tisdag 5 oktober 2010

Frustration över alla frågetecken

En av anledningarna till att jag började här på Hjälmared var för att få diskutera trosrelaterade frågor med människor som också söker svar. Det var vad jag ville och längtade efter. Men jag insåg inte då hur jobbigt det skulle bli.

Det är så många saker som man börjar tänka på här. Så många frågor som väcks. Och det värsta är att inse att det inte finns några enkla svar.

4 kommentarer:

  1. Jag antar att alla människor, religiöst troende eller ej, har många stora frågor som aldrig går att svara på. Där man hela tiden slåss mot avsaknaden av facit och lexikon. Och kanske är det det som är meningen. Att svaren, de enda svaren man kan få, är dem man ger sig själv. Och att det kanske var precis det som världens gudar menat att förmedla?

    // Hanna (med förhoppning om att jag inte rört till det ännu mer)

    SvaraRadera
  2. ... menat att förmedla genom att väcka frågorna tänkte jag att det skulle stå.



    Ha det bra Ylva!
    // Hanna

    SvaraRadera
  3. Spännande tanke Hanna!
    Men om de enda svar vi kan få kommer från oss själva, varför skulle det då finnas en Gud?

    Även om jag tycker att frågorna är jobbiga, tror jag inte att man endast kan få svaren man själv ger sig. Jag tror att Gud har alla svaren, men att vi kanske inte får veta alla här på jorden. Och det frustrerar mig ganska mycket, i och med att det påverkar ens liv så mycket.
    Men som sagt, om jag hade haft alla svaren, varför skulle jag behöva Gud då? Kanske behövs frågorna för att vi ska söka Gud?

    SvaraRadera
  4. Hmm. Ja det är klart, människor söker ju sig till Gud av en anledning större än att få det bekräftat att vi har svaren bevarade inom oss.

    Jag har ingen definierad tro men jag tror ändå. På något större, en större kraft, eller väsen eller mening än det vi själva kan förstå. Så jag tror att du har rätt, vi får nog inte veta allt här på jorden men kanske är det en tröst? Tänk, om vi skulle veta allt vad fanns det då att lista ut? Vad har då livet för mening om det inte handlar om att söka mening?

    Grubblandet tar nog aldrig slut, min vän, men om inte annat så skapar det en gemenskap och närhet mellan människor.

    Och som alltid; fortsätt skriv, älskar dina ord!!

    KRAM
    // Hanna

    SvaraRadera