Lycka #10

Lycka är kramar och mysprat med älskade människor från norr.

Det är nu bestämt

Efter Emilias kommentar på föregående inlägg samt ett litet snack med mor min är det nu bestämt; de röda stövlarna stannar.

En endaste lektion hade vi idag, skrivarkurs. Tyvärr var det typ mellanstadieklass-grejer som hon gick igenom, så som tempus och perspektiv. Jag har inte ritkigt fattat hur detta ska hjälpa oss att få fram budskap, men det kanske kommer. Dock fick vi skriva texter om "En björn i mormors trädgård". Det var riktigt skoj att lyssna på alla korta berättelser. Min spårade i alla fall ut och slutade med att mormodern tog tag i björnens öron och började rida.

Sedan var det orienteringstävling med hela skolan. Vi blev indelade i olika lag och skulle sedan på en timme försöka ta så många kontroller som möjligt. Jag är väl inte känd för att vara den sportiga tjejen precis så jag måste säga att jag är sjukt nöjd över mig själv när jag och tre tjejer till lyckades fixa ihop fjorton kontroller.

Första frosten och kylan börjar närma sig

Jag och Emma har kommit fram till att tiden här på Hjälmared är lite konstig. Vi lever här på skolan, har några lektioner, nästa inga läxor, men ändå räcker inte tiden till allting som man vill göra. Som att ringa, eller mejla. Så om någon läser det här som väntar mejl eller telefonsamtal så ber jag om ursäkt. Men denna vecka är fylld till bredden av allt och ingenting.

Igår måste ha varit en av de bästa skoldagarna. Vi började med en lektion om skapelsen. Om Bibelns skapelseberättelse, om evolution, om hur vetenskap inte motsäger Bibeln. Sjukt intressant. Och sista lektionen lekte vi land och stad. Och än en gång upptäckte jag en av mina sämre sidor; jag är så galet mycket tävlingsmänniska när det gäller såna tävlingar att det ibland blir jobbigt.

Igårkväll traskade vi runt på en guidad tur i Alingsås. Varje år anordnas Lights in Alingsås, vilket är en stor tillställning där ljusdesigners kommer från hela världen för att belysa delar av stan. Det var fint. Men jag hade alldeles för höga förväntningar.

Och idag har det varit fina samtal med klasskompisar, cykeltur till stan och stövelprovning. De är helt underbara, stövlarna alltså, men jag rymmer inga tjocksockar i dem så jag är i valet och kvalet om jag ska beställa en större storlek... men då blir de svarta, för det är slut röda. Stort i-landsproblem.

Lycka #9

Lycka är att berätta sagor om draken Klas som är kusin med bolibompadraken.

Hur blir man lycklig?

Jonathan vår lärare brukar ibland dela ut samtalskort till oss. På varje kort finns en fråga som man ska besvara. Exempelvis; Vad tänker du på när du hör ordet blått? Vad är ditt motto? När grät du senast och varför? Hur har dina frisyrer sett ut genom tiderna?

Idag fick jag frågan; Hur blir man lycklig?

Det finns bara ett givet svar: Man flyttar till Hjälmared.

Drömmen är nu uttalad

Jag vet inte var jag ska börja om jag skulle beskriva den här dagen. Den har verkligen innehållit allt; Samtal från Linus i Blåsis, tvättning, stickning (började i morse och har nu påbörjat hälen på den första tjocksockan), hemafton med musik och filmtema, ritagissaskrattaruntbordlek, konfirmander överallt, döda lejon- lek(?) och band hero. Och inte att förglömma, Petters dolda talang; Pruttljudsmelodier med hjälp av två händer. Dagens skratthöjdpunkt.

Imorgon är det tidig uppstigning som gäller. Jag och Elina ska vara hurtiga och simma innan vi beger oss till en gudstjänst.

Öppen scen; Biografen

Självkänsla och självförtroende

Galet trevlig kväll igår. Spontan dans i aulan är bland det bästa.

Idag på själavården fick vi fundera på hur vår självkänsla och vårt självförtroende är. Supernyttigt. Men det är lite jobbigt att upptäcka att det finns en hel del att jobba med.

Om en kvart ska vi sex norrlännigar som bor på skolan boka tågbiljetter inför jullovet. Lika bra att fixa en kupé tillsammans så att resan hem blir skoj.

Öppen scen

Efter en liten tupplur i kapellet, tacos och ett glatt samtal från Linnea är det snart dags för genrepet inför öppen scen ikväll. Hälften av klassen ska göra en galen sketch. Förhoppningsvis kommer det bilder på detta senare.

Dagens citat;
"Allting kan hända i kapellet" ~Husmor när hon upptäckte mig sovandes på en kyrkbänk.

Röda stövlar

Dagarna flyter verkligen ihop här på Hjälmis. Vet inte om det var igårmorse eller i dag som jag fick ett lite paket av Frida. Men ett paket har jag fått. Ett paket av min rumsgranne som visste att jag saknade nagelsax. Underbart gullig är bara förnamnet på henne.

Vi i bibel ska göra en Jesuspresentation. Det innebär att vi på olika sätt ska visa vem Jesus var och är. Jag är med att skapa upplevelser. Bland annat ska vi ha olika sorters godisar som ska symbolisera andens olika frukter. Till exempel om man vi ha tålamod så får man ta en kola. Vi ska även gestalta "Fotspåren i sanden"- berättelsen genom att klistra en massa fotspår på golvet som leder fram till texten som förklarar. Och det vi tog tag i idag var att rita hjärtan och leta bibelord att skriva på dem. Alla på skolan ska få sitt hjärta med sitt namn skrivet på det. Det är roligt att få göra något praktiskt när man annars sitter och lyssnar väldigt mycket.

Jag vet inte om jag nämnt det konstiga vädret här i Alingsås. Men på en dag kan sol och spöregn byta av varandra stup i kvarten. Därför har jag beställt finfinfina röda stövlar, så att mina fötter ska överleva det här året.

Lycka #8

Lycka är att få pannkaka med pizzasmak till middag. Speciellt när man har tänder som plågar och man helst inte vill äta någonting alls. Då är pannkaka bra. Mycket bra.

Här ska orglas.

Vad anländer inte med posten idag, om inte ett stort kuvert med en hel orgelnotbok från min kära orgellärare. Hon är så fin.

Dock kommer jag att ha svårt att ta mig fram imorgon, typ som Sofia hade för några dagar sedan. Nu är inte boxning som är orsaken utan Elina. Hon drog med mig ut på en galet jobbig springtur runt sjön. Det var inte att springa som var jobbigt utan alla de övningar vi stannade och gjorde på vägen. Träningsvärk imorgon. Check.

Säljer tänder till högstbjudande

Jag måste ha förträngt minnet av hur ont det gör att spänna tandställningen.

Jag kreverar.

Typ.

Får dock skylla mig själv lite när jag fortsätter att prata fastän det gör ont. Men vad gör man inte när alla börjar anlända igen och det är guitar hero i Anitas villa?

Men nu är jag i alla fall på väg i säng. Med en mosad banan i magen och en ipren ska jag nog kunna glömma tändernas plåga.

Lycka #7

Lycka är att upptäcka att man kommer ihåg en treminuters dikt utantill.

"Havet är djupt"

Trots lite folk på skolan finns det massor att göra. Så mycket att bloggandet inte hamnar på prio ett. Sedan sist har det hunnits med punkterad cykel, tidigt motionsim, vicks blå i hallonkräm, tre sömniga tjejer till lilla sjöjungfrun, valvaka, iskall morgoncykeltur till tandläkaren vilket resulterade i ont i tänderna, storstädning av rummet, svartvita förstoringar på väggar, tjorv med datorn, prat med städerskan och uppstekt pannkaka.

En av de tre förstoringarna.

Och vi håller tummar inför valet imorgon

Jag hade faktiskt föreställt mig att det skulle vara spännande att rösta. Jag menar, det var ändå första gången som jag fick rösta i riksdagsvalet. Men pyttsan, det var ju bara att lägga några papper i några kuvert och hips vips var det klart. Ingen spänning där inte.

Spänningen igår bestod istället i att komma på tåget till Partille.
Jag var i god tid på tågstationen. Säkert en halvtimme i förväg, så jag köpte en cola och en korv och satte mig på en bänk med "Boktjuven" och njöt av lugnet. Jag hade till och med kollat upp varifrån tåget skulle gå; "Spår 0". Jag tänkte ingenting mer på det. Tills jag fyra minuter innan avgång går ut för att ställa mig vid spåret. Hittar jag ett Spår 0 då? Nej, så klart inte. Panik infinner sig. Och jag lovar att ett fjortispar satt och skrattade åt mig. Eller jag vet inte... de skrattade. Och kollade på mig. Därav min slutsats. Men den bjuder jag på.
Två minuter kvar och jag slutar bry mig om fjortisarna och frågar en tjej om hon vet var Spår 0 är. Hon skakar på huvudet och frågor om det ens finns det sådant spår. Tydligen, svarar jag och pekar på skylten. Just när jag ska gå ut genom dörren och få lite mer stressrelaterade känslor, påpekar tjejen att det säkert är pendeltåget som går från en annan perrong lite längre bort. Så då var det bara för mig att springa. Men jag hann. Jag hann.

Så jag tog mig till Partille och min kära syster i Guds familj, Lisa. Det blev en tidig kväll eftersom båda var trötta. Istället vaknade vi lite tidigare, såg en frukostfilm, lovsjöng, pratade och skyndade bedjande mot tåget. Supermysigt.

Dagen fortsatte med en promenad från Alingsås till Hjälmared (cirka 5 kilometer). Och detta gjorde jag endast för att jag helt plötsligt blev snål, intygade mig själv att vardagsmotion är bra och för att jag inte orkade vänta på nästa buss som skulle gå först om en timme. Väl hemma var jag för lat för att laga egen mat så jag köpte in mig på middag i matsalen. Där försvann de insparade busspengarna plus 20 kronor till. Fast det var värt det. Har seriöst aldrig ätit sådan god lax tidigare.

Och denna fina dag rundades av med Notting Hill i Anitas villa tillsammans med andra internatare som är kvar över helgen.

Och dagens upptäckt är hur gott det är att doppa glass i jordgubbste. Mumsfilibabba.

Lisa och jag

Fredag den sjuttonde

Svarar på mejl, väntar på brev, gör mig i ordning för att rösta, klottrar med färgpennor, lyssnar på Emily Jane White, pratar med äventyrare, äter storfrukost och reser till Partille där underbara Lisa är. Regnet ska inte få förstöra den här dagen.

Och det är ganska tyst i huset

Lagade mammas underbara ugnspannkaka till middag. Avslutade sedan dagen med ett låååångt samtal med underbara Eva. Tänk hur mycket man kan sakna människor och dess stundtals(?) dåliga humor.

Det blir väl så att när andra far hem, börjar man själv tänka på hur det skulle vara att få träffa alla igen. Men som jag skrev i vykortet till morfar, det är väl en stor lycka att faktiskt ha något att längta efter och sakna.

Eva, fina Eva.

Stannakvarhelg

Det är hemresehelg denna veckan. Vilket innebär att vi är lediga fredag till måndag. Nästan alla andra passar på att åka just hem, men inte jag. För jag är snål.

Det känns lite konstigt när alla börjar fara och man får hejdåkramar. Tur att det inte är så jättemånga dagar i alla fall. Och tur att det finns några andra kvar också. Och tur att jag får fara till Lisa och träffa henne imorgon. Och tur att jag har några avsnitt av Jericho att se. Och tur att jag laddat upp med godis. Mycket godis. Och tur att jag fick kiosknycklarna utifall att det ändå blev lite för lite godis.

Man ska ha tur ibland också.

Fyra veckor på Hjälmared

Nu har jag varit här på skolan i fyra veckor. Jag förstår det knappt. Detta firades med en äkta uppesittarkväll med idol, the butterfly effect, pinsamhetsgissning och underbara citat:

Brottningsmatch uppstår i Antitas villa. Sist ut att bli utsatt är Frida. Oscar och Martin tar varsitt grepp om vad de tror är Frida. Oscar utbrister:
"Martin, det där är min fot."

Och vi lever i lugnet innan stiltjet

andas in dina skrattgropar
låt dem fylla de sju meterna
som är mellan våra tankar
och försök le med ögonen

Lycka #6

Lycka är att humöret kan förändras efter goda samtal uppe på kvarnvinden och lite vattning jordgubbskräm när man kommer tillbaka till Kavaljersflygeln.

Trädklätterskan

Jag har idag klättrat upp i andaktsträdet och verkligen umgåtts med Gud. Välbehövligt. Jag har även sagt till att jag ska sluta dramalektionerna. Måste prioritera annat det här året.

Och nu har jag tänkt att besöka vårt lilla bibliotek för att leta upp 'Boktjuven' som Emma tipsade om innan jag flyttade. Jag känner att det är dags för en bra bok tillsammans med banan och daim.

Motion^2

Ännu en söndag, ännu en dag av sovmorgon och ännu en dag av bugg. Men först var jag och Elina på stan och köpte saker på rea och saker på icke-rea och åt glass på café. Sedan kom Frida och gjorde oss sällskap på buggen, där vi fick lära oss en till snurr (nu kan vi tre). Vi kan väl säga att vi sänkte medelåldern rejält (den äldsta mannen (gubben(?)) var nog över åttio). Men det var roligt att dansa med dem som verkligen kan hålla takten och föra. Det är mer sällsynt än vad man kan tro.

Buggen övergick till en cykeltur med en genomgång av Elinas dans med "snyggingen", med avbrott för en liten handelstripp till maxi. Och när vi väl kom tillbaka till Hjälmared vid sju upptäckte Elina att hennes nyinköpta skjorta varr kvar i folkets hus. Det innebar att vi fick cykla tillbaka fyra kilometer och sedan hem igen. Till råga på allt var det massor av krypsvärmar i luften, så femte sekund var man tvungen att ducka, blunda och stänga munnen. Flugorna eller var det nu var, var inte nådiga för fem öre. Men trots det, hunger och ajaj i låren (av den höga hastighet vi var tvungen att ha för att hinna dit innan de låste) var det värt det. På hemvägen andra gången fick vi se ett rådjur på kanske 15 meters avstånd. Det var säkert Guds mening att Elina skulle glömma sin huvva skjorta.

Kvällen avslutades med lite pannkaka, hemkokad jordgubbskräm (återstår dock att se om den är god. Martin "råkade" tvätta händerna över kastrullen. ^^), chokladbollar och en massa godis.


Elina, min stadskompanjon.



Igår var det hemafton med team Amerika. Jag låter bilderna tala.

Jag vill klättra i träd

Trots att jag går en bibelskola känns det ibland som om jag inte har tid med Gud. Eller mycket tid handlar OM Gud. Men än så länge har det för min del inte blivit så mycket tid MED Gud. Och det saknar jag.

Under en av de första kvällsandakterna Jonathan (vår lärare) hade här på Hjälmared berättade han om Sackaios, som var en kort liten man som jobbade som tullindrivare. När Jesus kom till staden och pratade inför folket, var Sackaios alldeles för kort för att se något. Så han klättrade upp i ett träd. Sackaios hittade en plats där han kunde se Jesus, en plats där inte alla andra människor var.

Jonathan sa också att vi också borde likadant. Hitta en plats där vi kan se Gud. Men också en plats där vi kan visa oss för Gud. För när vi klättrar upp i ett träd (bildligt sett) så syns vi ju också bättre.

Så veckans projekt är att hitta ett "träd" att klättra upp i.

Varginnan

En av de första lärakännaövningarna som vi gjorde i klassen var att välja ett av fyra djur som vi liknade mest, eller som kunde beskriva en bäst. Det stod mellan ko, katt, varg och apa. Jag valde varg. Mestadels för att Ylva betyder just det, varg.

Först senare insåg jag att det stämmer in på ett annat plan också. Jag är som mest kreativ på natten. Detta bevisades tydligt nyss. Trots att jag varit lite trött och hängig hela dagen, ätit mig proppmätt på hamburgare och päronpaj, pratat med Lisa i telefon, sett en konstig film och tappat bort nycklar, så är det inte tandborstningen som jag prioriterar när jag kommer in i mitt rum mitt i natten. Utan istället börjar jag flytta om tavlor och sätter mig till och med ner vid skrivbordet och börjar rita! Det är sjukt.


Och till råga på allt så skriver jag ett blogginlägg också.

Tillbaka, tillbaka

För att sedan upptäcka att den ligger på laddning under sängen. Suck.

Borta, borta

Jag städar och resultatet blir att jag tappar bort min mobil. Hur lyckas man i ett så litet rum?!

Sinnesrobönen

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden

Och jag gör en Ylva igen

Duktiga jag, lyckades paja Julias fina hjärthalsband. Jag börjar allvarligt fundera på om det inte vore bäst om jag isolerar mig innan ännu fler saker går sönder.

Efter lektionerna spelade jag flöjt för första gången på flera månader. Det var hur underbart som helst. Jag hade inte tappat så mycket som jag förväntat mig. Det lät faktiskt riktigt bra.

På Självården idag, pratade vi om vem vi är, att man är sina känslor och relationer, vilken identitet vi har och hur identiteten formas. Vi fick även till uppgift att skriva ner alla de olika identiter som vi har. Syster, klasskompis, blåsmarkare, poet, vän etc. Sedan skulle vi välja de viktigaste i vårt liv. Det var svårt. Mycket svårt. Men nyttigt.

One banan, two bananas, three bananas, four bananas.

Vi leker med våra ansiktsuttryck, skrattar på lektionerna, sjunger om tro som är som en jätteek, fotar kors i Bibeln, bakar chokladbollar, hyr bil för att fara till handbollsmatch, blir snåla och far till maxi istället, fixar och trixar med bloggdesign, säger noshörning alldeles för ofta, sjunger konstiga sånger, andaktar, pratar i telefon, försöker förstå brosans gamla telefon, längtar, försöker fokusera, letar träd att klättra i, får en hel väska fylld med saker ifrån Blåsmark och ber.


En goooode bra dag helt enkelt.

Lycka #5

Lycka är att ha vänner i hela landet, som blir nära, så nära genom telefonen.

Ord igen

Och när jag egentligen borde sova
läser jag gammal poesi och minns tider
när jag nuddade tangenterna
med längtan

och försöker njuta av känslan i efterhand

Första andakten här på Hjälmared. Check.

Det är lite läskigt hur tiden flyter ihop. Jag minns knappt vad vi gjorde igår eftersom det hänt så mycket idag. Det är galet. Men det jag lyckas minnas är att jag och Anna hade andakten igårkväll. Jag fattar inte att jag blir så nervös för att spela piano. Jag har ju gjort det massor av gånger. Men jag pratar mycket hellre inför folk än jag spelar.

Idag kom vår citatblogg igång. Det vill säga det är där som vi kommer samla alla knäppa citat som sägs under det här året. Designen måste dock fixas innan jag får allergiska besvär.

Vi har även orienterat idag. Min kropp fick plågas av min kära tävlingsinstinkt.

Julia lyckades tappa ner nycklarna i vattnet. Och här försöker några tappra plocka upp dem.



Och till sist så vill jag be om ursäkt till alla dem som har fått något konstigt mejl av mig angående någon ipod. Det verkar som om någon, något(?) lyckats använda min mejladress för att skicka spam. Ursäkta än en gång.

Zzz

Återkommer imorgon. Sömnbehovet är alldeles för stort just nu.

Lindy hop nästa?

Jag var så där lite lätt opeppad på att fara och bugga idag, men efter ett underbart samtal från Magda blev humöret mycket bättre. Och när jag väl kom till folkets hus för att dansa var det superkul. Denna gång var det fler killar, så vi tjejer slapp sitta varannan dans. Dessutom var det många killar som redan kunde dansa, vilket gjorde det avsevärt mycket skojigare. Nästa dröm är nu att fara in till Göteborg och prova lindy hop. Det är Anna som står för den inspirationen.

Att göra en Ylva

Inte mindre än tio ramar inhandlades igår på "Vinden" (Alingsås second hand-butik) Nu gäller det bara att hitta något att fylla dem med.

Gårdagen innehöll även nybakta bullar (perfekt att ha klasskompisar som gillar att baka), fotograferingspromenad runt Färgen med Martin och Oscar och hemafton hos lärare. Mysigt.

Gårdagens uttryck: Att göra en Ylva = Tappa objektiv i asfalten

Längsta stoppet på promenade blev när vi kastade stenar i vattnet för att få den ultimata bilden. Jag vet faktiskt inte om någon av oss lyckades.



Oscar



Martin med reflexskärm

Jag vill skriva!

"som kavajen över dina axlar
värmer bort alla tvivel
så önskar jag dig all lycka
och skriver skriver skriver"


- Så skrev jag för kanske ett halvår sedan. Jag längtar så mycket tillbaka till den tiden då jag bara kunde skriva. Skriva utan att tänka. Leva genom att skriva.

Visst, jag skriver ju när jag bloggar. Men det är verkligen inte samma sak. Verkligen inte.

Put a banan in your ear

Personligen tycker jag inte att det är särskilt kul att läsa vad andra har ätit till middag och jag brukar därför undvika att berätta det. Men idag måste få bli ett undantag. Till middag gjorde jag, Anna och Sofia underbart goda biffar. Rent av fruktansvärt goda. Dessutom lyssnade vi på Trio med lax och sjöng "Put a banana in your ear" tills Tomas fick krupp. Sofia lyckades även tjäna 10 kronor på mig. Hon hade slagit vad med Tomas om att jag inte ville gå till aulan för att se fotbollsmatchen. Och hon hade så rätt så.

Fick även brev från min kära mor. Dels röstkortet (!) och dels ett litet vykort. När jag ser hennes handstil och hennes ord, är det gigantiskt svårt att inte längta hem en aning. Men kvällen avslutades väldigt mysigt med kladdkaka och te.

För tillfället

Kliar på myggbett, städar ordentligt, skriver önskelista hemifrån, inser att det är 50% rabatt på förstoringar på fujifilm och lyssnar på TEJP-låtar.

"Att fara ut och ro nu, hade inte varit helt oroligt"

Trots motig uppstigning på grund av för lite sömn och en improviserad morgonbön, tror jag nästan att jag kan påstå att denna dag har varit den bästa hittills här på Hjälmared. Jag kan inte riktigt säga varför. Men en bra dag har det varit.

Första lektionen var Kommunikation. Ett ämne som jag anar att jag kommer att älska. Vi pratade idag om vad som påverkar budskapet och hur det når fram, t ex vilken relation mottagaren har till sändaren och om sändaren tror på den han/hon försöker förmedla. Om någon vecka ska vi börja med en kort skrivarkurs för att öva oss i att sprida budskap genom skrift. Jag längtar. Lektionen avslutades med en liten läxa. Vi skulle fundera över hur man blir en människa som andra känner sig trygg med och litar på, för att sedan försöka praktisera det. Det ska bli mycket spännande att se till våren hur mycket man har utvecklats som person under det här året.

När lektionerna var över, var vi sex stycken tjejer som samlades i kapellet för att starta en "vokalensamble". Tre och frystämmig sång fyllde rummet och jag bara njöt av det vackra.

Så var det middag som sedan övergick till en mysig stund på bryggan som i sin tur förvandlades till en underbar roddtur i Färgen. Dagens avslutades med nattvard, te, family guy och spontana samtal i kök. Gött.

Dyrön

De här två dagarna ute på Dyrön på västkusten har varit fyllda av skygglappar, Guds rike, färgor, "varning för pensionärer"- skyltar, promenader bland klippor och raviner, levande mufflonfår, sjöstjärnor, mariekexvissling, klädnypeansikte, döda mufflonfår, fotografier i hamnen, bastu, havsdopp med brännmaneter, handmannen i mörkret, skrämselgömställen på klippor, stjänor, mufflonbajs, kvällsbön, tunna madrasser, "Nu är det dags att vakna, alla prinsessor", hopprep och en massa havssol.










Sindi, en av alla nya underbara klasskompisar jag har fått detta år.



De vilda mufflonfåren som strosade runt på ön.