Andakt a la Lina, Ylva och Frida

Idag var det jag och de två helt underbara flickorna Lina och Frida som höll i andakten. Om vi hade varit lite nervösa innan så var det inget i jämförelse med vad vi blev när några från Meko kom en kvart innan vi skulle börja och frågade om de fick filma till den reklamfilm som de gör om bibellinjen. Och vi kunde ju inte säga annat än ja. Tänk vilken tajming de hade att de lyckades pricka in den enda andakten hittills där folk springer runt och låtsas vara flygplan och kycklingar i ett försök att visa att det inte spelar någon roll vad man gör för att vara kristen utan det är ens tro som räknas.

Vi tänkte även ha lite nya lovsånger på andakten och en av dessa var en variant av "Välsignelsen". Varken jag eller Frida kunde den sen tidigare utan det var Lina som lärde oss den. Det fanns ackord i lovsångshäftet och Lina kom ihåg nästan all melodi, förutom en rad där vi inte riktigt fick till hur det skulle låta. Det lät som om det var fel ackord, så vi valde att ändra det från B7 till Bm för att det skulle passa in bättre. Och vi tänkte inte mer på det utan övade glatt vidare på andra sånger.
Men så skulle vi avsluta andakten med att sjunga den här Välsignelsen tillsammans med alla i kapellet.  Och allt gick bra tills vi kom till vår påhittade rad och upptäckte att de andra som kunde den sjöng helt annorlunda än vi. Det skapade en lätt skrattattack. Inte tänkte vi på att någon annan skulle kunna den.

Så kan det gå.

Nu ska jag packa det sista inför hemresan imorgon och renbädda så att det är trevligt att komma tillbaka efter lovet.