Omsydd skjorta, improvisation och slask

Så var denna fantastiska temavecka över. Den har varit fylld av en massa kreativa saker. Till exempel den här skjortan som morfar använde (?) på sjuttiotalet, som jag här på bilden klippt bort kragen och ärmarna på.

Och här jag färdig med kreationen, efter lite omsyningar och ett bälte i midjan.

Här är mina fina bordskompanjoner. Sofia som kämpar med sitt fotoalbum.

Och Annie som är The Scrapbooking Queen.

Idag var det en mångkuturell dag, som inleddes av lite blandad kompott; dikt om Norrland, skånskalektion, bilder och kläder från Somalia. Sedan var vi i olika grupper. Jag hade hamnat i dramagruppen. Det var så roligt. En masssa skojiga övningar. Och det avslutades med att jag, Sofia och Elias improviserad en scen om en kurdisk familj här i Sverige där pappan (Elias) hade valt ut en man som tonårsdottern (jag) skulle gifta mig med, och hon får spel eftersom hon har en svensk pojkvän, och mamman (Sofia) skäms för att det inte är så här hon hade uppfostrat sin dotter.

Jag har aldrig tidigare provat på att improvisera, inte på det här sättet. Inte så här seriöst. Men det var så galet kul. Att få gå in i en roll, in i en människa, att få vädja till den idiotiska pappan, skrika åt den fruktansvärda heder, gråta om förståelse till mamman. Improvisationen gjorde min dag.

Att jag sedan fick hämta Diana på stationen gjorde dagen absolut inte sämre. Ha två andakter i kapellet, spela spel och dricka te på sängen förhöjer också livskvalitén. Det är bara slasket och regnet som drar ner stämningen lite. Men som Sofia sa;

"När man sitter här i kapellet kan man tro att det är ett sommarregn."

Hoppet, ja hoppet är det allra bästa.