Mitt femte livskraftläger är nu över. Ett riktigt bra läger fyllt av många återseenden både av vänner och konfirmander, nya människor, Gud, bön och panik. Det sista orsakades av ynka fem minuter som jag skulle prata inför nattvarden. Först en halvtimme innan hade jag skrivit klart det jag skulle säga. Tyvärr är det ju så att det är svinjobbigt innan man ska säga något, men när jag väl står där är det en helt fantastisk upplevelse. Så var det även denna gång.
Härligt att börja det nya året med en massa kramar. Lite jobbigare var det med funderingar om himmel och helvete som letade sig fram och intog mina tankar de sista timmarna innan tolvslaget. Det är skönt att vara hemma igen och sitta vid köksbordet och ha mamma och pappa att diskutera med.
Imorgon är det Skellefteå som gäller. Där befinner sig sex stycken underbara klasskompisar (två norrlänningar, två skåningar och två "mittlänningar" som jag saknar mer än de förstår.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar