Med våren kommer kärleken

Jag vill börja med att be om ursäkt för mitt bloggavbrott.

Eller, vill jag verkligen det?
Kanske inte. För istället för att sitta framför en dator har jag haft det helt underbart de senaste tre veckorna. Och det allra bästa är att jag nu har en fin pojkvän, Zakarias, att hålla i handen.

Jag återkommer nog snart till bloggen. Har mycket att skriva och bilder att visa. Men nu har ni fått veta det viktigaste!

Livsuppdatering

Hej. Jag lever. Jag lever livet. Utanför datorn. Bara så att ni vet.

Tid för att tänka

Så här.

Fastan fortsätter, men mina fastetexter tar ett kort uppehåll. Jag behöver hämta andan ett tag. Hinna tänka.

Livet är förövrigt trött. Men underbart.

När skägget matchar fjällrävenjackan

Äter frukost i gott sällskap, städar rummet, promenerar runt sjön, är på skäggjakt, äter tonfiskmacka, pratar med Linus, äter godis och laddar inför mustaschtemat för hemafton. Jag kan nog lova att det kommer att finnas en hel del fina bilder att visa senare.

Fastan dag 10 - Blicken som aldrig lämnar oss

"Herre, du rannsakar mig och känner mig.

Om jag står eller sitter vet du det,

fast du är långt borta vet du vad jag tänker.

Om jag går eller ligger ser du det,

du är förtrogen med allt jag gör.

 

Innan ordet är på min tunga

vet du, Herre, allt jag vill säga.

Du omger mig på alla sidor,

jag är helt i din hand.

Den kunskapen är för djup för mig,

den övergår mitt förstånd.

 

Var skulle jag komma undan din närhet?

Vart skulle jag fly för din blick?

 

Stiger jag upp till himlen, finns du där,

lägger jag mig i dödsriket, är du också där.

Tog jag morgonrodnadens vingar,

gick jag till vila ytterst i havet,

skulle du nå mig även där

och gripa mig med din hand.

 

Om jag säger: Mörker må täcka mig,

ljuset omkring mig bli natt,

så är inte mörkret mörkt för dig,

natten är ljus som dagen,

själva mörkret är ljus."

 

- Ps 139:1-12

Någon tycker kanske att det känns som att ha en övervakare över sig när det står att Gud skulle kunna nå mig var jag än är och ser allt jag gör. Men jag ser det inte så. Jag tycker att det är fantastiskt att Gud som är så stor bryr sig om lilla mig och inte vänder blicken i från mig.

Det är alltid någon som ser på oss med kärleksfull blick.

Jag är så tacksam

Vi har fått lyssna på helt fantastiska tal idag. Så roligt att höra vad alla skrivit om. Dessutom har vi börjat förbereda lite för öppet hus, jag har städat, ringt samtal för att berätta goda nyheter, stickat, haft tekalas, spelat på mässan, promenerat hand i hand och bara njutit av att omges av människor som jag verkligen tycker om.

Jag är så tacksam för att jag får ha det så här bra. Jag är så tacksam.

Fastan dag 9 - Allt det goda

"Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker." - Jak 1:17

Ja, vad ska jag säga om det här bibelstället. Jag tycker det säger ganska mycket i sig själv. Allt det goda vi har, kommer från Herren. Så är det bara. Han är godhet och det flödar över till oss. Hur stor lycka är inte det?

Fastan dag 7 & 8 - Efter Guds vilja

"Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." - Luk 1:38

Det här är ett så bra bibelord att det är värt att få två dagar. Det har absolut ingenting med att jag inte skrev något igår. Absolut inte. Typ.

Nej, men seriöst. Det är Maria, Jesu mor, som säger det här när ängeln kommer och berättar för henne att hon ska få en son. Jag tycker hennes svar är så sjukt fint. Trots att hon har fått veta det mest absurda; att hon ska få ett barn trots att hon "aldrig har haft en man." - Luk 1:34. Trots det så litar hon till fullo på Gud att om det är vad han säger, så är det någonting gott.

Tänk om vi kunde ha samma inställning som Maria. Att även om det inte blir som vi har föreställt oss, inte blir som alla andra förväntar sig, inte blir som någonting världen tidigare skådat, så kan vi ställa oss till Guds förfogande och låta saker ske efter Guds vilja. Han som har ett så mycket större perspektiv än vad vi har. Tänk hur världen skulle se ut då.

Tacksamhetstal

Varför skriva klart ett tal när man kan skriva ett helt nytt istället?

En tid för leenden

Både vi och solen ler här nere på Hjälmared. Det är en bra tid nu. En riktigt bra tid.


(Det enda som skapar lite mörker, är det tal som ska hållas på torsdag. Har inte alls skrivit klart det än. Kommit typ halvvägs. Förra året hade det inte varit någon stor grej. Men här är det det. Men det finns säkert tid imorgon också. Om inte annat på natten. Ja, mamma. Jag ska ändå försöka lägga mig inte allt för sent.)

Fastan dag 6 - Bönens kraft

"Be ständigt." - 1 Thess 5:17

Vi har en fantastiskt god Gud som hör bön och som faktiskt kan svara på bön. Varför då inte be?

Jag får träffa Anna!

Idag får jag träffa Anna. Idag får jag träffa Anna. Idag får jag träffa Anna. Idag får jag träffa Anna. Idag får jag träffa Anna. Idag får jag träffa Anna. Idag får jag träffa Anna. Idag får jag träffa Anna. Idag får jag träffa Anna. Idag får jag träffa Anna. Idag får jag träffa Anna. Idag får jag träffa Anna. Idag får jag träffa Anna. Idag får jag träffa Anna. Idag får jag träffa Anna. Idag får jag träffa Anna. Idag får jag träffa Anna. Idag får jag träffa Anna.



Som jag har längtat efter den tjejen.

Fastan dag 5 - Varför är Gud inte där han var igår?

"Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Jag ropar i förtvivlan, men du är långt borta.
Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte
jag ropar om natten men finner ingen ro."

- Ps 22:1-2

Trots att jag detta året går en bibelskola har jag under några perioder känt att Gud har varit långt borta. Relationen till honom som jag tidigare har haft, har ibland känts så vag. Det har varit både jobbigt och frustrerande. Jag menar, jag tog det här året för att jag ville komma närmare Gud och så ibland är det som om jag aldrig varit längre ifrån honom.

Men så sa Åsa, läraren i Bön och andliga övningar, något liknande (fritt citerat):
"Ofta har vi en tendens att låsa fast oss vid en bild av Gud. Vi vet var vi brukar ha Gud och var vi borde ha Gud. Hur vi ska be för att känna honom, vilken kyrka vi ska gå till för att vara extra nära Gud. Vi tänker att det bara finns några få sätt som vi kan höra eller uppleva Gud på. Och det är när vi låser oss fast i sådana tankar som risken ökar för att hamna i svackor. För Gud visar sig inte på samma sätt under hela livet."

Och jag tror att Åsa har så rätt.
För några år sedan var det på ungdomsmötena i kyrkan som jag verkligen kände Guds närvaro. Idag är det i bönen och när jag sjunger ur psalmboken. Jag tror inte detta betyder att Gud är... föränderlig som i att vi inte vet var vi har honom. Jag tror att det är Guds sätt att hjälpa oss att utvecklas i tron. Om det aldrig sker någon utveckling, så stannar vi på samma ställe. Vi blir fast i gamla rutiner. Risken är kanske att istället för att ha en levande tro så har vi torra vanor som inte betyder någonting för oss. Inget ont om vanor, jag tror att de är bra om de har en mening för oss.

Samtidigt som variation på möteplats mellan oss och Gud, verkligen uppmuntrar oss att hela tiden söka Gud och lära känna honom ännu bättre.

Gurka

Vi spelar gurka till sent på natten, upptäcker att bussen inte går som förväntat och väcker sovande grannar.

Fantastisk lördagskväll.

Att födas i Norrland

Jag tror inte att du förstår vad du går miste om. Jag tror inte att du förstår det.


Du inbillar dig att du har det allra bäst
du tror att det var jag som drog nitlotten
nitlotten att födas i Norrland

du tror att det var en nitlott
för att jag hela livet har fått slåss mot 6 miljoner mygg
ibland fått sommarlov utan att björkarna har börjat slå ut
och behövt vara rädd för björnarna som finns i skogen

för att jag nästan frusit bort näsan varje vinter då det behagat bli minus trettio grader
för att jag varit tvungen att känna lukten av surströmming då och då
under barndomen behövt åka minst tio mil för att komma till närmaste hmbutik
och för att bussarna på sommaren bara går tre gånger i veckan in till stan.

därför tror du att jag drog nitlotten som föddes i Norrland



men du har fel
så fel

hur skulle jag kunna kalla det för en nitlott
att kunna uttala kexchoklad på rätt sätt
att veta att det heter täckbyxor och ingenting annat
att få äta palt och att svara schuup

hur skulle jag kunna kalla det för en nitlott
Att få vara med om äventyr, som att klättra in genom förarsätet när passagerardörren frusit igen
att överraskas av älgar som står i ens trädgård
att åka spark en gnistrande vårdag
att sitta på renskinn och grilla efter ha kört skoter
att stå i bagarstugan en hel dag och äta nybakat tunnbröd
att äta glass och hjortronsylt till efterrätt

hur skulle jag kunna kalla det för en nitlott
att kunna sitta på en brygga mitt i sommarnatten och fortfarande le mot solen?
att på vintern gå ut och visserligen frysa lite grann
men få skåda det gröna norrskenet dansa vals på natthimlen och höra hur det sprakar?
att faktiskt kunna andas frisk luft när jag går ut genom dörren.



hur skulle jag kunna kalla det för en nitlott?



jag skulle snarare säga att det är jag som har vunnit högsta vinsten

Fastan dag 4 - Det viktiga är hjärtat

"Herren ser med andra ögon än människor; människor ser till det yttre, men Herren ser till hjärtat." - 1 Sam 16:7

Mitt favoritbibelord när jag var yngre. Det är fortfarande väldigt skönt att luta sig mot när utseende och normer omringar en.

Andrahandbutiker

Jag och Diana har utforskat Göteborgs secondhandaffärer med mycket lyckat resultat. Men trött blir man. Riktigt trött. Tur då att man kan piggas upp av historier från barndomen, skäggdiskussion och handanalyser tillsammans med folk på kvarnvinden.

Telianätets svarta hål

Gårdagens citat.

Jag skulle skicka ett sms, men misslyckades och säger:
"Åh, det finns ingen täckning här!"
Petter som sitter bredvid ler lite och frågar:
"Ska jag rita en åt dig?"


Petter har fantastiska ordvitsar. Ibland.
Ibland får jag bara ont i hjärtat av dem.

Fastan dag 3 - Ständigt fokus?

Psaltaren 25 är en av mina favoritpsalmer och jag återvänder till den när jag behöver hopp om Guds ingripande. Då brukar jag be den psalmen. Dock finns det en rad som jag stör mig lite på:

"Min blick är ständigt fäst på Herren, det är han som löser min fot ur snaran." Ps 25:15

Jag blir så frustrerad över "min blick är ständigt fäst på Herren". Jag har aldrig varit med om att jag alltid har haft fokus på Gud. Det är så svårt. Och hur ska jag då kunna säga i min bön att jag ständigt håller min blick på honom om jag inte gör det?!

Det är ju däremot min önskan att det skulle vara så. Därför brukar jag ändra lite i psalmen och be; "Jag ber om att min blick ständigt ska vara fäst på Herren." Och hips vips känns det så mycket mer rätt för mig och jag kan be ärligt.

Omsydd skjorta, improvisation och slask

Så var denna fantastiska temavecka över. Den har varit fylld av en massa kreativa saker. Till exempel den här skjortan som morfar använde (?) på sjuttiotalet, som jag här på bilden klippt bort kragen och ärmarna på.

Och här jag färdig med kreationen, efter lite omsyningar och ett bälte i midjan.

Här är mina fina bordskompanjoner. Sofia som kämpar med sitt fotoalbum.

Och Annie som är The Scrapbooking Queen.

Idag var det en mångkuturell dag, som inleddes av lite blandad kompott; dikt om Norrland, skånskalektion, bilder och kläder från Somalia. Sedan var vi i olika grupper. Jag hade hamnat i dramagruppen. Det var så roligt. En masssa skojiga övningar. Och det avslutades med att jag, Sofia och Elias improviserad en scen om en kurdisk familj här i Sverige där pappan (Elias) hade valt ut en man som tonårsdottern (jag) skulle gifta mig med, och hon får spel eftersom hon har en svensk pojkvän, och mamman (Sofia) skäms för att det inte är så här hon hade uppfostrat sin dotter.

Jag har aldrig tidigare provat på att improvisera, inte på det här sättet. Inte så här seriöst. Men det var så galet kul. Att få gå in i en roll, in i en människa, att få vädja till den idiotiska pappan, skrika åt den fruktansvärda heder, gråta om förståelse till mamman. Improvisationen gjorde min dag.

Att jag sedan fick hämta Diana på stationen gjorde dagen absolut inte sämre. Ha två andakter i kapellet, spela spel och dricka te på sängen förhöjer också livskvalitén. Det är bara slasket och regnet som drar ner stämningen lite. Men som Sofia sa;

"När man sitter här i kapellet kan man tro att det är ett sommarregn."

Hoppet, ja hoppet är det allra bästa.

Fastan dag 2 - Gud vill veta våra drömmar

När jag var hemma under lovet stod jag en dag och lyssnade på Filipperbrevet samtidigt som jag diskade. Jag var kanske inte jättefokuserad, men det som fastnade på min hjärna var bibelordet:

"Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta era önskningar." - Fil 4:6

Det som berörde mig så var "låt honom få veta era önskningar." Nog har jag vetat att vi kan vända oss till Gud med alla böneämnen, vad det än gäller. Men den senaste tiden har jag ändå känt ett slags motstånd inom själv att be om saker som jag drömmer om. Kanske var jag rädd för att vara allt för självisk, vad vet jag. Men det var så skönt att höra ett bibelord som klart säger att Gud vill höra vad vi önskar, vad vi drömmer om. Och det bästa kommer direkt efter denna vers:

"Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Jesus Kristus." - Fil 4:9

Självklart kan man ju tänka att; "Vadå, det där låter ju vackert, men troligt att det skulle vara så." Och jag kan väl egentligen inte bevisa någonting, jag kan bara säga att under två senaste veckorna då jag verkligen har vänt mig till Gud med alla (och då menar jag ALLA, både stora och minimala) önskningar, har jag nog känt mer lugn än aldrig tidigare, trots den sjukt turbulenta tid som det faktiskt är just nu.

Gud vill veta våra drömmar - för han drömmer med oss.

Fastan dag 1 - En tid

"Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker under himlen:

en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp

en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag

en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala

en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred."

- Predikaren 3:1-8





Nu är tid att vända vårt fokus till Gud.

Och så var det de där invandrarna i klassen

Imorgon har vi en mångkulturell dag på skolan. Och som Jonathan, vår lärare, uttryckte det:
"Det finns bara två sorters invandrare i klassen; skåningarna och norrlänningarna".
Därför ska jag imorgon läsa en dikt om att vara just norrlänning. Skrev just klart de sista raderna. Skönt att ha det gjort. Nu ska här städas så att det är fint innan min barndomskompis Diana kommer hit över helgen.

Fastan

För er som har glömt så börjar fastan inför påsk imorgon.


Ville bara påminna er. Det kan vara värt att göra någonting av den. Det ska jag i alla fall. (Men var lugna, det är inte bloggfasta denna gång).

Lycka #44

Lycka är att sjunga lovsång, be och bara ligga på kapellgolvet och vara med Gud. Frid.

Lycka #43

Lycka är att promenera i skymning till ljudet av isen på sjön som börjar göra sig i ordning för att smälta bort.

Måndagsnöje

Att sjunga lovsång i nästan två timmar efter middag, sedan prata med fransyskan(?) om drömmar och gåtor, och sedan få lite idéer. Ja det har varit kvällens nöje.

Våren på Hjälmared

Nej, det är inte bara prat; våren är faktiskt här. Följande är lite bildbevis.

Jag och Emma var ute på en härlig promenad runt sjön.

Efter att ha sett denna fina vy blev vi sugna på lite nyponsoppa.

Och Karro följde med oss ut på bryggan för att njuta av det goda.

Någon dag senare var jag själv ute och gick. Så här såg det ut på en plats. Nästan ingen snö alls.

Men så femhundra meter därifrån, där är det massor med is som frusit längs efter bergväggen. Riktigt mäktigt med meterstora istappar.

Våren är verkligen här.

Ljudpoesitävling

Under lovet spelade jag in några dikter hos min morbror, så att jag kunde lägga upp dem som ljudfiler. Och så var det en tävling på poeter.se där man skulle publicera dikter med både text och ljud. Så det gjorde jag. Och idag fick jag veta att jag kom trea med texten "Det här är ingen dikt" (för att lyssna klickar man på mediaspelaren på höger sida under profilbilden).

Det var en rolig överraskning, så här en lugn söndagskväll.

Folkhögskoleliv

Att inte städa, att läsa Filipperbrevet, att be med frälsarkransen, att åka Volvo på smal väg till musikgudstjänst, att vara med människor som skapar skratt, att äta makaroner och korv till middag halv nio, att läsa andaktsböcker och fundera tillsammans, att låna ut ryggsäck, att prata på någons säng, att sitta tryckt mot elementet för att ha täckning och att tänka tänka tänka utan att tänka på någonting annat. Ja, det är väl det som räknas som folkhögskoleliv.

Drömhus

Det är så typiskt att den gången jag hittar någonting som jag verkligen, verkligen, verkligen skulle vilja visa en bild på, ja då har jag ingen kamera med mig.

Det var mitt drömhus som jag såg. Jag var ute och promenerade och tog en ny väg och hips vips var jag ganska högt upp och så står det där, ett stort vitt hus med så sjukt fin utsikt över sjön Stora Färgen. En gång, en gång i livet hoppas jag på att få bo så vackert.

Skriva dagbok

Jag minns när jag var liten och köpte nya fina böcker att använda som dagböcker, men jag skrev nog aldrig mer än tio sidor i varje bok. Trots att jag egentligen ville vara en sådan som skrev dagbok. Men när jag flyttade hit till Hjälmared så upptäckte jag hur fort jag glömde bort vad som hade hänt. Jag i september insåg att jag var tvungen att börja skriva upp varje kväll vad som hade hänt under dagen och lite tankar. Och jag har lyckats hålla fast vid den rutinen. Jag är lite imponerad av mig själv.

Speciellt idag är jag glad över att jag skrivit så mycket. För jag sitter och läser igenom dagboksanteckningarna och inser att många saker som jag funderade på i början av det här året, har fått ett svar. Drömmar som jag hade, har börjat gå i uppfyllelse. Och saker som jag trodde bara hänt på sista tiden, egentligen inte är något nytt fenomen.

Jag är så tacksam för penna, papper och ord.

Våren är verkligen här

Det är fantastiskt väder. Fantastiskt. Det är dessutom lugnt här på skolan, som vanligt en lördag eftermiddag. Dock kommer det vara lugnt hela veckan eftersom hela idolklassen och delar av bibelklassen har åkt iväg till Sälen för en sidresa. De kommer ha en underbar vecka, men det kommer vi också ha! För vi ska ha temavecka och jag ska bara sitta och sy, rita, redigera bilder och ta kort i tre hela dagar. Hur roligt är inte det?

Nu ska här promeneras i solen.

Ordlös

Jag måste be om ursäkt, men jag har verkligen inga ord att skriva just nu. Allt är bra, riktigt bra, men orden är borta.

Och så blir jag en Göteborgare till hösten

Så här är det. Jag har verkligen varit frustrerad angående framtiden. Ett tag ville jag plugga till socionom, ett tag ville jag gå en skrivarlinje på en folkhögskola, nästa tag ville jag återigen bli socionom. Sedan sökte jag bostad i Göteborg bara för att och under lovet fick jag ett erbjudandet om ett studentrum. Helt plöstligt tvingades jag att bestämma var jag skulle ta vägen till hösten. På en vecka skulle ett av mina större beslut tas. Det var en ganska jobbig vecka, minst sagt. Men efter många promenader, böner, tårar och sena nätter har jag nu bestämt; det blir Göteborg till hösten. Och i dagsläget ser det ut som om det är gymnasielärare som jag ska börja plugga. Och det känns verkligen så bra. Så bra.
Så det jag gjorde i söndags i Göteborg, var att jag skrev på kontraktet till studentrummet. I maj får jag tillgång till nycklarna. 

Det är hur min framtid ser ut.

Lycka #42

Lycka är att upptäcka att pingis är riktigt skoj.

Nyponsoppa på bryggan

Det händer massor med saker och tiden räcker inte riktigt till att blogga. Någon dag framöver, då blir det uppdatering på riktigt.

Höjdpunkter idag: meditation med hjälp av frälsarkransen, promenad runt sjön med Emma samt nyponsoppa på bryggan med Emma och Karro.

Fyra rader från tvåtusentio

Och när alla andra längtar framåt
vrider du dig mot röken i öster
frågar dig själv hur mycket en sekund väger
och tar bort handen från hjärtat