Lycka #76

Lycka är att tentan gick så fort att jag hinner städa innan jag åker så att det är fint när jag kommer tillbaka. Så mycket lycka att jag dansar bugg för mig själv.




(NU kommer jag inte skriva något mer förrän på torsdag.) (Det är förövrigt mitt sätt att försöka bryta mitt internetberoende. Wish me luck.)

Tentanerver och ett litet hejdå

Med fyra timmars sömn i bagage beger jag mig snart till tentan. Håll tummarna.

Sedan är det Norrland som väntar. Och med det en bloggfri period. Återkommer på torsdag!

Gandalf och hoberna, hur har de egentligen filmat?

Ha! Nu vet jag hur de gjorde för att få Gandalf att se så stor ut i jämförelse med hoberna (alltså när det stod bredvid varandra) i Sagan om ringen. Inte för att jag undrat någon gång. Men ändå.

Det är inte efterkonstruktioner i datorn som de har använt sig av, utan snarare hjärnans egen förmåga att lura sig själv. Det är sånt här som gör att jag älskar psykologi. Här kan man se hur det fungerar, eller i alla fall ana hur de har gjort. Låt mig presentera: Ame's room.

Imorgon gäller det

Så var jag här igen, i ett blogginlägg när jag egentligen ska plugga. Men jag tänker att det löser sig, för när jag skrivit klart det här kommer jag att plugga på riktigt. Gå igenom gamla tentor och lära mig allt så snabbt så snabbt. Det är i alla fall vad jag hoppas på.

För det är faktiskt sista dagen nu. Och på ett sätt tycker jag det är synd för under den här intensivpluggarveckan som det faktiskt (!) blev, har jag lärt mig massor. Om allt från falskt minnessyndrom till heuristik till olika medvetande tillstånd. Och alla experiment som beskrivs får mig att bara vilja läsa mer och mer och mer och mer. Tyvärr så verkar det ju som om tentan INTE kommer att handla om alla roliga experiment, utan mest om olika teorier och att kunna förklara svåra ord. Men det är väl också bra att kunna... antar jag.

Och det är på morgonen som tacksamheten får större plats

att vakna i en varm säng
att kunna välja frukost
att ha en tandborste
att slippa vara ute i regnet

Jag vet en som ska till biblioteket imorgon.

Jag brukar klaga på att jag aldrig hinner läsa någon skönlitteratur. Men nu har jag insett att bussar och spårvagnar är den ultimata platsen och tiden för att hoppa in i någon annans värld. Har hunnit läsa två böcker på en och en halv vecka. Så jag ska verkligen inte klaga. Just nu är det "Thereses tillstånd" av Hanne-Vibeke Holst som nyss har blivit utläst. Om kärlek, om motvilja, om rysk maffia. Och så slutar den när det är som mest spännande.

Tröttheten efter plugg och kultur

Dagen har mestadels bestått av plugg. Men så där vid tre åkte jag i väg för att jobba och avslutade sedan dagen med en dejt med mig själv. Åt middag på ett mysigt café innan jag begav mig till folkteatern och såg "Apatiska för nybörjare". Galet roligt. Galet berörande. Men nu vill jag bara sova.

Varför drömmer vi?

Den här psykologikursen påverkar mig mer än vad jag förväntat mig. Tentan på fredag handlar bland mycket annat om drömmar och vad som är orsaken till dem. Så när jag vaknade imorse, utan att ha planerat det, började jag dagen med att skriva ned drömmen som jag just haft och analysera den. Löser jag några problem med den här drömmen? Är händelserna kopplat till upplevelser och tankar som jag nyss har haft? Eller är det bara hjärnans sätt att bli av med överflödiga intryck och försöka skapa en mening det bisarra hopkoket?

Lycka #75

Lycka är att hinna klart och hitta choklad.

Youtubeklipp inom kognitiv psykologi

Jag tar tillbaka allting jag sa om att jag kan göra "precis vad jag känner för" denna vecka. Insåg idag att det är mycket mer att läsa än jag trott och att det tar längre tid än beräknat. Dock tackar jag Gud att det är intressant, annars skulle jag inte orka med att faktiskt sitta en hel dag och plugga.

Dessutom SKA vi kolla på youtubeklipp. Det är inte helt fel. Detta är tre av några klipp som fascinerar mig.


Papegojan Alex som kan svara på frågor om färg och antal.
Derren Brown. Människor blir utbytta utan att man märker det.
Hypnotiserad av en handskakning.

Bugg på Möllan

Natten är sen, men jag är fortfarande pigg. Kom just hem efter fyra timmars bugg på Möllan. Och då menar jag verkligen fyra timmars bugg. Det blev inte alls mycket sittande. Jag känner det i vaderna. Tio kronor på att jag har träningsvärk imorgon.

