Psaltaren 25 är en av mina favoritpsalmer och jag återvänder till den när jag behöver hopp om Guds ingripande. Då brukar jag be den psalmen. Dock finns det en rad som jag stör mig lite på:
"Min blick är ständigt fäst på Herren, det är han som löser min fot ur snaran." Ps 25:15
Jag blir så frustrerad över "min blick är ständigt fäst på Herren". Jag har aldrig varit med om att jag alltid har haft fokus på Gud. Det är så svårt. Och hur ska jag då kunna säga i min bön att jag ständigt håller min blick på honom om jag inte gör det?!
Det är ju däremot min önskan att det skulle vara så. Därför brukar jag ändra lite i psalmen och be; "Jag ber om att min blick ständigt ska vara fäst på Herren." Och hips vips känns det så mycket mer rätt för mig och jag kan be ärligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar