Överraskning utanför dörren

Det var en helt underbart mysig klassfest med god tårta, kittlingsattacker (jag fattar inte varför jag ska vara så kittlig!), skrattattacker, samtal om allt från rosa elefanter till cyklar i åar till kvinnosyn, legobyggande och härlig stämning.

När jag, Emma och Karro kom tillbaka till Kavaljers (de gick in före mig) hörde jag hur de gemensamt utbrast:
"Åh, Ylvaaaa."
Jag fattade inte vad de menade. Men så klev jag in i hallen och vad möttes jag av?

Jo en bukett tulpaner. 

 

De var från pensionärsgruppen Vidgade Vyer som jag höll poetry slam-snacket för. Supergulligt!

Efesierbrevet

Efesierbrevet, efesierbrevet, efesierbrevet. Ja det sammanfattar skoldagen idag. Det var grupparbete som gällde, ett roligt sådant. Eller vi gjorde det roligt i alla fall. Rimmade på allt vi skrev.

Ikväll är det klassfest hemma hos Jonathan, en av våra lärare. Det blir riktigt mysigt.

Änder på isen och dagens Elinacitat

 När vi promenerade in till Alingsås möttes vi av hur många änder som helst.

Jag fattar inte att de inte förfryser fossingarna när de är på isen.



När Elina tittar på det den sista bilden visar frågar hon:

- Är det där frusna änder då?

Vilket skapar dagens skrattanfall för mig.

Och nej. Det är inte frusna änder. Det är vanliga stenar.

Våren är här

Om jag inte hade vetat vilken månad det var hade jag trott att det var april. Man ser gräs i trädgårdarna, det luktar vår och solen lyser. Mycket. Den är uppe vid åtta till typ fem.

Jag och Elina var hurtiga och steg upp halv åtta för att promenera in till stan och simhallen där. Simmade 35 effektiva minuter. Racerduschade och bytte om på en kvart. Raskpromenad till EFS-kyrkan, där det var en härlig gudstjänst med bra lovsång och en predikan som satte lite perspektiv på det här med synd och nåd. Efter lite tvekan stannade vi på kyrkkaffet. Det var kanske det bästa valet idag. Hamnade mittemot två underbara pensionärer (gissar jag) och som båda hade någon sorts koppling till norr. De var verkligen hur söta som helst. När vi senare skulle gå kom en av kvinnorna fram till oss och gav oss var sin bok som hennes man hade skrivit. Den handlar tydligen om församlingen. Perfekt, när vi ändå håller på att prata om det i skolan.

På väg hem stannade vi på ica, träffade klasskompisar som kunde ta våra matkassar, och sedan traskade vi hem utan något på ryggen. Fantastiskt.

Dessutom hann jag ringa ett av det bästa samtalen jag någonsin ringt. Bönesvar deluxe. Ni vet att vi har en god Gud va?


Så här fint skiner solen på torget i Alingsås.

Det är blankis här nere. Så vi passade på att gå på den. Det gör man inte varje dag. Uppe i norr är det ju alltid snö på isen. 

Okej, Elina tyckte att jag var aningen pinsam när jag tog det här kortet. Men det är så roligt med den nya kameran så jag kunde inte låta bli att ta kort på renen på ica som skulle göra reklam för polarbröd. Välkommen till norrland!

Hemafton och lypsyl i huvudet

Igår var en fantastisk dag.
Vid halv tre satte vi igång med bak och matlagning inför hemafton (middag och lekar med internatarna som är kvar över helgen). Supergod kycklinggratäng hade köket fixat receptet till. Och till efterrätt var det hela 4(!) sorters bakverk.


Här är våra fyra efterrätter. Karros chokladkaka med najsig kräm ovan på. Oscars bullar med vanilj i. Mina hallonkakor. Och Martins kladdkakor:

Oscar tycker att min hallonkaka var smarrigast. Antar jag.

Bästa hemaftongänget hittills!

Vi hade ett riktigt diskparty med hög musik, så det var inte så fasligt jobbigt att fixa undan allt. Trots den kopiösa mängd disk som vi lyckats producera.

Senare hamnade vi i Anitas. Medan en del spela Ligretto hängde vi andra i Zacke och Simons rum. Där var samtalsämnena matte och altartavlan i kapellet. Oscar var även duktig och kastade en lypsylburk i huvudet på mig. Hmpf. Sedan såg vi filmen "I rymden finns inga känslor". Riktigt bra för att vara svensk! Och natten avslutades med att mysprat med Karro och Martin.

Skrev jag att det var en fantastisk dag igår?

Lycka #34

Lycka är att pilla i Karros hår och prata med henne och Martin.

Hjälmareds folkhögskola - den bästa skolan

För er som inte har något bättre för sig en sådan här lördag kan ju alltid kolla in Hjälmareds nya kurskatalog. Skrattretande nog hamnade jag, sportfånen själv(!?), på bild på uppslaget om idrott och ledarskapslinjen.

Halv åtta hos oss

Gårdagen avslutades med tacos med fina tjejer, handboll (vi tittade på tv alltså. Skulle aldrig falla mig in att spela det. Under bordet var för övrig den bästa platsen igår), ligretto, ananaspaj och glass som åts med gaffel.

Idag är det jag, Karro, Martin och Oscar som håller i hemafton. Temat är "Halv åtta hos oss, fast klockan sex". Det ser ut att bli en trevlig lördag.

Värt 12 kronor

Hurtiga Ylva tog över mina tankar imorse, så jag promenerade in till tandläkaren imorse. Ungefär en timmes promenerande efter en tyst och snöig väg. Härligt sätt att börja dagen på. Jag var klar hos tandläkaren innan jag ens skulle vara där. Slog nog rekord i snabbt tandläkarbesök. Jag sa hej. Frågade vad jag ville fråga. Fick sätta mig i stolen. De satte din några gummiband. De sa att det var bätte att komma in en gång för mycket, än en för lite. Det här var gången för mycket.

Sedan har vi sagt hejdå till Johanna. Hon reser idag uppåt i landet för att jobba. Tråkigt, mycket tråkigt att hon slutar.

Lycka #33 och en parentes

Lycka är att somna på Elinas säng.

(Mindre lycka är att veta om att jag måste ta bussen halvåtta imorgon. Förhoppningsvis kommer det vara värt det. Värt 40 kronor. Och det blir värt det om tandläkaren säger att det var bra att jag åkte in.)

En vanlig torsdag

Vi planterar fötterna, andas och använder rösterna.
Vi pratar om Ananias, kramas och googlar på kommuniteter.
Vi tänker på framtiden, pratas vid på telefon och söker bostad.

Trädkronan

Vänner

Bara för att säga att jag har fina vänner (och för att få visa en av de första bilderna tagna med min Canon ixus 130)

Det här är ingen dikt

Jag vet, jag har nämnt den här förut, men jag tror att det är viktigt att påminna sig.
____________________________________________________________

Det här är ingen dikt
det är jag på en scen med en mick
och du på en stol med en kaffe i handen
och mellan oss färdas ord
- fast enkelriktat
för det är bara jag som talar
och runtomkring oss är världen

Det här är ingen dikt
det är jag som försöker fånga din uppmärksamhet
och det är du som försöker tolka mina ord
och utanför i den smältande snön är världen
- fortfarande

Det här är ingen dikt
det är du och jag inne i ett varmt café
med leenden på läpparna
och mitt ibland oss finns det fria ordet
friheten
och någonstans är världen
- inte alls lika skyddad

Det här är ingen dikt
det är en flicka på fjorton år som bär på sin lillebror
samtidigt som hon letar mat bland soporna
det är en kvinna som alltid skrattar när du träffar henne
men som gråter sig till sömns
efter att hennes man har våldtagit henne
- igen

det är en man som inte har sett solen gå upp på flera år
endast för att han kritiserade landets ledare
det är människor som gömmer sig i källaren
för att få tro på den Gud de vill

{men det är det ingen som vet}

för vi tror att det här är en dikt
något som bara är ord
något som är längre bort
något som egentligen inte berör oss

men det här är faktiskt ingen dikt
det är bomber som faller över människor
som knappt vet vad rent vatten är
det är tjejer som säljs för en hundring
det är mödrar som gråter över barn som inte leker krig
- utan deltar

Det är världen
- och så är det vi

som slänger mat för att vi blev för mätta
det är vi som blir frustrerade
när vårt favoritgodis inte finns att köpa
det är vi som inte kan välja vilka skor vi ska ha på oss
så vi går och köper ett till par
- det tolfte

det är vi som tycker att det är jobbigt att se på nyheterna
"för att det händer så mycket hemskt i världen"
så vi slår över till en annan kanal
och fortsätter fredagskvällen med popcorn
samtidigt som vi kopplar av
till en riktigt spännande actionfilm

Det här är ingen dikt
det är världen utanför
och du och jag som inte bryr oss

Just ja, det var så här det var att dansa bugg

Jag måste verkligen ha gjort bort alla dåliga danser i lördags, för idag lyckades jag dansa en timme utan några fel som jag minns.

Den nya digitalkameran är nu invigd. Men bildbevis får komma senare. Ska försöka lyckas med konststycket att lägga mig före halv tolv. 12 minuter kvar.

Föreläsning; Poetry slam

Så, nu har ännu en dröm gått i uppfyllelse. Jag har idag haft min första föreläsning. 40 minuter om mitt skrivande, poetry slam och några dikter inför ett fyrtiotal pensionärer. Fantastiskt roligt var det. Det är konstigt hur tiden kan gå så fort. Jag hade lätt kunnat stå där dubbelt så länge.

Känner mig en aning mör i kroppen efter en ordentlig idrottslektion, där vi i par fick göra olika styrkeövningar. Ska bli spännande att se hur det går på buggen ikväll, om benen hänger med. Men det kan ju inte gå sämre än i lördags, så det ska nog bli bra.

Upptäckt om tågpriser

Det är konstigt hur det kan vara billigare att åka från Göteborg upp till norr, än från Alingsås. I min hjärna är Alingsås längre norrut.

Svart, vitt och lite mönster

Och vad roade jag mig med igår när jag egentligen skulle ha planerat lite inför poetryslamsnacket? Jo, jag ritade. Verkligen effektivt.

Disciplin

Tycker att det är en aning spännande med den här disciplinen. Det enda jag egentligen vet om den är att den älskar att leka kurragömma. Detta grundar jag på att jag aldrig hittar den.

Lycka #32

Lycka är att prata med Magda i telefon och planera hennes tripp hit ner i april.

Det är sista dansen som gör det

Igår dansade vi till Piteådansbandet Blender i Borås. Och om jag säger så här; det märktes att det var ett tag sedan vi buggade.

Både jag och Elina kände väl att det kanske inte var vår bästa danskväll i livet. Redan första dansen lyckades jag bli trampade på foten av en klack, så idag har jag blåmärke. Jag hamnade i baktakt flera gånger, jag lyckades pricka in både en läpp och en näsa med min armbåge på två av killarna jag dansade med. Efter armbågochnäsincidenten satte jag mig ner för att vänta tills bilarna skulle gå tillbaka mot Alingsås. Jag kände verkligen inte för att dansa något mer. Verkligen inte. Så jag gick och satte mig.

Det blev dock tillslut att jag ändå hamnade på dansgolvet. Men det är jag tacksam för, eftersom de sista danserna blev riktigt bra. Inte för att jag på något vis var särskilt bra, jag gjorde många fel, men han jag dansade blev inte irriterad utan skrattade. Det är då det är roligt att dansa; när man inte ser det som något dödsallvarligt utan ser det som en kul grej.

Karro har lyckats deala till oss var sin halv hamburgare, så strax ska den ätas och sedan är det snabbalfapet som gäller.

Lyckan i att minnas sina framtidsdrömmar

För ungefär tre år sedan läste jag någonstans att en sak man kan göra för att må bättre är att skriva ner sina framtidsdrömmar lite då och då. Det kan vara alltifrån att man drömmer om attt någon gång ha rött hår till att jobba som sjuksköterska till att ha ett badkar. Och så ska man läsa igenom den där listan lite då och då för att se om någonting har gått i uppfyllelse.

Jag har gjort detta enda sen dess. När jag kommer på någon ny idé om framtiden, vare sig den är trolig eller inte, skriver jag upp den i en liten bok samt skriver datumet då jag fick idén. Det har blivit några sidor under de här åren. Det som är så fascinerande är att det faktiskt är många drömmar som har blivit förverkligade. Jag är tacksam för att jag har skrivit upp dem, för annars är jag rätt så säker på att jag hade glömt bort dem.

Jag tror att det kan vara ett sätt att uppskatta lyckan i våra liv. Vi har så lätt att fokusera på det som är jobbigt eller tungt. Och det ska man ibland, det är viktigt att man inte förnekar sina känslor, men jag tror att missmodet ibland kan ta över. Därför är det bra att få påminna sig om att det jag gör nu faktiskt är någonting jag har drömt om.

Några exempel:
25 januari 2008 drömde jag om att sticka något med flätat mönster.
10 april 2008 drömde jag om att gå en buggkurs.
24 april 2008 drömde jag om att gå en bibelskola.
26 september 2010 drömde jag om att tona håret.

Allt detta gör jag just nu, eller har gjort.

25 april 2010 skrev jag att jag drömde om att få hålla en föreläsning. På tisdag går denna dröm i uppfyllelse.
En lärare på skolan frågade mig tidigare i veckan om jag ville prata om Poetry slam i 35 minuter för Vidgade Vyer (som en pensionärsklass, om jag fattat det rätt). Så det är vad jag sysselsätter mig för närvarande, att förbereda vad jag ska säga och välja ut vilka dikter jag ska läsa för dem. Det här ska bli riktigt roligt!

Mer mat åt folket

Solen tittar fram, jag har just fixat lite med Elinas blogg och ska strax fixa lite lunch. Ikväll är det bugg som gäller i Borås och denna gång har jag inte tänkt att bli snurrig efter två danser, så här ska det ätas. Mer mat åt folket.

Hjortronsylt som pricken över i

Vad ska jag skriva om dagen? Att den har varit riktigt bra? Ja, det skriver jag.

Den började med två värda lektioner; om stress och om skuld och skam. Jag önskar att vi hade fler självavårdslektioner, de är höjdpunkten på veckan.

Efter lunch gick jag, Martin och Oscar på jakt efter en fjärde person att möta i Settlers, men utan resultat(varken Kristofer, Julia eller Petter kunde övertalas). Så till slut hamnade vi (som vanligt?) uppe på smedjevinden och spelade snabbalfapet med Karro och Emma. Vi väntar bara på ögonblicket då alla ska inse att vi spelat sönder detta fantastiska spel. Kvar på vinden var tillslut bara jag och Sofia där tankar och funderingar fick härja fritt ett tag.

Sedan utkämpades ett krig mot min mobil och den dåliga täckningen här, när jag ville prata med kära Anna som är mycket saknad.

Och plötslig var klockan halv sex och jag insåg att det var dags att göra mig i ordning för att bege mig bort till födelsedagspresenten i form av en trerättersmiddag. Är riktigt imponerad av Simon, Ludvig och Zacke och deras matlagningsskills. Skagentoast till förrätt, kycklingfilé med limeblad och klyftpotatis som huvudrätt och glass med hjortronsylt till efterrätt. Vilken lyx!

Här kan ni skåda förrätten och den fina menyn som de fixat.

Middagen avslutades med två yatzyomgångar och sedan tog Let's dance vid. En fantastisk kväll helt enkelt.

Mot Anitas villa

och trerättersmiddag med pojkarna där.

Hur var det nu igen, inspiration är bra?

Ja, jag älskar att bli inspirerad. Dock så avskyr jag att inspirationen har en tendens att endast dyka upp när det egentligen är sömnen som borde prioriteras. Men det är bra att få skriva, då hinner inte alla tankar äta upp mitt huvud.

Gummiband är farliga

Dagens mest oväntade händelse: Jag lyckades snärta mig själv på läppen med ett gummiband som hör till tandställningen. Det gjorde så ont att jag var rädd att det skulle bli en fläskläpp.

Fotokungen - vilken service!

Ett litet reklaminlägg, men det är de värda.

Tog tag i mitt fotoliv igår och beställde en digitalkamera (kompakt), ännu ett 50 mm objektiv (min absoluta favorit, och så har det som jag har lyckats sluta fungera) och ett minneskort till kameran. Hittade bästa priset på Fotokungen och beställde därifrån. Idag på lunchen ringer en därifrån och frågar om jag ska ha minneskortet till digitalkameran och jag svarar såklart ja. Då berättar han att jag lyckats välja fel sort och säger att han kan ändra beställningen så att jag får ett som passar till kameran. Helt fantastiskt! Att ta sig tid och ringa upp en kund för att kontrollera om de verkligen beställt det de vill ha. Jag har inte varit med om liknande. Så vill ni ha bra service någon gång, så vill jag tipsa er om att vända er till Fotokungen.

Idag fick vi för övrigt se solen som har hållit sig borta några dagar. Dessutom har vi börjat med retorik på kommunikationslektionen. Superkul!

Lycka #31

Lycka är att sitta på en säng med en vän och prata om det man tänker på.

Världen och dess skosnören

Det är så mycket som händer; på skolan, bland vänner nära, bland vänner längre bort, utanför skolan, i Alingsås, i Göteborg, inne i mitt rum, i kapellet, på datorn, i böckerna, i tankarna, i kreativiteten, i bönen, i relationerna, via skype, i framtiden, i dåtiden, i nutiden, i språket. I världen.

Och jag har ingen aning om var jag ska stanna upp och knyta den där rosetten på skosnöret.

Saluton, mia nomo estas Ylva

Den här dagen kan sammanfattas i två ord: diskussioner och esperanto.

Diskussionerna har handlat om allt från överlåtelse till kärlek i himlen till gärningar och nåd. Jag har aldrig varit med om att det tagit så hårt på mig, rent kroppsligt. Vid halv två, efter 40 minuter diskussion på lektion och sedan en och en halv timme under lunchen var jag hur slut som helst. Hela jag var så trött. Och frustrerad.

Efter tre bar det iväg till Göteborg. Helt otroligt skönt att åka tåg och bara sitta och tänka för mig själv. Jag trivs massor här på Hjälmared, men tror att det är bra att komma bort från bubblan ibland. I Göteborg var det nybörjarkursen i esperanto som började. (Esperanto är ett konstruerat spårk, dvs det har ingen land som ursprung. Det var tänkt som ett internationellt språk, men så kom engelskan och tog över den rollen). Jag har kollat in det lite på nätet tidigare så jag hade koll på det mesta vi gick igenom idag. Men jag tycker att det är roligt att få träffa andra som vill lära sig, det är bra att få kunna prata med någon och öva uttal.

Det blev ingen middag på grund av stadsresan och jag var riktigt hungrig när jag kom tillbaka. Men efter ännu ett samtal och diskussion om stora ting, denna gång via skype, så tappade jag matlusten totalt. Ska dock försöka trycka i mig någon macka och lite juice.

Framtid, framtid varför kan du inte bara visa dig?

Det är vinter och det regnar? Det stämmer inte riktigt, men glashalt blir det i alla fall.
Det är vinter och flugorna surrar runt min lampa, irriterande till tusen!

Idag har jag kollat upp bostadsköer och lägenheter på blocket. Framtidstankarna har nu tagit mod till sig och verkligen hoppat på mig. Ska bli spännande att se var jag hamnar till hösten.

Annars så har buggen kommit igång igen. "Fortsättning 1", vilket förhoppningsvis innebär att de medelåldersmän som inte kan hålla takten har insett sina begränsningar och stannar hemma. Det var riktigt trevlig idag. Insåg dock att man behöver äta mycket innan man dansar. Så nästa söndag blir det till att klämma in en lunch också mellan frukost och middag. Kände att det blev en aning snurrigt idag. Bäst idag var Elina och mitt myspys på Ica. Tänk att det kan vara så trevligt att bara gå runt där, prata och leta roliga saker att köpa. Lycka.

Imorgon är det Esperantokurs i Göteborg som gäller. Har just suttit och kollat bussar, tåg och spårvagnar. Det är på håret att jag hinner tillbaka till Hjälmared med åttabussen. Håll tummarna!

Mysterium #2 - Drömmar

Det är galet hur verklig en dröm kan kännas. Det är galet att man kan bli så glad över en fin dröm.

Varför leva livet när man kan drömma?




(Jag kan komma på en massa orsaker till varför man ska leva livet istället för att drömma, men den där sista raden lät ganska fin, eller hur?)

Tack så mycket! - Varsegod!

Förutom att vi hade afrikanskt tema på hemafton och Mdo sjöng fantastiska sånger (bland andra sin improviserade "Tacksåmycket- varsegod") så roade vi oss med massage (lyckliga jag hade fyra stycken om masserade mig), skicka båt och säg någonting, vek servetter, yatzy, starkt te, rumpanalys (eller vad det nu var) och följande:  

Samuel eller kanske Simon?

Samuel och Samuel. Eller var det Jonas och Jonas?

Och vi frågar oss vad som egentligen hände under jullovet

Jag städar frivilligt och nästan med lite glädje idag. Fantastiskt.
 

Skriva av sig sina idéer?

För två och ett halvt år sedan var jag och Agnes på ett skrivarläger på Gotland. Det var helt fantastiskt. Under den veckan fick vi skriva en novell var. Under samma vecka fick jag även en idé till en roman och enda sedan dess har jag inte kunna släppa den tanken. Tanken på att skriva en roman. Tanken på att skriva en roman om den bittra tjejen Paula. Den tanken har bitit sig fast i mig. Och hur gärna jag än velat skriva om någonting annat har det inte gått. Idéerna vände ändå alltid tillbaka till Paula.

En rysk författare (som var på ännu ett skrivarläger) har sagt att om man inte kan komma undan en skrivaridé så finns det bara ett alternativ; att skriva bort den. Och jag har verkligen trott på det, eftersom jag inte kunde släppa Paula. I våras hade jag till och med lyckats planera upp hela handlingen om Paula och ställt in mig på att skriva klart den under detta år på Hjälmared. Men så flyttade jag hit ner och tiden räckte inte alls till att skriva (eller snarare, jag tog mig inte den tiden), men jag har ändå känt panik över att jag inte producerat. För jag tänkte att om jag inte skrev klart den där romanen skulle jag aldrig kunna skriva någonting annat heller.

Men så för en månad seda satt jag uppe lite för länge med datorn och letade efter en dikt som jag påbörjat för länge sedan. Jag läste varje dokument jag kunde hitta på den här datorn, men jag hittade inte dikten. Men jag hittade någonting annat. Jag hittade tre rader som jag skrivit för ett år sedan. Tre rader som beskrev en romanidé. Och helt plötsligt var tanken på Paula helt borta(!!!) Puts väck, bara så där.

Äntligen är jag befriad från Paula. Äntligen kan jag fokusera på något nytt, något bättre, något som jag verkligen vill skriva. Jag vet inte om ni förstår vilken befrielse och lycka det är.

Hur kan du leva

Hur kan du se en leende man dö i sömnen
och säga att hans liv var meningslöst?
Hur kan du se dem du älskar i deras ögon
och tro att de är skapade av en slump?

Varför tror du inte på den värld du ser?
Varför tror du inte?

Hur kan du höra barnet skratta mot regnbågen
och säga att allt i livet är en plåga?
Hur kan du höra plasket från fötter i vattenpölen
utan att le åt all vardagslycka?

Varför tror du inte på den värld du hör?
Varför tror inte?

Hur kan du
leva ditt liv utan att se
leva ditt liv utan att höra
leva ditt liv utan att känna
leva ditt liv utan Gud?

