Solen skiner och det är inne som allt ska göras

Packilackar inför konfalägret som sätter igång imorgon och försöker samtidigt andakta fram någonting till måndagens kvällsbön. Jag hoppas Gud har någon bra idé, för jag känner att det är lite torrt på den fronten för mig.

I'm back

Nyss hemkommen från en helt underbar bilresa. Tiden går fort när man förlorar i sångtävling, leker i lekparker, äter choklad med havssalt i och gör sagor om krokodiler och husvagnsägare.

Packning pågår

Imorgon bär det i väg till Tejp. Det är konstigt, hur många läger jag än har varit på är det ändå lite nervöst när man ska packa. Men just nu längtar jag bara efter att få träffa alla fina människor från förra året.

Imorgon är det tre veckor kvar tills jag sitter på tåget mot Alingsås. De kommande veckorna kommer inte att flyga förbi, de lovar jag, de kommer att försvinna *poff*. Jag hinner nog knappt blinka så är jag på Bibelskolan.

Idag saknas ord.

Fångad i flygturen

Sparar värmen till vintern

.

Bland jordgubbar i regn
samlar vi sommarminnen.

Om man lockar med Lars Winnerbäck går hon med på fotografering

Efter att ha blivit tagen på bar gärning med att sitta vid datorn, tog jag faktiskt tag i stickandet. På bilden syns dock inte riktigt vilken färg de har. I verkligheten ser de ut som päronisglass med chokladöverdrag.











Och något som verkligen var choklad idag var vår kladdkaka. Jag och Elina åt upp nästan hälften innan den var isatt i ugnen.

Elina ser mig

Det är farligt att blogga. Man kan bli busted om man inte gör som man har skrivit.
Elina är den som håller koll på mig.

The "städknep"

Jag vet inte vad andra tycker om att städa, men min åsikt om göromålet är att det är avskyvärt. Jag blir så less så less. Inte blir det bättre när man har en hel lång lista med saker som borde göras. Panik kan man verkligen få för mindre.

Min lösning är att lura mig själv, eller snarare leka en städlek. (Fast den är inte särskilt rolig). Så här är i alla fall reglerna: Jag gör en sak på listan, plockar undan 10 saker i huset, gör nästa sak på listan, plockar undan 10 saker, gör nästa sak på listan, plockar undan 10 saker... Ja, ni fattar nog.

Fördelen är att man får variation, att det faktiskt blir mindre saker framme och att jag får stryka saker från den förhatliga listan.

Tyvärr står inte blogga på listan, så detta var min lilla paus. Nu är det ett sockpar som ska stickas klart.

Dags för ny bil?

Jag och min lilla röda bil är de inte bästa vännerna. Vi har haft våra duster. Här beskriver jag mitt förra missöde med den rostande farkosten på fyra hjul som jag tampas med.

Jag är nästan förvånad att ingenting hände under vår lilla roadtrip till Umeå. Men så klart skulle bilen börja bråka här på hemmaplan. Jag var på väg till Emma för att ta lite kort och hade på en lovsångsskiva på gode hög volym. Just när jag ska svänga av e4an känner jag att jag inte kan växla ner, jag kan knappt trycka ner kopplingen. Och när jag sänker ljudet på musiken, hör jag odefinerbara läten från kopplingen. Så jag stannar så fort som möjligt eftersom jag inte vågar fortsätta köra med en bil som inte låter sig växlas. Tjugo minuter och några telefonsamtal senare kommer Emma med sin pappa för att hjälpa mig. Tjugo minuter och ännu ett till samtal senare kommer min kära vän Linus och bogserar bort min äckligt jobbiga bil.

Men detta stoppade dock inte Emmas och min inplanerad fotosession.

Och om någon skulle undra hur jag tillslut tog mig hem, så kom Viktor med flera och plockade upp mig när de skulle tillbaka till Blåsmark. Tur att det finns underbara vänner.

Den räddande ängeln Emma:



Här är ett av det kort Emma tog på mig med min kamera. Ska bli spännande att få se alla dem som finns på hennes kamera.

Grodpussarnatt

Trots att det inte var någon fullmåne i natt hade vi båtbyggartävling med blommor för att att sedan ha kappsegling. Tyvärr vann jag inte. Agnes blev segraren. Kvällen avslutades med siluettfotografering, grodpussar i väntan på prinsen och mys med några kelsjuka hästar.

Sommarkväll

Vi sjunger ikapp med nattviolerna
och gömmer oss under skuggmorellen

än har tiden inte slagit om till dag.

Cyklar upp och ner för backarna och lär oss snabbaste vägen

Vi rullar fram här i Umeå. Både när det gäller matkonsumtionen och cyklandet.

