Lycka #79

Lycka är få åka och jobba.

Har man jullov så har man

Jag jobbar litegrann, får någon julklapp, äter mycket fruktsallad, läser Harry Potter och bloggar knapert. Återvänder möjligtvis på torsdag då jag återigen kommer att befinna mig i en byggnad med internet.

Vinter i Blåsmark

Och när jag tittar ut genom fönstret är det denna utsikt som möter mig. Jag klagar inte.

Den mest oväntade händelsen

Jag råkade visst anmäla mig till en poetry slam tävling. I februari. I Piteå. Av alla ställen.

Långtråkigt ska de va. Ibland.

Bestämde mig för att ha en långtråkig dag idag. För trots att jag vet hur jag hatade uttrycket som liten, tror jag faktiskt att "man måste ha tråkigt för att förstå när man har roligt."

Det lyckades inte jättebra. Jag menar, om man spelar piano, äter gott, läser förra årets julklappsbok om kommunikation, spelar ipadspel med bror och äter choklad då kan man väl inte påstå att det är tråkigt?

Flyg vs tåg 0-17

Varför flyga när man kan åka tåg? När man kan äta massor med godsaker, prata med norrlänningar som man aldrig träffat tidigare, läsa i böcker som man annars aldrig hinner, se serier, hitta norrlänningar som är intresserade av att vara en del av framtiden, somna till en annan människas snarkningar, vakna i ett vinterlandskap och bli upphämtad av ens mor. Varför flyga när man kan åka tåg?

För trött för att komma på en givande titel

Och sömnen har inte varit tillräcklig, dock har här dansats, julklappats och kramats. Speciellt glad blev jag över att få krama Julia som förärade Göteborg och Smyrnakyrkan med sin närvaro. Nu ska jag göra en räserpackning, för ingenting som ska ligga i väskan ligger där och tåget går om exakt två timmar och fyra minuter. Sa jag att jag ska upp till norr? I tre veckor? Det ska jag i alla fall.

"Ögon som vet"

"Himlen står på tå
för att få se dig som du är
-det är allt vad den begär.

Så göm dig inte längre
vem säger att du inte kan
få vara sann?"

~Michael Johnsson

Städningen får vänta

Och någon gång i morse tänkte jag tanken att faktiskt börja packa och städa. Jag tror att den tanken försvann någonstans mellan att jag började steka korv till lunch och jag kom på att jag lånade tre intressanta böcker på biblioteket igår.

Lycka #78

Lycka är att få sitta med photoshop och leka med färger.

Nästsista dagen innan jullov

Upptäckte just att en julklapp som jag beställde för två veckor sedan, inte har kommit än. Trots att de på hemsidan skriver att leveranstiden ska vara 1-2 dagar. Illa.

Men förutom det ser jag framemot dagen. Föreläsning om attraktion och relationer, sedan ska vi skriva klart specialarbetet, en frisör ska klippa mig och tillslut är det fika med Ogly som gäller. Fin dag helt enkelt.

Lycka #77

Lycka är att få äta skumtomtar.

Lovsång hela dagen

Det har varit en fullspäckad dag. Med många härliga inslag. Till exempel luciatåget på psykologiska institutionen. Fick rysningar av glädje av att det var så många som sjöng med i "Nu tändas tusen juleljus" trots att psykologer enligt undersökningar ska vara den yrkesgrupp som är minst troende. Annat roligt som hänt är att vi har dansat ringdans runt i Markusgården och lovsjungit Herren i källaren. En bra dag helt enkelt.

Förövrigt har jag typ tagit jullov, trots att det är tre dagar kvar. Men det jobbigaste är nu över. Nu är det bara roliga saker kvar. Glädje på det.

Framtidsprojekt

Mina förväntningar var faktiskt ganska låga i jämförelse med verkligheten. Det här cafésamtalet hamnar på topplistan av fikastunder. Inspirationen bubblar! Förhoppningsvis kommer planerna bli lite klarare om bara någon vecka. Då lovar jag att vara mindre... diffus och hemlighetsfull. Men detta kommer bli bra. Riktigt bra.

Fikar på hemligt uppdrag

Beger mig mot ett fik, där möjligheter, idéer, inspiration och planer inför framtiden kan komma att utvecklas drastiskt. Det är i alla fall vad mina förväntningar säger mig.

Cellsamdag

En cellsam historia. Minns ni det barnprogrammet? Det handlade om människokroppen och alla blodkroppar bar runt på syre i sina fickor. Jag minns att jag skev ett brev till SVT när det slutade sändas och krävde att det skulle börja om igen. Jag tyckte så hemskt mycket om det. Dock vet jag inte om det någonsin kom iväg. I alla fall så har Friden, Soffan och jag haft en Cellsamdag. Det vill säga att vi åt popcorn och såg några avsnitt. Mys upphöjt i kvadrat. Dessutom lärorikt! Idag lärde vi oss om hur avgaser kan ta sig in i celler och mutera kromosomerna och om det vill sig riktigt illa leder detta till cancer. Det hade jag ingen aning om.

 

Vi passade även på att dela ut lite presenter/julklappar till varandra. Av Sofia fick jag denna bok. Ingen pik alls, nejdå. 

 

Vi avslutade sedan dagen med att gå till Buråskyrkan där Emmas kör hade julkonsert. Det var så bra. Och som Frida uttryckte det "jag fick massor av hurvlar." (Rysningar). Jag kan bara stämma in. Vackrast var det när de tackade för applåderna genom att buga för publiken och sedan vände sig om och bugade för korset. Det som en liten uppenbarelse. Det är inte alltid man tackar Gud och ger honom äran för allt som görs. Inte ens i kyrkan är detta så vanligt. Så det var fint, mycket fint.

181 dikter till Tranströmer

Poeter.se utlyste för några veckor sedan en insamling av dikter som en hyllning till Tomas Tranströmer. Det resulterade i en bok med 181 utvalda dikter som ska ges till nobelpristagaren. Glädjande nog är en av mina dikter med i detta fantastiska initiativ.

Det där med att välja utbildning

 Skrattade så när jag pratade med Anna på telefon idag och hon utbrast:
"Dina framtidsplaner är som börshandeln."

Jo, tack det är jag medveten om. Jag vet att mina tankar vänds från den ena dagen till den andra. Men det är inte så mycket att göra åt. Det är sån jag är.

Leker programmerare

Något som jag tycker är oförskämt roligt är att sitta och leka med htmlkoder till exempelvis bloggen. Det händer sällan (läs; typ aldrig), men när jag väl lyckas få till något är det en sådan tillfredsställelse. Som nu när jag fixat gillaknapp till facebook. Jag vet egentligen inte om jag tycker om att ha dem, men jag älskar att jag lyckades få dit dem! Det svåraste var förvånande nog att de inte skulle hamna alldeles bredvid texten utan hamna en bit ner. Tur att jag har benådats med en bror som är datakunnig som får agera min egna privata användarsupport dygnet runt.

(Och nu måste jag faktiskt få testa om knapparna fungera. Så detta blir första och enda gången jag gillar mitt eget blogginlägg.)

Effektiv eller bara tidsoptimist?

Inte för att skryta, eller jo kanske bara därför:

Idag har jag köpt en bok, åkt tåg till Alingsås, hälsat på tandläkaren där för sista gången, sprungit till stationen, åkt tillbaka till Göteborg med pendeln, läst några sidor i kurslitteraturen, satt mig på en spårvagn, kommit tre minuter för sent till föreläsningen, skrivit tre A4 med anteckningar på en halvtimme, sett en film om diskriminering och kommit in genom dörren till Markusgården. Och allt detta innan klockan ens hunnit slå tolv.

Bra gjort, som Mark Levengood skulle ha sagt. Eller var det kanske Äniläna?

Det är ju en dag imorgon också

Och alla möjligheter att skriva gör mig stum.

Från tid till tid

Idag känns som en bra dag att återuppta bloggandet. Bara så ni vet.

Det är tid för att tiga, älska och för freden. Friden.

Lördagen. Jag säger bara det. Lördagen. På Bjärka-Säby. På Pilgrims höstmöte "Led oss vidare." Det berörde. Gud berörde. I stillheten, så där som jag nog inte upplevt tidigare. Och jag har tänkt. På livet. På vardagen. På vad jag vill, vem jag är, vart jag är på väg.

Och det enda som jag egentligen kom fram till var att det här med bloggandet kanske ska få vila ett tag. Eller inte kanske. Det ska få vila. En dag, en vecka, en månad, ett år. Jag vet inte riktigt hur länge. Men en tid.


"Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker under himlen.

En tid att tiga, en tid att tala
en tid att älska, en tid att hata
en tid för krig, en tid för fred."

- Predikaren 3:1, 7b-8

Hej Gud

Och det funderas för ovanlighetens skull lite mer. Bara så där i allmänhet. Kan det bero på att jag befinner på mig en konferens just i denna stund?

Iväg igen

Och så packas det igen. Till ett slott. Till nya människor. Till tid för Gud.

Framme efter tjugo timmar tåg

Nyss hemkommen efter några dagars vistelse i urhemmet i norr. Några dagar fyllda av lugn, vänner, familj, promenader, visioner och massvis av ipadspel. Tur att man har en bror med ipad så att man kan få leka av sig.

Det som förundrade mig mest när jag uppe i norr, var att det kändes varmare där än i Götet. Konstigt. Kollade förövrigt på bilder från två år sedan. 9 november 2009 såg det ut så här i Blåsmark.

 

Men mina dagar nu såg snarare ut såhär. Massor av sol. 

Lycka #76

Lycka är att tentan gick så fort att jag hinner städa innan jag åker så att det är fint när jag kommer tillbaka. Så mycket lycka att jag dansar bugg för mig själv.




(NU kommer jag inte skriva något mer förrän på torsdag.) (Det är förövrigt mitt sätt att försöka bryta mitt internetberoende. Wish me luck.)

Tentanerver och ett litet hejdå

Med fyra timmars sömn i bagage beger jag mig snart till tentan. Håll tummarna.

Sedan är det Norrland som väntar. Och med det en bloggfri period. Återkommer på torsdag!

Gandalf och hoberna, hur har de egentligen filmat?

Ha! Nu vet jag hur de gjorde för att få Gandalf att se så stor ut i jämförelse med hoberna (alltså när det stod bredvid varandra) i Sagan om ringen. Inte för att jag undrat någon gång. Men ändå.

Det är inte efterkonstruktioner i datorn som de har använt sig av, utan snarare hjärnans egen förmåga att lura sig själv. Det är sånt här som gör att jag älskar psykologi. Här kan man se hur det fungerar, eller i alla fall ana hur de har gjort. Låt mig presentera: Ame's room.

Imorgon gäller det

Så var jag här igen, i ett blogginlägg när jag egentligen ska plugga. Men jag tänker att det löser sig, för när jag skrivit klart det här kommer jag att plugga på riktigt. Gå igenom gamla tentor och lära mig allt så snabbt så snabbt. Det är i alla fall vad jag hoppas på.

För det är faktiskt sista dagen nu. Och på ett sätt tycker jag det är synd för under den här intensivpluggarveckan som det faktiskt (!) blev, har jag lärt mig massor. Om allt från falskt minnessyndrom till heuristik till olika medvetande tillstånd. Och alla experiment som beskrivs får mig att bara vilja läsa mer och mer och mer och mer. Tyvärr så verkar det ju som om tentan INTE kommer att handla om alla roliga experiment, utan mest om olika teorier och att kunna förklara svåra ord. Men det är väl också bra att kunna... antar jag.

Och det är på morgonen som tacksamheten får större plats

att vakna i en varm säng
att kunna välja frukost
att ha en tandborste
att slippa vara ute i regnet

Jag vet en som ska till biblioteket imorgon.

Jag brukar klaga på att jag aldrig hinner läsa någon skönlitteratur. Men nu har jag insett att bussar och spårvagnar är den ultimata platsen och tiden för att hoppa in i någon annans värld. Har hunnit läsa två böcker på en och en halv vecka. Så jag ska verkligen inte klaga. Just nu är det "Thereses tillstånd" av Hanne-Vibeke Holst som nyss har blivit utläst. Om kärlek, om motvilja, om rysk maffia. Och så slutar den när det är som mest spännande.

Tröttheten efter plugg och kultur

Dagen har mestadels bestått av plugg. Men så där vid tre åkte jag i väg för att jobba och avslutade sedan dagen med en dejt med mig själv. Åt middag på ett mysigt café innan jag begav mig till folkteatern och såg "Apatiska för nybörjare". Galet roligt. Galet berörande. Men nu vill jag bara sova.

Varför drömmer vi?

Den här psykologikursen påverkar mig mer än vad jag förväntat mig. Tentan på fredag handlar bland mycket annat om drömmar och vad som är orsaken till dem. Så när jag vaknade imorse, utan att ha planerat det, började jag dagen med att skriva ned drömmen som jag just haft och analysera den. Löser jag några problem med den här drömmen? Är händelserna kopplat till upplevelser och tankar som jag nyss har haft? Eller är det bara hjärnans sätt att bli av med överflödiga intryck och försöka skapa en mening det bisarra hopkoket?

Lycka #75

Lycka är att hinna klart och hitta choklad.

Youtubeklipp inom kognitiv psykologi

Jag tar tillbaka allting jag sa om att jag kan göra "precis vad jag känner för" denna vecka. Insåg idag att det är mycket mer att läsa än jag trott och att det tar längre tid än beräknat. Dock tackar jag Gud att det är intressant, annars skulle jag inte orka med att faktiskt sitta en hel dag och plugga.

Dessutom SKA vi kolla på youtubeklipp. Det är inte helt fel. Detta är tre av några klipp som fascinerar mig.


Papegojan Alex som kan svara på frågor om färg och antal.
Derren Brown. Människor blir utbytta utan att man märker det.
Hypnotiserad av en handskakning.

Bugg på Möllan

Natten är sen, men jag är fortfarande pigg. Kom just hem efter fyra timmars bugg på Möllan. Och då menar jag verkligen fyra timmars bugg. Det blev inte alls mycket sittande. Jag känner det i vaderna. Tio kronor på att jag har träningsvärk imorgon.

Och det som jag kanske förvånas mest över är att jag inte kan säga att jag hade en endaste dålig dans. Det är ovanligt. Det brukar alltid vara någon som inte går att dansa med. Antingen kan han inte hålla takten eller så för han för ryckigt eller så har han för slappa armar. (För det är ju aldrig tjejens fel om det går dåligt. Eller hur det nu var igen.) Men nej, ingen sådan ikväll. Ikväll var en lyckad kväll. Och att dessutom återse vänner var ju absolut inte fy skam det heller!

Som om de hade vuxit

månader senare 
orden förde dem återigen samman
båda hade insett vad de betydde
och tiden emellan dem var inte synlig
utan fortsatte där de slutade

Guldhedspromenad

Jag kan ibland förundras över vilken tur jag har haft. Att få känna så många bra människor. Att få bo i samma stad som många av dessa. Trots det kan tiden ibland passera så fort att jag inte riktigt hinner ta till vara på den lyxen. Därför är jag så glad att jag idag fick promenera, äta varmkorv och prata om livet med Karro. Det är lycka.

Tankar slår en hela tiden

Insåg under en spårvagnstripp att om jag kommer in på grundkursen i religionsvetenskap till våren, kommer jag bara ha tio minuters promenad till skolan. I dagsläget åker jag tolv minuter med bussen. Exklusive väntan och förseningar. Vilket resulterar att jag försöker gå ut genom dörren 35 minuter innan jag börjar. Så tio minuters gång tycker jag låter bra. Riktigt bra.

Frihet

En nyfunnen vän frågade mig en dag:
"Vad skulle du göra om du hade en hel dag ledigt?"
Jag svarade då att det var en svår fråga, för det händer typ aldrig.

Dock händer det nu. Det är åtta dagar tills jag har tenta och jag har typ ingenting planerat. Att jag ska plugga förstås, men jag kan ju inte sitta åtta HELA dagar och läsa om hypnos, inlärning och vårt medvetande. Det går bara inte. Därför känns det så härligt att kunna göra precis vad jag känner för. Idag var jag så nära att ta cykeln och åka till en sjö 4 km bort. Men så kom molnen. Jag tänker att jag sparar den utflykten till söndag, då ska det tydligen bli strålande sol. Till och med pluggandet blir roligt när det finns andra saker att se framemot, därför ska jag nu med glädje fördjupa mig i våra scheman för hur man uppfattar världen.

Tillbaka #4

Det var som om tiden
hade vridit sig tillbaka några år
och hon kunde inte bestämma sig
hur det skulle tolkas

om det skulle tolkas

Teknologin - fantasins fiende

Det är få gånger som jag verkligen iakttar andra människor. Igår var ett undantag:

Jag sitter på biblioteket bland barnböckerna (dagens läxhjälp skulle förberedas) när en flicka på kanske fem sex år kommer inrusande med sin pappa i släptåg. Hon har rosa Hello Kitty pyjamasbyxor på sig och ögonen lyser när hon ser det lilla huset där man kan "skanna böcker", det vill säga leka bibliotekarie. Men det håller inte kvar hennes fokus så länge, istället ser hon ett bord med ett spel.
"Ska vi spela schack, pappa?"
"Fia med knuff menar du?"
"Ja. Kan vi inte spela?" Hon är så ivrig att hon nästan hoppar på stället.
Pappan är tyst en liten stund.
"Det går inte att spela. Det finns ingen tärning."
"Men det gör väl ingenting?" Flickans entusiasm kan inte förstöras trots pappans negativa svar.

Så där sitter de och skakar sina kupade händer och kastar tärningen med oerhörd inlevelse. Eller flickan gör det i alla fall. Och det är så fint. Jag tänker att det är vackert hur barn inte bryr sig om hur allt "egentligen" ska fungera.

Jag skulle ha gått därifrån då. Jag inser det nu i efterhand. Jag skulle ha gått när flickan glatt frågar:
"Vad blev det?" och pappan svarar fem och flickan högt räknar när hon gå fram med sin spelpjäs. Jag skulle ha gått då, tillsammans  med minnet om en flicka och en pappa som satt på ett bibliotek och spelade fia med knuff utan tärning.

Men jag sitter kvar, nyfiken på att få se fortsättningen.

Pappan tar efter några slag fram sin iphone och säger att flickan får vänta ett tag. Flickan reser sig glatt upp och börjar leta efter böcker att skanna. Nu skannar hon med en fantastisk koncentration. Några minuter senare är pappan klar med vad jag tror är gammalt hederligt smsande. När de börjar spela igen, visar det sig att jag har fel. Iphonen ligger nu på spelbrädet och när det är flickans tur tar hon upp telefonen och skakar den. Varför? Jo, pappan har laddat ner en fin iphoneapp med en tärning.

När jag inser det, dör mitt hjärta lite. Varför kan vuxna inte låta barn vara just barn med allt vad det innebär i fantasiväg? Varför måste vuxna jämt göra allting på rätt sätt ? Varför kan vi (ja, jag räknar mig nog till den fantasilösa gruppen vuxna) inte släppa reglerna och sluta vara så fruktansvärt korrekta?

Vishet

Jag tänker att det där med vishet
inte är så självklart
och att man få passa på
om man råkar hitta någon
som har välsignats med den gåvan

passa på att lufta tankar
passa på att lyssna
passa på att inspireras
 
till att bli någon annan





eller kanske till att bli sig själv

Hönö och mycket annat

Jag har haft en fantastisk helg med Agnes. Eller fantastisk räcker inte. Den var så mycket mer. Fylld av allt möjligt:

sol (bästa vädret på evigheter)
skärgårdspicknick (ett soligt men blåsigt Hönö blev vårt utflyktsmål)
trötthet (somnade på bussen på väg hem)
framtidsdrömmar (nästa sommars äventyr började ta form)
kaffe och glass (vi behövde piggna till rejält)
konsert (fick äntligen se Michael Johnson live, men även många andra bra både okända och lite mer kända tillsammans med Smyrnakyrkans egna symfoniorkester. Bästa rösten var Frank Ådahl. Han stod även för kvällens magchock)
12 pers på condecco (det var inte bara jag och Agnes på konserten, ett helt gäng hjälmaredare av olika årgång befann sig också där, och inte kunde kvällen sluta vid tio. Nej, fika och gött götlahäng vad som fick avsluta lördagen)
sommarplanering (kvällen/natten avslutades visst inte på caféet. vi fastnade i våra sommardrömmar)
sovmorgon (behövs när man somnar vid tre)
världskulturmuseet (fem spännande utställningar)
spontanbio (Sofia förgyllde vår dag med sin närvaro)
tacos (med några andra markusgårdare)
seriös planering (ju mer vi kollar upp saker, ju mer inser vi att mer planering behövs)
facebookgruppstart (bästa sättet att kunna planera saker trots att det är 100 mil emellan oss)
sömn (ingen kommentar. alla vet vad det är)
uppstigning (06.00)
hejdå (promenad till korsvägen där Agnes skulle ta sig vidare till flygplats)

Och kameran följde endast med till Hönö. Ni får lita på mig att allt annat har hänt, även om ni inte får några bildbevis.

 

Pluggfri helg. Tack.

Jag tog helg imorse klockan 08.03. Återkommer till pluggvärlden måndag 10.15.

Dagen har spenderats med en bok och mycket sömn. Sedan ordentlig städning av huset och promenad till Korsvägen där jag äntligen fick krama Agnes. Mycket prat om allt möjligt och försök till att planera helgen. Morgondagen är fixad; skärgårdsutflykt och konsert på kvällen. Söndagen blir spännande att se hur det kommer att utformas.

Njuter av...

solen, tystnaden, trefärgad glass, telefonsamtalen, fluffigt täcke, biljettbokning, tranströmmerära, mörk choklad med hallonsmak och ron.

Tre koppar te och två helgsolar

Fick sällskap av två vackra flickor ikväll. Hann inte fånga dem på kort, däremot efterdyningarna av vår mysiga kväll. 

 

Och sedan blev det ett samtal till älskade Agnes som kommer hit på fredag. Lyckan blev ännu större när jag kollade på yr.no och såg att Göteborgsvädret för en gångs skull inte kommer innehålla regn de närmaste dagarna. Så fantastiskt!

Lycka #74

Lycka är upptäcka att det faktiskt inte alltid är bäst att stänga in sig i sitt rum när man är trött. Ibland behöver man träffa folk och få lite perspektiv på saker.

Lycka #73

Lycka är att ha människor i samma hus som är kloka och kan komma med livsvisdom till behövande.

Fem tummar upp

Idag fick jag besök av inga mindre än Petter och Frida. Till lunch åt vi pasta i italiensk stil och Frida fixade mitt müsli genom att skaka på påsen. Så nu kanske jag får någon jordgubbsbit till frukost.

