Söndag i Umeå

Fika med morfar, middag med fina Agnes och film med Rickard. Ännu en bra dag.

Smaklökarna ur funktion, check.

Det där jag hokus pokuset jag köpte för att åtgärda min förkylning smakade verkligen apdåligt. Fick kämpa igår med att dricka det fem gånger. Men idag har jag blivit så pass täppt i näsan att jag inte känner någon smak, så nu slinker det ner hur lätt som helst.

Om det nu skulle vara någon som mot förmodan undrade.

Alldeles strax beger jag och Rickard oss mot Bjurholmstrakterna för att hälsa på morfar. Det var verkligen ett tag sedan jag såg honom.

Helkväll med Sofia

Hemmagjord pizza, två sorters muffins, rapporter från två nu olika världar, minnen, skratt, tårar, speciell (!) bussfärd, mässa och en massa prat. Det kan nog beskriva den här kvällen. Riktigt bra helt enkelt.

Och angående bussfärden så har jag inte varit med om något liknande. Halvfylld buss med fulla ungdomar som är utklädda till alltfrån isprinsessan i Narnia till grisar till blåmålat monster. Till råga på allt spelade busschauffören tortyrhög musik av något slags hopkok av afrikansk jazz, råmande kor och repeat. Det gick inte att prata, knappt att tänka.



Sofia och jag.

Lycka #21

Lycka är att sitta i en soffa, lyssna på detektivbyrån och producera ord för fulla muggar.

Lycka #20

Lycka är att ha en bror som ger feedback på dikter.

Norr, älskade norr.

Nu är jag äntligen i Umeå. Eller jag har redan varit här i nio timmar. Det var underbart att kliva av tåget efter en nästintill sömnlös natt och mötas av nyfallen snö och min kära bror.
Underbarheten fortsatte när vi åt frukost efter några timmar sömn här i lägenheten och jag fick testa ett nytt spel som Rickard programmerat till mobilen. Det tog x antal försök innan jag klarade av de tio banorna.

Ska försöka kurera min förkylning som håller på att bryta ut. Något hokus pokus från hälsokostbutik är inhandlat och jag kryper ner i soffan och laddar inför efterlängtat kväll med Sofia J.

Andakt a la Lina, Ylva och Frida

Idag var det jag och de två helt underbara flickorna Lina och Frida som höll i andakten. Om vi hade varit lite nervösa innan så var det inget i jämförelse med vad vi blev när några från Meko kom en kvart innan vi skulle börja och frågade om de fick filma till den reklamfilm som de gör om bibellinjen. Och vi kunde ju inte säga annat än ja. Tänk vilken tajming de hade att de lyckades pricka in den enda andakten hittills där folk springer runt och låtsas vara flygplan och kycklingar i ett försök att visa att det inte spelar någon roll vad man gör för att vara kristen utan det är ens tro som räknas.

Vi tänkte även ha lite nya lovsånger på andakten och en av dessa var en variant av "Välsignelsen". Varken jag eller Frida kunde den sen tidigare utan det var Lina som lärde oss den. Det fanns ackord i lovsångshäftet och Lina kom ihåg nästan all melodi, förutom en rad där vi inte riktigt fick till hur det skulle låta. Det lät som om det var fel ackord, så vi valde att ändra det från B7 till Bm för att det skulle passa in bättre. Och vi tänkte inte mer på det utan övade glatt vidare på andra sånger.
Men så skulle vi avsluta andakten med att sjunga den här Välsignelsen tillsammans med alla i kapellet.  Och allt gick bra tills vi kom till vår påhittade rad och upptäckte att de andra som kunde den sjöng helt annorlunda än vi. Det skapade en lätt skrattattack. Inte tänkte vi på att någon annan skulle kunna den.

Så kan det gå.

Nu ska jag packa det sista inför hemresan imorgon och renbädda så att det är trevligt att komma tillbaka efter lovet.

Interpretation #1

Fram till jul ska vi i Reflektion och tolkning jobba med att göra en interpretation. Det vill säga göra en djupdykning i två verser från Bibeln. Jag valde Jeremia 31:33-34

"Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. De skall inte längre behöva undervisa varandra och säga: ”Lär känna Herren”, ty de skall alla känna mig, från den minste till den störste, säger Herren. Jag skall förlåta dem deras skuld och deras synd skall jag inte längre minnas. " Bibel 2000

Första steget av åtta var att sammanfatta texten i en haiku (5-7-5 stavelser). Detta blev reslutatet:

Tiden är inne
lagen i allas hjärta
känd Gud förlåter

Och nu ska jag sätta mig ner med fyra olika översättningar och jämföra dessa. Jag tycker att det här är superspännande. Men inte just idag. Idag vill jag egentligen bara ligga i sängen och vara. Men det är mycket annat som ska göras. Packa till exempel.

