Flyg fula feber flyg!

Lugnaste helgen hittills här i England. Fredagen spenderades hemma med värdfamiljen. Lördagen fylldes av sovmorgon, sushi, lite shopping, café och film. Söndagen (idag) har bara bestått av kyrka, skype med familjen hemma och alldeles för mycket godis och tv. Känner att febern håller på att krypa in under min hud. Jag tänker  att botemedlet mot det är att se sista timmen av Notting Hill (för att peppa inför Londonvistelsen med Magda om mindre än tre veckor) och sedan en lång natt.

Beroende på vilken värld hon pratade om

och hon insåg att ingenting var självklart
men vissa saker var svårare att leva utan

Eller...

... så kan man i sista minuten bestämma sig för att vara hemma och spendera kvällen tillsammans med choklad och en bok. Redman får bli en annan gång.

Spindlarnas skola

Jag vet inte om jag skrivit om att det är onormalt mycket spindlar på skolan. Tidigare när vi satt ute på gården och åt lunch, då fick man typ varje gång plocka bort tre spindlar från bordsgrannens hår. Det är inte lika många inomhus. Tack och lov.

Idag, precis som alla andra torsdagar, hade vi kort information om kommande vecka i rum 2. Jag satt och lyssnade på rektorn när folk bakom mig började skrika. Jag vände mig om för att se vad som orsakat all uppståndelse, men folk skrek (okej kanske inte skrek, men sa med lätt panik i rösten) att jag skulle sitta still. Plötsligt kände jag ett slag på axeln. Jag såg aldrig spindeln som fick lämna detta jordeliv, men utifrån styrkan på slaget (och sedan storleken på pölen av utkletade spindelinälvor) gissar jag att den var rätt stor. I alla fall fick jag min dos av adrenalin (eller någon annan fin substans som gör att hjärtat hoppar ut ur bröstet).

Förutom det har jag nu flyttat upp en våning. Större rum, skrivbord, finare utsikt, närmare badrummet och tv. Enda nackdelen är att jag inte är lika nära värdfamiljen. Men jag får väl ta boken och gå ner till vardagsrummet och läsa där någon dag.

Nu ska jag snart i väg till St Peter's church. Det vankas student party. Och bäst av allt; Matt Redman håller i lovsången. Det kanske inte säger så mycket, men det är han som har skrivit sånger som; "Blessed be your namn", "Än en gång" och "Hjärtats lovsång". (Det är nu ni ska säga "ooooh".)

Over and out.

Lycka #113

Lycka är att hitta människor som förstår en.

Salsa, sömn och café

Bugg. Denna fantastiska dans. Jag har haft abstinensbesvär. Men i tisdags minskade symtomen drastiskt när jag, Annie och Rebecca spenderade kvällen på en salsa club inne i Brighton. Två timmars intensiv (!!) kurs och sedan öppet dansgolv. Det var svårt, men otroligt roligt. Dans har en tendens att göra så att man inte kan tänka på något annat än på vilken fot som det nu var som skulle lyftas. Jag gillar det, att få den där pausen från alla tankar ibland. Kvällen höjdes ännu mer när en lite äldre fransman bjöd upp mig och till min förvåning började dansa bugg. Glad tjej. Däremot blev det en rätt sen kväll, så idag har det varit aningen kämpigt att hålla ögonen öppna.

Eftersom vi nu är inne på vår femte vecka så har vi bytt några ämnen, istället för literature och speaking, har jag nu writing och Britain and environment. Speciellt writing är uppskattat från min sida. Environmenttjosandet var också helt okej, om jag bara inte varit så trött. Sömnbristen botade jag med att sova en timme efter skolan, så jag hade lite krafter till internationella caféet ikväll.

"Prova-på-nya-grejer-gänget i väntan på att gudstjänsten skulle börja i söndags.

God natt!

St Peter's Brighton

Utifrån såg St Peter's ut att vara en "klassisk" kyrka, med kyrktorn, fönster i olika färger och massor av dörrar att gå in genom. Men det var ingen vanlig kyrka när vi gick in. Vi möttes direkt av människor som hälsade oss välkomna, en tjej presenterade oss för några andra tjejer som vi sedan pratade ett tag med. Vi drack te och sedan, en halvtimme senare, drog mötet igång. Det var inte en enda kyrkbänk i hela kyrkan, utan nästan alla satt på små kuddar direkt på golvet. Jag blev så glad när lovsången drog igång, för den var riktigt bra. TEJP-kvalité, för er som varit där. Efter gudstjänsten serverades det pizza i the hall, för alla studenter (vilket i princip var 97% av alla som var där). Bra kväll.