Allt detta rundfarande i universitetstaden kan ju göra en och annan lite virrig. Agnes till exempel. Efter att hon duschat kommer hon och frågar:
- Tror du att han har en hårtork?




Och nedräkningen till Alingsås fortsätter. Nu är det precis en månad kvar tills skolan börjar. Läskigt är bara förnamnet. Superkul är efternamnet.

Du vet, tiden kan flyga

Jag och Agnes satt nyss och kollade igenom bilderna från förra årets resa till Stockholm. Tänk att man hinner glömma så mycket på ett år. Här kommer lite bilder från när vi var på skansen.








Innan Allsången gick vi och köpte souvas; pressad nypotatis, renkött och crème fraiche med hjortronsylt. Jag tror inte jag har ätit någonting godare. Inte ens palt klår suovas.

Roadtrip

Dagens insikt: Det är inte långt från min brors lägenhet till Umeå universitet. Här skulle jag vilja bo.

Fångad i fallet

Kan det bli för mycket av det goda?

"Det är därför ljuset är det svåraste av allt. För mycket ljus medför nämligen samma sak som för lite ljus. Man blir blind."


~ Miriams pappa i Maria Ernestams bok "På andra sidan solen".

Jag tror att jag håller på att bli gammal

.

I alla fall om det räknas som ett ålderstecken att hellre dricka vatten än saft.




.

Kajor

Och fåglars skrik är bara deras sätt att uttrycka det vi gör i skrift.

60-tals värld

Jag kom just hem efter att ha varit hos morfar några dagar i Umeå. Massor har hunnits med under de här dagarna; firat en 90-årig faster till mamma, staplat ved, fotograferat kajor, sett fotbollsfinalen och sovit på för mjuk madrass. Men kanske det mest spännande av allt var att få fara till min mormors gamla barndomshem. Där var det som att kliva in i en annan värld. Tidigt 60-tal i alla fall. Det kunde vi lista ut eftersom vi hittade dagstidningar från 1962.

Kängor, receptböcker, skidstavar, massor med glasburkar, vetemjölspåsar, skokräm, ficklampor, telefonkataloger… ja allt möjligt fanns kvar. För mig som är lite smått intresserad av gamla saker var det lycka att få gå där och plocka bland sakerna. Trots att vi fyllde hela bagaget i bilen, finns det fortfarande kvar massor.


Så här såg det ut i köket.


Morfar berättade att den här “pustaren” användes till att få bort getingar. Man fyllde den med rök och sen pustade (blåste) man det på getingbona.


Gammal brandsläckare

Den riktiga poeten

Då och då tycker jag det är lite roligt att läsa igenom gamla dikter. Speciellt när jag inser att det har skett en utveckling. Eller det är i alla fall det jag hoppas. I juni 2006 var första gången försökte mig på poesi. Jag var inte särskilt seriös då, men på något vis fastnade jag ändå i poesiträsket. Här kommer den första dikten som jag la ut på poeter.se



"Den riktiga poeten"

Använder fina ord som beskriver
medan jag mitt hår river
i ett försök att få till en endaste dikt
det är ju min plikt

Fattar direkt
att man måste vara perfekt
orden måste flöda, alltid komma rätt
aldrig råka ta fel på ordens färgpalett

Men det här måste få ett slut
jag har absolut inget mer krut
kan inte sitta här och leta ord som rimmar
det tar ju flera timmar

Det här känns som ett julklappsrim
som mest är till för att få lite skoj och stim
men detta kommer från djupet av mitt hjärta
även om det följer med lite smärta

Jag önskar all lycka till dig
du kommer nog aldrig läsa något mer av mig

~


Och nej, jag rimmar inte längre. Tack och lov.

Tystnaden i natten

Om du blundar, kan du känna doften av ljus.

Utmattad av alla ord som regnat ner i helgen

.

och jag låter sömnen knuta sin knut runt mig

Älskade Blåsmark

När jag tänker på att jag snart är på väg till Alingsås känns det ändå lite sorgligt att lämna allt här. Vänner. Familj. Natur.

Det är på Storstrand som allt händer

Är hemma på en snabbvisit för att äta middag. Sedan bär det iväg till OAS-konferensen igen. Lycka är att pricka in de två bästa seminarierna.

"Spanska flugan" och annat skoj

Med en ny reflexskärm i högsta hugg, gav jag och Emma oss ut på äventyr för att fota lite grann. Och vi hann inte bara med fotografering under dagen utan också avhoppad cykelkedja (två gånger), överkoka snabbmakaroner, irriterande kryp under klänningen och mysig utomhusteater. En superdag helt enkelt.


Emma

Emma

Churchill har sagt kloka saker också

.


"Jag hatar att skriva, men älskar att ha skrivit."

