onsdag 27 oktober 2010
Och ibland förstår man inte allting
När jag vrider på huvudet
och ser
får känslans tyngd mig att ducka
- aldrig tidigare så starkt, aldrig tidigare så länge
en kramp som vill uppmana mig
-be, flicka, be
och för en gångs skull
väntar jag inte tills stenarna börjar ropa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Senaste inlägg
Äldre inlägg
Startsida
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar