söndag 27 februari 2011

Din poesi är mitt liv

Du skrev om asfalt
och jag drömde om rosorna
som växte upp ur din dikt

den nylagda vägen brände mig
när jag gick barfota mot din röst

någonstans i dikten skrev du ett "kanske"
som uttryckte din
tvekan
om du skulle ge mig dina skor

eller inte



du valde att säga:
- de luktar nog inte så gott


så gick vi där
så nära, så olika

och jag vet inte riktigt var din dikt slutar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar