Piteå är sig likt, förutom den nya rondellen vid röda korset.

Åkte in till busstationen med Rickard när han skulle till jobbet. Och nästan hela bussresan till Skellefteå satt jag och tragglade dikterna till på söndag. Jag vill verkligen kunna dem utantill, då jag tror att man tjänar på det. Men det är svårt att komma ihåg allting, även om jag har skrivit dem själv och vet vad de handlar om. Det är ju inte som en redovisning där man kan improvisera bara man vet huvuddragen. När jag läser en dikt vill jag ju följa den till punkt och pricka, annars är risken väldigt stor att jag glömmer en viktig betoning, paus eller liknande.

I alla fall så åt jag och pappa mat i Skellefteå innan vi for vidare till Kåge och överraskningshälsade på hos farmor och farfar. Först kände farmor inte igen mig, men efter några minuter var jag mig lik tydligen. Hon är söt farmor. Och så fick jag och pappa fika som vanligt. Många olika sorter, de flesta har nu farfar bakat eftersom farmor inte orkar. Jag hade säkert ätit tre sorter och var ganska mätt när farmor började plocka undan. Så ser hon på kakfatet och säger;
- Ja, drömmarna har jag bakat... Men ingen tog av dem.
Och då var jag bara tvungen att ta en till kaka.

Jag är verkligen glad över att farmor och farfar och morfar är pigga. Jag menar, det är över 85 allihop men fortfarande klara i huvudet. Det är få förunnat.

Jag är lite förvånad att det inte kändes mer konstigt att komma hem igen. Eller, det är ju bra det. Men jag hade förväntat mig en annan känsla. For på Nodo och träffade Eva, Sofia och Linnea. Mycket trevligt att träffa tjejerna igen, även om en viss Ullis saknades. Förövrigt hade jag totalt glömt bort vilken låg nivå några av dessa tjejer har på sin humor. Men det skapar ju skratt i alla fall!