Två dagar hav

Tidig kall morgon och vi beger oss till Göteborgs skärgård för att umgås.

Operation "Cykel" avklarat

En, två, tre, fyr.

Min förväntningar angående buggen var nog en aning för höga och herrarnas dansförmåga en aning för dålig för att jag ska vara helt lyrisk över dagens bugg. Men jag tror det blir bättre nästa gång när vi kan börja dansa ännu mer, istället för att stå och öva grundsteg i fyrtiofem minuter.

Nu gäller det att sova, sova, sova. För imorgon inleds operation "fixa cykel".

Bugg

Jag tog ordentlig sovmorgon idag. Kände att kroppen var i behov av sömnpåfyllning, efter en dag i Göteborg och en kväll med tacos och lekar.

Jag har alltid drömt om att få lära mig bugga. Eller alltid och alltid är väl att ta i. Men jag har tyckt att det verkat roligt. Så innan jag flyttade hit till Hjälmared kollade jag upp om det fanns någon buggkurs i närheten av Alingsås. Och visst, det fanns det. Så nu om en timme ska vi cykla iväg några stycken och bugga. Det ska bli spännande att se hur det går!

Lycka #4

Lycka är att spontanspela och sjunga lovsång.

Lycka #3

Lycka är att hitta ett par jeans för 300 kr utan ansträngning.


(Det brukar ju vara så att om man letar något, så hittar man ingenting.)

Regn, håll dig undan.

Hoppas regnet håller sig borta idag. Eller det kan få regna här på Hjälmared men inte i Göteborg.

Alingsås - Caféernas stad

För en dag kändes det som om jag gick Barn och fritid. En och halvtimme satt vi och klippte i tidningar och klistrade ihop ett träd om oss själv. Jättemysigt.
Idag var också stora inköpsdagen. Tillsammans med Petter (som promenerade), Sara och Sofia cyklade jag in till Alingsås på en lånad och för liten cykel och köpte bland annat innegympaskor, filt, makaroner, tandborstar (som på grund av min kära tandställning, går åt som kramar för dem som har beröringssvält), fryspåsar, äppelmos och en massa mer. Vi får i alla vardagsmotion när vi ska handla. Det är sjukt många backar upp och ner.

Ikväll ska Oscar bevisa hur bra han kan vända pannkakor i luften. Och imorgon är det Göteborg som står på schemat.

Kom ord, kom meningar. Jag orkar inte vänta längre.

Skrivandet börjar närma sig. Idag var längtan så stor att jag till och med öppnade några word-dokument. Jag fattar bara inte varför det ska vara så svårt att komma igång. Jag vill ju! Var sitter problemet?!

Lycka #2

Lycka är att få golvbrunnen i duschen lagad fyra timmar efter att man sagt till.

Snart vinner längtan

Och det kliar i fingrarna
i längtan efter tangenter
efter ord att skriva
efter människor att skapa

- snart måste jag börja skriva igen.

En blåsig onsdag

Bön och andliga övningar, kristet liv och drama har stått på schemat idag. För varje dag som går blir jag bara mer och mer fascinerad och tacksam över att få gå här på Hjälmared. Jag menar, tänk att på lektionstid få sitta och be tillsammans med andra människor, att få läsa Bibeln och ordentligt samtala om en text, att få upptäcka nya saker och nya sidor av Gud. Det är helt otroligt.

Och så längtar jag massor till på söndag då vi ska fara på buggkurs inne i Alingsås. Hur kul kommer inte det att bli?

Bilder från Hjälmared

Efter snart en vecka här på Hjälmared är det väl dags att visa hur det ser ut.

Herrgården där vi äter på vardagarna.



Kavaljersflygeln där jag detta år bor.



Sängen utan överkast. Och hyllorna utan några vackra saker. Inköpslistan till rummet är lång.




Längst bort skymtar mina tre garderober som jag är oerhört tacksam för. En och en halv mer än vad jag hade hemma.



Genom halva skolområdet ringlar en liten å. På vissa ställen ser det ut som en minidjungel. Det fattas bara några lianer.



Och det är nära till att fiska och bada. Färgen heter sjön som är mycket kallare än Hemträsket i Blåsmark. Märkligt tycker jag.

Pitepalt

I kontrast till alla tidigare dagar här på Hjälmared har det varit en lugn dag. Till middag blev det palt. Det kändes som att vara hemma.

Nu ska det sovas

Och denna dag fick börja med en hel radda systemlekar. Förhoppningsvis kommer den att avslutas med ätbar palt.

En ask med fint papper

När drömmarna inte ryms i tidsschemat
får man prioritera om och komprimera fantasierna
lägga dem i en liten ask längst in i garderoben

och komma ihåg att inte glömma dem
när man flyttar hem igen

Lycka #1

Lycka är att få ha Gud så nära i vardagen att man till och med börjar lektionen med att be.

"Schuuuuup" (Ja)

Nu är första riktiga dagen över. Den var överfylld med information, nya människor, iskalla bad, utlärning av norrländska, grillning, brännboll, förklaringar om vad palt innehåller, ännu mer nya människor, skratt, popcornlukt, gömda nycklar i skor, fotografering och underbar kvällsandakt.

Jag är ganska säker på att jag kommer att trivas här. Om jag bara lyckas fixa en cykel. Om bara han som jag vill köpa en cykel av, skulle kunna vara vänlig och svara när jag ringer. Då kommer jag trivas kanoners.

Hjälmared

Nu sitter jag här i det grönvita rummet som kommer att vara mitt hem i tio månader framöver. Det är större än mitt rum i Blåsmark och jag har egen toalett med dusch samt tre (!) garderober. Vilken lyx!

Hittade nyss ett kort från mamma och pappa som de hade smugit ner i packningen. Och det var en aning svårt att hålla tillbaka tårarna. Men jag tror att jag kommer att trivas här. Jag hoppas det.

Mot tåget

Nu far jag. Nästa gång jag skriver är jag i Alingsås. Håll tummar och tår för att tåget inte ska vara försenat.

Oroväckande lugn

Eller är jag kanske för dum för att fatta att jag om 24 timmar är i en ny stad.

Packningsstrategin

Vi viker ihop vårt liv
till minsta möjliga volym
och fyller tomrummen med hårprodukter

18 timmar kvar i Blåsmark

De här sista dagarna går både fort och sakta. Nyss var det ju konfirmation, men det känns ändå så långt bort. Jag saknar redan Magda och Robert. Jag är så tacksam att jag fick jobba med dem, vi kunde inte ha varit ett bättre fritidsledarteam.

Magda som jag fick äran att dela rum med i nästan tre veckor.


Robert med Strife, som var vandringspriset i konfirmandernas Chip 'n Pop contest.


I talet till konfirmanderna skrev vi att det hade varit både toppar och dalar på lägret. Och det var det verkligen. En av topparna för mig var när jag i slutet på lägret fick förbön av tre killar. De bad bland annat om att jag skulle vara en stolt ledare på söndagen när de konfirmerades. Deras bön besvarades verkligen. Alla konfirmander var så sjukt duktiga och jag kunde inte vara annat än stolt.
En del av deras redovisning var att göra ett musikdrama. Första gången jag såg dem göra det var det svårt att hålla tillbaka tårarna. Även de andra gångerna var det svårt att inte gråta. Här kan man se en variant av dramat på youtube.

Andra tillfällen då det är svårt att hålla tillbaka tårarna är när man ska säga hejdå till vännerna här i Piteå. Ikväll var det åtta fina tjejer som jag kramade om. Jag kommer verkligen att sakna alla. Tur att det finns höstlov så att jag får komma hem och träffa dem igen.

Och nu är det hög tid att sova den sista natten hemma.

Promenix

Och tystnaden känns som en främling.
En vänlig främling.

The last night

16 timmars jobb idag. Och än är det inte färdigt. Nu, medan konfirmanderna ser film, ska jag skriva ett tal till dem coh sedan ska det skrivas i deras Biblar. Ska vi gissa på att det blir en lång natt?

7 dagar kvar

Nu har nedräkningen börjat på riktigt. Om prick en vecka sitter jag på tåget och är sjukt nervös inför att bo i en ny stad, börja en ny skola och träffa nya människor. Det är galet. Jag har nog inte fattat det själv än.

Kort reflektion i natten

Sitter utanför en larmad dörr och bokar tågbiljetter. Detta görs i sällskap av den underbara tystnaden och en långbent spindel. Och jag undrar om insekter någon gång har upplevt att en dag börjat på ett sätt men slutat på ett heeelt annat vis.

Dagens programpunkter

Bli överfallen av en myrhjord och leta efter billig cykel i Alingsås. Jag har vad jag gör under min lediga dag.

Livstecken

Jag tror inte att jag hade kunnat spendera mina sista två veckor här i Piteå på bättre sätt. Leka, be, läsa Bibeln, fotografera, sjunga, lära känna nya människor, klä ut sig, skratta, äta sjukt god mat och volleybolla... på arbetstid! Hur stor lycka är inte det? Och det mest fantastiska är när Gud verkligen konkret svarar på bön.

Jag skulle ju ha kvällsandakten på måndagkvällen och hade inte någon idé som riktigt fungerade, så jag bad till Gud att han skulle fixa det och hjälpa mig att skriva ner det som jag skulle säga. 20 minuter senare hade jag skrivit klart hela andakten. Har aldrig varit med om snabbare bönesvar.

Lycka är också att få springa barfota på nyklippt gräsmatta och njuta av sommarkvällen.

Lägertime

Och med ont i halsen leker vi familjen Olsson och försöker i domstol komma fram till om Gud finns eller ej.