En regnig tisdag

Målar fönster, dammsuger bil, sover (var försvann all energi?), packar upp, fixar spotify unlimited, inser att datorn behöver rensas för den är oacceptabelt seg och tänker på alla som jag just nu mer än gärna hade velat prata med i telefon eller ännu hellre kramat om. Ni är många, alla på olika platser i världen.

Fascination

Och det handlar om hur ord
kan gripa tag i ens andning
och inte släppa greppet
förrän budskapet verkligen nått fram

Lycka #53

Lycka är att köra bil längs E4 och minnas fina minnen från förra sommarens roadtrip med Magda och Robert.

Den efterlängtade solen säger inte godnatt än

Jag inser att vi nu kommit till världen där tiden inte utmärker sig i ljus och mörker. För klockan är halv elva och än har det inte börjat skymma.

Att stänga dörrar

Så här var det. En av poeterna, som skulle vara med i Göteborgslaget under SM i poetry slam, hade inte tid att fara. Därför fick jag ett mejl igår där de frågade om jag ville följa med istället, eftersom det var jag som "var på tur". Det var en smärre chock. En dröm som jag haft kunde bli verklighet. Jag blev rätt taggad. Kollade upp hur jag billigaste kunde komma ner och började planera. Tänkte att detta är nog min enda chans att vara med på SM på väldigt länge. Eftersom jag tror att det lär dröja innan jag tävlar igen. Men så började jag tänka för och nackdelar.

Hade jag fått veta detta när jag fortfarande var i Götet hade jag inte tvekat. Men nu är jag ju i Piteå och börjat se framemot konferensen här. Så en kombination av all tid som försvinner om jag åker till Visby (och pengar för den delen) och längtan efter att få vara med om fyra fantastiska dagar med Gud och vänner, så har jag valt att stanna hemma. Men det gör ändå lite ont. Jag kunde ha varit med på SM. Jag hade kunnat vara där och sett alla otroliga poeter. Jag hade kunnat få vara en av de poeterna som stod framför en riktigt lyrikälskande publik.

Men som Hanna sa; "Man måste stänga dörrar". Så nu stänger jag SM-dörren. Och ser framemot veckan här i Piteå.

Två bra ting krockar så kolossalt

Ett av de svåraste besluten som jag varit med om ska fattas innan lunch idag. PoetryslamSM i Visby eller EFS konferens i Piteå? Vill båda så mycket. Håll tummarna för att jag väljer det bästa.

Mors dag

Firar mors dag med tårta och och inslagna tvålar. Passade även på att åka till Storstrand på gudstjänsten där. Och regnet öser ner. Facebooktime it is.

Neutral musikmark

Jag sjöng med och dansade till gamla barnlåtar som spelades högt i stereon idag. Jag vet inte vad som hände. I några timmar var allt lyckligt. Inte för att jag inte tänkte på alla jag saknade. Utan kanske just därför att jag tänkte på dem. Sedan kom tröttheten och jag satte på spotify, tänkte lyssna på lite mer lugn musik. Satte igång det vanliga albumet. Svensk lovsång med Michael Johnsson. Det vanliga albumet från Hjälmaredstiden. Det gjorde ont. Ont i hjärtat. Därför lyssnar jag på Regina Spektor nu. Ingen risk för känslostormar eftersom jag aldrig lyssnat på henne tidigare.

Ni glädjer mig

Tårar och kramar, tårar och kramar, fina älskande ord och tårar och kramar. Ja det var typ det enda som gårdagen innehöll. Nog visste jag att det skulle vara svårt att lämna Hjälmared och alla människor som är kopplade till Hjälmared. Men inte att det skulle vara så svårt. Sista kramringen framför kapellet var värst. Efteråt var det som att jag tömt hela tårförrådet. Men när vi någon timme senare varit inne ett helt gäng och ätit pizza och jag och Oscar skulle säga hejdå till alla. Ja, då kom de igen. De där tårarna.

Sedan satt jag själv på nattåget. Och i Skövde såg jag bänken där hela Hjälmaredssagan hade börjat. Där jag för första gången såg Karro, Zacke och Simon. Och jag saknade alla. Åt choklad och läste fina brev från klasskompisar. Tänkte på det finaste året jag har haft. Tänkte att nästa år verkar kunna bli minst lika bra.

Jag saknar alla. Men jag vet att vi kommer ses igen. Och det glädjer mig. Det glädjer mig.

Kul blogg just nu. Fast nej.

Vi ska säga hejdå idag.


Jag tror att det räcker för idag. Imorgon är jag i Piteå och sommaren börjar. Fast just nu vill jag inte att den här terminen ska ta slut. Kanske första gången jag riktigt avskytt en skolavslutning.

Elevspexet är på g

Det var aldrig tänkt att jag skulle vara med. Så fick jag en roll där jag ska spela mig själv. Sen skulle jag visst vara pianist också. Och så en dansande mattant på det. Skojsigt.

Här ska härmas lärare.

De sista 29 timmarna är nu inledda

Och vi försöker njuta och kan inte låta bli att gråta.

Bättre, men inte bra

Jag är på benen. Men sover när jag inte packar eller skriver brev till klasskompisar.

Äckligt, jag säger bara det: Äckligt.

Jag minns inte senast jag hade magsjuka. Tror att det var någon gång när vi bodde i Arvidsjaur. Det är inget kärt återseende precis. Och roa sig när man mår illa är inte ett projekt med goda utsikter att lyckas. Trots fina vänner som vågar titta förbi, Anna som jag får genomfönsterprata med, World of Goo, misslyckade försök att sova, en banan, en mugg nyponsoppa och den påbörjade filmen som jag nötte under högstadie (The perfect man) känner jag mig inte bättre. Illamåendet är kvar och jag lär vara på mitt rum själv imorgon också.

 Ja, jag är bitter. Skulle jag kunna vara annat?

Sjukling passar på att uppdatera sig

Magen tillåter mig inte att sova, så jag passar på att läsa bloggar som jag inte har gjort på... evigheter.


Om det nu skulle vara så att någon är intresserad. Jag känner att det inte var den mest värda informationen. Men jag är sjuk. Så då får ni stå ut med tråkiga inlägg. Någon rättvisa måste det väl vara här i världen.

Vedervärdigt att må illa så här sista måndagen

Intar sängläge och hoppas på att magen kryar till sig med lite sömn.

Sista söndagen avslutas med en McFlurry

Jag förundras än en gång över hur fina vänner jag har, som vill följa med på poesitävlingar trots att det visar sig att största delen av texterna som läses där handlar om ångest och sex. Mina hade inte det som tema. Tack och lov, måste jag nästan säga. Men jag hade rätt; jag har haft en härlig dag trots att min lyrik inte tog mig längre än till en sjätte plats.

Poetryslamfinalen närmar sig med stormsteg

4 timmar kvar nu. Och jag börjar bli ordentligt nervös inför kvällen. Men jag kan alla dikter utantill och jag tycker att det ska bli roligt. Dessutom är det ett helt gäng som följer med och hejar. Så hur det än går, kommer det att bli en härlig dag. Det är jag säker på.

Minibusspremiär

Vissa saker måste man ha gjort under nio månader på Hjälmared. Som att ro i ekan, ta mat till någon annan och leka mörkerkurragömma i kavaljersflygeln. Att köra minibussen hör också till den kategorin. Tur att jag hann göra det då. Så här sista söndagen innan vi slutar.

Angenäma problem

Imorgon kommer jag läsa minst två dikter. Jag har bestämt en av dessa dikter. Sedan är jag i valet och kvalet mellan antingen en som jag läst tidigare, men som jag vet är rolig och en som inte alls framkallar skratt, men som jag ändå tror kan beröra. Eller den berör i alla fall mig. Jag hade ingen aning om att jag kunde gå in så mycket i en roll, trots att det inte är någon sanning så känns det som att det är jag som är på den begravningen som dikten handlar om.
Det är verkligen så svårt att veta vilken text jag ska välja att läsa. Så svårt. Men det är väl egentligen lyxproblem. Samtidigt som det valet kan styra om jag kommer till sm eller inte.

Parmiddag x3

Det råkade (ja, det var faktiskt inte planerat) bli en parmiddag gånger tre igår. Jag och Zacke, Emma och David, Petter och Lina. Tjejerna lagade kyckling a la Lina och pojkarna diskade. Sedan promenixade vi, tjejerna hamnade på bryggan, grabbarna lekte med volleybollen och vi avslutade kvällen med hemplockade hallon och glass. Mys.

På schemat idag, den sista lördagen, står grillning, tumhållning för de som är och spelar volleyboll, diktövning, packning och temarödhemafton. Det ser bra ut.

Poesitagg

Sitter i ett halvnedpackat rum, passar på att lyssna på Sara Bareilles när jag har kvar högtalarna och övar dikter inför tävlingen på söndag.

Årsfinal i Göteborg. Har inte varit så jättepeppad tidigare. Men nu när jag sitter med dikterna, börjar kunna dem utantill och när jag kollar in hemsidan för SM:et i Visby, då blir jag så sjukt taggad. Jag ser verkligen framemot söndagen. Det är ett helt gäng här ifrån skolan som kommer och kollar. Och det lär vara massa annat folk där. Jag längtar efter den känslan. Känslan att hålla i micken, ha ett ett åttiotal ögonpar riktade på mig och den förväntansfulla tystnaden. Och det är jag som har makten att tillföra orden i rummet. En sådan härlig känsla får man leta länge, mycket länge efter.

En vecka kvar

Vad hände med tiden? Var försvann den? Idag är det en vecka kvar av detta fantastiska år. Och jag har börjat packa ihop de sista grejerna som ska till Markusgården. Det är på riktigt nu. Att det börjar ta slut. Det är läskigt.

Lycka #52

Lycka är att det finns ögon.

Det strömmar minnen ur högtalarna

Återupptäckte igårnatt flöjtmusikens magi. Måste faktiskt erkänna att jag saknar tonerna.
Att spela lite flöjt är förhoppningsvis en av de första sakerna jag kommer att göra när jag kommer hem till Blåsmark igen. Det och läsa en bok. Och sy en tygväska och måla en tavla. Och baka en kladdkaka och sätta mig på en sten och tänka.

Jag försöker verkligen njuta av de sista dagarna här på Hjälmared. Och jag tycker att det är oerhört sorgligt att detta år kommer att ta slut. Men jag kan inte låta bli att inse att det är många saker som jag faktiskt har saknat att göra.

Tillbaka #3

Hon ville tillbaka till stunden
då hjärnan stängde av sig själv
och lät hjärtat ta över

Tillbaka #2

Hon ville tillbaka till stunden
då den svävande känslan av fingrar som lydde
skrev det tanken inte ens hunnit fundera ut

Tillbaka #1

Hon ville tillbaka till stunden
då skrattet och gråten
tog varandra om midjan
och slog följe en bit

Lycka #51

Lycka kan konstigt nog vara att få se en fotbollsmatch. Dock så är det väl sällskapet som gör det.

Västtrafik, inte min favorit ikväll

Efter gott fika med Anna och en del knäckande av rygg och nacke satte jag mig på tåget mot Alingsås. Några minuter efter Partille stannade tåget några minuter på grund av någon stoppsignal. Ovetande tänkte jag nästintill lyckligt att det är så bra med Västtrafik att bussarna väntar in tåget, så det inte gör någonting att pendeln blir lite sen. Det är i alla fall så de brukar vara.

Men inte denna gång. Nej, inte denna gång. Tåget var framme två minuter efter att bussen mot Borås (och Hjälmared) enligt tabellen skulle gå. Vilket den dessutom hade gjorde denna kväll. Så irriterande att bussen inte kunde vänta två ynka minuter. Så jag skällde ut en annan busschaufför. Men jag bad om också om ursäkt för att han fick ta skiten. Han sa att han förstod, men han kunde ingenting göra.

Jag tackar Gud för Frida, och att hon trots reservdäck kom och hämtade. Så jag slapp traska hungrig och med dåliga skor, eller vänta i två timmar på nästa buss som också var ett alternativ.

Tandställníngslös

Tidsbrist och stömavbrott är väl inte den bästa kombinationen om man ska blogga.

Min tid som "norrlänning med ståltråd i käften" är nu över. Visserligen har jag kvar metalltråd bakom tänderna, men det syns i alla fall inte. Idag småregnar det och vi ska ut med idolklassen och göra någonting äventyrligt i skogen. Senare ska jag bege mig till Götet, fixa till min rygg hos en osteopat och träffa Anna. Tiden flyger fram.

Jönköping finns nu på min karta

Hade tänkt skriv något tidigare. Jag hade tänkt berätta om lovsångsbandet som vi har och som spelade på mässan i torsdags. Jag hade tänkt berätta om den fina stunden vi hade på smedjevinden efteråt. Jag hade tänkt berätta om hur bandet i min huvtröja mystiskt försvann. Men så la blogger ner sidan ett dygn, så jag hann inte det.

Nu är jag och Zacke hos hans syster och hennes familj i Jönköping. Mysigt värre och god glass har vi ätit både igår och idag. Dessutom är det söta barn överallt. Lycka.

11 maj

Jag förundras än en gång över hur en halvdålig dag kan sluta bra.

De två senaste dagarnas lektioner har bestått av samtal om relationer, sex, samboskap, äktenskap, lite äventyrsdagsplanerande, helande och om hur en vigeslgudstjänst går till. Viktiga ämnen. Viktiga tankar att tänka.


Har suttit och tittat igenom Italienbilderna. Det blev några hundra stycken. Ska snart försöka få upp dem på facebook. Men det känns som ett projekt. Har även tänkt lägga upp några här på bloggen. Så klart. Men det kommer lite senare. Ska sova nu.
 
Men måste bara få visa ett exempel på statyerna som fanns runt om på klosterområdet i Bose. Det var tema kroppsdelar. Här är naveln.
 

Lycka #50

Lycka är att hitta texter på datorn, som med lite tillfixning duger att tävla med.

Till Ryanairs egna fanfar har vi nu landat i Sverige. Älskade Bibel 10/11.

Och vi har haft en fantastisk vecka i Italien. Kolossalt mycket kort har tagits, skratt har skrattas, mat har ätits, kloster har besökts, stigar har gåtts, städer har upptäckts, glassar har överkonsumerats och italienare har skådats samtidigt som vädret har varit perfekt. Allt detta har gjorts med denna underbara klass.

Kärlekens lov - bland det vackraste i Bibeln

”Kärleken är tålmodig och god.

Kärleken är inte stridslysten,

inte skrytsam och inte uppblåst.

Den är inte utmanande, inte självisk,

den brusar inte upp, den vill ingen något ont.

Den finner inte glädje i orätten

men gläds med sanningen.

Allt bär den, allt tror den,

allt hoppas den, allt uthärdar den.”

-1 Kor 13:4-7

Norrlänningar i en tågkupé

Jag har ingen aning om vad vi förmodligen gör i Italien nu. Förhoppningsvis äter vi glass och mår gott i solen.

Tänkte passa på att visa lite bilder från tågresan efter påsklovet. Zacke är den huvudsakliga fotografen och tja, det är en del spännande bilder. Minst sagt.

Elias fick agera sminkör till Karro.

Simon går lös med kameran.

Elias tittar ut genom fönstret eller var det kameran?

Kort på kort. Jätteroligt. Eller inte.

Ingen kommentar.

Galet roligt har vi det på våra resor. Vi norrlänningar.

Valborgbilder

Om allt är som det ska, är jag på klostret i Italien nu och pratar med munkarna och nunnorna. Men här kommer lite bilder från valborg.

Det fina sällskapet vid middagen. David, Martin och Sofia.

Sofia igen och Julia. Det ser varmare ut än vad det var. Det var kallt. KALLT.

Jag och Emma.

Den fjuttiga majbrasan. Som vi skrattade när vi såg den första gången.

Men den brann verkligen helt okej. Lite småpanik blev det när lågorna blev större än vad som var väntat. Men allt gick bra.

Mot Italien

Det känns lite tomt på mitt rum. Tavlorna är borta, halva garderoben är borta, blomkrukorna är borta. Borta i Göteborg. Men det känns fint på något vis. Framtiden närmar sig.

Om fyra timmar är vi på väg till Göteborg och flyget till Italien. Ikväll kommer vi fram till klostret där vi ska vara några dagar. Jag har laddat kameran, försökt tänka på att packa ner allt annat viktigt och skriver nu klart de sista bibelorden som vi ska ha med. Hanna gav oss i uppgift att skriva upp ett bibelord som började på varje bokstav i alfabetet och så ska vi lära oss denna utantill. Riktigt bra grej, det är roligt att kunna lite bibelveser och var de står.

Så det känns ändå som om jag är redo att lämna Sverige en vecka. Vi får bara be om att det ska bli fint väder.

(Kanske, kanske kommer det något blogginlägg under veckan. Jag kommer inte kunna skriva från Italien, men blogspot har ju en sådan fin funktion att man kan tidsinställa inlägg). Om inte annat kommer en uppdatering om en vecka. Ha det gött i Sverige, eller var ni nu befinner er.

Lycka #49

Lycka är att få saker gjorde och ha fina vänner att spendera en söndag med.

Nu räknas jag som göteborgare. frågetecken.

Nu är det maj och igår såg vi världens fjuttigaste majbrasa, men den brann bra i alla fall. Nu beger vi oss snart till Götet för gudstjänst, inflytt och sistaminutenhandel inför Italien. Har vi tur träffar vi även Anna.

På något vis har stressen hunnit ikapp mig. Jag försöker komma ihåg att andas.