Hur kan du känna musiken skapas under dina fingrar
utan att tro på en gudomlig skapare
Hur kan du känna kärleksorden värma inom dig
och säga att det går över imorgon

Varför tror du inte på den värld du känner?
Varför tror du inte?

Ser du inte den värld som Gud ger?
Hör du inte Guds sång?
Känner du inte Guds närvaro?

Hur kan du
leva ditt liv utan att se
leva ditt liv utan att höra
leva ditt liv utan att känna

Hur kan du leva ditt liv utan Gud?

Födelsedag 2011

Jag vet helt seriöst inte var jag ska börja för att beskriva den här dagen. Jag kan inte minnas när jag hade en bättre födelsedag. Den enda gången som skulle kunna konkurrera om första platsen på födelsedagstopplistan måste ha varit på lågstadiet någon gång när pappa ordnade en massa lekar på kalaset och vi hade fiskedamm. Men nej, det är ändå inte ens i närheten.

Det som gjorde denna dag fantastisk:

* Alla underbara människor som jag är omgiven av här
Det hade räckt för att göra den här dagen underbar, men det kommer mer.

* Födelsedagssångerna
Både i klassrummet och i matsalen, trots att jag aldrig vet var jag ska titta.

* Tiden mellan lunch och middag
Då det "enda" vi gjorde var att sitta på en säng och fixa tillbaka pengar ifrån sj, googla på esperanto, kolla in var alla bodde via google earth och så snackade vi. Massor.

* Telefonsamtal från släkt och vänner
Ingen förklaringen behövs till detta.

* Underbara presenter
Presentkort på kicks (äntligen kan jag köpa en parfym!) och en trerättersmiddag av pojkarna i Anitas villa. Ska bli spännande att se vad de bjuder på. Det var bra gjort av dem att fixa presenten mitt framför mina ögon när vi åt glass och hallon. När folk frågade vad de höll på med svarade de bara att de höll på med en lista(?) Att tjejerna, efter att jag öppnat brevet med inbjudan, spårade ut i sin planering av min klädsel, sminkning, frisyr, underhållning, statyer och platser att gömma sig på, ja det är en annan femma.

Stor tack till alla som förgyllt min dag med era hälsningar och er närvaro!

Det här med inspiration

Jag tror inte på inspiration som får en att skriva. Jag tror på tangenter som trycks ner av fingrar som följer regler.
Jag tror dock på inspiration som ger en idéer. Men idéer skriver inte sig själva. Tyvärr.

Idag arton år. Imorgon vet vi inte vad som händer.

Sista dagen som artonåring kunde inte ha varit bättre. Om man bara bortser från att jag lyckades med årets första halkning när jag var på väg till kapellet. Och att jag skrapade upp knäna på gympan. Och att jag konstigt nog fått ont i naveln. (Kan man ens ha det?!) Och att jag fick schampoo i ögat. Men det är petitesser.

En lycklig händelse idag har varit Hannas fantastiska lektion om exodustypologi (typ paralleller till uttåget ur Egypten, exempelvis NT. Superintressant). Att vi sedan fick rita en karta över våra liv, våra öknar och våra skogsgläntor, gjorde lektionen bara ännu bättre.

Och det bästa idag har varit de tre timmarna efter middagen som spenderades med Äniläna (Anna). Hade hon bara varit kille och tre decimeter längre hade jag gift mig med henne.

Första dagen på den nya terminen

Nästintill försovning, duschrekord, morgonandakt, apostlagärningarna, kontroll av blommors äkthet, två övervintrade julkort, samfundssnack, smågrupper, vinst i Othello mot Martin (tackar Jonas för tipsen och nämner ingenting om att Martin också vann en match), snabbalfapet, sängsamtal och en halvsida text producerad. Jajamensan. Nu har livet på Hjälmared kommit igång.

Welcome to the bubble

Nu är vi tillbaka till Hjälmaredsbubblan. Jag lämnade ett kallt norrland och kom till ett vårigt Alingsås. Det vill säga plusgrader och glashalt.

Resan hit var härlig. Faktiskt. Tågreser brukar väl inte vara kända för att vara det. Men det var mysigt att äta hårdbröd med skinkost och yoghurt och spela yatzy. Att vi hade galet mycket med packning så att vi blev kända bland tågpersonalen, att tåget var två timmar försenat och att vi väcktes av en man som gått till fel kupé, ja det är väl sånt man får ta.

Här kan ni skåda delar av ressällskapet och den massiva packningen.



Du

du finns i nästan varje dikt jag skriver
i nästan varje dikt finns du
trots att jag aldrig sett dig i verkligheten

men jag tror inte att du bara finns i mina formulerade meningar
jag tror att du finns någonstans där ute också
jag tror, eller snarare hoppas, eller snarare klamrar mig fast vid tanken på att du också letar

att det inte är bara jag som letar ögon att känna mig trygg i
inte bara jag som kollar in skosnörena för att se om det finns några som kan knytas i hop med mina
inte bara jag som fångar in allas ord och försöker urskilja dina

om du ens sagt något till mig
om du ens tänkt på mig
eller om du tänkt på mig som i mig som jag tänker dig i framtiden
eller snarare oss i framtiden
om du ens fattar jag vad jag menar
om du ens kan förklara saker jag själv inte förstår


många säger att de längtar efter att deras drömprins
deras du
ska komma inridande på en vit häst
vara iklädd en skinande rustning och böja sig ner
och kyssa dem så att hela världen ser hur lyckliga de är

men jag behöver ingenting sådant
det hade varit nog om du bara hade talat om vem du är

Om jag bara fått veta
om du brukar prata för fort, om du vickar på foten innan du somnar
om du någon gång trodde på tomten, om du någon gång vill vara tomten
om du har skorrande r, om du svarar schuup
om du har en farmor som stickar tjocksockar, om du sett fågelturken på youtube
om du säger ditt namn när du svarar i telefonen, om du avskyr dumleklubbor
om du älskar att vika små figurer av godispapper


om jag bara fått veta
om du ler mot okända människor på stan, om du ens går på stan
om du sjunger falskt, om du ens sjunger
om du röstar på miljöpartiet, om du ens röstar
om du med barnslig glädje leker kurragömma, om du ens leker
om du bränner fast riset, om du ens kokar ris

om jag bara fått veta


om du finns i närheten, om du ens finns.

Tre minuter av ert liv

_________________________________________________________
Förhoppningsvis sitter jag på tåget mot Alingsås nu. Men medan ni väntar
på något vettig inlägg kommer ännu en dikt. Tävlade med den i Göteborgs
höstfinal i poetry slam. Första gången jag lyckats få publiken att skratta.
Bakgrunden till dikten
__________________________________________________________

Jag vill börja med att be om ursäkt
för just nu inleder jag den första fasen i att förbruka tre minuter av ert liv
tre minuter som ni aldrig kommer att få tillbaka

Och det enda ni kommer ha gjort efter dessa tre minuter
är ni stirrat på en norrlänning med ståltråd i käften
druckit lite kaffe
och lyssnat på ordbajseri
av en tjej som inte vet vad för en dikt hon ska läsa

så jag ber om ursäkt


fast innerst inne vet jag att det inte det är mitt fel
det är inte mitt fel att jag haft så svårt att producera en läsbar dikt
det är inte mitt fel att jag suttit framför ett tomt word-dokument
och försökt fylla det med bokstäver utan att lyckas
det är inte mitt fel att jag legat vaken om nätterna
letat poetiska ord skrivna i taket och vaknat ordlös

det är inte mitt fel



det är ert


Det är ert fel
för ni där nere i vänstra hörnet vill höra en dikt innehållande svåra ord
ni vill lyssna till lyrik om speleologer som kverulerar om samhällets abrovink tills stagnation utbrister
bara för att ni vill känna er kultiverade som lyssnar på komplicerad poesi som ni knappt förstår
men förväntas tycka är bra

och ni här framme, ni vill istället höra något roligt
ni är inte här för själva poesin
utan för de smygkomiker som brukar dyka upp vid dessa tillställningar

och så är det ni där i mitten som nödvändigtvis menar att
äkta skaldekonst innebär att kunna rimma
utan att slita håret i mer än en timma.

Det är ert fel
för jag vet att någon vill höra en text med hur välgenomtänkt budskap som helst
samtidigt som det finns någon som menar att en dikt inte ska innehålla mer än femtiotre ord i minuten
annars är det prosa

och så finns det säkert någon här inne
som får allergiska utslag av orden glittrar, fjäril, ögonkast
och om fascination uttalas högt med konstig betoning

Det är ert fel
för några tycker att man knappt ska hänga med i svängarna
orden ska komma fortare än tanken
allt ska va som en forsande flod och publiken ska drunkna av brits på tystnad
och poeten det vill säga jag, får absolut inte staka sig

därför är det ert fel. Därför.



men, jag vill avsluta med att be om ursäkt
för jag inleder nu den sista fasen i att försöka få er att förstå
estradpoetens vånda över att tillfredsställa allas förväntningar
 
jag ber om ursäkt för slöseriet av era tre minuter
tre minuter som ni aldrig kommer att få tillbaka

Du skulle alltid vara så där poetisk

_________________________________________________________

Varning för poesiöversvämning de kommande dagarna.
_________________________________________________________


