Tre minuter av ert liv

_________________________________________________________
Förhoppningsvis sitter jag på tåget mot Alingsås nu. Men medan ni väntar
på något vettig inlägg kommer ännu en dikt. Tävlade med den i Göteborgs
höstfinal i poetry slam. Första gången jag lyckats få publiken att skratta.
Bakgrunden till dikten
__________________________________________________________

Jag vill börja med att be om ursäkt
för just nu inleder jag den första fasen i att förbruka tre minuter av ert liv
tre minuter som ni aldrig kommer att få tillbaka

Och det enda ni kommer ha gjort efter dessa tre minuter
är ni stirrat på en norrlänning med ståltråd i käften
druckit lite kaffe
och lyssnat på ordbajseri
av en tjej som inte vet vad för en dikt hon ska läsa

så jag ber om ursäkt


fast innerst inne vet jag att det inte det är mitt fel
det är inte mitt fel att jag haft så svårt att producera en läsbar dikt
det är inte mitt fel att jag suttit framför ett tomt word-dokument
och försökt fylla det med bokstäver utan att lyckas
det är inte mitt fel att jag legat vaken om nätterna
letat poetiska ord skrivna i taket och vaknat ordlös

det är inte mitt fel



det är ert


Det är ert fel
för ni där nere i vänstra hörnet vill höra en dikt innehållande svåra ord
ni vill lyssna till lyrik om speleologer som kverulerar om samhällets abrovink tills stagnation utbrister
bara för att ni vill känna er kultiverade som lyssnar på komplicerad poesi som ni knappt förstår
men förväntas tycka är bra

och ni här framme, ni vill istället höra något roligt
ni är inte här för själva poesin
utan för de smygkomiker som brukar dyka upp vid dessa tillställningar

och så är det ni där i mitten som nödvändigtvis menar att
äkta skaldekonst innebär att kunna rimma
utan att slita håret i mer än en timma.

Det är ert fel
för jag vet att någon vill höra en text med hur välgenomtänkt budskap som helst
samtidigt som det finns någon som menar att en dikt inte ska innehålla mer än femtiotre ord i minuten
annars är det prosa

och så finns det säkert någon här inne
som får allergiska utslag av orden glittrar, fjäril, ögonkast
och om fascination uttalas högt med konstig betoning

Det är ert fel
för några tycker att man knappt ska hänga med i svängarna
orden ska komma fortare än tanken
allt ska va som en forsande flod och publiken ska drunkna av brits på tystnad
och poeten det vill säga jag, får absolut inte staka sig

därför är det ert fel. Därför.



men, jag vill avsluta med att be om ursäkt
för jag inleder nu den sista fasen i att försöka få er att förstå
estradpoetens vånda över att tillfredsställa allas förväntningar
 
jag ber om ursäkt för slöseriet av era tre minuter
tre minuter som ni aldrig kommer att få tillbaka