Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Eller jag vet för mycket jag vill skriva, men kan inte riktigt sätta ord på det. Hittar inte ord för att beskriva de två underbara världar jag lever i. Hjälmared och Blåsmark. Det är så mycket dubbelt.
Ni vet min rädsla för att Hjälmaredstiden ska ta slut, men samtidigt har jag så mycket att se framemot. Efter planeringen med Marianne inför seminariet vi ska hålla i på Livskraft Polar, kan jag inte annat än att börja räkna ner dagarna tills jag får vara där. Vilken lycka det blir att få träffa en massa gamla konfirmander, vänner och sedan till råga på allt få prata om det jag verkligen brinner för; skrivande, uttryck och skapande. Och i två dagar till och med!
Emma, Rebecka och Hanna förgyllde min kväll med deras närvaro. Trots den halvt frusna kladdkakan blev det fina samtal om allt ifrån Indien till spindlar till Gud till framtiden.
Sedan att få sitta vid köksbordet, äta fruktsallad och prata med pappa i nästan timme försämrar verkligen inte dagens braighet. Sådana samtal kan man inte få nog av.
Och nu lyssnar jag på Michael Johnsson som sjunger "Ögon som vet". Hjälmared i musik. Jag kan inte förneka att jag längtar tillbaka. Det är just det som är lite konstigt, för jag har en fantastisk vecka är uppe i norr. Så många vänner som jag träffar, så många samtal som blir och så många drömmar som blir uttryckta. Men mina tankar är fortfarande i södra Sverige och det ska bli så trevligt att träffa alla igen. Mycket trevligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar