Improverket i Göteborg

Tio i fem går jag själv ner i en källare, tar av mig skorna och skakar hand med människor som jag aldrig träffat tidigare. Fem över sju går jag inte ensam till spårvagnen, ger en hejdåkram och pratar om gemensamma intressen. Och under de där två timmarna däremellan har vi lekt, gapskrattat, vågat misslyckats, berättat varför vi heter som vi heter, låtsas blåsa ballonger och ätit kex. Och det är tack vare Improverket. Nybörjarkurs i improvisationsteater. Precis lika roligt som ett barnkalas. Och den största lyckan är att jag har elva barnkalas till att se framemot.