Jag bjuder på en bild av tre lätt överdrivet glada människor.

Klipp och klistra

Av någon anledning har kreativiteten en tendens att komma när det inte finns tid för den.

 

 

Söndagskvällen är räddad (?)

Upptäckte just att min säng inte bäddat med överkast och kuddar, skrivbordet inte absorberat upp allt skräp under helgen, gardinerna fortfarande inte har tagit tag i sin längd, golven inte har dammsugit upp dammråttorna, psykologiboken inte placerat in all kunskap i mitt huvud, kvittona inte registrerat sig i kassaboken, dagboken inte antecknat ner vad som hänt i mitt liv den senaste veckan och våren inte bestämt vad som ska hända.Varför är det så att om någonting ska hända, måste man ta tag i det själv?!

Stockholmssammanfattning

Jag tog mig till huvudstaden.
Vi åt vildsvin. 
Vi spelade skippo.
Vi såg Romeo och Julia. (Och ja, det var så mycket mer fantastiskt än jag kunnat föreställa mig.
Jag vaknade idag med ont i örat.)
Hoppade över att träffa syster och åkte hem istället.

Hoppas nu att det inte ska bli en öroninflammation som bryter ut, utan att nezeril, alvedon, choklad och musik kan hålla mig frisk.

Ibland sker mirakel

Jag hade hög feber igår när jag la mig och hade ställt in mig på att få vara hemma i helgen. Men tack och lov har vi en god Gud och jag vaknade med normala 36,2 i kroppstemperatur. Friskförklarade mig själv och snabbpackade och begav mig till den första föreläsningen. Tyvärr har vi även i denna nya kurs (kognitiv psykologi) föreläsare som bryter starkt. Jag har inget emot utländska föreläsare, men det hade underlättat så om man kunde förstå om de säger "medvetande" eller "cykelstyre". Frustrationen tog över och jag valde att skippa den andra föreläsningen. Lika bra att läsa i boken. Så nu läser jag och gläds över att Tomas Tranströmer har fått nobelpris i litteratur och längtar tills jag sitter på tåget mot huvudstaden.

Aldrig varit mer otajmad

Jomen, varför inte få feber när den nya kursen startar med fyra föreläsningar på två dagar, jag och Sofia egentligen ska gå på teater tillsammans och jag ska åka till Stockholm för att träffa pappa, syster och se musikal?

Crunchy, yoghurt & jordgubb eller parentesernas inlägg

Det har blivit gröt många morgnar på rad nu. Anledningen till detta är att mitt müsli tagit slut. Men så idag fick jag nog och gick enkom(?) (Hur stavas det? Finns det på svenska ens?) i alla fall så gick jag och handlade ENDAST för att ha något att äta till filet som står i kylskåpet. Titta vad fint och gott det ser ut.

Så efter att ha pratat i telefon med Lina, fått besök av Anna och soffpratat med Maja, kände jag att det var dags att inviga mitt nyinköpta müsli (vet dock inte om det får kallas det, så nyttigt är det nog inte.) Men i alla fall. Ta ännu en titt på hur fantastiskt gott det ser ut.

 

Och så kollar ni in verkligheten. 

 

Inte alls lika smaskigt, eller hur? Inte EN ENDA jordgubbsbit syntes till. Illa.

Parentes.

(Tentan är nu gjord. Jag var inte alls nervös, trots att jag pluggade så lite igår. Men jag överlevde och jag är rätt säker på att jag i alla fall får G. Så jag får vara nöjd. Och det är jag. )

Parentes 2. 

(Det var så roligt att jobba idag. Jag börjar få koll vad barnen(?) (vad är man när man går sjuan?) kan och inte kan. Så nu vet jag vad vi ska jobba med nästa gång. Kontroll är den bästa välmåendefaktorn för tillfället.)

Lycka #72

Lycka är att få komma hem och sova i en varm säng.

Lycka #71

Lycka är att vakna utan att känna ångest inför tentan.

Kamratmöte på Hjälmared

Det var mycket som hände under återträffen. Mycket mat. Mycket människor. Och en tipsrunda. Här var en kluring. 

 

 Fina flickor.

Mitt lag i tipsrundan. "Spittepalt" kallade vi oss för.

Det var så galet fint väder. Innan middagen passade på att njuta av det underbara ute på brygga.

Från Hjälmaredsbubblan tillbaka till verkligheten.

Det blev inte särskilt mycket sömn i helgen. Av olika anledningar. Så idag som egentligen skulle spenderas helt med plugget har även fått bli en "bota-tröttheten-dag". För jag insåg där någon gång kring halv två att det inte ger någonting att plugga om man knappt kan hålla ögonen öppna. Nu har jag sovit två timmar och känner mig både på bättre humör och redo att ta tag i att repetera allt som har med ångest att göra.

Tillbaka till himlen på jorden

I helgen är det kamratmöte på Hjälmared. Det vill säga; vi får träffa alla underbara människor igen. 

Man måste ju testa i alla fall

Det där med att sitta på ett bibliotek var ingen höjdare för mig. Dels var det kallt. Dels fick jag ont i ryggen av att släpa både dator och tungtungtung bok. Sen fick jag inte alls så jättemycket gjort. Jag blev less. Staden lockade lite mer. En blå klänning inhandlades. Behöver jag säga att den var blommig? (fast det ser ut om vita prickar). Och istället för att plugga så spelar jag lite spel på internet och beger mig strax till pojkarna på biskopsgården.

Motivationen är att få äta choklad

Jag vet inte senast jag var uppe så här länge. Men så går det när pluggflowet infinner sig. Imorgon ska jag i alla fall testa på något nytt. Att inte plugga på mitt rum. Jag har planerat att sätta mig på något fint bibliotek någonstans. Målet är att faktiskt plugga ännu mer effektivt än vad jag gjort denna kväll. Om det är nu möjligt.

Och förövrigt är jag less på mig själv som bloggare. När jag ska skriva något vettigt istället för hur mycket jag pluggar? Den dagen kommer kanske.

Hur skulle vi klara tentan utan internet?

Halleluja måste jag säga. Jag hittade en sida på internet som på femton minuter kunde förklara det som en föreläsare under två timmar och ett kompendium på 40 sidor inte lyckats förklara. Undra vad det säger om föreläsaren...?

och här skulle det egentligen stå något smart

... eller i alla fall något kreativt. Men nej. Det får bli någon annan dag.

En gång är ingen gång, tre gånger är en rutin?

Jag har börjat skriva (!). Tack vare bokmässan och ett värt köp av bok, har jag nu börjat mitt liv som skrivande människa. Jag skrev tidigare här på bloggen om vanan. Och nu har jag bestämt mig för att göra det till en rutin att skriva 15 minuter varje morgon. Och hittills har det fungerat. Några sidor närmare den färdiga romanen.

Lycka #70

Lycka är att komma på sätt att lura sig själv att göra saker som måste göras.

Tur att man kan bli påmind ibland

Just ja, jag hade en gång en dröm. En dröm att skriva.

Älskar mina pluggfria söndagar

(För att överleva måste man skapa andningstillfällen.Söndagar är mina tillfällen. )

Då jag istället kan gå till kyrkan, äta lunch med Äniläna, träffa tre blåsmarkare på bokmässan, träffa gamla lärare på bokmässan, fynda böcker på bokmässan, skratta med markusgårdare i köket, lyssna på katie melua, bli inspirerad av Hannas texter (den tjejen levererar poesi) och njuta av att få ligga på sängen och läsa precis vad jag vill utom i psykologiboken.

Dessutom är det inte så många tankar som behöver tänkas längre. Mycket har klarnat även om det kanske inte blir som jag hade trott för bara några veckor sedan. Och min kryptiskhet ska inte vara för evigt. Om någon dag ska jag skriva mina tankar.

Världens tråkigaste blogginlägg

Jag inser att jag nu går in i en osocial period. Om 10 dagar är det första tentan och det är mycket som tas in. Lite frustrerande att det "bara" är tolv frågor, men 230 sidor att läsa och en massa ord att kunna. Det känns mest som tur om man lyckas kunna det de frågar om.

.

Tankar tänks.

Lycka #69

Lycka är att ha hittat "psykvänner" att plugga med.

Höger hjärnhalva fascinerar mig

Nu när vi kommit förbi det värsta föreläsningarna om neuroner och sådant tjafs, börjar andra tankar ta vid. Så mycket jag skulle vilja skriva om, men hinner inte.

Ett exempel på fundering:
På sämre humör = mer aktiv höger hjärnhalva. Sanning.
Höger hjärnhalva = kreativa egenskaper. Sanning.

Frågan är
På sämre humör = lättare att vara kreativ? (På grund av högre aktivitet i hjärnhalvan?)

Säger grattis till dem som hängde med i mitt snabbspolade resonemang. Jag gjorde det knappt själva.

Pedagogiken sätts på prov

Jag vet inte riktigt var tiden försvinner. Däremot vet jag vad den fylls av: plugg, telefonsamtal, mat,  föreläsning, jobb, mat, bonde söker fru och rapportering.

Angående jobbet. Är "pedagog" på My Academy. Jag åker hem till tre ungdomar och hjälper dem med läxor i framförallt matte, svenska och engelska. Det gick över förväntan. Riktigt roligt och de jag träffade idag var underbara. Satt nyss på lektion.se och letade efter roliga övningar. Jag trivs.

Nej, jag är inte bitter

Stiger upp före åtta för att vara galet effektiv och ringa runt till studievägledare lite över allt. Svarar någon? Nej. Så klart inte.

Göteborg eller Växjö?

Var hos en studievägledare idag. Jag blev inte jättemycket klokare. Fick dock ett mejl från högskoleverket för några dagar sedan. Då fick jag i alla fall lite mer svar. Det går faktiskt att läsa svenska och psykologi inom ett lärarprogram. I Växjö. Endast i Växjö. Så jag har ställt mig i bostadskö. Utifall att.

Dock känner jag mig mer lockad att undervisa i svenska och matematik. Eller gör jag det? Kanske är det bara så att det känns jobbigt att flytta till Växjö, nu när jag har det så bra. Jag har massor av vänner och jag har en bra plats att bo på. Jag vet inte. Varken ut, in, höger, vänster, upp eller ner.

Dessutom behöver jag plugga. Massor. Och jag börjar jobba imorgon. Och och och och och. Det kommer bara fler och. Ändå är det så mycket som jag inte gör, som jag egentligen skulle vilja göra. Som att bugga, läsa Bibeln, promenera i skog, rita, fotografera, läsa, skriva, spela flöjt, sticka, sy gardiner.

Men någonting ska man väl göra i himlen. Eller hur var det nu igen?

Vem som står bakom orden är rätt viktigt

Jag hittade en lapp idag. En lapp som skrevs till mig för ett halvår sedan. En lapp som jag inte brytt mig särskilt mycket om. Tills jag idag läste den igen och insåg att den kom från en helt annan person än vad jag tidigare trott. Och helt plötsligt fick de slarvigt skrivna orden en mycket större betydelse.

Vad har jag lärt mig av detta?
- Kolla noga vem som är avsändaren.

19 september

Tar igen sömn, plugg och beslutsfattande.

Lycka #68

Lycka är att, efter en fullspäckad helg, få ligga i en säng och se Bonde söker fru.

"Vi är sociala varelser" var det visst någon som sa

En massa hjälmaredare igår. Övernattningsgäst inatt. En brevkompis idag. Ännu fler hjälmaredare ikväll. Ännu en brevkompis imorgon. Här ska det socialiseras.

Om allt bara var på ett språk hade det underlättat en hel del

Jag kanske har nämnt att vi läser biologisk psykologi nu. Det vill säga massor om neuroner och hjärnan. Inte riktigt vad jag väntat mig. Fattar inte alltid så mycket när svenska, engelska och latin bildar en härlig(?) blandning utan struktur. Men imorgon ska jag och några i klassen plugga tillsammans. Då, då har jag tänkt att fatta grejen med EPSP, natrium-kaliumpump, konduktans, oligodendrocyter och GABA.

Fallfrukt- det nya bränslet?

Det är sällan som tidningens förstasida innehåller en rubrik som gör mig riktigt glad. Men gårdagens metro var ett undantag. De visar en stor bild på ruttna äpplen och rubriken lyder: "Det här blir energi". Det är så fantastiskt så att några smarta personer kommit på hur man kan använda sig av gammal frukt som annars ligger på gräsmattorna och är äckliga, till att göra bränsle till fordon. Hur bra är inte det på en skala?! Jag blir själv förvånad över hur starkt jag känner för detta. Men jag tycker verkligen att det här är en bra grej. Vi har inte olja i överflöd, vi behöver komma på nya sätt att skapa bränsle och här har vi ett. Lycka.

För dem som vi läsa mer om detta skriver även Hallands Nyheter om ämnet i artikeln "Fallfrukt blir biogas".

Lycka #67

Lycka är att få tänka på något annat än signalsubstanser en liten stund.

Dagens sanning

Allt blir så mycket roligare när man förstår.

Hej höst

Regnet igår resulterade i ont i halsen idag. Så efter en mer förvirrande än pedagogisk föreläsning skyndade jag mig hem och sov två timmar, innan det var välkomstfest här på Markusgården. Husmödrarna Maja och Ulli hade lagat så god sallad. Imorgon har jag bestämt mig för att vara frisk och kunna plugga järnet om hjärnan och nervceller.

Firade även mässa i kapellet här. Det finns verkligen alla sorters präster. De som inte ser en i ögonen under utdelandet, de som är som duracellkaniner och de som älskar att referera till döda biskopar. Men det är fint att få dela nattvarden tillsammans med de som bor under samma tak.

Regn och Bernina 1005

Jag trodde att jag skulle vara mer frustrerad över regnet här i Göteborg. Men det går faktiskt ganska bra. Trots att det känns som om det regnar var eviga dag. Som igår. Fint väder på morgonen som fick mig att välja cykeln till skolan istället för bussen. Vid lunch då jag och fyra till som också läser psykologi promenerade i slottsskogen var det fortfarande uppehåll. Det var dock inte soligt. Och så slutade sista föreläsningen, och det är väl klart att det skulle spöregna. Men det var ju bara att trampa hem och gladeligen byta kläder.

Det hade kunnat vara nog, men så skulle jag iväg och köpa symaskin. På andra sidan stan. Fyra meter utanför huset var jag precis lika blöt som efter cykelturen. Väl på andra sidan stan hittade jag inte dit jag skulle, utan fick traska runt i regn och fråga folk. Allt löste sig till slut. Och jag är härmed ägare till en Bernina 1005. Dessutom avslutade jag dagen med middag hos Frida och Jakob. Så underbart att få träffa dem. 

En förklaring till tystnaden

Aldrig har jag haft så svårt att formulera mig.

Men det är väldigt enkelt. Jag och Zacke har bestämt att vi inte längre ska vara tillsammans. Det var ett gemensamt beslut. Det känns bra och det känns sorgligt. Det känns som det enda rätta och vi är vänner.

Bara så att ni vet

så kommer det vara tyst här någon dag eller tre.

Om studentlivet kommer att vara så här, kommer jag stormtrivas med det livet

Stiger upp tidigt, traskar till kyrkan för morgonbön, traskar från kyrkan utan morgonbön, skriver klart inlämning, handlar mat, promenerar i det eviga regnandet, kokar korvsoppa, skämtar om norrlänningsfördomar, pratar djupt med andra markusgårdare, sorterar Hjälmaredsanteckningar, lyssnar på bra musik och njuter över att ha lite kontroll över livet.

Tackar Gud för Google Translate

Just nu känns det som om jag pluggar mer engelska än psykologi. Men det är faktiskt inte helt fel det heller.

Exempel på ord som jag inte kunde igår:

endowment - kapitalförsäkring
probed- sonderade
inadequacy- självsäkerhet
courtship- uppvaktning
breeding - avel

Lycka #66

Lycka är att läsa på universitet så att man bara läser ett ämne i taget.

Förhoppningsvis en Bernina 1005

Mitt i alla frustration känns det glädjande att tänka på att jag mest troligt är med symaskin inom en snar framtid. Bara så att ni vet.

Gymnasielärare i svenska och matematik?

Från studievägledare till högskoleverket till utbildningsdepartementet och Jan Björklund. Ja, det mejlas frekvent här ifrån mitt lilla rum på Markusgården. Frustrationen är stor över att man inte kan välja vilka ämnen man vill om man läser till gymnasielärare. Jag menar, både svenska och matematik är ju två ytterst vanliga ämnen. Hur svårt ska det vara att få kombinera dem?  Alla svar jag tidigare har fått har inte varit så givande.

"Det är högskoleverket som bestämt att det ska vara på detta sätt. Jag beklagar." - Studievägledare
"Vi blev själva överraskade när vi upptäckte detta i den sk bilaga 4 till examensordningen (Ämneskombinationer) som kom före sommaren 2010. Det enda jag kan säga är att du får skicka frågan till utbildningsdepartementet." - Högskoleverket.

Så jag har gjort som de skrev; skickat frågan vidare till Jan Björklund. Nu hoppas jag bara att jag äntligen får ett svar på VARFÖR det är så här. Håll tummarna.

Allt för idag

Lägger ner alla tankar i en låda under sängen, knackar på sömnens dörr och hoppas innerligt att den släpper in mig denna natt.

Nu börjar vi vara många

Åker spårvagn med bara en socka på foten och glömmer köpa det enda viktig när jag är på Willys; Bregott. Japp, så konstig hade min dag kunnat se ut. Som tur var förbättrades den med bra gudstjänst på lutherska missionskyrkan och sedan glass med hela nio hjälmaredare. Härligt när alla börjar strömma in till staden.

Vi var inte där...

men det blev vinst i alla fall! Åtvidaberg vann med 2-1. Allsvenskan, här kommer Åtvidis!

Det blev ingen åtvidabergsmatch för oss

Lätt fail. Jag och Anna hade planerat att åka till Ljungskile imorgon och se Åtvidaberg spela. Men det ville de tydligen inte, för de ändrade matchtiden till idag klockan 16. Och eftersom jag och fröken Äniläna har andra planer får vi bara hoppas att ÅFF kommer tillbaka och spelar någon gång i närheten av Götet.

Lycka #65

Lycka är att få prata med vänner långt bort.

Det känns lite typiskt att när jag för en gångs skull bestämt mig för att göra en riktigt tidig kväll, för att inte tröttheten ska få ta över, så går det inte att sova. Hur många tankar som helst flyger runt och skriker: "TÄNK MIG!" "Nej, tänk MIG i stället!". Men efter någon frustrerad timme och ett glas mjölk och banan så lyckades jag somna.

Har nu suttit och plugga i två timmar. Slagit upp engelska ord som jag inte kan och försökt sammanfatta artikeln. Den handlar om personer med alkoholberoende och deras hälsa. I undersökningen som gjordes letades det efter skillnader/likheter mellan två åldersgrupper samt mellan könen. Det är riktigt roligt när jag känner att jag har kontroll över läget. Nu inväntar jag bara att en viss Robert ska logga in på skype så att vi äntligen kan få prata lite grann. Sedan är det kycklinggryta som ska tillagas. Blev inte så mycket till frukost eftersom jag hade druckit upp mjölken under natten som egentligen var tänkt till dagens gröt. Men imorse hade jag såklart glömt att den var slut och kokade ändå denna gröt. Var bara att slänga och äta mackor istället. Inser att jag nog borde gå och handla snart.

Lycka #64

Lycka är att få samtala om livsplaner och ovissheten med en finlandssvenska i en mörk hall. Jag tror att Gud jobbar på finurliga sätt för att få oss att förstå vad som är viktigt.

Första riktiga förläsningen (ett maraton i att sitta still)

Föreläsning från 10 till 17. Tack och lov med lunchrast och några bensträckare. Men det blev riktigt mycket att ta in idag. Fyra psykologiska perspektiv har gåtts igenom. Speciellt genusperspektivet. Väldigt intressant om bland annat att man måste vara genusmedveten för att kunna vara genusneutral i exempelvis undersökningar. För utgår man ifrån att vara genusneutral är risken att man blir genusblind. Och det är ju faktiskt så att genus spelar roll. Har ni tur så kommer kanske en utförligare förklaring till detta, när jag själv förstått det bättre.

Grundkurs i psykologi

Officiellt student på Göteborgs universitet. Ingen bet mig. Många log. Någon pratade till och med mig. Jag känner mig nöjd. Det hade kunnat vara värre. Jag tror till och med att det kommer att bli ett riktigt spännande halvår. (Inte för att jag förväntat mig något annat, förutom de där tio minuterna innan föreläsningen skulle börja och jag fortfarande satt på en försenad buss. Men det är en annan historia som jag kan beskriva så här kort: Jag hann. Var tvungen att inta nackspärrsplatsen.)

Kursen började med en rivstart. Vi har fått en hemtenta som ska skrivas till på torsdag då den även ska redovisas under cirkus tjugo minuter. Jag räknar med att svårigheten ligger i att förstå vad artikeln, som vi ska skriva om, faktiskt handlar om. Engelska verkar vara det populäraste språket. Tackar Gud för lexikon.

Avslutade dagen med att kolla på bilder och filmer från Hjälmared tillsammans med Ulrika. Hon gick på Hjälmared året innan mig. Sedan gick vi till Liseberg för att åka Atmos fear. Jag firade att jag överlevde första dagen. Hon firade sista dagen på sommarlovet.

Nu ska här skrivas dagbok, läsas lite Bibel och sedan är det godnatt. Imorgon är det sju timmar på universitetet som gäller. Sa jag att vi började med en rivstart?

Syster

Smaka på det. Syster. Syster. Syster. Hur vackert är det inte? Än vackrare blir det när man verkligen har en egen syster. Vilket jag turligt nog har. Typ som att vinna på lotto.

I korta drag

Angående jobbet. Jag fick det andra. Och som jag förstått det även det första. Tur att de var lite olika så att det går att kombinera.

Martin och Sofia kom på besök vid middagen. Länge sedan jag skrattat så mycket. Sedan gick vi över till Karro. Så underbart att bo så nära. Men nu är det sängen som gäller. För jag vet en som är trött. Imorgon gäller det. Kursen börjar.

Osten var i alla fall billig

Det var typ easy peasy fläskkotlett att ta sig till ica maxi. Tog kanske sju minuter. Anledningen till att det gick så bra dit var ju att nedförsbackarna var många. Men helt plötsligt när jag skulle hem hade de förvandlats till uppförsbackar. Det var inte lika roligt längre. Jag tror att jag måste utsättas för minnesförlust om jag ska cykla dit en gång till.

Hälsapåkväll hos Sofia

Det har varit klent på bildfronten på sista tiden. Här kommer lite bilder från när vi besökte Sofias nya hem.

Anna i väntan på Emma. Fick förövrigt roligaste samtalet av Emma när hon började närma sig. Vi hade bestämt att mötas vid fontänen i Brunnsparken. (Dit alla spårvagnar och bussar går. Perfekt här-möts-vi-plats). Och runt hela parken finns det hållplatser. Så när Emma ringer säger hon detta söta:
"Var är ni? Jag är vid spårvagnarna."
Hmm. Hur många spårvagnar fanns det nu igen? Dagens skratt. 

Flyttblomma is the grej. Det tycker jag i alla fall. 

Här skulle man ju kunna fråga sig vad mina vänner egentligen håller på med. Sanningen är att de nog försöker tänka sig in i hur det är att gå in (i kyrkan på vigseln) till någon konstig låt. Vi hade många förslag den kvällen. Själv tycker jag att en låt från dataspelet World of Goo hade varit spännande. Vet inte om Emma håller med.

Och så klart. En dirigent måste det ju finnas så fort musik spelas. Anna tar frivilligt på sig den rollen.

Nu ska jag äta lite frukost och sedan bege mig ut på min första cykeltur här i södern. Ica Maxi är målet. Här ska köpas isbitsform, frystejp, galgar och matolja.

Vanan

Jag drömde en ovanlig dröm i morse innan jag vaknade. Jag drömde att jag var tillbaka på Hjälmared och att vi skulle predika. Det var lördag och det var jag som skulle stå längst fram i kyrkan dagen efter och jag visste verkligen inte vad jag skulle prata om. Paniken. Det var som när man försöker springa ifrån ett monster och man aldrig springer nog snabbt. Fast tvärtom. Monstret kom emot mig i rasande fart. Turligt nog kom Hanna vår lärare med ett förslag. Varför inte predika om "vanan"? frågade hon i drömmen. Jag tyckte det var ett bra förslag och så vaknade jag.

Jag kommer nog aldrig predika om vanan. Men skriva lite i bloggen om vanan kan jag ju alltid göra.
Förr avskydde jag vanor. Tråkigt att göra samma sak, på samma vis, brukade jag tänka. Men jag har börjat inse att jag faktiskt älskar vanor nu. Det gör faktiskt saker lättare. När vi har fått något till vana, krävs det inte så mycket viljekraft för att utföra handlingen i fråga. Till exempel tandborstning, som barn var det nog många som försökte undvika det för att det var just tråkigt. Men nu, när tänkte du senaste att det var tråkigt att borsta tänderna? Det är bara något vi gör. Något naturlig. Något viktigt.
En vana jag lagt till med denna sommar är att skriva upp alla utgifter jag har. Bara för att få koll på pengarna. Men det är så många andra vanor jag önskar att jag hade. Som att simma en gång i veckan, skriva svar på brev direkt när jag har fått dem, läsa Bibeln, lägga tillbaka kläderna i garderoben istället för att slänga dem på en stol.

Är egentligen alldeles för trött för att skriva om detta. (De där två intervjuerna var verkligen krävande). Men detta var lite tankar så här på kvällskvisten.

Vi trodde att vi levde i valmöjligheternas land och så var det inte så. :PpPPpPP

Lite så känns det. Varför kan man inte kombinera vilka ämnen man vill om man ska bli gymnasielärare?!

Och bibliotekskort är fixat (helt orelevant titel, men mina idéer till smarta titlar har börjat tryta)

Så. Min första arbetsintervju är över. Och jag lever fortfarande. De verkade positiva. Få höra nästa vecka.

Tror att jag fick någon adrenalinkick eller liknande, för när jag kom hem började jag skriva på en dikt (!!) minns inte senaste gången jag gjorde det. Måste ha varit inför finalen i maj. Det är alldeles för länge sedan. Så jag är tacksam. Jag hoppar innerligt att detta året ska få innehålla ord. Massor av ord.

Det här med att vara nervös

Jag hade som börjat tro att jag inte kunde vara nervös. Eller att allt händer så fort nu så att jag inte hinner vara nervös. (Tecken på detta är att jag åkte nästan alla saker på Liseberg (!) och att det inte kändes särskilt konstigt att flytta). Men tji fick jag. Här sitter jag, hur nervös som helst, och skriver ut karta och försöker komma på om jag tagit med allt som ska med. Betyg. referenser, utdrag ur brottsregistret, frågor... Jag ska alltså på två arbetsintervjuer idag. Som läxläsningshjälp till barn och ungdomar. Men nervöst är det. Håll tummarna.

Tadaa. Tillbaka till södern.

Nu är vår norrlandstripp över för denna sommar och vi är tillbaka i Götet. Och redan har jag hunnit hälsa på två stycken hjälmaredare som också styrt sina näsor hit. Först Sofia, med sällskap av Emma och Anna. Och senare lite (mycket) mer oplanerat Karro. Jag lyckades även pricka in den regnigaste tidpunkten att kliva av bussen och att gå åt fel håll när Karro så snällt skulle komma och möta mig. Försökte där ett tag att hoppa mellan vattenpölarna, det gick i typ sju sekunder, sen sprang jag bara rakt igenom dem. Jag blev ju lika blöt ändå. Och vad har jag lärt mig av detta? Jo att alltid. Jag sa ALLTID ha med mig ett paraply, även om det är strålande sol.

Imorgon bär det iväg till Alingsås, Hjälmared och Magda!

Roadtrip ala Ylva och Anna

Anna har nu varit i Norrbotten i två hela dagar. Därför beger vi oss till Västerbotten. Dels för att kolla till sommarstugan, dels för att kolla in Täfteås loge, dels för att göra Umeå, dels för att säga hej till Zacke. Adjöken.

Lycka #63

Lycka är att få drömma om resor långt bort, om kortklippt hår och om kommande matlagning.

Lycka #62

Lycka är att få träffa tjejen som bor mitt emot och inse att även hon älskar att skriva.

Lyckan i att ha så mycket.

Jag har lampa.
Jag har möbler.
Jag har fantastiska vänner.
Jag har mindre pengar än jag hade förra veckan.
Jag har hittat till universitet.
Jag har varit på Liseberg för första gången.
Jag har haft fem riktigt härliga första dagar här i Göteborg.


Och ibland anser jag mig själv som faktiskt ganska smart. Typ som när jag åker buss till universitet för att registrera mig. Smartheten fortsätter när jag (planeraren?) har med mig en karta för att gå hem så att jag lär mig vägen (upptäckaren?), så att jag senare kan cykla (motionären?) för att på så vis spara pengar (ekonomen?). Smartheten räcker dock inte till att lägga ner ett paraply i ryggsäcken. Så där är jag plaskplaskplaskplaskblöt någonstans i Göteborg med en lika plaskplaskplaskplaskblöt egenutskriven karta. Och jag är vilse. Typ. Lyckan i det hela är att det finns fruktbud som man kan fråga om vägen.

Nu är det packning inför Helsingborg och senare Norrlandstrippen som gäller. Återkommer någon gång.

Experter på expedit

Och vem fick jag på besök igår om inte kära Anna. Förutom färsk majs i inflyttningspresent fick jag även hjälp med att börja bygga ihop möblerna som nu har kommit ifrån Ikea. Vi tog oss an expedithyllan. Med glädje. (Hmm, mitt förminskade öga och överdimensionerade arm är ju kanske inte det mest bildsköna. Men ni får hålla till godo.)

Handduk är det perfekta redskapet när man vill hamra lite utan att skada lacken. Detta görs fortfarande med glädje.

Äniläna som begrundar vårt mästerverk.

Förövrigt har jag fortfarande ingen lampa, men jag har klarat mig rätt bra hittills. Turligt nog kommer Sofia och Linus på besök i några dagar. Så då får jag hjälp med en del ihopsnickrande. Lycka.

Så här ser det ut. Markusgården.

Nu har jag i alla fall en luftmadrass :)

Officiellt Göteborgare

Så. Nu är en fantastisk helg över. Så roligt att få hjälpa till med förberedelserna, träffa Zackes släkt och få vara med på den underbaraste vigseln jag varit på. Jag har i och för sig bara varit på en tidigare, men jag kan ändå lova att det kommer att vara svårt att hitta en finare vigsel.

Strax före fem idag anlände jag till rummet där jag ska bo. Jag har inga möbler, inte ens en lampa. Men jag trivs ändå redan. Det verkar vara härliga människor som bor här. Men nu är jag rätt trött efter x antal intensiva dagar.

Återkommer imorgon med lite bilder på mitt tomma rum. 

Hej södra Sverige

Befinner mig nu i Jönköping och har därmed slagit mitt personliga rekord i att åka bil genom Sverige. Sävar-Jönköping 101 mil. Dessutom lyssnade vi på massor musik i bilen. Jag måste ju erkänna att jag har verkligt dålig koll på musik. Trots att jag lyssnar på en hel del. Men den där hela delen består mest av artister som ingen annan lyssnar på. Så det ger som inte så mycket att jag har koll på det. Bra att få lite uppdatering i musikvärlden via roadtripen då.

Nu är det förberedelser inför bröllopet som ska ordnas. Jag och Zacke ska bland annat få hålla i tårtbakartävlingen på lördagen. Superskoj.

Fick även brev från universitet. Känner hur nervositeten inför hösten börjar smyga sig på när jag läser om påminnelsen om att registrera sig. Har väl inte haft vett eller tid att tänka på det tidigare, så det är nu som allt har kommit ikapp mig. Men, hur som helst är det en höst som jag ser framemot och jag längtar till tusen tills jag känner att jag bor i Götet.

Och nästa gång jag skriver lär jag vara en nybliven Göteborgare

Som jag nyss tillkännagav min far vid köksbordet: Inatt är officiellt den sista natten jag sover i Blåsmark som folkbokförd i tidigare nämnd by.

Jag flyttar alltså. Eller ja, först ska jag ta mig till Umeå och vidare till Jönköping där det vankas bröllop, sen ska jag ta emot ikeamöbler i mitt nya rum, få vänner på besök som ska hjälpa mig att skruva ihop hyllor och dylikt (och utforska Götet förstås!), vidare till en tripp till Helsingborg där en hel massa Hjälmaredare ska uppehålla sig, därefter kommer jag och Anna upp till norr i några dagar och sist men inte minst åker vi tillslut ner till Göteborg och hips vips börjar grundkursen i psykologi på universitet. Det är så de närmaste tre veckorna kommer att se ut. Bara så att ni vet. Utifall att jag inte får tillgång till internet. Eller om det råkar vara så att tiden inte riktigt räcker till.

Hoppas ni som läser har det bra och njuter av de sista veckorna av sommaren.

Nattelinatt

Sitter alltid vid fel dator för att lägga upp bilder och bevisa på så vis vad jag haft för mig. Jag återkommer med ett bättre inlägg.

Nu ska jag iväg på mitt första nattpass. Det blir spännande att se hur jobbigt jag kommer att tycka det är att vara vaken så där kring halv fyra i morgonbitti. Tur i oturen var ju att jag fick sova flera timmar på eftermiddagen. Det är få saker som slår att få sova på dagen. Så det var lite vardagslycka där.

Två månader bort

ingången till utvägen
döljs av hastigheten
och överflödet

Be för orättvisorna

Och på bara två dagar är världen sig inte lik. Inte i Norge och inte i Umeå.
För alla som som har två händer, snälla knäpp dem och be.

Update

Och när tiden inte finns och milen är för långa för att få träffa den efterlängtade pojken, så jobbar jag överdrivet mycket istället.

Men egentligen önskar jag att jag hade skrivit poesi, precis som jag en gång gjorde. Men orden vill inte riktigt infinna sig.

Leker syateljé

Hittade för någon dag sedan ett gult tyg med liljor på för 20 kronor på Reprisen. Sedan dess har jag bara längtat efter att få sätta mig ner och sy. Det som dock stoppat mig är att jag avskyr att rita mönster. Det är så drygt och det tar så lång tid. Däremot är det lycka när jag väl har ritat ut mönstret på tyget och äntligen får klippa. Jag älskar det ljudet när saxen jobbar.

Idag tog jag tag i miniprojektet. Tyvärr var mönstret inte riktigt som jag tänkt mig, så jag har fått sy om, provat om och om igen och gjort något veck här och där. Men nu liknar det i alla fall en klänning. Ska bara fixa till alla kanter så är den färdig att användas. Men det får vänta till imorgon. Nu ska jag bege mig till Karro och ha det trevligt.

För närvarande

Njuter av ledigheten efter att ha jobbat 24 timmar på två dygn (dock har min trötthet/pigghet har inte kommit i balans än, trots sömn och mycket läsning om Harry Potter), dessutom letar jag litteratur till höstens kurs och inser att blocket än en gång räddar min ekonomi.

Harry Potter spökar i min dator

Jag var nyss med om något galet läskigt.

Jag har ju börjat läsa Harry Potter-böckerna. Ja, jag är en av de få som lyckats undgå att läsa dem tidigare. Men jag bättrar mig nu, så ta det lugnt. I alla fall så läste jag Karros blogg, där hon förövrigt har ett fantastiskt inlägg om problemet att hitta passande bild till blocketannons. Helt plötsligt hörs reklam för den senaste Harry Potter-filmen, utan att jag har gjort någonting. Och jag letar och letar på alla internetflikar som är uppe varifrån detta kan komma, men hittar ingenting. Det slutar först när jag stänger ner hela internetsidan. Lite läskigt var det allt.


Måste dock tillägga, till mamma om du läser detta: Nej, det var inte så läskigt så att jag kommer att drömma mardrömmar, så du behöver inte oroa dig.

På stenarna intill sjön drömmer vi oss bort

Jag hade totalt glömt bort att jag hade Lightroom (fungerar väldigt bra om man bara vill ändra ljus och kontrast på bilder.) Så glädjen infann sig när jag lekte lite med tre av fotografierna som kära Emma tog på mig igår.

Fotosession med Emma

Första lediga dagen på evigheter känns det som. Den började med jordgubbsplockning (givetvis!) och fortsatte sedan med höjdpunkten: picknick och fotosession med Emma. Förra sommaren tog vi en hel del kort, dock mest av det... söta slaget. Ganska uppställt och leende. Denna dag försökte vi på lite andra uttryck. Mycket roligt! Speciellt när ljuset visade sig från sin bästa sida.

Sen for jag till stan och inhandlade en almanacka. Underbart att få lite struktur på livet. Det har jag inte haft på över ett år. Och vem ringer inte sen, om inte Martin. Visserligen, missade jag hans samtal först, men ringde sedan upp. Så härligt att höra ännu en hjälmaredsröst. Och den lyckliga dagen slutade inte där, nej sedan ringde Sofia. Härlig dag helt enkelt.


Har redan hunnit få fyra favoriter bland alla kort som jag tog på Emma. Oredigerade och allt. Men tills jag får tag i photoshop tror jag att det duger alldeles utmärkt. 

Antagen

Så nu är det verklighet. Grundkurs i psykologi till hösten. Verkligen något att se fram emot.

Lycka #61

Lycka är att hitta fingervantar i jackfickan.

Ibland är ljuset alldeles för perfekt för att låta bli att fotografera