Det är sista dansen som gör det

Igår dansade vi till Piteådansbandet Blender i Borås. Och om jag säger så här; det märktes att det var ett tag sedan vi buggade.

Både jag och Elina kände väl att det kanske inte var vår bästa danskväll i livet. Redan första dansen lyckades jag bli trampade på foten av en klack, så idag har jag blåmärke. Jag hamnade i baktakt flera gånger, jag lyckades pricka in både en läpp och en näsa med min armbåge på två av killarna jag dansade med. Efter armbågochnäsincidenten satte jag mig ner för att vänta tills bilarna skulle gå tillbaka mot Alingsås. Jag kände verkligen inte för att dansa något mer. Verkligen inte. Så jag gick och satte mig.

Det blev dock tillslut att jag ändå hamnade på dansgolvet. Men det är jag tacksam för, eftersom de sista danserna blev riktigt bra. Inte för att jag på något vis var särskilt bra, jag gjorde många fel, men han jag dansade blev inte irriterad utan skrattade. Det är då det är roligt att dansa; när man inte ser det som något dödsallvarligt utan ser det som en kul grej.

Karro har lyckats deala till oss var sin halv hamburgare, så strax ska den ätas och sedan är det snabbalfapet som gäller.