Och det som jag kanske förvånas mest över är att jag inte kan säga att jag hade en endaste dålig dans. Det är ovanligt. Det brukar alltid vara någon som inte går att dansa med. Antingen kan han inte hålla takten eller så för han för ryckigt eller så har han för slappa armar. (För det är ju aldrig tjejens fel om det går dåligt. Eller hur det nu var igen.) Men nej, ingen sådan ikväll. Ikväll var en lyckad kväll. Och att dessutom återse vänner var ju absolut inte fy skam det heller!

Som om de hade vuxit

månader senare 
orden förde dem återigen samman
båda hade insett vad de betydde
och tiden emellan dem var inte synlig
utan fortsatte där de slutade

Guldhedspromenad

Jag kan ibland förundras över vilken tur jag har haft. Att få känna så många bra människor. Att få bo i samma stad som många av dessa. Trots det kan tiden ibland passera så fort att jag inte riktigt hinner ta till vara på den lyxen. Därför är jag så glad att jag idag fick promenera, äta varmkorv och prata om livet med Karro. Det är lycka.

Tankar slår en hela tiden

Insåg under en spårvagnstripp att om jag kommer in på grundkursen i religionsvetenskap till våren, kommer jag bara ha tio minuters promenad till skolan. I dagsläget åker jag tolv minuter med bussen. Exklusive väntan och förseningar. Vilket resulterar att jag försöker gå ut genom dörren 35 minuter innan jag börjar. Så tio minuters gång tycker jag låter bra. Riktigt bra.

Frihet

En nyfunnen vän frågade mig en dag:
"Vad skulle du göra om du hade en hel dag ledigt?"
Jag svarade då att det var en svår fråga, för det händer typ aldrig.

Dock händer det nu. Det är åtta dagar tills jag har tenta och jag har typ ingenting planerat. Att jag ska plugga förstås, men jag kan ju inte sitta åtta HELA dagar och läsa om hypnos, inlärning och vårt medvetande. Det går bara inte. Därför känns det så härligt att kunna göra precis vad jag känner för. Idag var jag så nära att ta cykeln och åka till en sjö 4 km bort. Men så kom molnen. Jag tänker att jag sparar den utflykten till söndag, då ska det tydligen bli strålande sol. Till och med pluggandet blir roligt när det finns andra saker att se framemot, därför ska jag nu med glädje fördjupa mig i våra scheman för hur man uppfattar världen.

Tillbaka #4

Det var som om tiden
hade vridit sig tillbaka några år
och hon kunde inte bestämma sig
hur det skulle tolkas

om det skulle tolkas

Teknologin - fantasins fiende

Det är få gånger som jag verkligen iakttar andra människor. Igår var ett undantag:

Jag sitter på biblioteket bland barnböckerna (dagens läxhjälp skulle förberedas) när en flicka på kanske fem sex år kommer inrusande med sin pappa i släptåg. Hon har rosa Hello Kitty pyjamasbyxor på sig och ögonen lyser när hon ser det lilla huset där man kan "skanna böcker", det vill säga leka bibliotekarie. Men det håller inte kvar hennes fokus så länge, istället ser hon ett bord med ett spel.
"Ska vi spela schack, pappa?"
"Fia med knuff menar du?"
"Ja. Kan vi inte spela?" Hon är så ivrig att hon nästan hoppar på stället.
Pappan är tyst en liten stund.
"Det går inte att spela. Det finns ingen tärning."
"Men det gör väl ingenting?" Flickans entusiasm kan inte förstöras trots pappans negativa svar.

Så där sitter de och skakar sina kupade händer och kastar tärningen med oerhörd inlevelse. Eller flickan gör det i alla fall. Och det är så fint. Jag tänker att det är vackert hur barn inte bryr sig om hur allt "egentligen" ska fungera.

Jag skulle ha gått därifrån då. Jag inser det nu i efterhand. Jag skulle ha gått när flickan glatt frågar:
"Vad blev det?" och pappan svarar fem och flickan högt räknar när hon gå fram med sin spelpjäs. Jag skulle ha gått då, tillsammans  med minnet om en flicka och en pappa som satt på ett bibliotek och spelade fia med knuff utan tärning.

Men jag sitter kvar, nyfiken på att få se fortsättningen.

Pappan tar efter några slag fram sin iphone och säger att flickan får vänta ett tag. Flickan reser sig glatt upp och börjar leta efter böcker att skanna. Nu skannar hon med en fantastisk koncentration. Några minuter senare är pappan klar med vad jag tror är gammalt hederligt smsande. När de börjar spela igen, visar det sig att jag har fel. Iphonen ligger nu på spelbrädet och när det är flickans tur tar hon upp telefonen och skakar den. Varför? Jo, pappan har laddat ner en fin iphoneapp med en tärning.

När jag inser det, dör mitt hjärta lite. Varför kan vuxna inte låta barn vara just barn med allt vad det innebär i fantasiväg? Varför måste vuxna jämt göra allting på rätt sätt ? Varför kan vi (ja, jag räknar mig nog till den fantasilösa gruppen vuxna) inte släppa reglerna och sluta vara så fruktansvärt korrekta?

Vishet

Jag tänker att det där med vishet
inte är så självklart
och att man få passa på
om man råkar hitta någon
som har välsignats med den gåvan

passa på att lufta tankar
passa på att lyssna
passa på att inspireras
 
till att bli någon annan





eller kanske till att bli sig själv

Hönö och mycket annat

Jag har haft en fantastisk helg med Agnes. Eller fantastisk räcker inte. Den var så mycket mer. Fylld av allt möjligt:

sol (bästa vädret på evigheter)
skärgårdspicknick (ett soligt men blåsigt Hönö blev vårt utflyktsmål)
trötthet (somnade på bussen på väg hem)
framtidsdrömmar (nästa sommars äventyr började ta form)
kaffe och glass (vi behövde piggna till rejält)
konsert (fick äntligen se Michael Johnson live, men även många andra bra både okända och lite mer kända tillsammans med Smyrnakyrkans egna symfoniorkester. Bästa rösten var Frank Ådahl. Han stod även för kvällens magchock)
12 pers på condecco (det var inte bara jag och Agnes på konserten, ett helt gäng hjälmaredare av olika årgång befann sig också där, och inte kunde kvällen sluta vid tio. Nej, fika och gött götlahäng vad som fick avsluta lördagen)
sommarplanering (kvällen/natten avslutades visst inte på caféet. vi fastnade i våra sommardrömmar)
sovmorgon (behövs när man somnar vid tre)
världskulturmuseet (fem spännande utställningar)
spontanbio (Sofia förgyllde vår dag med sin närvaro)
tacos (med några andra markusgårdare)
seriös planering (ju mer vi kollar upp saker, ju mer inser vi att mer planering behövs)
facebookgruppstart (bästa sättet att kunna planera saker trots att det är 100 mil emellan oss)
sömn (ingen kommentar. alla vet vad det är)
uppstigning (06.00)
hejdå (promenad till korsvägen där Agnes skulle ta sig vidare till flygplats)

Och kameran följde endast med till Hönö. Ni får lita på mig att allt annat har hänt, även om ni inte får några bildbevis.

 

Pluggfri helg. Tack.

Jag tog helg imorse klockan 08.03. Återkommer till pluggvärlden måndag 10.15.

Dagen har spenderats med en bok och mycket sömn. Sedan ordentlig städning av huset och promenad till Korsvägen där jag äntligen fick krama Agnes. Mycket prat om allt möjligt och försök till att planera helgen. Morgondagen är fixad; skärgårdsutflykt och konsert på kvällen. Söndagen blir spännande att se hur det kommer att utformas.

Njuter av...

solen, tystnaden, trefärgad glass, telefonsamtalen, fluffigt täcke, biljettbokning, tranströmmerära, mörk choklad med hallonsmak och ron.

Tre koppar te och två helgsolar

Fick sällskap av två vackra flickor ikväll. Hann inte fånga dem på kort, däremot efterdyningarna av vår mysiga kväll. 

 

Och sedan blev det ett samtal till älskade Agnes som kommer hit på fredag. Lyckan blev ännu större när jag kollade på yr.no och såg att Göteborgsvädret för en gångs skull inte kommer innehålla regn de närmaste dagarna. Så fantastiskt!

Lycka #74

Lycka är upptäcka att det faktiskt inte alltid är bäst att stänga in sig i sitt rum när man är trött. Ibland behöver man träffa folk och få lite perspektiv på saker.

Lycka #73

Lycka är att ha människor i samma hus som är kloka och kan komma med livsvisdom till behövande.

Fem tummar upp

Idag fick jag besök av inga mindre än Petter och Frida. Till lunch åt vi pasta i italiensk stil och Frida fixade mitt müsli genom att skaka på påsen. Så nu kanske jag får någon jordgubbsbit till frukost.

Jag bjuder på en bild av tre lätt överdrivet glada människor.

Klipp och klistra

Av någon anledning har kreativiteten en tendens att komma när det inte finns tid för den.

 

 

Söndagskvällen är räddad (?)

Upptäckte just att min säng inte bäddat med överkast och kuddar, skrivbordet inte absorberat upp allt skräp under helgen, gardinerna fortfarande inte har tagit tag i sin längd, golven inte har dammsugit upp dammråttorna, psykologiboken inte placerat in all kunskap i mitt huvud, kvittona inte registrerat sig i kassaboken, dagboken inte antecknat ner vad som hänt i mitt liv den senaste veckan och våren inte bestämt vad som ska hända.Varför är det så att om någonting ska hända, måste man ta tag i det själv?!

Stockholmssammanfattning

Jag tog mig till huvudstaden.
Vi åt vildsvin. 
Vi spelade skippo.
Vi såg Romeo och Julia. (Och ja, det var så mycket mer fantastiskt än jag kunnat föreställa mig.
Jag vaknade idag med ont i örat.)
Hoppade över att träffa syster och åkte hem istället.

Hoppas nu att det inte ska bli en öroninflammation som bryter ut, utan att nezeril, alvedon, choklad och musik kan hålla mig frisk.

Ibland sker mirakel

Jag hade hög feber igår när jag la mig och hade ställt in mig på att få vara hemma i helgen. Men tack och lov har vi en god Gud och jag vaknade med normala 36,2 i kroppstemperatur. Friskförklarade mig själv och snabbpackade och begav mig till den första föreläsningen. Tyvärr har vi även i denna nya kurs (kognitiv psykologi) föreläsare som bryter starkt. Jag har inget emot utländska föreläsare, men det hade underlättat så om man kunde förstå om de säger "medvetande" eller "cykelstyre". Frustrationen tog över och jag valde att skippa den andra föreläsningen. Lika bra att läsa i boken. Så nu läser jag och gläds över att Tomas Tranströmer har fått nobelpris i litteratur och längtar tills jag sitter på tåget mot huvudstaden.

Aldrig varit mer otajmad

Jomen, varför inte få feber när den nya kursen startar med fyra föreläsningar på två dagar, jag och Sofia egentligen ska gå på teater tillsammans och jag ska åka till Stockholm för att träffa pappa, syster och se musikal?

Crunchy, yoghurt & jordgubb eller parentesernas inlägg

Det har blivit gröt många morgnar på rad nu. Anledningen till detta är att mitt müsli tagit slut. Men så idag fick jag nog och gick enkom(?) (Hur stavas det? Finns det på svenska ens?) i alla fall så gick jag och handlade ENDAST för att ha något att äta till filet som står i kylskåpet. Titta vad fint och gott det ser ut.

Så efter att ha pratat i telefon med Lina, fått besök av Anna och soffpratat med Maja, kände jag att det var dags att inviga mitt nyinköpta müsli (vet dock inte om det får kallas det, så nyttigt är det nog inte.) Men i alla fall. Ta ännu en titt på hur fantastiskt gott det ser ut.

 

Och så kollar ni in verkligheten. 

 

Inte alls lika smaskigt, eller hur? Inte EN ENDA jordgubbsbit syntes till. Illa.

Parentes.

(Tentan är nu gjord. Jag var inte alls nervös, trots att jag pluggade så lite igår. Men jag överlevde och jag är rätt säker på att jag i alla fall får G. Så jag får vara nöjd. Och det är jag. )

Parentes 2. 

(Det var så roligt att jobba idag. Jag börjar få koll vad barnen(?) (vad är man när man går sjuan?) kan och inte kan. Så nu vet jag vad vi ska jobba med nästa gång. Kontroll är den bästa välmåendefaktorn för tillfället.)

Lycka #72

Lycka är att få komma hem och sova i en varm säng.

Lycka #71

Lycka är att vakna utan att känna ångest inför tentan.

Kamratmöte på Hjälmared

Det var mycket som hände under återträffen. Mycket mat. Mycket människor. Och en tipsrunda. Här var en kluring. 

 

 Fina flickor.

Mitt lag i tipsrundan. "Spittepalt" kallade vi oss för.

Det var så galet fint väder. Innan middagen passade på att njuta av det underbara ute på brygga.

Från Hjälmaredsbubblan tillbaka till verkligheten.

Det blev inte särskilt mycket sömn i helgen. Av olika anledningar. Så idag som egentligen skulle spenderas helt med plugget har även fått bli en "bota-tröttheten-dag". För jag insåg där någon gång kring halv två att det inte ger någonting att plugga om man knappt kan hålla ögonen öppna. Nu har jag sovit två timmar och känner mig både på bättre humör och redo att ta tag i att repetera allt som har med ångest att göra.

Tillbaka till himlen på jorden

I helgen är det kamratmöte på Hjälmared. Det vill säga; vi får träffa alla underbara människor igen.