Trots skoskav blev dagen plötsligt väldigt bra

Tentaresultatet har kommit för den sista tentan på psykologin. Fick VG. Vilket gör att jag får VG på hela kursen. Glädje på det.

Och så var det det där med att livet är rätt så oförutsägbart

Trots att vi försöker kontrollera livet
med hjälp av almanackan i högsta hugg
är det inte alltid vi som styr

- vissa saker går helt enkelt inte att planera in

"Hej jag heter Ylva och pluggar religionsvetenskap"

Hur ofta presenterar vi oss inte på just det sättet. "Hej jag heter X och jobbar som/studerar till Z." Och plötsligt har folk redan en bild av oss.

"Jaså, hon läser religionsvetenskap, hon ska säkert bli präst, eller så är hon så där flummig och håller på med New Age-grejer. Henne ska jag nog akta mig för."

"Jaså, hon pluggar japanska, hon har säkert varit emo för något år sedan och är säkerligen känslomässigt ostabil."

"Jaså, han är arbetslös, han är säkert en sån där som aldrig tar tag i saker eller som är för konstig för att ens få ett jobb på en bensinmack."

Okej, så drastiskt kanske man inte tänker. Men det går ändå inte att komma undan att med en viss sysselsättning har det en tendens att följa med vissa personlighetsdrag. Det behöver inte alltid vara negativt, som det är i alla mina exempel, men det kan nog ofta bli så att man tror sig veta hur människor är bara för att de håller på med det de gör och därför skippar man att försöka lära känna dem. När man i själva verket sällan har rätt. För är vi inte så mycket mer än bara vårt yrke eller våra studier?

På improvisationskursen finns det bara en regel: Vi får inte berätta för varandra om vad vi jobbar med eller studerar eller om vi är arbetslösa. Och helt plötsligt har det skapats en mycket mer neutral miljö. Vi är alla på samma nivå. Ingen är välutbildad läkare eller nyinflyttad student. Det är spännande att få lära känna människor utan att bilden definieras av vad de sysselsätter sig med på dagarna. Dessutom är det otroligt skönt att om än bara två timmar varje vecka få kliva in i en värld där det inte spelar någon roll vad man gör ute i verkligheten. Istället är det nuet som räknas. Precis den jag är just nu, är det som får människor att lära känna mig. Jag tycker det är vackert.

Irländsk välsignelse

"Om Gud sänder dig
längs en stenig väg,
må Han ge dig
slitstarka skor."

Det är viljan som räknas(?)

Jag skulle vilja skriva om så mycket. Om alla tankar jag får av religionsböckerna jag läser, om hur bra jag tycker Buråskyrkan är, om alla nya konstiga ord jag lärt mig på sista tiden, om keltiska böner som berör mig, om nya människor som jag träffar, om, om, om...! Men på något snedvridet sätt är det som att det inte riktigt går att skriva. Inte idag i alla fall. Men ni ska veta att jag skulle vilja. Håll till godo.

Bugg i Mölndal

En stor fördel med att bo i Göteborg är att Göteborg ligger nära Mölndal och i Mölndal ligger Möllan. Och på Möllan kan man dansa bugg. Ikväll blir andra fredagen på rad (!) som vi åker dit. Förra gången var det tydligen publikrekord med 400 personer där. Då var det trångt ska jag säga. Vi får hoppas att det är lite mindre denna gång.

Softish (i brist på bättre ord)

Och vad mer finns det att säga än att livet flyter på. Lite nyponsoppa här, en promenad där, plugg hit, bra bok dit och middag hos Emma som avslutning. Just så där som en skön dag ska vara.

Mot simhallen

Lämnar nu dessa böcker och gör om försöket att ta mig till valhallabadet och faktiskt ta mig ner i vattnet.

Kurslitteraturen för religionsvetenskap

"Hej, vi kan exceptionellt många långa fina ord som vi bara vill kasta ur oss och på så sätt försöka imponera på studenter som inte har läst 4000 hp svenska innan de började läsa den här religionskursen. Och det gör vi för att vi skriver om ett urbota tråkigt ämne och inte kan imponera genom att ha några nya idéer eller upptäckter att komma med."

- Nya perspektiv på religion (första kursboken)



"Hej, vi skriver så att folk fattar. Vi skriver så att folk inte vill sluta plugga för att det är så intressant. Dessutom skriver vi på engelska, men det gör ingenting för vi använder bara vanliga ord. Dessutom tillför vi massor med nya perspektiv och spännande synsätt på religion som studenterna aldrig tänkt på tidigare. Dessutom brukar folk skratta när de läser det vi skrivit. "

- Invitation to the sociology of religion (andra kursboken)

Improverket i Göteborg

Tio i fem går jag själv ner i en källare, tar av mig skorna och skakar hand med människor som jag aldrig träffat tidigare. Fem över sju går jag inte ensam till spårvagnen, ger en hejdåkram och pratar om gemensamma intressen. Och under de där två timmarna däremellan har vi lekt, gapskrattat, vågat misslyckats, berättat varför vi heter som vi heter, låtsas blåsa ballonger och ätit kex. Och det är tack vare Improverket. Nybörjarkurs i improvisationsteater. Precis lika roligt som ett barnkalas. Och den största lyckan är att jag har elva barnkalas till att se framemot.

Att samla ihop veckans tankar, tänka dem och gå vidare

Ibland behöver man bara stänga in sig och gräva ner sig i sina egna tankar. Och i sin kurslitteratur förstås. Det är ungefär så min helg har sett ut. Med undantag för en buggkväll och ett gudstjänstbesök. Jag har börjat inse mer och mer att jag ibland behöver sådana helger, när jag låter intrycken sjunka in. Hur ska annars alla nya rymmas?

Och vi får leka religionsvetare redan första dagen

Pang på rödbetan. Så skulle man kunna beskriva dagen. För det ingick ingen mjukstart i den här kursen. Redan efter två timmar fick vi sätta oss i mindre grupper och analysera sju texter från olika religiösa bakgrunder. Klurigt, minst sagt. Men ett bra sätt att få oss att faktiskt börja prata med varandra. Om terminen fortsätter så här och folk fortsätter att vara lika trevliga och roliga som de var idag, ja då kommer det bli en bra termin.

Bitterhet #1

Allt är inte lycka. Men det är mycket roligare att skriva om lycka. Men om jag någon gång skulle skapa en annan kategori, så skulle det första inlägget se ut så här:

Bitterhet är att gå tjugo minuter till en simhall i småregn och betala fyrtio kronor för att sedan upptäcka att allt som heter schampoo, borste, hudkräm ligger hemma på en stol.

Lycka #82

Lycka är att ha ett fluffigt täcke att krypa under när fossingarna fryser.

Den som skriver får se

Jag vet inte om jag ska tycka att det är frustrerande eller roande att "Så länge du är overklig" ständigt förändras. Personen som från början var tänkt att vara en bifigur har nu tagit över huvudrollen. Han som en gång skulle vara the bad guy är nu den mest kärleksfulle. Och hon som egentligen inte alls skulle vara med, ja nu är det hon som är själva länken mellan allihop.

Det känns inte som om det är jag som bestämmer historien, utan snarare som om det redan finns en färdig berättelse. En berättelse som jag bara haft turen att hitta. En berättelse som behöver dammas av, putsas upp och få lite hjälp med att plocka upp och limma fast de där sista bitarna. Ikväll råkade jag hitta kanske den största av de där bitarna. Det känns spännande att få se vad den kommer att tillföra helhetsbilden.

Men nu måste jag sova. Det är en kursstart som väntar imorgon.