Och jag somnar trött, men leende

Zzzz

Åter på Hjälmared

Kramar vänner, berättar och lyssnar om lovupplevelser, drömmer om Italien, hälsar på tandläkaren, köper ny dagbok, övar och skrattar till drama, äter inte kåldolmar, tänker på att spränga sin ram och testar ritplatta.

Just nu luktar mitt hem illa, men jag gillar att sängen är bäddad

Det kändes som att komma hem idag. Hem till Hjälmared. Jag fick den frågan på lovet, vad jag ansåg som hemma. Då svarade jag Blåsmark. Men idag inser jag att jag har två hem.

En liten parentes också så här på kvällskvisten. Det är inte så smart att slänga ägg och apelsiner i sopkorgen med tanken att gå ut med dessa sopor innan avfärd utan att faktiskt göra det. Okej, om man bara skulle vara borta över helgen. Men nu handlade det om TVÅ veckor. Vilket så klart resulterat i att en fruktansvärd lukt har flyttat in i mitt rum. Lyckat, Ylva. Lycka.

Vi var lyckliga som solen

Vi var lyckliga som solen
varma och ljusfyllda; universums centrum
och jorden var det som låg framför oss
våra drömmar, vår framtid, vårt liv

Vi var solen vid ekvatorn
inget mörker syntes till
ingenting var utom räckhåll för oss
inga baksidor visade sitt ansikte
för skuggorna var under oss


{men solen är inte alltid vid ekvatorn
vi är inte alltid vid vår lyckligaste breddgrad}


Vi blev solen som började förflytta sig i fjärran
och på bara någon minut
såg vi skuggor ta form
allt var inte lika enkelt
framtiden var inte helt fantastisk längre

Vi tyckte att allt verkade svart
vi kunde inte se var vårt första steg skulle placeras
det som skulle möta oss, kunde vi inte ana
vi tyckte att allt verkade svart, ja utan hopp


men så började stjärnorna träda fram
en i taget










kanske


kanske behöver vi tvingas stanna upp
utan att planera nästa drag

kanske behöver vi lite mörker då och då
för att skymta det som verkligen är viktigt

- det som lyser upp vår tillvaro

Din poesi är mitt liv

Du skrev om asfalt
och jag drömde om rosorna
som växte upp ur din dikt

den nylagda vägen brände mig
när jag gick barfota mot din röst

någonstans i dikten skrev du ett "kanske"
som uttryckte din
tvekan
om du skulle ge mig dina skor

eller inte



du valde att säga:
- de luktar nog inte så gott


så gick vi där
så nära, så olika

och jag vet inte riktigt var din dikt slutar

Barnatro

När jag var liten trodde jag
att alla viskningar var extra sanna
eftersom man aldrig uttalade en sanning högt

Därför trodde jag dig
när du viskade:

Jag kommer tillbaka

.

Varför lära sig av tidigare misstag och börja packa i tid, när man kan stressa till tusen?

Samla inspiration på Café Hängmattan

Här har jag gått och frusit näsan av mig i 20 minusgrader i två veckor. Och när jag lämnar Piteå, ja då passar det sig att bli varmt.

Imorgon blir en riktigt spännande dag. Om tåget är i tid kommer jag till Göteborg vid elva. Då blir det till att äta lite lunch och förhoppningsvis hinner jag åka till konstmuseet och bara njuta av färger. Halv tre ska jag träffa en person angående lite framtidssnack. Det blir ruskigt trevligt. Och på kvällen är det poetry slam på Cafë Hängmattan. Ska bli skönt att bara få gå dit, lyssna på bra poesi och komma därifrån med en massa inspiration. Det brukar i alla fall vara så det går till.

Syr om kläder

Jag har längtat efter att få sy. Verkligen längtat. Och idag, sista dagen innan tillbakaresan till Hjälmared, sätter jag mig äntligen ner och gör det. En gammal tunika och två secondhandfynd (en väst och en kjol) har sytts till och är strax i sådant skick att jag kan visa mig för folk i det. Men nu blir det en paus i skapandet för jag ska träffa Linnea och Eva på Nodo. God kväll.

Lycka #41

Lycka är att få ett samtal från socialtjänsten och få veta att jag har fått sommarjobb som personlig assistent.



LYCKA.

Pitebor plus blinkers är inte lika med kärlek

Ikväll har det fikats med finfina Linnea på Nodo och pratats om allt mellan himmel och jord. Efteråt skulle jag skjutsa hem henne och då påmindes jag av hur dåliga pitebor är på att använda blinkers. Det är rent fruktansvärt! Hade de bara orkat röra på ett finger och "dutta till blinkersen" så hade jag inte behövt stanna i korsningen som ett fån och väntat , utan hade istället kunnat göra en smidig sväng. (Som Linnea uttryckte det; det är Piteås fel att vi har växthuseffekt.) Men nej, det skulle vara alldeles för jobbigt att röra det där fingret.

Det är vid dessa tillfällen som jag är glad över att jag inte är äkta pitebo.

Dessutom efter att jag lämnat av Linnea var jag med om världens läskigaste bilfärd. Inte för att jag höll på att krocka. Inte för att jag vara nära att köra av vägen. Inte för att en ren hoppade fram mitt framför bilen. Utan för att jag lyssnade på klassisk musik på radion.

(Musiken var inte av det harmoniska slaget som ni säkert förstår.)

Så där kör jag på E4:an med soundtracket till en rysare i högtalarna och möter värsta stora långtradare. Som gigantiska monster. Så konstigt är det väl inte att jag längtar hem till mamma? Men stänger jag av radion? Nej, så klart inte. Då skulle det bli sådan där läskig tystnad, som man INTE vill ha. Och tänker jag på att byta kanal? Nej, självfallet inte. Tankarna har paralyserats av skräcken.

Men jag tog mig hem. Helskinnad.

Flickan jag fikade med!

Framtiden är inte säker förrän den är här

Okej, jag steg upp sent. Men på den timme som jag varit uppe så har jag varit duktig. Jag tog tag i att ringa några samtal angående hösten. Bra samtal. Och angående framtiden, det var någon som kommenterade och undrade vad som händer mig här framöver och som svar på det kan jag säga att jag berättar om framtiden när jag själv säkert vet hur det kommer att bli. Just nu är allt bestämt i mitt lilla huvud. Men på söndag får vi se om det blir så i verkligheten också.

Sommarjobbssökandet är inte över. Idag blir det den tredje vändan på stan på tre dagar. Om jag bara hade varit smart hade jag nog kunnat fixa det här på en dag. Men är huvudet dumt får inte bara kroppen lida utan också miljön som förpestas av vår Volvos äckliga bensin.

Nu ska här göras lunch!

"Hej litteraturen"

"Hej litteraturen" på SVT2 idag kl 20.30

Det verkar bra. Tillräckligt bra för att jag ska orka lyfta armen, ta tag i tvkontrollen och trycka på några knappar för att kunna se det. All inspiration välkomnas.

Så här beskrivs programmet på tv.nu:
"UR. Avsnitt 1 av 3. Svensk poesi. Vad är typiskt med svensk poesi? Tommy Svensson, Kenneth Andersson och Thomas Ravelli berättar om Karin Boyes roll i svensk fotbollshistoria. Emil Jensen reder ut hur poesi kan se ut i dag, och så testar vi svensk kärlekspoesi på invånarna i New York."

I rädslan för blåmärken

Trevlig lunch med Viktor på stan, vidare till hans syster och kollade in hennes supersnygga hus, vidare till Viktors nya lägenhet och till slut hamnade vi på rampen i Stockbäcken. Där insåg jag att jag är feg. Riktigt feg. Jag vågar inte riktigt stå på den där skateboarden. Inte ordentligt i alla fall. Och det är på grund av att jag är feg som jag aldrig lär mig att pumpa. Suck. Den dagen jag kan pumpa själv, då... då.... då ska jag dansa en segerdans. En riktig en.

