Nu får det bli som det blir

Det där beslutet
som ibland bara måste tas
utan försäkran

är kanske vägen till större leenden

Lycka #116

Lycka är att hitta en bokaffär med fyra våningar och som bara har framme ett exemplar av varje faktabok för att så många titlar som möjligt ska få plats.

Behöver jag säga mer?

Matosluktande kläder. Helt seriöst så ligger det på min topptiolista på saker som kan förstöra en dag.

Dublin - vi är vikingar på spåren!

Ännu en huvudstad i bilder. Jag gillade Dublin. Jag gillade att gatorna var breda, att det var broar överallt, att det var livemusik där vi åt middag, att man kunde köpa godistefat och att vi hade så trevligt tillsammans.

Resan är del av kursen som vi läser. Vi har haft en vecka då vi fått resa vart vi vill i Storbritannien och göra lite research om vad som föll oss i smaken. Vi valde vikingar. (Dublin är den största vikingastaden utanför Skandinavien.)

En dag besökte vi Dublinia. Där kunde man klä ut sig till vikingar. Sånt gillar vi.

Värd söndag

Och ibland förstår man inte vad det är som gör att vissa dagar blir annorlundare/längre/bättre/skönare än andra. Ibland kan man ana. Som idag; att vakna tidigt, springa längs med havet, skriva 1100 ord, äta gott, såsa på med allt och inget, njuta av en bra bok, skypa med Äniläna och mor, och annars inte prata med någon annan än katten.

London med Magda

Nu är dags för bilder! Dock var jag inte i mitt fotoesse, men några minnen fastnade allt.

Första dagen var vi i Notting Hill och överväldigades av marknaden där. Den tog aldrig slut. När jag har en egen lägenhet ska jag återvända dit. De hade ju blommiga pottor, stora världskartor från tidigt 1900-tal och massvis med kläder.

Magda hittade fin fin klänning.

Framför så där färgglada hus kan man inte annat än att låtsas att man är coolare än man är.

Fast Magda är faktiskt så cool som hon ser ut.

Vi bestämde att om man är i London får man lyxa till det och äta Jamie Oliver mat. Och glass till efterrätt.

 Andra dagen var det Dans le Noir som var den stora höjd punkten. Det är en restaurang som inte är som alla andra. Med ljusblå fasad ser den inte ut mycket för världen, men bakom dörrarna är det en verkligt annorlunda upplevelse som finns.

 

Jag låter följande bild förklara upplevelsen. 

 

Vi åt alltså i mörker. Totalt mörker. Hur mycket vi än försökte se maten vi åt så gick det inte. Servitrisen var blind och ledde in oss på led. Jag hade valt överraskningsmeny så jag hade ingen aning om vad jag åt. När vi kom ut i ljuset igen fick jag reda på att jag bland nötkött och hjort, hade ätit krokodil. Det händer verkligen inte varje dag.


Annat som vi gjorde men som inte hamnade på bild; stressletade en bio, spontangick på en gudstjänst, skyndade runt på brittiska museumet och såg Rembrandt och van Gogh och sådana där konstnärshöjdre, vi lärde oss hitta i tunnelbanesystemet, såg lejonkungen och åt gott hela hela tiden. 

Och så avslutar vi den lilla bildvisningen med en äkta londonturistbild. 

 

Klag klag klag

Det dumma med nätter att ingen är vaken så att man kan få klaga. Tur att jag har blogg då, just nu vikarierande som klagomur.

Magen alltså. Det gör ont hela tiden, speciellt när jag ligger ner. Så i skrivande stund har jag pallat upp mig själv med böcker under så många kuddar jag kunde hitta. Dock vet jag inte hur jag ska lyckas somna. Det är så frustrerande att se hur klockan bara blir senare och senare och aldrig känna att värken lättar.

Fördelen med nätter är att man har gott om tid att googla. 100 kronor på att jag lyckats få magkatarr. Jag vet en tjej som ska till apoteket i morgon och bara äta snälla saker. Och ringa mamma för tips.

Nattskriverier

Jomen då, varför sova när man kan sitta uppe och ha ont i magen?

Förutom min fight med the stomach så har jag, Lisa och Annie haft en riktig trevlig dag tillsammans. Först lite jobb med vikingapresentationen, sedan cafesittning för hela slanten. Tänk att pratstunder i timmar kan göra en så glad.

Sedan konstaterar jag att det bara är sju veckor kvar av englandsvistelsen. Ärligt så känns det inte så hemskt. Jag har det väldigt bra här och är tacksam för alla nya vänner jag fått här, men jag ser verkligen framemot att träffa familj och vänner i Sverige igen och få lite vardagsliv.

Lycka #115

Lycka är att, efter en härlig vecka i huvudstäder, få komma tillbaka till gator som är välbekanta.

Första dagen i Dublin

Dublin. En stad med 1,5 miljon människor, många broar och helt okej väder.

Igår träffades alla svenskar och åt på en äkta irländsk pub som bjöd på bra livemusik. Än så länge har vi det toppen.

Byter snart huvudstad

Jag och Magda har nu avslutat den sista dagen i London. Finns mycket att skriva om, men inte tiden. Inte heller tangenterna. Drygt att leta ord som inte har de sista delarna i alfabetet i sig. Vi tar det en annan dag helt enkelt.

Imorgon far en av oss (Magda) till Sverige, en annan (jag) till Dublin. See you in the future.

London dag 2

Bristen på uppdatering beror på något så roligt som att Magda är på engelsk mark och gör mig leende. Idag har vi shoppat loooose på Notting Hills marknad, ätit på Jamie Oliver's restaurang och sett lejonkungen. Vi är nu apatrötta, som Magda brukar säga.

Lycka #114

Lycka är att skriva och bli skriven till.

Deal?

Och så kan man komma överens om att den som uppfinner en on/off-knapp till hjärnan ska få nobelpriset.

Ylva med y, tack.

"Du har många namn, du får heta många saker. Alla väljer ord efter egna smaker." - Kristen barnsång som jag kom att tänka på. För tillfället passar de orden rätt bra in på mig.

Men i fredags fick jag nog. Jag och Madde var på Starbucks och fikade. När man beställer där så frågar de ju efter ens namn. Jag har varit där tidigare också och då fick jag först stava mitt namn två gånger och sedan när jag skulle hämta fikat säga mitt namn mycket tydligt och sakta. Så i fredags gjorde jag det lätt för mig och kallade mig för Anna. Mycket mer Englandsvänligt namn.

I fredags var vi också ute och åt superhöga hamburgare. Igår passade jag på att springa när det var fint väder, försökte översätta lite dikter när det haglade och på kvällen var vi fyra stycken som åkte in till Brighton till en Comedy Club. Jag fattade inte hälften av vad komikerna sa, dels för att det pratade galet snabbt och dels för att de skämtade om en hel del engelska människor som vi svenskar inte har någon aning om vilka de är. Men det var trevligt i alla fall.

Adjöken
/Ilva/Ölva/Ulva/Jolva/Anna

Livet rullar på här i England

Det regnar lite då och då, vi har rätt mycket läxor, ibland glömmer vi id-kort så vi inte kommer in på salsa cluben men då äter vi efterrätt på restaurang istället, jag räknar ned tills jag får träffa Magda, planerar inför activity week då jag, Annie och Lisa ska till Dublin och bli klokare om vikingar, äter alldeles för mycket godis gör jag visst också och mitt ibland allt annat skickas anmälan till universitet in.

Och så drömmer jag mig bort till en liten stuga vid havet där det bara är en dator utan internetuppkoppling och fiskmåsarna som håller mig sällskap. Men allt har väl sin tid. Får vi hoppas.

Billigaste frisören i stan

Någon gång måste ju vara den första, tänkte hon och klippte sig själv.

En förkyld lördag

Ibland känns det som den här Brightonvistelsen lär mig mer om mig själv än om det engelska språket.

Murder Mystery Night at Loxdale

Nyss hemkommen från en ytterst trevlig kväll. Murder mystery night. Förra veckan fick vi kuvert med instruktioner om vem vi skulle vara, vilka kläder vi skulle bära och några rykten som i hade hört. Jag skulle vara en lokal politiker som ytligt var väldigt trevlig men som gjorde allt för att få bort den sittande senatorn från sin plats. Allt utspelade sig på ett casino med karaktärer från servitörer, till Elvis, till agenter, till journalister. Det började med mingel för att ta reda på lite mer detaljer om vissa personer, sedan blev en mördad, middag och ännu mer nystande i mordgåta. Det var så roligt att gå in en roll, försöka få fram detaljer, utpressa, muta och sprida massa rykten. Bra kväll. Men det är skönt upphöjt i tio att nu sitta i sängen och veta att snart får jag sova. Nu ska snorig näsa försvinna under åtta timmar sömn. Poff.

Mer mer mer

Och så känns allt bättre efter att ha fått prata med den brasilianska tjejen som numera bor under samma tak. Mer engelska åt folket. Och mer tacksamhet för mammor som aldrig är längre bort än ett (eller tre) telefonsamtal.

Låt bli eller var stolt

så var det de där liven igen
som kunde vara oändligt olika
och samtidigt befinna sig under samma regn

hon frågade sig
om det skulle klassas som en dygd
att anpassa sig
eller om det var ett ypperligt tillfälle
att utveckla rakrygghet

svaret berodde på vem som förstod
och hon valde att inte låta alla
uttrycka sin åsikt