Devil's Dyke och Seven Sisters

Devil's Dyke

Om Devil's Dyke var fint (fantastisk utsikt), då var Seven Sisters häftigt och vackert. Jag, Annie och Lisa lyckades igår pricka in sista dagen av solsken innan regnet invaderade England. Vi kunde till och med sitta på stranden och känna ansiktet bränna när vi kom hem igen.

Tyvärr lyckades jag inte fånga det så bra med kameran, men det ska i alla fall vara sju stycken kullar (efter varandra) som alla har så här tvära klippor mot havet.

Någon som sa höga klippor?

Förövrigt så pratade i om att det inte var sådant här landskap som vi förväntade oss här i England. Det här kändes mer som Italien eller Grekland. Dock fick vi nog av Italien under bussresan till Seven sisters. En hel skolklass med högljudda, och då menar jag verkligen högljudda, italienare åkte i samma buss. Jag satt bara och väntade på att huvudvärken skulle uppenbara sig. Busschauffören stannade till och med för att säga till dem att de måste dämpa sig.

Idag blev det en ordentlig sovmorgon. Välbehövligt. Ikväll ska jag och några till på gudstjänst i Brighton. Jag hittade ännu en ny kyrka som verkade lovande. Tydligen många studenter. Denna gång är det en anglikansk kyrka, istället för baptistisk som jag gått till tidigare. Det blir kul att se hur det är.

Adjöken. 

Tråkigt onödigt vetande

Fjärde skolveckan är nu över. Det är galet hur snabbt tiden går. Idag var första dagen som jag tog mig tiden att fara ut och springa. Det gick rätt bra i början, tills jag kom upp till kullarna, då fanns det inget annat alternativ än att sätta sig ner och njuta av utsikten. Och så var den springturen förstörd. Men jag njöt. Njöt.

Ikväll är det bio inne i Brighton som gäller. Som med mycket annat så är det billigare här än i Sverige. 6,60 pund betalar vi, vilket är ungefär 70 kronor. Och apropå billigt, förra veckan köpte jag två par vanliga fingervantar för 1 pund. Jag är numera en glad tjej som inte behöver frysa om fingrarna när hon går till skolan.

Svävande människa #3

Jag fascineras, okej?

Svävande människa #2

London. 

 

Ole dole doff

Och så var det återigen alla dessa framtider att välja mellan.

Brighton beach

En och en halv vecka sedan. Sommarvärme. Strand. Observera stenstrand.

Symaskinsfantastens paradis

Varför ha kläder i skyltfönstret när man kan ha hur många gamla symaskiner som helst?

Loxdale Centre - the Swedish Folk High School

Stressresan till London

London med skolan, en och en halv vecka sedan. Dinosaurier. Flådd kamel. Annie och dino. Ylva och Big Ben. Annie och Ylva. Fina flickor på italiensk restaurang.

Jag är imponerad över hur glada alla ser ut, trots att klockan är halv tre när kortet tas och vi inte hunnit äta något sen frukost. För inte kan man slösa tid på att äta lunch när man kan kolla in dinosaurieskelett och gå en stresstur genom London i värme? Tydligen inte.

London med far i bilder

Nu har jag äntligen fört över bilder från kameran, så de kommande dagarna blir det bra uppdatering på bildfronten. Bara så att ni vet.

Börjar med det senaste som hänt. Helgen med pappa. Mest kort från London. Så vi tar dem.

Vi ville vara äkta turister. Eller något i den stilen. Så vi tog kort framför Buckingham Palace.

I samma veva kom dessa stiliga (?) män ridande.

I en park i närheten såg vi denna blomstrande skapelse. 14000 plantor. Just saying.

Där fanns även olika fåglar. Den här hamnade framför kameran endast på grund av fötterna. Har ni sett något liknande förut?

 I Convent Garden åt vi och lyssnade till fantastiska musiker.

Efter det låg kameran oförbrukad i väskan.

Helgen med far min

Promenad upp till the hills, kortspel, middag med värdfamiljen, London, Mamma Mia, italiensk restaurang, massvis med gatuartister, flyt med transporter, kyrkobesök, matfestival, doughnuts, sista kvällen med prat, tidig morgon, riktigt oflyt med transport och sedan hejdå. Så skulle jag vilja sammanfatta helgen jag och pappa haft tillsammans. Det var välbehövligt att få träffa någon hemifrån. Och väldigt trevligt. En fin weekend helt enkelt.

Imorse steg vi upp kvart i fem för att ha gott om tid för att ta oss till flygplatsen. Det behövdes om vi säger så. Ett trasigt tåg försvårade allting. Jag tänker inte dra alla detaljer, men jag trodde att jag skulle missa första lektionen. (Eftersom vi inte får komma in i klassrummet om vi är mer än fem minuter försenade, utan får snällt vänta i två timmar till nästa lektion.) Men jag hade tur, kl 09.04 kom jag inrusande i klassrummet och fick lära mig i vilken ordning man skriver adjektiv.

Internationellt café i Hove

Kyrkor är bra. Igår var vi på ett internationellt café som baptistkyrkan i Hove har varje onsdag. Jag trodde att det skulle vara trevligt. Men inte så trevligt som det faktiskt var. Det var superroligt. Vi var sex tjejer från skolan som åkte dit. När vi kom dit var det inte särskilt många andra där, men det fylldes på allt eftersom. Folk från Italien, Japan, Iran, Lettland... en blandning helt enkelt. Och vi fikade, pratade, spelade bordtennis och skrattade. Vad mer kan man begära?

Imorgon kommer pappa hit. Jag längtar.

Var det någon som sa konstig prioritering?

Hej jag heter Ylva och går på en skola som inte har någon slags ventilation, men lärarna rättar uppsatserna på datorn.

Måndag vecka 3

Kyrkan som jag var till igår verkar bra. Riktigt bra. Direkt när jag gick in var det en man som frågade om jag var ny och visade mig var jag skulle sitta för att lära känna människor av det yngre slaget. Jag hängde med i predikan trots att det var om uppenbarelseboken och lovsången gick att sjunga med i, utan att spräcka stämbanden på grund av alldeles för höga/ljusa toner. Dit kommer jag absolut att återvända.

Idag efter skolan har jag bara pluggat, sovit en halvtimme, ätit och pluggat. Hips vips så har det blivit massor av läxor att göra. Men jag vill verkligen göra bort dem innan helgen då pappa kommer, för inte vill jag sitta och plugga då inte.

Och i brist på annat onödigt vetande får ni här en bild på familjens katt Boris som ständigt krafsar med tassen på kylskåpet för att få mer mat. 

Lycka #112

Lycka är att ha en värdfamilj som:

- fixar boende till din pappa när han kommer på besök.
- tar med dig till grannstaden för att gå längs stranden och bara prata.
- berättar hur du får de billigaste biljetterna in till London.
- frågar om du vill ha med dig en matlåda till skolan imorgon.
- låter dig bli en del av familjen.

Det finns hopp

Bristen på inlägg är inte ett tecken på att det inte händer någonting. Snarare tvärtom. Idag var jag och tre till inne i Brighton, låg på stranden och hade det gott, åt lunch ute och kollade lite i affärer. På kvällen stannade jag hemma, vilket visade sig vara ett bra val. Min värdfamilj hade bjudit hem några av deras vänner och vi åt massor av god mat och hade det riktigt trevligt i några timmar. Imorgon ska jag testa en ny kyrkan. Hoppas hoppas hoppas att jag kommer trivas i den, för de har internationella caféer varje vecka och smågrupper som man kan vara med i. På hemsida står det att det brukar vara 400 personer där varje söndag, så det finns verkligen hopp!

Bortskämd norrlänning i Southwick

Idag var sista dagen på den andra skolveckan. Imorgon bär det iväg till London. Min värdpappa jobbar som ekonomirådgivare (om jag fattat det rätt) och i veckan har han varit i just London. Två kvällar har han kommit hem med olika kartor över huvudstaden och visat vart vi kan gå. De är så snälla med mig.

Dock känns det lite konstigt att komma hem från skolan och sängen är renbäddad, golvet dammsuget och tvätten hämtad. Jag är glad att jag i alla fall får göra i ordning min egen frukost, annars skulle jag känna mig ännu mer bortskämd än vad jag redan gör.

Hammock och häng hos Annie

Det är sommarvärme här. Shortsväder alltså. När jag kom hem efter skolan kunde jag sitta ute i en hammock, skriva veckans uppsats "My secret life" och skypa med Sofia. Hur härligt är det inte på en skala? Typ fjorton av tio jordgubbstårtor.

Vi får läxor varje dag och en essay per vecka. Det låter mer än vad det är. Jag börjar upptäcka att det hänger väldigt mycket på oss själva hur mycket vi kommer att lära oss under de här månaderna. Så är det väl alltid, men här blir det extra tydligt. Det är så mycket lättare att prata svenska med varandra, för då kan vi skämta och säga allt vi vill säga. Men jag blir så glad när vi faktiskt pratar engelska med varandra (det är ju därför vi är här). Som ikväll när jag gick över till Annie. Det blev bara några minuter av modermålstalande. Värt.

Sen måste jag bara än en gång(?) säga hur skönt det är att redan känna någon här. Att kunna säga precis vad man tänker på och bara kunna sitta på var sin säng, plugga lite, prata lite och sen avsluta kvällen med gossip girl och te. Två tummar upp.

Prioriterar läxorna framför bloggeri

Hej. Jag lever. Men jag är trött. Vi gick typ aslångt idag. Men det var det värt. Hejdå.

I can't stand

Idag fick vi i uppgift att argumentera för tre saker som vi hatar eller verkligen inte tycker om. Mina var:

- om någon utropar: "VA?! Vet du inte vem George Clooney" är?!" och man känner mig som världens dummaste person.

- om någon frågar något, men sen inte lyssnar när man svarar.

- äta fisk med ben i. 

The hills in Portslade

Riktigt dålig bild (hade bara iphonen med mig), men det visar ändå en försmak av hur vackert det var där jag gick igår. Säkert är det ännu finare när det inte är molnigt och dimmigt.

Här bor jag

En fullspäckad söndag

Jag har så mycket att berätta om. Kyrkan som jag gick till imorse, promenaden som jag sen tog och planerna jag och Magda smider. Men jag hinner inte. Läxorna ligger på sängen och stirrar på mig och jag tänkte hinna till ännu en kyrka idag innan jag ska skypa med Robert. Vad gjorde man innan skype? Hur skulle man då kunna vinka till sina vänner och till sina föräldrar och visa att man lever och ler? Jag förstår inte det.

Lyckan #111

Lycka är att hitta någon annan som också ska gå till en kyrka imorgon. (Även om det inte är till samma.)

Heltäckningsmattor och Brighton Pier

Nu är jag på plats hos min riktiga värdfamilj. Precis som i det förra huset jag bodde i är det heltäckningsmattor nästan överallt. Jag vill inte tänka på hur mycket damm det måste samlas i dem, utan fokuserar på att det är väldans skönt att gå på. Annat onödigt vetande är att jag redan klockan ett i dag hade hunnit dricka tre koppar te, men vad väntade jag mig egentligen? Jag är ju i England.

Varje fredag slutar vi vid lunch. Och igår var det riktigt fint väder så vi var kanske tio-tolv stycken som passade på att gå från Portslade (där skolan ligger) in till Brighton. Det tog kanske en och en halvtimme, inte alls så farligt i svenska mått. Men när jag berättade om det för min förra värdmammas väninnor som var på lunch skakade de bara på huvudet och tyckte att vi var galna. Hur som helst var det väldigt vackert. Jag tror aldrig jag sett så mycket hav på en och samma gång.

Det var faktiskt så pass varmt att folk låg på stranden och solade. Men vi svenskar, vi hade blivit skrämda av tidigare dagar då vädret växlat från sol till regn till blåst på bara några minuter, därför gick vi i jeans och bar på jackor. En aning varmt skulle jag vilja påstå att det var. 

 

Vi gick längs strandpromenaden. Där finns söta små "beach huts" som man kan hyra superdyrt i ett år. Men fina färger på dörrarna var det allt!

Några av folket från skolan.

Brighton är känt för mycket. Europas största (tror det var så) pridefestival, de första bathing machines (berättar mer om det sen) och så Brighton Pier. En lång pir där man kan köpa massa godsaker, spela på maskiner och åka berg och dalbana.

Helt okej utsikt. Det är lite häftigt att det bara är tio minuters promenad från stranden in till själva centrum i Brighton.

Vi köpte milkshakes med mixade godisar i. Det var gott. Annie visar hur gott. En tumme. Det räknas som ett riktigt bra betyg.

Kvällen avslutades med att vi gick till en lokal pub. Vi var kanske tjugo stycken där så vi satte oss ute för att alla skulle rymmas. Jag var lite orolig att det skulle vara kallt och hade med mig extratröja och vantar. Men ingenting behövdes. Det var en fin kväll.