Allting skiner just nu

Det ser ut att bli en lysande dag. Inte bara angående vädret utan allt annat också.

Veckan som gått har förövrigt varit den mest humörsguppiga veckan på typ för alltid.  Men som sagt, det ser lysande ut nu.

Skillnaden mellan "gnek" och "knarr"

Tydligen "gnekar" vårt vardagsrumsgolv och "knarrar" gör det när man går på snön och det är kallt. Allt detta redogjort av min käre far.



Bara så att ni vet.

Snattare?

Äntligen har jag tagit tag i världen, skrivit CV och invaderat Piteå med det. Så förhoppningsvis ska något av dessa tjugo ställen höra av sig och vilja erbjuda mig pengar i sommar, mot att jag jobbar förstås.

Dagens pinsammaste hände när jag gick från Datorfixarna efter att ha köpt en extern hårddisk. Jag gick därifrån i tron att allt var frid och fröjd, men så gick jag in på Kicks och vad hände inte då? Jo, så klart började larmet tjuta och för en stund trodde alla i affären att jag var en snattare. Usch. Men så var ju såklart inte fallet.

Efter viss undersökning kom jag och en kassörska fram till att det var hårddiskens fel. Så jag fick traska tillbaka till datasnubbarna. Där upplyser de mig om att Datorfixarna har klisterlappslarm på vissa varor, men ingen manick att avlarma det med. (Men sådant berättar man ju inte för kunderna.) Men har man inga hjälpmedel att avlarma med så kan man ju använda fingrarna till att pilla bort klisterlappen som var gömd längst ner i förpackningen. Så det var vad de gjorde och sedan kunde jag gå så mycket jag ville i affärer utan att få snattarstämpel direkt jag kom in genom dörrarna.

Surprise, surprise

Ett mejl hit, ett telefonsamtal dit
på en vecka hinner mycket förändras
- speciellt framtiden

Namndefination

Vi sitter och spelar alfapet jag, pappa, farmor och farfar. Jag förfasas över de förskräckliga reglerna. Det finns inga gränser, typ. "City" godkänns och "Po" som tydligen är en flod. Jag påpekar att "Po" är ett namn.
"Ja, men inte ett namn på en person", svarar farmor.
"Men det är ju fortfarande ett namn!" (Jag börjar bli aningen frustrerad.)
"Jo... men allting är ju namn för någonting", säger farfar. "Stol är ju också ett namn."
Varvid jag och pappa gapskrattar. Farfar är söt han.

Ugnspannkaka

Att äta stekt ugnspannkaka så här tjugo i elva en kväll är väl kanske inte det jag normalt brukar göra. Men så blir det ibland.

(Något bättre inlägg blir det inte ikväll.)

Under ytan

Igår var det kalas hos Linus med gott fika, TP, nattlig promenad, prat på golv och smält choklad i jackfickan.

Idag har jag varit på EFS på en helt fantastiskt gudstjänst. Temat var "Under ytan" och det var kören som höll i alltihop. Första gången som jag hört någon rimma sitt budsakp ifrån predikstolen. Mycket berörande och härligt att träffa alla igen.

Och jag tackar Gud för att jag får vara kvar hemma en vecka till. Det är mycket som ska tänkas och bestämmas inför framtiden.

Vinterbilder från Blåsmark

I natten

Det är i mörkret som vi ser vad som verkligen lyser upp vår tillvaro

FRUKTansvärt roligt

Jag vet inte vad som hände med min talförmåga idag, men jag tror att jag tappade bort den någonstans mellan Hortlax och Bersika. I alla fall ville orden verkligen inte vara mina vänner ikväll. Men det förstörde inte kvällen för mig och Magda, nej vi hade det så trevligt i alla fall. Fixade en stooor och exotisk fruktsallad och pratade järnet. Och kollade i gamla skolkataloger. Det har hänt ganska mycket sen högstadietiden.

Den vänstra frukten som Magda håller i ska vara mango, men den till höger har vi ingen om aning om vad det skulle kunna vara för frukt. Den låg bland citroner och lime, så vi skippade att ha med den i fruktsalladen.

 
 
 

Mycket gott blev det. Dessutom åt vi keso till. Kan rekommenderas!

 



Lycka #40

Lycka är att få svar på sina böner.

Plötsligt är framtiden inte riktigt lika skrämmande, dock fortfarande oviss.

Borde nog skaffa mig fler väckarklockor

Helt otroligt, det tog mig bara en och en halv timme att ta mig upp ur sängen(!) I går tog det tre och en halv så jag gör framsteg. Förövrigt roar jag med att läsa Jodi Picoults bok "19 minuter", tänker på framtidsscenarion och äter frukost samtidigt som jag njuter av att solen lyser fjärde dagen i rad. Det är är enda fördelen med att det är så kallt.

Det jag vill göra, det gör jag inte. Det jag inte vill göra, det gör jag.

Så istället för att skriva CV, sy, skriva roman, läsa böcker och prata i telefon, sitter jag framför datorn utan att göra något vettigt.

De brukar väl säga att karaktärerna får ett eget liv

Både igår och idag har jag skrivit en sida på romanen. Det är fascinerande hur karaktärerna växer fram allt eftersom. Idag upptäckte jag att Cia avskyr människor och till varje pris försöker undvika dem. Alla utom Sebastian, som tydligen avskyr kyla och mörker. När jag sätter mig ner för att skriva, har jag aldrig någon aning om vad som kommer att hända. Det är som om allt växer fram i skrivande stund. Mäktigt.

Lärarspexet på Hjälmared

Det är härligt att ha sportlov. Ligger i den omtalade soffan och njuter av den sista godisen som införskaffades på utbildningsmässan igår. Det är ju inte en hemlighet att det är på grund av smarrigheterna och de gratis pennorna som jag orkar pallra mig till Nolia när det är minus trettio grader. Dock så hade jag sjukt trevligt sällskap med Sven, Ludde och Linus, eller så kallad trisslotten. Det var en historisk stund då vi var på Ica Lundmans och Linus fick ett infall att köpa två lotter. Jag köpte in mig på den ena, men så klart lyckades jag välja den ickevinstgivande (trots tappra försök att verkligen känna in vilken som var den rätta). Åter till Linus, två gånger fick han gå och hämta nya lotter då han skrapat fram vinst. Synd bara att det i slutändan inte blev något. Historiskt var det i alla fall.

Något annat som var historiskt var lärarspexet i torsdags; "Mamma Micke" - en och en halvtimmes musikal och parodi på oss elever. Sofia hade på tisdagen lånat en kofta av mig för; "Hon hade ju inga kläder att ha på sig." Och jag, naiv som jag är, trodde på henne och lånade glatt ut en stickad sak till henne. Och vad har vår lärare Hanna på sig på spexet, om inte min tröja. Och det är inte nog med det, senare kommer hon in och läser en variant av dikten som jag skrev till Oscar. Men den här gången var det inte bara Oscars fel, utan det var även många andra i klassen som fick sig en känga. Även jag till slut. Men oj vad vi skrattade den kvällen.

Här är ett kort från spexet. Det är en hel hop norrlänningar som blir härmade. En av scenerna var som följer:
Jonas kuratorn (som härmar Ludde, ej äkta norrlänning): Ge mig ett J!
Övriga svarar: J!
Jonas: Ge mig ett A!
Övriga: A!
Jonas: Vad blir det?
Övriga: Schuup (ni vet när man drar in luft)

Och en av höjdpunkternba på kvällen var att få krama om kära Anna. Som vi saknar henne.

Livet i en garderob

Och i garderoben finns så många minnen. Minnen som nu ska sorteras i högar för att antingen slängas eller sparas.

Hejdå självförtroendet!

Råkade klicka mig in på Göteborgs poetry slams facebooksida. Det var ett stort misstag för mitt självförtroende.

I vårens första deltävling gick en viss Matiss Silins vidare. Vilket är jätteroligt för honom! Han är förövrigt en av Sveriges bättre estradpoeter, enligt mig. Och jag förstår verkligen varför han går vidare. Men detta lyckades golva allt mitt hopp om att gå vidare till sm i år.

Visst, det är fyra av åtta som går vidare i årsfinalen. Men fatta hur sjukt duktiga poeter som kommer att vara med då och fatta hur sjukt roliga dikter jag måste lyckas skriva för att ha en chans att komma fyra i finalen. Nej, jag får absolut ingen prestations"total"ångest. Inte alls.

Lycka #39

Lycka är att låna böcker på biblioteket och njuta av ord i den välbekanta soffan.

-27.5 grader. Välkommen till Västerbotten.

Och sedan sist har det hänt massor.

Jag har varit hos Anna; ätit räkor, stickat, lyssnat på "Natten är min egen", pratat och bläddrat i inspirationstidningar.

Jag har suttit på ett nattåg; skrivit på romanen, lyssnat på pratglad lärare (jag vet typ allt om hennes dotter) och sovit men vridit mig otaliga gånger.

Jag har blivit upphämtad av Rickard; klättrat in genom förarsätet för att dörrar var igenfrusna och haft spännande möte med plogbil.

Jag har varit hos morfar; spelat in dikter, myst med katten, ätit tårta, flätat armband, strukturerat upp romanen, kollat in mormors bokskatt, ätit fil och cornflakes. (Ni anar inte hur mycket godare fil norrmejerier har än vad det är i södern.)

Jag har bilat hem med mamma; pratat nåd, stannat på två secondhandbutiker, fyndat massor och fikat hos farmor och farfar.

Sportlov

Har aldrig varit med om liknande lektioner, så galet mycket tankar som snurrar just nu. Om nu skulle få för er att undra.

Åker strax till Göteborg och till älskade Anna. Har saknat henne så otroligt mycket, ska bli så galet trevligt att få spendera nästintill ett helt dygn med henne, innan jag beger mig uppåt.

Höjdpunkten i februari

Jag hade rätt, den här kvällen kommer vara en av höjdpunkterna på den här terminen.
God mat.
Underbara människor.
Anna!
Fantastiskt spex av lärarna.
Och härligt oasenhäng.

Imorgon (eller idag, beroende på hur man ser det); sista dagen innan två veckors lov.

Våfflor

Jag är frisk. Fantastiskt.

Njuter av att vara tillbaka till lektionerna, diskussionerna och snöbollskrigen. Att dessutom få våfflor till efterrätt är höjdpunkten idag. Hittills i alla fall. Ikväll är det lärarspex, dvs lärarna ska driva med oss elever. Och jag anar att den här kvällen kommer att bli en av terminens höjdpunkter. Så våfflerna kommer nog inte att vara det bästa på dagen så länge till.

Lycka #38

Lycka är att äta trefärgad glass och prata med en vän i fem timmar.

Så länge du är overklig: Struktur

I snart två månader har jag haft romanidén om "Så länge du är overklig". Hittills har jag kanske lyckats producera 4 A4-sidor. Väldigt lite om ni skulle fråga mig. Jag önskar att jag kunde skriva en halv sida varje dag. Tänk så fort det första utkastet skulle vara klart då!

Men nu är inte fallet så och en av orsakerna till att jag inte skrivit särskilt mycket är avsaknaden av struktur. Jag har inte haft någon aning om hur jag vill lägga upp boken. Jag har vetat vilka delar som jag vill ha med; verklighet, dåtid och "minnen". Men jag har inte kunnat reda ut hur de ska gå ihop på ett snyggt sätt. Lösningen kom idag, då jag såg första avsnittet i serien "In treatment", som handlar om människor som går hos en psykolog. Och så när jag stod i duschen slog det mig att det skulle vara perfekt att blanda verklighet med psykologsamtal. På så sätt får jag med alla delar.

Så förhoppningsvis kommer jag kunna skriva lättare nu. Jag är förundrad över tajmingen; några dagar innan jag sitter på tåget upp mot norr. Säkerligen har Gud några fingrar med i spelet och har fifilurat ut att jag ska kunna skriva på tåget. Jag kan bara tacka.

Per Lindberg

"Om svalornas sätt att flyga
tycks vackert men meningslöst,
beror det på att vi bara ser dem
och inte det de jagar.

Likadant är det med poesin."

~ Per Lindberg

Vad man hittar på som sjukling

Det finns ingenting att roa sig med. Det finns bara saker att slå ihjäl tid med. Att sova är det mest effektiva, på andra plats kommer att se på tv-program på svtplay och sist men inte minst att äta glass och blåbär.

Trots förlorad aptit och värmeslag så fort jag reste mig upp blev det en härlig middag. Skönt att träffa lite folk och skratta. Det är fina människor här på Hjälmared.

Febern har hoppat in i min kropp

Jag erkänner. Jag har haft tur. Tur att jag aldrig har blivit sjuk här på Hjälmared. Men nu ha turen gått över. Solen ler årets största leende och jag ligger inne i min säng. Enda gången jag möter solen är när jag går till maten, hela tjugo meter bort.

Hade egentligen tänkt att gå på lektionerna efter lunch, men nu när jag var och åt kände jag att febern verkligen inte hade släppt. Så det är bara att stanna här min säng. Ska bara försöka klura ut något som jag kan roa mig med hela dagen.

Ty av nåd är ni frälsta

Den senaste månaden har det varit en hel del diskussioner om himlen och nåden. Jag är nog den som har tagit det hårdast. Jag har verkligen funderat och kämpat med vad det egentligen som tar oss till himlen; Guds nåd eller våra gärningar, eller både ock?

Men efter ett tag orkar man inte alltid fundera längre. Så just nu klamrar jag mig fast i bibelordet från Efesierbrevet 2:8.

"Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det."



Mitt namn i hyllan

Måste få börja den här veckan med att tipsa om en blogg; Mitt namn i hyllan. En fantastisk inspirationskälla med härliga intervjuer med författare och tankar om att ge ut en bok. Mycket, mycket läsvärd!

Bloglovin

Följ min blogg med bloglovin

Tvättbalja på huvudet, en helt vanlig kväll på Hjälmared

Gick en fin promenad med Julia och Sofia till lovsångskväll på EFS i stan. Verkligen så värt att få ta sig tid till att lovsjunga och be!

När vi kom tillbaka till Hjälmared blev det häng i Karros rum med te och hallonkaka. Vi roade oss med att dra Martin i håret, försöka sluta säga "man" och småpratade om allt möjligt. Mys på hög nivå.

Att det senare spårade ut med balja på huvuden är en annan historia.

Ursäkta den dåliga kvalitén, men observera baljan över Frida A och Julias huvuden i bakgrunden. Frida J får symbolisera vår sinnesstämning just innan vi sa godnatt.

Rosa elefant

Vi var som sagt på Vinden igår. Och här är mina fynd; mönster för två kronor styck och en rosa elefant.

Man kan ju fråga sig varför jag slösar pengar på att köpa en ful rosa elefant. Men det beror på att just rosa elefant är så mycket minnen från gymnasiet. Då var prat om rosa elefanter mitt sätt att fly från jobbiga samtalsämnen och fylla ut tystnader. Supereffektivt. Därför ville jag köpa en rosa elefant. Ska bara försöka hitta en grön också. Då blir jag nöjd.

Förövrig var vi på ett härligt födelsedagskalas i Vårgårda igår. God mat och härliga människor. Perfekt.

Dagens skrattattack

Situation: Ett gäng från skolan är på Vinden. (Alingsås secondhandaffär.)Vi är bland leksakerna.
Händelse: Martin klappar ett okänt barn på huvudet i tron om att det är en docka.
Det bästa: Martins ansiktsuttryck när han inser att det faktiskt är en människa han rör vid.

