onsdag 27 oktober 2010

Och ibland förstår man inte allting

När jag vrider på huvudet
och ser
får känslans tyngd mig att ducka
- aldrig tidigare så starkt, aldrig tidigare så länge

en kramp som vill uppmana mig
-be, flicka, be

och för en gångs skull
väntar jag inte tills stenarna börjar ropa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar