Söndag i Umeå

Fika med morfar, middag med fina Agnes och film med Rickard. Ännu en bra dag.

Smaklökarna ur funktion, check.

Det där jag hokus pokuset jag köpte för att åtgärda min förkylning smakade verkligen apdåligt. Fick kämpa igår med att dricka det fem gånger. Men idag har jag blivit så pass täppt i näsan att jag inte känner någon smak, så nu slinker det ner hur lätt som helst.

Om det nu skulle vara någon som mot förmodan undrade.

Alldeles strax beger jag och Rickard oss mot Bjurholmstrakterna för att hälsa på morfar. Det var verkligen ett tag sedan jag såg honom.

Helkväll med Sofia

Hemmagjord pizza, två sorters muffins, rapporter från två nu olika världar, minnen, skratt, tårar, speciell (!) bussfärd, mässa och en massa prat. Det kan nog beskriva den här kvällen. Riktigt bra helt enkelt.

Och angående bussfärden så har jag inte varit med om något liknande. Halvfylld buss med fulla ungdomar som är utklädda till alltfrån isprinsessan i Narnia till grisar till blåmålat monster. Till råga på allt spelade busschauffören tortyrhög musik av något slags hopkok av afrikansk jazz, råmande kor och repeat. Det gick inte att prata, knappt att tänka.



Sofia och jag.

Lycka #21

Lycka är att sitta i en soffa, lyssna på detektivbyrån och producera ord för fulla muggar.

Lycka #20

Lycka är att ha en bror som ger feedback på dikter.

Norr, älskade norr.

Nu är jag äntligen i Umeå. Eller jag har redan varit här i nio timmar. Det var underbart att kliva av tåget efter en nästintill sömnlös natt och mötas av nyfallen snö och min kära bror.
Underbarheten fortsatte när vi åt frukost efter några timmar sömn här i lägenheten och jag fick testa ett nytt spel som Rickard programmerat till mobilen. Det tog x antal försök innan jag klarade av de tio banorna.

Ska försöka kurera min förkylning som håller på att bryta ut. Något hokus pokus från hälsokostbutik är inhandlat och jag kryper ner i soffan och laddar inför efterlängtat kväll med Sofia J.

Andakt a la Lina, Ylva och Frida

Idag var det jag och de två helt underbara flickorna Lina och Frida som höll i andakten. Om vi hade varit lite nervösa innan så var det inget i jämförelse med vad vi blev när några från Meko kom en kvart innan vi skulle börja och frågade om de fick filma till den reklamfilm som de gör om bibellinjen. Och vi kunde ju inte säga annat än ja. Tänk vilken tajming de hade att de lyckades pricka in den enda andakten hittills där folk springer runt och låtsas vara flygplan och kycklingar i ett försök att visa att det inte spelar någon roll vad man gör för att vara kristen utan det är ens tro som räknas.

Vi tänkte även ha lite nya lovsånger på andakten och en av dessa var en variant av "Välsignelsen". Varken jag eller Frida kunde den sen tidigare utan det var Lina som lärde oss den. Det fanns ackord i lovsångshäftet och Lina kom ihåg nästan all melodi, förutom en rad där vi inte riktigt fick till hur det skulle låta. Det lät som om det var fel ackord, så vi valde att ändra det från B7 till Bm för att det skulle passa in bättre. Och vi tänkte inte mer på det utan övade glatt vidare på andra sånger.
Men så skulle vi avsluta andakten med att sjunga den här Välsignelsen tillsammans med alla i kapellet.  Och allt gick bra tills vi kom till vår påhittade rad och upptäckte att de andra som kunde den sjöng helt annorlunda än vi. Det skapade en lätt skrattattack. Inte tänkte vi på att någon annan skulle kunna den.

Så kan det gå.

Nu ska jag packa det sista inför hemresan imorgon och renbädda så att det är trevligt att komma tillbaka efter lovet.

Interpretation #1

Fram till jul ska vi i Reflektion och tolkning jobba med att göra en interpretation. Det vill säga göra en djupdykning i två verser från Bibeln. Jag valde Jeremia 31:33-34

"Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. De skall inte längre behöva undervisa varandra och säga: ”Lär känna Herren”, ty de skall alla känna mig, från den minste till den störste, säger Herren. Jag skall förlåta dem deras skuld och deras synd skall jag inte längre minnas. " Bibel 2000

Första steget av åtta var att sammanfatta texten i en haiku (5-7-5 stavelser). Detta blev reslutatet:

Tiden är inne
lagen i allas hjärta
känd Gud förlåter

Och nu ska jag sätta mig ner med fyra olika översättningar och jämföra dessa. Jag tycker att det här är superspännande. Men inte just idag. Idag vill jag egentligen bara ligga i sängen och vara. Men det är mycket annat som ska göras. Packa till exempel.

Sista onsdagen

Dammsuger kök, övar inför andakt, letar rim, skriver ut biljetten, tar kort på Jesus-utställningen, skriver dikter till tävling och räknar ner tills jag är på väg hem.

Och ibland förstår man inte allting

När jag vrider på huvudet
och ser
får känslans tyngd mig att ducka
- aldrig tidigare så starkt, aldrig tidigare så länge

en kramp som vill uppmana mig
-be, flicka, be

och för en gångs skull
väntar jag inte tills stenarna börjar ropa

Lycka #19

Lycka är att ha en bror som lovar att köra tre mil för att hämta en klockan tre på natten.

Det här är ingen dikt

För några veckor sedan höll jag i en kvällsandakt där jag läste min dikt "Det här är ingen dikt" som jag skrev för något år sedan. Sofia, min kära skånska klasskompis som gick en teaterlinje förra året, tyckte att den passade till en föreställning som hon visste att teaterlinjen även detta år skulle sätta upp. Så hon mejlade sin gamla lärare och gav honom dikten. Och tydligen tyckte han också om den, för Sofia som var hemma och såg deras föreställning i helgen berättade för mig att de använder min dikt. Det är ju ett av de bästa betygen man kan få; att någon annan vill läsa upp ens dikt. Så jag är glad.

Vad gör jag?

Jag tar mig friheten att blunda för faktumet att det står idrott på schemat, jag äter en limemuffins (som vanligt), jag kröjmar över tänder som älskar att göra ont och jag startar ett word-dokument för att för första gången den här hösten plugga på riktigt. Det är vad jag gör.

Improesi

Vi fortsätter helgen med att äta limemuffins, få roliga nyheter via sms, drömma om butiker, planera inför hemresan och äta passionsfrukt. Och jag beger mig återigen till Göteborg för att denna gång utforska improesins hemligheter.

Somnar till lukten av White Chai

Vi beskriver vår barndom som ett hus. Hur vi kikade ut genom fönstret, hur öppen dörren var och storleken på takfönstret mot Gud.

Dessutom bakar vi kladdiga limemuffins och försöker tänka lite mer än fem procent nya tankar.