Sista onsdagen

Dammsuger kök, övar inför andakt, letar rim, skriver ut biljetten, tar kort på Jesus-utställningen, skriver dikter till tävling och räknar ner tills jag är på väg hem.

Och ibland förstår man inte allting

När jag vrider på huvudet
och ser
får känslans tyngd mig att ducka
- aldrig tidigare så starkt, aldrig tidigare så länge

en kramp som vill uppmana mig
-be, flicka, be

och för en gångs skull
väntar jag inte tills stenarna börjar ropa

Lycka #19

Lycka är att ha en bror som lovar att köra tre mil för att hämta en klockan tre på natten.

Det här är ingen dikt

För några veckor sedan höll jag i en kvällsandakt där jag läste min dikt "Det här är ingen dikt" som jag skrev för något år sedan. Sofia, min kära skånska klasskompis som gick en teaterlinje förra året, tyckte att den passade till en föreställning som hon visste att teaterlinjen även detta år skulle sätta upp. Så hon mejlade sin gamla lärare och gav honom dikten. Och tydligen tyckte han också om den, för Sofia som var hemma och såg deras föreställning i helgen berättade för mig att de använder min dikt. Det är ju ett av de bästa betygen man kan få; att någon annan vill läsa upp ens dikt. Så jag är glad.

Vad gör jag?

Jag tar mig friheten att blunda för faktumet att det står idrott på schemat, jag äter en limemuffins (som vanligt), jag kröjmar över tänder som älskar att göra ont och jag startar ett word-dokument för att för första gången den här hösten plugga på riktigt. Det är vad jag gör.

Improesi

Vi fortsätter helgen med att äta limemuffins, få roliga nyheter via sms, drömma om butiker, planera inför hemresan och äta passionsfrukt. Och jag beger mig återigen till Göteborg för att denna gång utforska improesins hemligheter.

Somnar till lukten av White Chai

Vi beskriver vår barndom som ett hus. Hur vi kikade ut genom fönstret, hur öppen dörren var och storleken på takfönstret mot Gud.

Dessutom bakar vi kladdiga limemuffins och försöker tänka lite mer än fem procent nya tankar.

Och vi leker med glas när det blåser höstlöv utanför fönstret

Kom nyss hem efter att ha varit på en "prova på glasfusing"- kväll i butiken Glöd (Klickar ni på länken, får ni se en hel massa underbara smycken). Supervärt att för 550 kr få göra två tre egna smycken. Annars kan ett smycke kosta över 600 kr (!). Det är ju mycket roligare att få göra smyckena själv. Det man gör är att skära i glas och limma ihop det i olika lager och sedan bränns de i en ugn. Ska bli spännande att få se det färdiga resultatet.

Dramat spelades upp idag och jag tror att det blev en succé. Har hört rykten om att det fälldes några tårar från publiken.

Nu är det bara åtta dagar kvar tills jag tar tåget upp mot norr för första gången på två månader. Längtar verkligen efter bror min, mamma och pappa och alla vänner. Ska verkligen bli skönt att få komma hem ett tag. Jag tror att många här känner samma sak; det är helt underbart här på Hjälmared, men vi lever lite i en bubbla så det är skönt att få komma ur den ibland.

Google- inte miljövänligt

Dagens fruktansvärda sanning: Två googlesökningar kräver lika mycket energi som om man skulle sätta på en vattenkokare till teet. Fattar ni hur mycket energi vi omedvetet slösar?

Everything - Lifehouse

Under några veckor har vi biblare jobbat med att göra en utställning om Jesus här på skolan. Och ikväll sattes allt upp i korridorer och på toaletter. (Jag ska ta kort senare, så att ni får se hur fint det har blivit.)

Vi har även övat in ett drama (samma som mina fina konfirmander gjorde på sin konfirmation) och idag tog några från Meko (media och kommunikation) kort på de olika scenerna för att vi ska kunna sätta upp dem på utställningen och förklara budskapet lite tydligare.

Fotograf: Samuel Liebendörfer

Lycka #18

Lycka är att ha helt fantastiska klasskompisar och husvänner att dricka te och samtala med om allt och ingenting och lite till. Lycka är också att ett mikrobränt bröd kan få skapa dagens skrattattack, samt att hallprat om kvällen aldrig vill ta slut. Lycka, helt enkelt.

Lycka #17

För en gångs skull är det lycka att det regnar, så att jag för första gången får använda mina röda stövlar.

Det här är en bloggrubrik som jag inte kunde formulera på ett nog bra sätt

Jag tycker att det är dags för lite uppdatering vad gäller fotografifronten, så här kommer lite bilder ifrån fredagen. Det var helt underbart väder här i helgen. Jag kan fortfarande inte fatta att jag får bo så här vackert.


Och att få vara spontan är skoj. Till exempel att få hoppa i en eka och stickande njuta av solen över vattnet. Att sedan ekan går lite lätt pågrund när vi plockar upp en fjärde person är ju bara lite extra spänning i vardagen.

Här är vi i hemaftongruppen i vår fantastiska och hygieniska utstyrsel:



Lycka #16

Lycka är att vakna av födelsedagssång (trots att jag inte fyller år) av underbara konfirmander och ledare som finns 120 mil bort och som jag saknar mycket. Dagen skulle inte kunna börja bättre.

Bugg, bugg, bugg

Idag har det farit full rulle. Efter frukost och halsdukstickande lagade jag, Frida, Andreas, Loke och två lärare mat till fyrtio personer. (Det var alltså vi som höll i den så kallade hemaftonen.) Det blev pasta och cyrryköttfärs med ett kryddigt gräddtäcke och till efterrätt bjöd vi på hemmagjord blåbär och kanelparfait. Det blev galet mycket disk kan jag ju säga. Men vid halvåtta smet jag iväg för att på en kvart göra mig i ordning för att dansa bugg. Och denna gång var det inte en buggkurs med medelåldersmän som knappt kan hålla takten, utan nu var det unga människor som verkligen kunde föra. Hur roligt som helst!

Mysterium #1 - Stickning

Något som fascinerar mig, eller snarare irriterar, är hur en sak (exempelvis halsduk) kan se hur underbar ut som helst på en person (exempelvis hon i garnaffären), men som sedan när någon annan (exempelvis jag) har gjort den själv, inte alls är lika bedårande.

Ett av många mysterium här i världen.

Hon som får orden att dansa vals i femtakt

En helt vanlig dag som avslutades med lite mat, spel och en massa skratt i kavaljersflygeln.
Och precis som alla andra nätter är jag uppe alldeles för sent, men det är det värt när man får läsa en helt underbar text på Hannas blogg. Läs och njut, människor.

Och på uppmaning av en viss skåning ska jag nu sova.

Sovdag

Nacken har fortsatt att vara jobbig. Tänk att man blir så trött och osocial bara för att en liten del av kroppen behagar göra ont. Den fick dock vila mellan lunch och middag då jag sov nästan fyra timmar.

Dagens glädjeämne är i alla fall att jag nu fått pengar ifrån CSN. Skönt att veta att jag kommer klara av att betala hyran. Jag var lite orolig där ett tag.

-

Två händelser idag;
- Nackspärr. Riktigt irriterande. Jag som hade längtat efter att få bugga, men icke det.
- Poetry slam. I en svag minut ringde jag och anmälde mig till sista deltävlingen den 7 november. Jag vet inte om det är dumhet eller dödsdrift.

Tillbakablick

En av de saker som jag längtade efter när jag flyttade var att få komma nära alla kultur (läs poesi) som finns i Göteborg. Jag tänkte att det skulle vara mycket högre klass här nere än i exemeplvis Luleå. Jag blev dock förvånad i helgen över att nivåskillnaden var så liten. Det enda som skiljer Göteborgs och Luleås fria scen för poesi är tiden och medelåldern. Men jag är ändå superglad att vi for och lyssnade. Det var riktigt mysigt att fika gott och lyssna på poeter av alla de slag. Och det ledde ju senare till en hel del inspiration, så jag ska inte klaga allt för mycket.

Annat som vi gjorde i helgen var ju att dansa lindy hop. För två månader sedan hade jag knappt hört talas om dansen. Eller jo, jag hade sett folk på Talang dansa det, men inte mer. Men så berättar Anna i klassen att hon brukar fara och dansa, och hips vips så följde jag med henne. Och det var verkligen en upplevelse.
Först två timmars kurs på engelska. Riktigt roliga ledare. Sedan började själva dansen och lokalen fylldes på med människor. Människor som verkligen gått in för detta och gjort 20-tals frisyrer och var klädda tidsenligt. Bara att se på klänningarna och alla duktiga dansare var en upplevelse i sig. Att själv dansa var av ett helt annat slag. Men skoj var det!

Men jag måste nog säga att höjdpunkten i helgen var natten mellan lördag och söndag. Hur underbart är det inte att sitta och dricka te, äta fruktansvärt gott müsli och bara prata om livet?!

Lycka #15

Lycka är att få fylla ett worddokumet med en massa ogenomtänkta rader och sedan bilda så kallad poesi.

Undrens tid är inte förbi

Känner jag doften av inspiration eller känner jag doften av inspiration?




- sömn, det är överskattat.

Göteborg Göteborg, vilken underbar stad

Jag överlevde helgen i Göteborg.

Jag överlevde faktiskt. Och då menar jag inte att jag undgick döden, utan att jag ÖVERlevde. Levde galet mycket, helt enkelt.
Helgerna här på Hjälmared är bra. Men en helg med Anna i Göteborg, det är faktiskt inte så mycket som slår det.

Men trött är jag, så jag återkommer med en mer detaljerad Göteborgsrapport någon annan dag.

Anna, kära Anna.

Lämnar Hjälmared några dagar

Solen värmer, halva halsduken är nu stíckad, pannkakan ligger i frysen och jag gör mig i ordning för att fara till Göteborg. Ikväll ska jag och Anna fara och dansa lindy hop. Jag är så där lätt nervös eftersom jag aldrig dansat det tidigare. Eller, Anna har som tur lärt mig grundstegen, men ändå. Och på söndag ska vi mysa på i Göteborg, gå och fika på café, kika in i garnaffärer och secondhandfynda. Helgen ser ut att bli riktigt bra!

Underbart var ordet

Jag förstår inte hur mornar kan vara så olika. Igår vaknade jag av att Emma knackade på dörren och det var tolv minuter kvar till morgonandakt. Idag vaknade jag innan väckarklockan ringde.

Underbart är bara förnamnet på att få känna att man har en hel dag framför sig och man kan göra vad man vill i några timmar!

Lycka #14

Lycka är att prata om elefanter och göra skräckfilmsmusik i kapellet.

Lycka #13

Lycka är att ha vänner att prata och dricka te med, men som man också utan dåligt samvete kan köra iväg när sömnen kallar.

Lycka #12

Lycka är att ha en Gud som alltid finns där, även när man inte själv märker det.

Mannen som ägde mycket

Vi har fått tre nya tjejer i klassen så igår hade vi en helt underbar första klassfest hemma hos Jonathan. Dragkamp, döda lejon och alias var några av lekarna som fyllde kvällen.

Sen kväll igår resulterade i seg dag idag. Men det har varit riktigt bra lektioner. Den mest intressanta lektionen idag var NT då vi pratade om hur man kan göra för att få ut så mycket som möjligt ur en bibeltext. Vi utgick från "Mannen som ägde mycket" i Matt 10. Den handlar om en man som frågar Jesus vad han ska göra för att vinna evigt liv. Och Jesus svarar att mannen ska sälja allt och sedan följa honom.

Tidigare har jag tänkt att det handlar om att vi verkligen ska sälja allt och sprida budskapet om Jesus. Men i och med den här lektionen fick jag många nya perspektiv. Och många frågor. Som vanligt. Behöver vi vinna evigt liv? Behöver vi kämpa för att komma till himlen? I Efesierbrevet står det ju att det inte handlar om vad vi gör, utan att evigt liv är en gåva från Gud.

Men ser man till den grekiska grundtexten står det inte 'vinna', utan 'ärva' evigt liv. Och det är stor skillnad. 'Vinna' är något man presterar själv och 'ärva' är något man inte behöver göra något för att få. Och det leder till ännu en fråga och kanske främst en irritationsgrej; varför står det inte 'ärva' i min Bibel om det är så det faktiskt står? Hur många andra ord är inte då också "fel"?

Men man måste dock komma ihåg, precis som Jonathan påpekade, att ordet 'ärva' på grekiska kanske kan betyda 'vinna', det har vi inte kollat upp. Men då är det ju så svårt, när vi översätter Bibeln vem har rätt att välja vilket ord som ska skrivas om det finns flera alternativ?

Just nu önskar jag att vi istället för att ha idrottslektioner (där vi förövrigt leker mellanstadielekar) hade fått lära oss grekiska.

Nu är det Bonde söker fru som står på programmet. Och stickning. Så klart.

Små tankar om garnnystan och tid

Jag erkänner, jag får panik över att inse att tiden här på Hjälmared går svinigt fort. Jag är superrädd att detta år snart ska vara över. Det som skrämmer mig ännu mer är oron över att denna rädsla ska hindra mig från att verkligen njuta.

Men så fick jag en liten tanke när jag såg min stickning ligga på sängen:

När man stickar blir garnnystanet mindre och mindre och halsduken blir längre och längre. Borde det inte vara samma sak med tiden? Tiden här blir bara mindre och mindre, men det vi har gjort blir bara mer och mer. Och det är också något som vi kommer att ha nytta av i framtiden. När halsduken är klar kommer den att kunna värma mig flera år framöver. Samma sak är det kanske med den här tiden på Hjälmared. Tiden försvinner, men det som jag fått uppleva här kommer att finnas inom mig och värma mig i framtiden också.

Jag hoppas i alla fall att det är så.

Frustration över alla frågetecken

En av anledningarna till att jag började här på Hjälmared var för att få diskutera trosrelaterade frågor med människor som också söker svar. Det var vad jag ville och längtade efter. Men jag insåg inte då hur jobbigt det skulle bli.

Det är så många saker som man börjar tänka på här. Så många frågor som väcks. Och det värsta är att inse att det inte finns några enkla svar.

Hej tid, vart tog du vägen?

Fotograf: Emma

Det känns som om det var nyss vi kunde sitta ute på bryggan och bara vara. Tiden springer i väg här i söder. Jag börjar tro att våren snart är här.

Lycka #11

Lycka är att sticka på vit halsduk, lyssna på switchfootlåtar som påminner om kalla nätter i snabba bilar, äta krusbär och bara tänka.

Himmelsk skönhet

Vaknade imorse med att det lyste rosa genom rullgardinen. Hur ofta händer det egentligen?
Så det var bara att stiga upp, plocka fram kamera och fota det underbara.

Så många val, så många möjligheter

Tankar om framtiden tar större plats än sömnen.

Resumé av helgen

I helgen har allt och ingenting hänt. Älskade mamma och pappa kom ner och hälsade på. Så jag hämtade upp dem på stationen i torsdags. Sedan på fredag var det utklädning som gällde. (Det ska vara det varje fredag). Denna gång var det "ut och in, fram och bak" som var temat, vilket resulterade i jeans ut och in och med gylfen bak. Inte särskilt vackert, men det bjuder jag på.

Fredagen fortsatte med att päronen och jag gjorde Alingsås, tittade in i mysiga affärer, drömde om fina smycken och åt pizza. Lördagen fortsatte i samma stil, återigen stan och mat. Men även inköp av garn och rundstickor. Här ska det inte frysas till vintern. Sedan på lördagskvällen var det fin middag för alla som deltog på kamratmötet på Hjälmared. Väldigt god mat och rolig underhållning.

Och idag har det varit en lagom seg dag, då det blev hyfsat sent igår. Trots opepp for jag ändå på buggen. Nu börjar vi kunna några snurrar så att man kan variera sig. Men en man som jag dansade med idag var helt galen i att göra baksnurren. Så hela den låten var det endast den so vi gjorde. Yr är bara förnamnet på vad jag var.

Efteråt åt jag och Elina supergod mat på ett litet café innan vi begav oss till EFS, där en hel del andra Hjälmaredare slöt upp för att vara med på lovsång och bön. Precis vad jag behövde.

Och kvällen avslutades med te och bullar tillsammans med Martin och Sofia.


Bilder från middagen:

Mr Napkinhead

Kamratmöte på Hjälmared

Det är massor med folk här.
Folk som har gått på Hjälmared.

Så därför gör vi oss i ordning för en fin middag.

Sagan om brevet

Det var en gång ett litet brev. Ett brev med endast fem rader. Det här brevet skulle ha kunnat vara oskyldigt. Det hade kunnat vara ofarligt. Jag rent av trevligt. Om det inte hade varit från CSN. Om det inte hade varit en och en halv vecka försenat. Om det inte krävde svar innan måndag. Om det inte hade handlat om pengar.

Men det finns sällan 'om' i verkligheten.

Helt underbara vaktmästare

Jag måste bara få berätta hur fantastiskt snälla vaktmästarna på skolan är. Jag fick ju punktering på cykeln för någon vecka sedan. Och idag tänkte jag ta tag i livet och fara in till stan med hjulet och lämna in det på någon verkstad. Så jag går till vaktisarna och ber den he av hjulet och vad säger de? Jo att det här fixar vi. Vi gör det nu på direkten. Fantastico, som Sofia skulle ha sagt.