Små tankar om garnnystan och tid

Jag erkänner, jag får panik över att inse att tiden här på Hjälmared går svinigt fort. Jag är superrädd att detta år snart ska vara över. Det som skrämmer mig ännu mer är oron över att denna rädsla ska hindra mig från att verkligen njuta.

Men så fick jag en liten tanke när jag såg min stickning ligga på sängen:

När man stickar blir garnnystanet mindre och mindre och halsduken blir längre och längre. Borde det inte vara samma sak med tiden? Tiden här blir bara mindre och mindre, men det vi har gjort blir bara mer och mer. Och det är också något som vi kommer att ha nytta av i framtiden. När halsduken är klar kommer den att kunna värma mig flera år framöver. Samma sak är det kanske med den här tiden på Hjälmared. Tiden försvinner, men det som jag fått uppleva här kommer att finnas inom mig och värma mig i framtiden också.

Jag hoppas i alla fall att det är så.