Sista dagen som artonåring kunde inte ha varit bättre. Om man bara bortser från att jag lyckades med årets första halkning när jag var på väg till kapellet. Och att jag skrapade upp knäna på gympan. Och att jag konstigt nog fått ont i naveln. (Kan man ens ha det?!) Och att jag fick schampoo i ögat. Men det är petitesser.
En lycklig händelse idag har varit Hannas fantastiska lektion om exodustypologi (typ paralleller till uttåget ur Egypten, exempelvis NT. Superintressant). Att vi sedan fick rita en karta över våra liv, våra öknar och våra skogsgläntor, gjorde lektionen bara ännu bättre.
Och det bästa idag har varit de tre timmarna efter middagen som spenderades med Äniläna (Anna). Hade hon bara varit kille och tre decimeter längre hade jag gift mig med henne.
tisdag 11 januari 2011
måndag 10 januari 2011
Första dagen på den nya terminen
Nästintill försovning, duschrekord, morgonandakt, apostlagärningarna, kontroll av blommors äkthet, två övervintrade julkort, samfundssnack, smågrupper, vinst i Othello mot Martin (tackar Jonas för tipsen och nämner ingenting om att Martin också vann en match), snabbalfapet, sängsamtal och en halvsida text producerad. Jajamensan. Nu har livet på Hjälmared kommit igång.
söndag 9 januari 2011
Welcome to the bubble
Nu är vi tillbaka till Hjälmaredsbubblan. Jag lämnade ett kallt norrland och kom till ett vårigt Alingsås. Det vill säga plusgrader och glashalt.
Resan hit var härlig. Faktiskt. Tågreser brukar väl inte vara kända för att vara det. Men det var mysigt att äta hårdbröd med skinkost och yoghurt och spela yatzy. Att vi hade galet mycket med packning så att vi blev kända bland tågpersonalen, att tåget var två timmar försenat och att vi väcktes av en man som gått till fel kupé, ja det är väl sånt man får ta.
Här kan ni skåda delar av ressällskapet och den massiva packningen.
Resan hit var härlig. Faktiskt. Tågreser brukar väl inte vara kända för att vara det. Men det var mysigt att äta hårdbröd med skinkost och yoghurt och spela yatzy. Att vi hade galet mycket med packning så att vi blev kända bland tågpersonalen, att tåget var två timmar försenat och att vi väcktes av en man som gått till fel kupé, ja det är väl sånt man får ta.
Här kan ni skåda delar av ressällskapet och den massiva packningen.
Du
du finns i nästan varje dikt jag skriver
i nästan varje dikt finns du
trots att jag aldrig sett dig i verkligheten
men jag tror inte att du bara finns i mina formulerade meningar
jag tror att du finns någonstans där ute också
jag tror, eller snarare hoppas, eller snarare klamrar mig fast vid tanken på att du också letar
att det inte är bara jag som letar ögon att känna mig trygg i
inte bara jag som kollar in skosnörena för att se om det finns några som kan knytas i hop med mina
inte bara jag som fångar in allas ord och försöker urskilja dina
om du ens sagt något till mig
om du ens tänkt på mig
eller om du tänkt på mig som i mig som jag tänker dig i framtiden
eller snarare oss i framtiden
om du ens fattar jag vad jag menar
om du ens kan förklara saker jag själv inte förstår
många säger att de längtar efter att deras drömprins
deras du
ska komma inridande på en vit häst
vara iklädd en skinande rustning och böja sig ner
och kyssa dem så att hela världen ser hur lyckliga de är
men jag behöver ingenting sådant
det hade varit nog om du bara hade talat om vem du är
Om jag bara fått veta
om du brukar prata för fort, om du vickar på foten innan du somnar
om du någon gång trodde på tomten, om du någon gång vill vara tomten
om du har skorrande r, om du svarar schuup
om du har en farmor som stickar tjocksockar, om du sett fågelturken på youtube
om du säger ditt namn när du svarar i telefonen, om du avskyr dumleklubbor
om du älskar att vika små figurer av godispapper
om jag bara fått veta
om du ler mot okända människor på stan, om du ens går på stan
om du sjunger falskt, om du ens sjunger
om du röstar på miljöpartiet, om du ens röstar
om du med barnslig glädje leker kurragömma, om du ens leker
om du bränner fast riset, om du ens kokar ris
om jag bara fått veta
om du finns i närheten, om du ens finns.
i nästan varje dikt finns du
trots att jag aldrig sett dig i verkligheten
men jag tror inte att du bara finns i mina formulerade meningar
jag tror att du finns någonstans där ute också
jag tror, eller snarare hoppas, eller snarare klamrar mig fast vid tanken på att du också letar
att det inte är bara jag som letar ögon att känna mig trygg i
inte bara jag som kollar in skosnörena för att se om det finns några som kan knytas i hop med mina
inte bara jag som fångar in allas ord och försöker urskilja dina
om du ens sagt något till mig
om du ens tänkt på mig
eller om du tänkt på mig som i mig som jag tänker dig i framtiden
eller snarare oss i framtiden
om du ens fattar jag vad jag menar
om du ens kan förklara saker jag själv inte förstår
många säger att de längtar efter att deras drömprins
deras du
ska komma inridande på en vit häst
vara iklädd en skinande rustning och böja sig ner
och kyssa dem så att hela världen ser hur lyckliga de är
men jag behöver ingenting sådant
det hade varit nog om du bara hade talat om vem du är
Om jag bara fått veta
om du brukar prata för fort, om du vickar på foten innan du somnar
om du någon gång trodde på tomten, om du någon gång vill vara tomten
om du har skorrande r, om du svarar schuup
om du har en farmor som stickar tjocksockar, om du sett fågelturken på youtube
om du säger ditt namn när du svarar i telefonen, om du avskyr dumleklubbor
om du älskar att vika små figurer av godispapper
om jag bara fått veta
om du ler mot okända människor på stan, om du ens går på stan
om du sjunger falskt, om du ens sjunger
om du röstar på miljöpartiet, om du ens röstar
om du med barnslig glädje leker kurragömma, om du ens leker
om du bränner fast riset, om du ens kokar ris
om jag bara fått veta
om du finns i närheten, om du ens finns.
lördag 8 januari 2011
Tre minuter av ert liv
_________________________________________________________
Förhoppningsvis sitter jag på tåget mot Alingsås nu. Men medan ni väntar
på något vettig inlägg kommer ännu en dikt. Tävlade med den i Göteborgs
höstfinal i poetry slam. Första gången jag lyckats få publiken att skratta.
Bakgrunden till dikten
__________________________________________________________
Jag vill börja med att be om ursäkt
för just nu inleder jag den första fasen i att förbruka tre minuter av ert liv
tre minuter som ni aldrig kommer att få tillbaka
Och det enda ni kommer ha gjort efter dessa tre minuter
är ni stirrat på en norrlänning med ståltråd i käften
druckit lite kaffe
och lyssnat på ordbajseri
av en tjej som inte vet vad för en dikt hon ska läsa
så jag ber om ursäkt
fast innerst inne vet jag att det inte det är mitt fel
det är inte mitt fel att jag haft så svårt att producera en läsbar dikt
det är inte mitt fel att jag suttit framför ett tomt word-dokument
och försökt fylla det med bokstäver utan att lyckas
det är inte mitt fel att jag legat vaken om nätterna
letat poetiska ord skrivna i taket och vaknat ordlös
det är inte mitt fel
det är ert
Det är ert fel
för ni där nere i vänstra hörnet vill höra en dikt innehållande svåra ord
ni vill lyssna till lyrik om speleologer som kverulerar om samhällets abrovink tills stagnation utbrister
bara för att ni vill känna er kultiverade som lyssnar på komplicerad poesi som ni knappt förstår
men förväntas tycka är bra
och ni här framme, ni vill istället höra något roligt
ni är inte här för själva poesin
utan för de smygkomiker som brukar dyka upp vid dessa tillställningar
och så är det ni där i mitten som nödvändigtvis menar att
äkta skaldekonst innebär att kunna rimma
utan att slita håret i mer än en timma.
Det är ert fel
för jag vet att någon vill höra en text med hur välgenomtänkt budskap som helst
samtidigt som det finns någon som menar att en dikt inte ska innehålla mer än femtiotre ord i minuten
annars är det prosa
och så finns det säkert någon här inne
som får allergiska utslag av orden glittrar, fjäril, ögonkast
och om fascination uttalas högt med konstig betoning
Det är ert fel
för några tycker att man knappt ska hänga med i svängarna
orden ska komma fortare än tanken
allt ska va som en forsande flod och publiken ska drunkna av brits på tystnad
och poeten det vill säga jag, får absolut inte staka sig
därför är det ert fel. Därför.
men, jag vill avsluta med att be om ursäkt
för jag inleder nu den sista fasen i att försöka få er att förstå
estradpoetens vånda över att tillfredsställa allas förväntningar
jag ber om ursäkt för slöseriet av era tre minuter
tre minuter som ni aldrig kommer att få tillbaka
Förhoppningsvis sitter jag på tåget mot Alingsås nu. Men medan ni väntar
på något vettig inlägg kommer ännu en dikt. Tävlade med den i Göteborgs
höstfinal i poetry slam. Första gången jag lyckats få publiken att skratta.
Bakgrunden till dikten
__________________________________________________________
Jag vill börja med att be om ursäkt
för just nu inleder jag den första fasen i att förbruka tre minuter av ert liv
tre minuter som ni aldrig kommer att få tillbaka
Och det enda ni kommer ha gjort efter dessa tre minuter
är ni stirrat på en norrlänning med ståltråd i käften
druckit lite kaffe
och lyssnat på ordbajseri
av en tjej som inte vet vad för en dikt hon ska läsa
så jag ber om ursäkt
fast innerst inne vet jag att det inte det är mitt fel
det är inte mitt fel att jag haft så svårt att producera en läsbar dikt
det är inte mitt fel att jag suttit framför ett tomt word-dokument
och försökt fylla det med bokstäver utan att lyckas
det är inte mitt fel att jag legat vaken om nätterna
letat poetiska ord skrivna i taket och vaknat ordlös
det är inte mitt fel
det är ert
Det är ert fel
för ni där nere i vänstra hörnet vill höra en dikt innehållande svåra ord
ni vill lyssna till lyrik om speleologer som kverulerar om samhällets abrovink tills stagnation utbrister
bara för att ni vill känna er kultiverade som lyssnar på komplicerad poesi som ni knappt förstår
men förväntas tycka är bra
och ni här framme, ni vill istället höra något roligt
ni är inte här för själva poesin
utan för de smygkomiker som brukar dyka upp vid dessa tillställningar
och så är det ni där i mitten som nödvändigtvis menar att
äkta skaldekonst innebär att kunna rimma
utan att slita håret i mer än en timma.
Det är ert fel
för jag vet att någon vill höra en text med hur välgenomtänkt budskap som helst
samtidigt som det finns någon som menar att en dikt inte ska innehålla mer än femtiotre ord i minuten
annars är det prosa
och så finns det säkert någon här inne
som får allergiska utslag av orden glittrar, fjäril, ögonkast
och om fascination uttalas högt med konstig betoning
Det är ert fel
för några tycker att man knappt ska hänga med i svängarna
orden ska komma fortare än tanken
allt ska va som en forsande flod och publiken ska drunkna av brits på tystnad
och poeten det vill säga jag, får absolut inte staka sig
därför är det ert fel. Därför.
men, jag vill avsluta med att be om ursäkt
för jag inleder nu den sista fasen i att försöka få er att förstå
estradpoetens vånda över att tillfredsställa allas förväntningar
jag ber om ursäkt för slöseriet av era tre minuter
tre minuter som ni aldrig kommer att få tillbaka
Du skulle alltid vara så där poetisk
_________________________________________________________
Varning för poesiöversvämning de kommande dagarna.
_________________________________________________________
Du skulle alltid vara så poetiskt
så där överdrivet sorgsen
så där halvsluskigt klädd
så där stinkande av melankoli
bitter på livet, bitter på kärleken, bitter på döden
och bitter på mig
-och sen så skulle du sätta ord på det också
du berättade en gång för mig att
du ville att endast din gestalt skulle sätta ett ansikte på poesin
bara din hukade kropp skulle vittna om
poesin
dina flämtningar skulle tillföra världen sanningen om
vad var det nu igen?
jo just det, POESIN
det sa du med ett dystert skratt
Men vad var det som var så poetiskt
med att sitta på en hård kökssoffa och stirra ut genom fönstret?
med att låta telefonsvaren ta emot alla hälsningar
med att sluta träffa människor för att ensamhet skapade mer lyrisk drift
Vad var det som var så poetiskt egentligen?
inte var det smutstvätten som samlades på hög
inte var det alla släktband som klipptes av
inte var det hyran som du aldrig kunde betala
ingen såg dig leva det liv du sa dig leva
ingen såg dig leva poetiskt
varför förstod du det inte?
varför förstod du inte att
om du hade låtit mig sitta bredvid dig vid köksbordet
och någon gång smakat på min hallonkräm
om du hade tagit min hand, dansat i takt till våra andetag
och faktiskt någon gång ringt upp mig mitt i natten
om du hade vågat låta mig krama om dig medan vi stod i regnet
och om du någon gång testat att drömma om tvåsamhet
då
då hjärtat mitt
då
då, hade vi levt poetiskt
Varning för poesiöversvämning de kommande dagarna.
_________________________________________________________
Du skulle alltid vara så poetiskt
så där överdrivet sorgsen
så där halvsluskigt klädd
så där stinkande av melankoli
bitter på livet, bitter på kärleken, bitter på döden
och bitter på mig
-och sen så skulle du sätta ord på det också
du berättade en gång för mig att
du ville att endast din gestalt skulle sätta ett ansikte på poesin
bara din hukade kropp skulle vittna om
poesin
dina flämtningar skulle tillföra världen sanningen om
vad var det nu igen?
jo just det, POESIN
det sa du med ett dystert skratt
Men vad var det som var så poetiskt
med att sitta på en hård kökssoffa och stirra ut genom fönstret?
med att låta telefonsvaren ta emot alla hälsningar
med att sluta träffa människor för att ensamhet skapade mer lyrisk drift
Vad var det som var så poetiskt egentligen?
inte var det smutstvätten som samlades på hög
inte var det alla släktband som klipptes av
inte var det hyran som du aldrig kunde betala
ingen såg dig leva det liv du sa dig leva
ingen såg dig leva poetiskt
varför förstod du det inte?
varför förstod du inte att
om du hade låtit mig sitta bredvid dig vid köksbordet
och någon gång smakat på min hallonkräm
om du hade tagit min hand, dansat i takt till våra andetag
och faktiskt någon gång ringt upp mig mitt i natten
om du hade vågat låta mig krama om dig medan vi stod i regnet
och om du någon gång testat att drömma om tvåsamhet
då
då hjärtat mitt
då
då, hade vi levt poetiskt
fredag 7 januari 2011
Sjunde januari
Jag tjorvar med datorer, försöker fixa så att jag kan lyssna på Bibeln på ipoden, men går det? Nej.
Har även blivit grattad i förskott av mina föräldrar. En rödvitprickig filt som matchar julklapparna (rödvitprickiga stolsdynor, förkläde, grytlappar och temugg), pengar, noter och lakan.
Imorgon bär det iväg mot Hjälmared. Det här jullovet har gått snabbt. Sjukt snabbt.
Har även blivit grattad i förskott av mina föräldrar. En rödvitprickig filt som matchar julklapparna (rödvitprickiga stolsdynor, förkläde, grytlappar och temugg), pengar, noter och lakan.
Imorgon bär det iväg mot Hjälmared. Det här jullovet har gått snabbt. Sjukt snabbt.
Vad hände egentligen när det blev ett nytt år?
Det är som om livet verkligen vill visa helt nya sidor detta år. Jag känner inte igen någonting.
Livet hon längtade efter
Ingen vet vad som egentligen hände
någonstans på vägen mellan norr och syd
plockade hon upp både förändring och ärlighet
som om hon hade växt
som om hon hade utvecklats
som om hon äntligen hade börjat se riktningen hem
någonstans på vägen mellan norr och syd
plockade hon upp både förändring och ärlighet
som om hon hade växt
som om hon hade utvecklats
som om hon äntligen hade börjat se riktningen hem
torsdag 6 januari 2011
Sommarminnen i snön
En lite lätt snöig dag som förgylldes av tiden hos Emma, där vi tog lite kort ute i snön, pratade en massa och jag lyckades tappa ut tekoppen så jag fick te över halva mig. Mycket lyckat.
Snodde en bild som Emma tog.
Resan tillsammans med Elina till Skellefteå för att bugga blev inställd. Istället ligger jag i soffan och laddar upp kort från sommaren till facebook. Det känns ganska långt bort, men snart är nog maskrosorna här igen.
onsdag 5 januari 2011
Mot Deppis
Och det som finns kvar av de senaste dagarna är en gigantisk hög av minnen fyllda av skratt, och sex stycken Babushkor som står uppradade. Det har varit otroligt fina dagar. Tänk att ha vänner att skoja med, att bara vara med, att diskutera med, att krama. Tänk vilken lycka det är.
Snart beger sig den hemmavarande familjen (hela tre(!) personer) till Deppis för att njuta av vännerna som bor där.
Snart beger sig den hemmavarande familjen (hela tre(!) personer) till Deppis för att njuta av vännerna som bor där.
tisdag 4 januari 2011
Vad vi gör en sådan här vanlig(?) tisdag
Vi sover länge, vi äter frukost i Böle, vi är modiga, vi åker till Blåsmark, vi spelar spel i kubik, vi äter mat i kubik, vi löser dåliga rebusar och vi sörjer över sj som är lika försenat som vanligt. Men det är härligt när vänner stannar länge!
måndag 3 januari 2011
Skellefteå och Böle
Igår var vi (jag och fina Hjälmaredare) i Skellefteå, åt god mat, fikade och lyssnade på riktigt bra musik. Idag är vi Böle, de åker skoter, jag hejdåar Robert och så firar vi Elinas födelsedag. En massa glädje och en del sorgligheter, precis som livet.
lördag 1 januari 2011
Livskraft Polar
Mitt femte livskraftläger är nu över. Ett riktigt bra läger fyllt av många återseenden både av vänner och konfirmander, nya människor, Gud, bön och panik. Det sista orsakades av ynka fem minuter som jag skulle prata inför nattvarden. Först en halvtimme innan hade jag skrivit klart det jag skulle säga. Tyvärr är det ju så att det är svinjobbigt innan man ska säga något, men när jag väl står där är det en helt fantastisk upplevelse. Så var det även denna gång.
Härligt att börja det nya året med en massa kramar. Lite jobbigare var det med funderingar om himmel och helvete som letade sig fram och intog mina tankar de sista timmarna innan tolvslaget. Det är skönt att vara hemma igen och sitta vid köksbordet och ha mamma och pappa att diskutera med.
Imorgon är det Skellefteå som gäller. Där befinner sig sex stycken underbara klasskompisar (två norrlänningar, två skåningar och två "mittlänningar" som jag saknar mer än de förstår.)
Härligt att börja det nya året med en massa kramar. Lite jobbigare var det med funderingar om himmel och helvete som letade sig fram och intog mina tankar de sista timmarna innan tolvslaget. Det är skönt att vara hemma igen och sitta vid köksbordet och ha mamma och pappa att diskutera med.
Imorgon är det Skellefteå som gäller. Där befinner sig sex stycken underbara klasskompisar (två norrlänningar, två skåningar och två "mittlänningar" som jag saknar mer än de förstår.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)