Du skulle alltid vara så poetiskt
så där överdrivet sorgsen
så där halvsluskigt klädd
så där stinkande av melankoli
bitter på livet, bitter på kärleken, bitter på döden
och bitter på mig
-och sen så skulle du sätta ord på det också

du berättade en gång för mig att
du ville att endast din gestalt skulle sätta ett ansikte på poesin
bara din hukade kropp skulle vittna om
poesin
dina flämtningar skulle tillföra världen sanningen om

vad var det nu igen?
jo just det, POESIN

det sa du med ett dystert skratt

Men vad var det som var så poetiskt
med att sitta på en hård kökssoffa och stirra ut genom fönstret?
med att låta telefonsvaren ta emot alla hälsningar
med att sluta träffa människor för att ensamhet skapade mer lyrisk drift

Vad var det som var så poetiskt egentligen?
inte var det smutstvätten som samlades på hög
inte var det alla släktband som klipptes av
inte var det hyran som du aldrig kunde betala

ingen såg dig leva det liv du sa dig leva
ingen såg dig leva poetiskt

varför förstod du det inte?
varför förstod du inte att

om du hade låtit mig sitta bredvid dig vid köksbordet
och någon gång smakat på min hallonkräm

om du hade tagit min hand, dansat i takt till våra andetag
och faktiskt någon gång ringt upp mig mitt i natten

om du hade vågat låta mig krama om dig medan vi stod i regnet
och om du någon gång testat att drömma om tvåsamhet

då
då hjärtat mitt

då

då, hade vi levt poetiskt

Sjunde januari

Jag tjorvar med datorer, försöker fixa så att jag kan lyssna på Bibeln på ipoden, men går det? Nej.
Har även blivit grattad i förskott av mina föräldrar. En rödvitprickig filt som matchar julklapparna (rödvitprickiga stolsdynor, förkläde, grytlappar och temugg), pengar, noter och lakan.

Imorgon bär det iväg mot Hjälmared. Det här jullovet har gått snabbt. Sjukt snabbt.

Vad hände egentligen när det blev ett nytt år?

Det är som om livet verkligen vill visa helt nya sidor detta år. Jag känner inte igen någonting.

Livet hon längtade efter

Ingen vet vad som egentligen hände
någonstans på vägen mellan norr och syd
plockade hon upp både förändring och ärlighet
som om hon hade växt
som om hon hade utvecklats
som om hon äntligen hade börjat se riktningen hem

Simsalabim

Och plötsligt har hon en ny hårfärg.

Sommarminnen i snön

En lite lätt snöig dag som förgylldes av tiden hos Emma, där vi tog lite kort ute i snön, pratade en massa och jag lyckades tappa ut tekoppen så jag fick te över halva mig. Mycket lyckat.

Snodde en bild som Emma tog.

Resan tillsammans med Elina till Skellefteå för att bugga blev inställd. Istället ligger jag i soffan och laddar upp kort från sommaren till facebook. Det känns ganska långt bort, men snart är nog maskrosorna här igen.

Mot Deppis

Och det som finns kvar av de senaste dagarna är en gigantisk hög av minnen fyllda av skratt, och sex stycken Babushkor som står uppradade. Det har varit otroligt fina dagar. Tänk att ha vänner att skoja med, att bara vara med, att diskutera med, att krama. Tänk vilken lycka det är.

Snart beger sig den hemmavarande familjen (hela tre(!) personer) till Deppis för att njuta av vännerna som bor där.

Vad vi gör en sådan här vanlig(?) tisdag

Vi sover länge, vi äter frukost i Böle, vi är modiga, vi åker till Blåsmark, vi spelar spel i kubik, vi äter mat i kubik, vi löser dåliga rebusar och vi sörjer över sj som är lika försenat som vanligt. Men det är härligt när vänner stannar länge!

Skellefteå och Böle

Igår var vi (jag och fina Hjälmaredare) i Skellefteå, åt god mat, fikade och lyssnade på riktigt bra musik. Idag är vi Böle, de åker skoter, jag hejdåar Robert och så firar vi Elinas födelsedag. En massa glädje och en del sorgligheter, precis som livet.

Livskraft Polar

Mitt femte livskraftläger är nu över. Ett riktigt bra läger fyllt av många återseenden både av vänner och konfirmander, nya människor, Gud, bön och panik. Det sista orsakades av ynka fem minuter som jag skulle prata inför nattvarden. Först en halvtimme innan hade jag skrivit klart det jag skulle säga. Tyvärr är det ju så att det är svinjobbigt innan man ska säga något, men när jag väl står där är det en helt fantastisk upplevelse. Så var det även denna gång.

Härligt att börja det nya året med en massa kramar. Lite jobbigare var det med funderingar om himmel och helvete som letade sig fram och intog mina tankar de sista timmarna innan tolvslaget. Det är skönt att vara hemma igen och sitta vid köksbordet och ha mamma och pappa att diskutera med.

Imorgon är det Skellefteå som gäller. Där befinner sig sex stycken underbara klasskompisar (två norrlänningar, två skåningar och två "mittlänningar" som jag saknar mer än de förstår.)