan (Och lärt mig foxa! Känner mig inte längre som en elefant på is!), övernattat hos Sindi, åkt tåg från Horred till Varberg till Göteborg till Alingsås, luciamyst och sett en helt sjuk/galen/dålig/skrattretande musikal hemma hos vår lärare Hanna.
En bra vecka helt enkelt. På lektionen Kommunikationn fick vi i uppgift att göra vykort som ska tryckas upp och senare säljas i vår kiosk. Här får ni smakprov på de två vykorten som jag och Anna knåpat ihop.
Nu är det bara åtta dagar kvar tills vi beger oss norr igen. Tänk hur fort den här terminen har gått, men det måste ju vara ett sjukt bra betyg. Ska dock bli underbart att komma hem till familj och vänner i Piteå. Ni ska veta att ni är saknade.
söndag 5 december 2010
Fasta- förhoppningsvis tillbaka om en vecka
Jag har alltid trott att fasta är att avstå från mat under en längre tid. Eller som Sofia uttryckte det idag, när jag ställde frågan vad 'fasta' är:
- Någonting jobbigt.
Men Jonathan har under de senaste veckorna pratat gott om att fasta. Och då inte att fasta ifrån mat, utan ifrån det som tar för mycket fokus och tid i ens vardag och istället vända blicken till Gud och andra goda saker här i livet.
Visste ni att vi idag faktiskt börjar den andra fasteperioden det här året? Jag tror inte att det är så många som vet att det är en fasta innan jul också. Jag visste i alla fall inte det. Men nu när jag gör det har jag faktiskt tänkt att fasta. I alla fall en vecka. Så från imorgon och en vecka framåt kommer jag inte blogga, inte facebooka och inte se film eller tv-serier på datorn. Det är faktiskt sjukt hur mycket tid som faktiskt går åt till de sakerna. Det ska bli spännande att se vad man kan göra av den tiden istället. Och hur det kommer att kännas.
Så, förhoppningsvis kommer det ett inlägg nästa måndag om hur det har varit. (Förhoppningsviset står för att om det går jättebra och jag klarar mig, så kommer jag att hålla ut till jul. Men jag börjar med en vecka.)
- Någonting jobbigt.
Men Jonathan har under de senaste veckorna pratat gott om att fasta. Och då inte att fasta ifrån mat, utan ifrån det som tar för mycket fokus och tid i ens vardag och istället vända blicken till Gud och andra goda saker här i livet.
Visste ni att vi idag faktiskt börjar den andra fasteperioden det här året? Jag tror inte att det är så många som vet att det är en fasta innan jul också. Jag visste i alla fall inte det. Men nu när jag gör det har jag faktiskt tänkt att fasta. I alla fall en vecka. Så från imorgon och en vecka framåt kommer jag inte blogga, inte facebooka och inte se film eller tv-serier på datorn. Det är faktiskt sjukt hur mycket tid som faktiskt går åt till de sakerna. Det ska bli spännande att se vad man kan göra av den tiden istället. Och hur det kommer att kännas.
Så, förhoppningsvis kommer det ett inlägg nästa måndag om hur det har varit. (Förhoppningsviset står för att om det går jättebra och jag klarar mig, så kommer jag att hålla ut till jul. Men jag börjar med en vecka.)
Dagen efter Hjälmareds julmarknad
Vi gör inte alls det vi borde (läs jag), men vi gör mycket annat (läs jag och Sofia). Vi ligger på en säng och snackar halva dagen, vi slåss med kuddar (läs jag), vi äter makaroner och bacon och vi är brutalt ärliga. Det är så det går till på en riktigt bra söndag.
Och angående gårdagens marknad så fick vi in 43 000 kronor på loppisen. Ska bli spännande att höra ur mycket det blev tillsammans med alla andra aktiviteter.
Det var galet mycket folk när vi öppnade. En del människors blickar skrämde mig när de sökte igenom borden efter fynd. Och det första vi sålde var två gamla oboyburkar och såpa från typ 40-talet. Galet.
Och angående gårdagens marknad så fick vi in 43 000 kronor på loppisen. Ska bli spännande att höra ur mycket det blev tillsammans med alla andra aktiviteter.
Det var galet mycket folk när vi öppnade. En del människors blickar skrämde mig när de sökte igenom borden efter fynd. Och det första vi sålde var två gamla oboyburkar och såpa från typ 40-talet. Galet.
lördag 4 december 2010
Loppis, massage och pizza
Loppisförberedelsena är nu över. Det har packats upp x antal ölglas, diskats krukor, prismärkt en massa och imorgon gäller det. Klockan två kommer folket inrusande för att fynda.
Dagens skönaste var gratismassagen jag och Sindi fick av hälsocoachen Viktor, som behövde träna inför relaxavdelningen imorgon. Så skönt att i tjugo minuter bara ligga ner och få rygg/nackmassage.
Denna härliga dag avslutades med att vi gick ut och åt och firade Emma som fyller år idag och nyligen har förlovat sig. Det är bra med lite miljöombyte och att få umgås på andra sätt än bara på skolan. Dock var det inte det lättaste att komma iväg. Till en början hade vi ingen minibuss att låna, men det löste sig senare. Men så kom vi knappt in i den eftersom ena dörren frusit igen, det var bara att klättra in genom bagaget. Och till råga på allt hade vi en aning problem med att hitta ingången till resturangen. Och efter fyrtiofem minuters hungrig väntan fick vi vår pizza med honung och vhili kyckling, advokado, ananas och bacon. Gött.
Inte för att tjata, men det är fantastiskt hur fina människor det finns här.
Dagens skönaste var gratismassagen jag och Sindi fick av hälsocoachen Viktor, som behövde träna inför relaxavdelningen imorgon. Så skönt att i tjugo minuter bara ligga ner och få rygg/nackmassage.
Denna härliga dag avslutades med att vi gick ut och åt och firade Emma som fyller år idag och nyligen har förlovat sig. Det är bra med lite miljöombyte och att få umgås på andra sätt än bara på skolan. Dock var det inte det lättaste att komma iväg. Till en början hade vi ingen minibuss att låna, men det löste sig senare. Men så kom vi knappt in i den eftersom ena dörren frusit igen, det var bara att klättra in genom bagaget. Och till råga på allt hade vi en aning problem med att hitta ingången till resturangen. Och efter fyrtiofem minuters hungrig väntan fick vi vår pizza med honung och vhili kyckling, advokado, ananas och bacon. Gött.
Inte för att tjata, men det är fantastiskt hur fina människor det finns här.
torsdag 2 december 2010
Sista ordet (och segern) är min.
Jag förvånas ännu en gång över hur mycket som kan hända här på Hjälmared.
Igår startade arbetet inför julmarknaden på riktigt. Jag är i loppisgruppen och igår packades sjukt mycket saker upp och idag har jag mest diskat och putsat silver. Men det blir roligt att sälja på lördag. Lite sommarkänsla får jag trots vinterkylan.
Och apropå kyla, så hade jag imorse 12 grader i mitt rum. Detta var anledningen till att jag inte sov i mitt rum. Natten innan la jag mig med tjocksockar och fingervantar, men vaknade ändå vid fyra och fick ställa mig upp för att få igång blodet och sedan klä på mig en massa kläder. Som tur har vi nu kommit på varifrån kylan kommer. Tydligen var inte fönstrena nog stängda (haken högst upp var inte fastsatt), så jag hoppas på att få en varm natt.
Irritation och mysfaktorn igår var strömavbrottet som kom efter middagen. Jag var då trött efter loppisarbetet och mörkret samt kylan, blev dropparna. Oj, vad jag längtade hem. Men som vanligt pendlade humöret tillbaka efter lite lätt heta diskussioner angående kvinnligt/manligt och människovärde. Sedan blev allt bara bättre och bättre med te och madrassmysprat.
Gårdagens höjdpunkt var dock de sista fem minuterna innan lunch, då Jonathan avslutade lektionen med att säga att jag skulle läsa en dikt för klassen. (Jag hade pratat med honom innan.) Jag gick fram och ställde mig, andades några sekunder och började sedan att läsa. Men det var inte vilken dikt som helst utan en hämnddikt riktad till Oscar som tidigare läst en kvinnonedttryckande text för mig. Det var en härlig känsla att få ge igen lite, med glimten i ögat förstås. Men jag tror inte Oscar kommer säga så mycket mer i den frågan. Jag tror allt att jag fått det sista ordet.
Igår startade arbetet inför julmarknaden på riktigt. Jag är i loppisgruppen och igår packades sjukt mycket saker upp och idag har jag mest diskat och putsat silver. Men det blir roligt att sälja på lördag. Lite sommarkänsla får jag trots vinterkylan.
Och apropå kyla, så hade jag imorse 12 grader i mitt rum. Detta var anledningen till att jag inte sov i mitt rum. Natten innan la jag mig med tjocksockar och fingervantar, men vaknade ändå vid fyra och fick ställa mig upp för att få igång blodet och sedan klä på mig en massa kläder. Som tur har vi nu kommit på varifrån kylan kommer. Tydligen var inte fönstrena nog stängda (haken högst upp var inte fastsatt), så jag hoppas på att få en varm natt.
Irritation och mysfaktorn igår var strömavbrottet som kom efter middagen. Jag var då trött efter loppisarbetet och mörkret samt kylan, blev dropparna. Oj, vad jag längtade hem. Men som vanligt pendlade humöret tillbaka efter lite lätt heta diskussioner angående kvinnligt/manligt och människovärde. Sedan blev allt bara bättre och bättre med te och madrassmysprat.
Gårdagens höjdpunkt var dock de sista fem minuterna innan lunch, då Jonathan avslutade lektionen med att säga att jag skulle läsa en dikt för klassen. (Jag hade pratat med honom innan.) Jag gick fram och ställde mig, andades några sekunder och började sedan att läsa. Men det var inte vilken dikt som helst utan en hämnddikt riktad till Oscar som tidigare läst en kvinnonedttryckande text för mig. Det var en härlig känsla att få ge igen lite, med glimten i ögat förstås. Men jag tror inte Oscar kommer säga så mycket mer i den frågan. Jag tror allt att jag fått det sista ordet.
onsdag 1 december 2010
Poesins kraft är stor
- Poesikrigar
- Loppmarknar
- Strömavbrottar
- Fryser
- Madrassmyser
- Golvövernattar
Mer info kommer imorgon.
- Loppmarknar
- Strömavbrottar
- Fryser
- Madrassmyser
- Golvövernattar
Mer info kommer imorgon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)