Lycka #37

Lycka är att äta äppelpannkaka tillsammans med Karolina och prata, prata, prata.

Modell för en dag och bugg i Falköping

Vilken dag det var igår. Vilken fantastisk dag.

Två lektioner av mycket reflektion om livet. Dels i Kropp och hälsa, där vi skulle fundera över vad vi prioriterar, och dels i Själavården där vi satt vi tre och tre och berättade om våra liv hittills. Det var sjukt värda trettio minuter där man kom varandra så mycket närmre.

Sedan blev det till att stressäta eftersom jag, Elina och Sindi skulle in till Göteborg för att vara "modeller för en dag". Under fyra timmar blev vi hårfixade, sminkade, fotograferade och vi fick välja ut de bilder som vi ville köpa. Känner mig riktigt nöjd. Jag har dock inte kollat på dem sen vi kom tillbaka eftersom jag inte har någon cd-lucka till min dator.

På Burger King åt vi den andra stressmåltiden den dagen, innan vi sprang till pendeltåget tillbaka till Alingsås. Vi plockades upp av Jennika och så begav vi oss mot Falköping där det vankades bugg. Jag har dock aldrig varit med om att köra så mycket vilse. Jennika hade skrivit ut en karta och satt ett kryss dit vi skulle. Preblemet var dock att vi inte skulle dansa i stadshuset som hon trodde utan på folkets park. Och varken jag, Sindi eller Elina var väl de bästa kartläsarna. Det var länge sedan jag skrattat så mycket som den halvtimmen det tog för oss att komma till dansstället.

På Folkets park var det Wahlströms som spelade och jag kan väl säga som så att kvällen innehöll både bra och dåliga danser. Avslutades dock med en som hade tävlingsdansat. Otroligt roligt att dansa med någon som verkligen kan föra!

Men när vi sen efter att ha dansat skulle åka hem, tror ni att vi hittade ut från Falköping? Nej, självfallet inte. I alla fall inte den första halvtimmen. Men eftersom jag nu skriver så kom vi faktiskt tillbaka på något vis. Men som sagt, jag har aldrig varit med om någon liknande bilfärd.




Elina sminkas inför fotograferingen.

Sindi, jag och Elina färdigsminkade och glada.

Lycka #36

Lycka är att fika efter en mässa med fint folk och få en sjuk skrattattack i kvarnvindens hall.

Så länge du är overklig

Och om jag idag skulle ge ut boken om Sebastian skulle framsidan se ut så här.

Lycklighetsglimt

Är jag tacksam för mina röda stövlar?
Ja. De gör den gråa dagen så mycket färggladare.

(Här hade jag tänkt skriva lite om vad vi göra just nu, men internet lyckades paja just när jag skulle publicera det, så jag återkommer senare med det. Här ska skrivas om mitt liv.)

2 februari

Vi ber, äter fairtradechoklad, skriver om vårt liv och kollar igenom varandras garderober.

Och angående det där med fairtrade...

så är det verkligen någon vi behöver påminnas om. Påminnas som att vi faktiskt har det galet bra medan andra har det mycket sämre. Men att vi faktiskt kan göra skillnad. Vi har fått den möjligheten att välja hur vi spenderar våra pengar.

Jag och några till i klassen har bestämt oss för att inte köpa några nya kläder innan påsk. Dock så är det helt okej med secondhandfynd. Dessutom har vi som mål att varje gång vi är och handlar ska vi köpa minst en fairtradevara. En början är det i alla fall.

Förövrigt längtar jag efter att få sätta mig framför en symaskin. Har lyckats samla på mig en massa idéer på saker jag kan och behöver sy, som en kameraväska till exempel.

Lycka #35

Lycka är att få äta keso, mandlar och oboy och andas in tystnaden.

Fairtrade på lektionerna idag

Någon försover sig och någon annan har läckage i hjärtat. Dessutom är det halkigt ute.