"Herre, du rannsakar mig och känner mig.
Om jag står eller sitter vet du det,
fast du är långt borta vet du vad jag tänker.
Om jag går eller ligger ser du det,
du är förtrogen med allt jag gör.
Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt jag vill säga.
Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand.
Den kunskapen är för djup för mig,
den övergår mitt förstånd.
Var skulle jag komma undan din närhet?
Vart skulle jag fly för din blick?
Stiger jag upp till himlen, finns du där,
lägger jag mig i dödsriket, är du också där.
Tog jag morgonrodnadens vingar,
gick jag till vila ytterst i havet,
skulle du nå mig även där
och gripa mig med din hand.
Om jag säger: Mörker må täcka mig,
ljuset omkring mig bli natt,
så är inte mörkret mörkt för dig,
natten är ljus som dagen,
själva mörkret är ljus."
- Ps 139:1-12
Någon tycker kanske att det känns som att ha en övervakare över sig när det står att Gud skulle kunna nå mig var jag än är och ser allt jag gör. Men jag ser det inte så. Jag tycker att det är fantastiskt att Gud som är så stor bryr sig om lilla mig och inte vänder blicken i från mig.
Det är alltid någon som ser på oss med kärleksfull blick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar