Ge oss fler stormar

han som aldrig brytt sig om att investera i empati

påstår att om samvetet hinner cykla ikapp en

ja, då är medvinden inte nog stark

Lycka #87

Lycka är att ha pluggat i nästan sex timmar och inse att det faktiskt går framåt.

Hur ska detta tolkas?

Jag har drömt så konstigt de senaste nätterna. Om stickade tröjor som jag får från frälsningsarmésoldater för att kunna koda ett hemligt meddelande, om att jag ansvarar för stängning av lillica i Arvidsjaur (tydligen ska man inte vrida om nyckeln helt för att kunna låsa), om att jag sitter på en stor snöhög och får reda på de senaste skallret från Piteå, samt att jag, Magda och Linus har en diskussion om vems bil vi ska ta för att kunna köra till Moskosel. Jag tror att BMW:n vann. Men jag är inte säker.

Hud

Ibland brukade jag tänka på dig som hud
att du en gång i tiden varit som kindmjuk hud
men att du nu hade blivit som rödfnasig hud på knogarna
som fått nog av vinterkylan
torrheten hade nästan börjat klia
och när jag tänkte på dig som hud
då brukade jag tänka på mig själv som helosansalva

du vet den där hudsalvan
som säljs i blåvita tuber på ica maxi
och som innehåller exakt 100 gram
och som inte luktar parfym
utan snarare någon odefinierbar variant av mint

du vet helosan som enligt produktbeskrivningen
ӊr den klassiska hudsalvan
som med sina fuktighetsbevarande
och återfettande egenskaper
skyddar och bevarar huden
den noggrant utvalda sammansättningen
återger huden dess naturliga balans
för torr och sprucken hud”

jag tänkte att du, samhället/världen/jorden
jag vet egentligen inte vad du vill kalla dig själv för
men jag tänkte att jag skulle kunna hjälpa dig
att få sprickorna att försvinna
att mitt fett skulle få tillbaka dig till utgångsläget
utgångsläget där du var lika len som en babystjärt

men det var när jag
fortfarande bodde i en håla i Lapplands inland
jag tänkte att plocka upp gamla glasflaskor ur skogen skulle hjälpa
eller möjligtvis att hälsa på den där ensamma pensionären någon gång

kanske hade det gjort dig len igen
om du bara hade varit lite rödfnasig på knogarna
men allt eftersom har jag nu upptäckt
att det är mycket värre än så

du är torr över hela kroppen
sprickorna på dina lår är för djupa
jag kan ana ditt skelett
på vissa ställen har du inte ens hud
den är uppfläkt
och inte ens 100 ton helosan
skulle kunna skapa en hudtransplantation
så hur skulle då mina 100 gram salva kunna göra skillnad?

jag tänker att det inte är någon idé
och skruvar på locket

och dina knogar fortsätter att vara rödfnasiga

Göteborgs poetry slam

Jag har ju hunnit tävla några gånger i poetry slam under mina tjugo år. Men aldrig har jag vunnit en tävling. Men någon gång måste ju bli den första. Och så blev det idag. Lycka på det. Seden är att vinnaren går hem med det som samlats in i hatten. Idag innebar det bland annat en hel del enkronor, en liten leksaksbil och en prinsesskrona från burgerking. Kan man få bättre pris?

Imorgon ska jag vinka av pappa och säga hej till en überintensiv tentapluggvecka.

Inte ett moln och tävlingsnerver

Pappa lyckades verkligen pricka in den helg som har flest soltimmar. Så igår promenerade vi en massa och såg Sofias sista föreställning. I skrivande stund är det klarblå himmel och vi börjar göra oss i ordning för gudstjänst i Buråskyrkan. Senare idag är det poetry slam som gäller. Om ni har lust kan ni ju hålla en tumme eller tre.

En fredag i Göteborg

Jag har som sagt min käre far på besök i helgen. Idag har vi hunnit med massor. Pluggat, ätit den möraste av möra fläskfiléer, promenerat i blåsten till Delsjön, fikat på Kanolds, ätit lax med sweet chili och sett Magnus Härenstams monolog "Morsning and goodbye". Jag överdriver inte när jag säger att under den sista aktiviteten var jag 35 år yngre än snittåldern på publiken. Men jag skrattade gladeligen ändå.

Och dagens bild föreställer ett gigantiskt träd och en pappa. 

Lycka #86

Lycka är att få ett oväntat telefonsamtal från Umeå och sedan umgås med far hela kvällen.

Onsdagskvällen i ett nötskal

Varvar pluggning med att stå framför spegeln och läsa dikter för mig själv.

Fettisdag utan semla

Det blev ingen semla idag kom jag just på. Trots det inleds fastan om en timme ungefär. Förra året försökte jag mig på att varje dag under fastan skriva några rader om olika bibelord, jag klarade det i typ tio dagar. Så jag ger mig inte på den utmaningen igen. Och 2010 års fasta inför julen innebar en vecka utan blogg och facebook för min del. Inte heller det är min tanke detta år.

Jag har faktiskt inte riktigt bestämt mig än för hur jag ska fasta denna gång. Vill ju att det ska vara något som jag faktiskt klarar av att göra i fyrtio dagar och som gör att fokuset på Gud ökar. Så är det någon som har några bra förslag, vet ni nu någon som tacksamt tar emot dem.

Hud

Kvällen har spenderats genom att ta konsekvenserna av den intensiva gårdagen; det vill säga genom att vara trött. Så jag har sett ikapp några avsnitt av "Äkta människor" och producerat några möjliga dikter till söndagens poetry slam. 

"Ibland tänkte jag på dig som hud
att du en gång i tiden var som kindmjuk hud
men att du nu hade blivit till rödfnasig hud på knogarna som fått nog av vinterkylan
torrheten hade nästan börjat klia
och när jag tänkte på dig som hud
då brukade jag tänka mig själv som helosansalva."

- utdrag ur "Hud".

När äter du din lutfisk?

Kom nyss hem efter två föreläsningar och jag känner mig helt lyrisk. Vilken föreläsare! Man får leta länge för att hitta någon som har torrare (i väldigt positiv bemärkelse) humor, är kunnigare i kristendomens historia och som har vitare hår. Kaffet för tolv kronor var ett onödigt köp. Inte en chans att jag hade somnat idag.

Dagens kuriosa som vi lärde oss:
- Om man ska vara petnoga firar vi under året Jesu födelse två gånger. Både den 25e december och den 6e januari (då de vise männen kommer.) Ta inte detta för sanning. Inte än. Efter Larven och Oglys invändningar senare på kvällen, anses detta inte korrekt. Måste dubbelkolla med Bibeln och föreläsaren imorgon. Efter kommentar av mor min, kan nog detta ändå anses som hyfsat rätt, så jag tar tillbaka överstrykningen. I alla fall till något nytt argument kommer fram. (Kul att man kan gå tillbaka och ändra i gamla blogginlägg hur mycket man vill utan att det förändrar tiden för när det egentligen publicerats. Som Frida och jag tidigare konstaterat så går klockan på blogspot aldrig att lita på.)
- Ingen vet om det var just tre vise män som kom. Det är bara något vi antar eftersom de hade med sig tre gåvor.
- Lutfisk ska egentligen inte ätas på juldagen, utan under adventsfastan, som ett substitut för köttet.

Ylva Myrman & SoulEsteem

I fredags var vi som tidigare nämnt och lyssnade på Karros band. Galet bra var de. Imponerande att det är egenskrivet material som de spelar.

Platsen för spelningen var Kontiki. Och det är inte ens värt att försöka beskriva det med ord, därför lånar jag bilder av Friden för att ni ska få en liten aning om hur stället såg ut.

 

Och så här glada var vi när vi äntligen fick ett bord att sitta vid, efter en halvtimmes väntan.

Tyvärr fångades inte den vithåriga tanten som totaldiggade bandet. Men hon var söt. Riktigt söt där hon satt och klappade i takt och log stort. Kanske inte det man väntar sig av en åttioåring när det är modern hiphop-soul som spelas.

Inte alls den bästa dagen i världshistorien

Men Anna gjorde den bättre med att komma med en semla. Tacken hon fick var att jag pluggade medan hon låg på min säng.

"Det räcker med Jesus"

Jag känner hatkärlek till predikningar som får mig att tänka. Det är så bra, så nyttigt och så utvecklande. Men ibland kan det göra ont. Så ont. Speciellt när tankarna leder till att jag bara vill sparka på Gud. Hårt.

Jaha, är det så här vi tror?

Ska man verkligen behöva läsa en grundkurs i religionsvetenskap för att förstå vad vår protestantiska kyrka faktiskt står för? Det är vad jag undrar efter dagens plugg.

Någon gång när ögonen inte vill gå i kors, efter allt läsande och filmtittande hos Äniläna, ska jag skriva om dagens (eller snarare månadens) största aha-upplevelse. Men nu måste här sovas om jag ska orka upp till gudstjänsten imorgon. 

Tar ett andetag och försvinner till 300 evt

Gårdagen är ett minne blott. (Dock ett fint minne, med lyssning på Karros band tillsammans med hjälmaredare av varierad årgång.) Idag är det kristendomen som gäller. Till tusen. Tanken är att gräva ner mig så djupt i boken att jag inte får se dagens ljus förrän den är genomläst. 237 sidor, här kommer jag.

Den femte religionen på två veckor

Ibland vill jag bara klättra upp på taket, le mot solen och endast vara ett tag. Idag gjorde kristendomsboken mig sällskap där uppe. Men tro inte att vi är bästa vänner för det.

Snabbvisit i Borås

Idag var det Borås som stod på dagordningen. En viss Frida skulle besökas. Och så blev det också, även om det blev kortare än planerat. Men huvudsaken var att jag fick träffa henne, äta hennes hembakade bröd och se deras stora lägenhet.

Boråsvärden själv, visar upp sin egen uppfinning. Vad gör man inte för att hålla dörren öppen?

I och med att jag inte stannade i Borås så länge, hann Oscar komma förbi och fika. Tror att vi har fått skjuta på fikat tre fyra gånger när andra saker kommit i vägen. Så det var riktigt trevligt att äntligen få ses. Mycket prat, några chokladbollar och tillbakablickar till Hjälmaredstiden. Det har varit en bra dag.

Skor med skosnören

Efter några om och men lyckades jag föra över bilder från den batterilösa systemkameran till datorn. Halleluja. Så nu är jag inte i lika desperat behov av en laddare. Jag kan vänta tills far kommer ner hit till södern.

Skor med snörning är för tillfället favoritmodellerna.

Lycka #85

Lycka är att en vän kommer förbi och lagar middag. Ibland har man det mer än bra

Jag vill banka vett i mitt gamla jag

Ni vet när man har en sån där sömngångardag, då det känns som man lever i en bubbla. Idag var en sån dag. Efter föreläsningar, lite basgruppsdiskussioner och linssoppekokning var jag totalt färdig. Sängen intogs och avsnitt av Skavlan och Äkta människor avlöste varandra.

Till ungefär kvart i elva. Då kom plötsligt piggheten och ville leka. Dessutom passade några idéer på att komma förbi också. Bra kombination. Och som alltid när jag väl får en idé ska den helst genomföras snabbare än direkt. Så systemkameran åkte fram. Likaså en extralampa och objekten för fotograferingen. Allt var frid och fröjd. Ända tills batteriet på kameran tog slut. Det är ju ingen kris i sig. I alla fall inte om man har en laddare. Vilket jag har. Trodde jag. Men jag insåg efter många bittra minuter av sökande att jag måste ha glömt att ta med den när jag flyttade hit. (Och jag frågar mig hur mycket det egentligen säger om mitt fotograferande här i Göteborg om jag först nu, 6 månader senare, upptäcker att batteriladdaren inte fanns med i flyttlasset.)

Så nu är jag ännu en kväll lagom bitter på mig själv (eller snarare den jag var i augusti förra året). Det börjar bli rutin.

Dags att höja mig

Ibland blir jag så less på mig själv. Som när jag inte håller koll på maten i kylskåpet och den hinner bli dålig innan jag hunnit äta upp den. När jag kommer på att jag glömt mobilen uppe i mitt rum när jag redan har gått ner tre trappor, tagit på mig vinterkängorna och låst dörren. När jag sätter på datorn för att skriva på en diktidé men fastnar på internet istället och när jag väl kommer på varför jag ens slog på datorn, ja då skulle jag redan ha sovit för en timme sedan. När jag försover mig så att planerna för simning innan föreläsning krossas totalt. När jag skriver bittra blogginlägg istället för att ta tag i livet och höja mig sju oktaver. Lessheten i klöverheten.

En sådan dag man vaknar klockan åtta av att grannen håller på att ta ner alla gigantiska träd som finns på gården

Äter chokladbollar, anmäler mig till högskoleprovet och försöker hålla ögonen öppna.

Och vi tar fikat före maten

Jag har nästan bara gått till Buråskyrkan på söndagarna här i Göteborg. Men inte idag, för idag hade Betlehemskyrkan en temagudstjänst. om att göra skillnad här i världen och om man drivs av lust eller dåligt samvete, som jag tyckte verkade intressant. Och det var den. Den berörde mig. Och det jag minns från predikan är:

- Fråga inte vad du kan göra för tron. Fråga vad tron har gjort för dig och hur du kan ge det till andra.
- Vi kanske inte kan förändra världen, men vi kan skapa undantag i den.

Att träffa Emma och en hel del hjälmaredare där gjorde ju inte saken sämre. Och efter kyrkfikat gick vi några till Jensens Böfhus och åt lunchbiff. Det var en ny upplevelse för mig. Så billigt för någonting så gott, det händer liksom inte.

Den enda bilden som togs under dagen. Fyra bra människor och en ballong. Så klart. Vad annars?

Blommig klänning under konstruktion

 Efter en dag med mest bara plugg och en kort fikapaus behövde jag göra någonting med händerna. "Den dissekerade kjolen" är tyget jag nu använde mig av. Mönstret fick bli en uppsprättad gammal t-shirt och sedan tänker jag att resten får lösa sig på vägen.

Hittills har jag lärt mig att det inte är det smartaste att rita av en t-shirt av stretchtyg när det man ska sy i, inte har de kvalitéerna. Men det är väl av felen man lär sig. Och kreativiteten får sannerligen en spark i baken när det måste kommas på hur man ska kunna ta på sig klänningen utan att kvävas. Just nu är min tilltänkta lösning, knappar i ryggen. Vi får se hur det blir med den saken.

 

Tar igen läsning och vila

Och så var det en sådan där välbehövlig dag med massor av plugg, en promenad och massor med godsaker (denna gång var det nyttigare än dumle, jag lovar.)

Minns du?

Och för ett år sedan levde vi ett helt annat liv. Eller så var det det här livet som började för just ett år sedan.

Lycka #84

Lycka är att kroppen är trött efter simning och få sätta sig bland kuddarna i sängen med en hallonsmoothie och en bra bok.

Värdheten i att skippa vissa grejer

Jag försov mig imorse. Jag kan inte minnas senaste gången jag försov mig så pass att jag verkligen missade någonting. Den här gången missade jag en föreläsning. Jag tror det var värt det.

Jag skrev klart två dikter idag. Jag kan inte minnas senaste gången offrade sovatid för poesi. Jag slösade två timmars sömn på det. Jag tror det var värt det.

Jag åt hallonsmoothie och 14 dumlekolor till mellanmål. Jag minns inte senaste gången jag glömt bort att äta middag på grund av godis. Det kostade mig 24 kronor. Jag tror det var värt det.

Sanningshalten i poesi

Poesin är inte alltid sann
men bara att den kunde ha varit det
gör att det är en verklighet som beskrivs.

140 km/h

Världen snurrar fortfarande. De senaste dagarna har det dock gått ovanligt snabbt. Och det känns som dygnen har haft mer än tjugofyra timmar. Men nu återgår jag till rutinerna. Eller i alla fall för några timmar. Det är Indiens religioner som ska avhandlas i klassrum "Hej kom och hjälp oss, vi kvävs snart" och "Hallå kan någon givmild själ vara snäll och sätta på värmen?". Det där med ett "lagom" varmt och luftkonditionerat klassrum är ingenting som Humanisten har kommit på än.

Letsdeal - den fattiga studentens vän

Förutom att jag är glad över att faktiskt ha pluggat idag, fixade jag just en klippning för ynka 150 kronor tack vare letsdeal. Dagens tips.

Efter natten

Vi andas in kylan
säger att det blir varmare imorgon
och intalar oss
att våra ord är sanning

Som över en stjärnklar natt

hon vaknade upp i ett vinterland
tillsammans med kylan
de var på hemmaplan
men ändå så främmande för varann


hon hade glömt
att han inte strök hennes kinder


han förfrös dem

Det är fredag

Och ibland är livet så oförutsägbart att det bara är till att le och hänga med.

Slut på lagret av undanflykter

När promenaden är promenerad, simningen för veckan avklarad, lunchen äten, rummet både dammtorkats och dammsugits, bloggen uppdaterats aningen för många gånger, mamma inte har tid att prata i telefon och fikat är slut. Då finns det inte så mycket annat att göra än att plugga.

Lycka #83

Lycka är att få besök av Moa och dricka äckligt kaffe.

Dagens simpla sanning

Någon sa visst att det är torsdag idag och fredag imorgon. Tänk så sant.

Alakorpi levererar

Friden och Larven (före detta Sofia Esbjörnsson) har förgyllt min kväll. Det blev många skratt må jag säga. Friden sa (bland annat!):
"Det är häftigt hur vissa blir typ übersmarta och att andra, som du Ylva, kan läsa."