~ Churchill

Citat om citatböcker

Det är inte bara jag som rensar ut saker ur huset, mamma gör det också. När jag idag kom in för att äta frukost låg det en hög med böcker på bordet som jag skulle gå igenom för att se om det fanns något som skulle kunna säljas på loppis. Och visst gjorde det det. Men det jag blev mest glad över att hitta var citatboken "Lysande sagt- Tvåtusen citat från Aisopos till Klas Östergren".

Till saken hör att jag älskar citat. Det är så mysigt och lite spännande att försöka hitta de där klockrena meningarna som säger allt. Så jag satte mig med en filtallrik och började bläddra i boken. Vad läser jag då om inte ett citat av Winston Churchill:

"Att läsa citatböcker är en bra sysselsättning för en obildad människa."

Nattfärger i norr

Du rosa himmel, vart leder du egentligen?

Det näsan känner är sanning, eller?

Det luktade konfaläger ikväll. Så där lite fuktigt och kyligt. Trots att jag stod hemma i vår egen trädgård, fick jag känslan av att jag nyss hade varit på en kvällsandakt och alldeles strax skulle gå och sjunga godnattsång för konfirmanderna. Tänk vad lukt kan få en att inbilla saker.

Vågorna styr

Jag känner mig som en eka
kvarglömd
i en sjö av känslor

Ångrar att jag inte tog tag i årorna och rodde
i stället för att driva runt
och hoppas på att komma fram

ändå

Ont är vad det gör.

Inatt är sista gången vi har en viftande svans i huset.

Blått

Att fotografera blå blomster i natten, är kanske en av vardagens lyckor.

.

Vi vaknar upp
frågar var vi är
och blundar återigen

vi är fortfarande på väg

Loppis

Jag har skavsår efter att ha burit banankartonger i nästintill oändlighet, jag är öm i kinderna efter att ha lett mot köparna, mina axlar är brända och jag har fått en fruktansvärd "linnesband"-linje (ryser). Men jag är ändå nöjd med dagens loppis. Det var roligt. Faktiskt superkul.

Nu stupar jag i säng.

03:56

Jag vill bara uppmärksamma folket på vilken tid som jag faktiskt är vaken. Jag fick tre timmars sömn (yes!) och jag känner mig som hästen ovan, det vill säga gäspig.

Bilden är tagen för någon vecka sedan mitt i natten här i byn.

Tre frågor i natten

Ska jag upp klockan fyra imorgon bitti? Ja.
Har jag försökt sova i en timme nu? Ja.
Kan jag sova? Nej.

Saknad och sorg fast på ett grönt sätt (vi är ju miljövänliga)

Vi samlar upp tårarna på ett kaffefat
och ställer fram det i solen
för att få salt till popcornen på fredag.

Vi andas ut och det vita som skymmer strålarna försvinner

Jag och syster agerade molnblåsare tidigare idag och till slut började faktiskt solen existera igen. Det var min första prestation idag.
Den andra var att sortera och prissätta alla ”hoppas någon stackars människa är villig att betala fem kronor för den här”-sakerna. Det var faktiskt lättare sagt än gjort. Hur ska jag kunna veta hur mycket någon är villig att betala för mina gamla konfaskor eller mammas morbrors tavla?
I alla fall, nu är alla (tolv) banankartongerna inpusslade i min lilla skrotbil och färdiga för att säljas på loppis imorgon. Och här ligger jag i solen och lyssnar på Toya som skäller för att komma in i skuggan. Det är kanske dags att släppa in henne.

Tvåtusentio/tvåtusenelva

Gårdagsnatten ville inte dela med sig av sömn till mig, så istället blev det kreativ uppesittarkväll. En av de saker som blev färdiga var almanackan som jag gjort en egen framsida till.

Kartonginvasion på hög nivå

Eftersom jag åker på bibelskola i Alingsås till hösten, hade jag tänkt att gå igenom alla mina saker här hemma. Just nu ligger det säkert femtioåtta olika högar på golvet, på sängen, på soffan, i fönstret, you name it, och väntar på att få sitt utlåtande. Det finns fem olika utmärkelser; ”tillhör soptippens rike”, ”hoppas någon stackars människa är villig att betala fem kronor för den här”, ”i väntan på bättre tider”, ”nödvändig i en annan stad” och ”minne för hela livet”. Jag kan avslöja att det är mycket få som kan klassificeras som det sistnämnda.

Så, nu har jag fått min paus i utrensningsarbete. *tar ett djup andetag och dyker ner i översvämmingen av materiella ting*

Ylva Anderssons blogg

En gång hade jag en blogg, om den nu kunde kallas för det, den var snarare en gul slump. Den här bloggen är däremot en aning mer planerad. Bara så att ni vet.