Hinner inte skriva ett längre inlägg

Förlorar i schack men somnar ändå med visshet om att morgondagen kommer att bli en minnesvärd dag. Då ska jag ut på slagfältet.

Lycka #29

Lycka är att återigen känna kontroll över sina tankar.

World of goo

Planerat, skrivit kontrakt och spelat World of Goo med Sofia. Så avslutades denna dag.

Ni som inte spelat WoG, ni har missat något stort. Bara så att ni vet.

Vilken roll tar vi kvinnor?

Som tidigare nämnt har vi på själavården pratat om de roller vi får. Och tar.
Och det är ju faktiskt så att vi kvinnor inte är helt oskyldiga till samhällets syn på oss. Vi tar ju den rollen också. Vi tar rollen att gulla och pyssla om och ibland är det skönt att vara den svaga som behöver hjälp. Jag är ett lysande exempel på det, så som mina kära klasskompisar kommenterade i föregående inlägg. Det var jag som uttryckte att jag inte trodde att Sofia skulle kunna hjälpa mig med datorn, för jag tänkte att det behövdes en kille. Då påstod jag ju att kvinnor är otekniska, vilket inte är sant.

Med detta vill jag ha sagt att det inte är bara männens fel att det är ojämställt. (Jag hoppas inte någon tidigare trott att det är det jag menar, för jag tycker verkligen inte att det är bara männens fel. Även om det är många män i historien som är orsaken till hur det ser ut idag.) Men om vi vill se någon förändring idag, måste vi kvinnor också tänka på vilken roll vi går in i. Samtidigt som det inte får vara fel att vilja vara kvinnlig. Det är inte det jag menar med jämställdhet.

Jag menar bara att samma handling ska få samma respons oberoende av könet på den som agerar.

Datorkonstruktion och bönesvar

Internet är tillbaka. Tackar Sofia för hjälpen. Men varför sätter man internetknappen UNDER datorn?!

Måste dock tillägga att jag tror att internethaveriet var ett bönesvar från Gud. Hade tidigare bett om att jag skulle orka ta tag i interpretationsarbetet. Vad händer inte då? Jo, jag lyckas stänga av internet utan att kunna sätta på det igen, och tvingas gå till skolan för att göra saker. Vilket glädjande resulterade i att jag faktiskt satt en och en halv timme med arbetet. Jag har ju en förmåga att jobba bättre vid en sationär dator. Fråga mig inte varför. Men en sak vet jag: Vi har en god Gud.

En god Gud som låter mig få så många fina vänner här, som skapar så många fina pratstunder och härliga skratt. En riktigt god Gud.

Fantomen på operan

Det är konstigt hur en seg och jobbig dag kan förvandlas till trevlig. Det var i alla fall vad som hände igår. Dagen började med att jag, Sindi och Lina besäkte Vinden (second hand-butik) och jag fyndade två virknålar och en julklapp. Det var riktigt mysigt. Sedan satt jag kvar i bilen och pratade med mamma och pappa medan de andra flickorna handlade. Det var först när vi kom hem igen som dagen började spy galla på mig. Så jag intog sängläge och stannade där till dess det var dags att göra sig i ordning för hemafton. (egentligen skulle jag väl ha följt med på julavslutningen på buggen, men jag var verkligen otaggad så jag valde att stanna kvar. Vilket jag inte ångrar) Denna kväll till ära var det fantomen på operan som tema, så vi klädde upp oss och gjorde fin fina masker. Kvällen fortsatte med trerättersmiddag och lite tävlingar och avslutades med The holiday. Riktigt fin kväll.

(Det kommer några bilder från kvällen senare. Jag skriver på skolans dator nu, eftersom jag, duktig som jag är, lyckats trycka på någon knapp på min egna dator så att internet inte fungerar och jag kan inte lista ut hur man får tillbaka det. Suck.)

Uppdatering: Två bilder från kvällen; Lina, Sofia och Sindi med deras fina masker.

Och den fin fina dukningen.

Jämställdhet och stickat pannband

Idag på själavården pratade vi om olika roller som finns i grupper, riktigt riktigt intressant. Och som vanligt (i alla fall den senaste veckan) skapades diskussioner om kvinnor och män och jämställdhet. Jag trodde inte att jag kunde reagera så starkt, men jag blir verkligen frustrerad över hur samhället ser ut. Även om kvinnor och män gör samma sak, får mannen alltid bättre rykte. Svinirriterande. Dagens största fråga var; kan det bli jämlikt, eller ska vi acceptera att det alltid kommer att vara som det ser ut idag?

Palt till middag och sedan stickning framför idol. Blev klar med ett pannband och jag blev faktiskt nöjd med det. Första gången jag stickat med flätmönster. 

Lycka #28

Lycka är att läsa "Livet jag längtar efter" av John Ortberg och sedan somna på sängen.

Till Tomten; en "lång" önskelista

Jag önskar mig mod och mindre tankar. Tack på förhand.

Feministen väcks till liv

Vi (eller jag, men ser snyggare ut med vi) har bett, photoshoppat, gjort almanacka, ätit chilichoklad, övat adventsånger, surat över interpretationen, sett två matcher volleyboll, tittat på bonde söker fru, fått ont i nacke och hjärta när Martin spelat world of goo (för övrigt världens bästa spel), kollat in folks kusiner och spelat othello (förlorade dock, surt).

Till råga på allt har vi fått lyssnat på en dikt som Oscar "själv hade skrivit". Jovisst. Den var kopierad rakt av, bortsett från att Oscar tog bort det bästa slutet.
Det var en dikt om manligt och kvinnligt. Kort citat:

"Han tar intiativ, hon tar sig friheter
Han är sensitiv, hon är hysterisk
Han är primitiv, hon är ohygienisk"

Han hade till och med bemödat sig att skriva av den för hand på papper som han senare smusslade ner i min ficka. Men han vet inte i vilket krig han har gett sig in i. Jag tycker synd om pojken.

Herrgårdsdiskussioner; himlen och jaget

"Människan är som gräset och all hennes härlighet som blommorna i gräset. Gräset vissnar och blommorna faller av. Men Herrens ord består i evighet." 1 Pet 1:24-25

Det bibelordet startade dagens diskussion mellan mig, Sindi och Martin.
Kommer vi att vara samma personer när vi kommer till himlen? Kan vi tänka tillbaka på sorgliga minnen, när vi inte ska känna sorg i himlen? Och om vi inte kan tänka tillbaka eller minnas hemska händelser, är vi samma person då?

Och för att kunna svara på den frågan måste man definiera vad jaget är. Är vi våra tankar, känslor och handlingar? Eller finns det något utanför det som är personen? Om Martins "person" skulle flyttas över till min kropp, skulle han kunna göra alla sina ansiktsuttryck, vinna över folk i schack, skulle han ha kvar sin gångstil eller skulle han gå som jag, skulle han ha kvar samma tankesätt eller ta över mitt? Frågorna är många. När bildas "personen"? I den gravida magen, när den föds, innan den ens kommit till mammans kropp?

Om jag tog bort alla mina handlingar och alla mina tankar, skulle jag fortfarande vara jag?

Italien, schack och snö

Och jag kommer somna med ett leende, det har varit en dag fylld av vardagslycka. Trots den jobbiga snön som envisas med att blåsa in genom alla lager kläder.

Vardagslycka:
- Tillbaka till rutiner med frukost, lunch och middag
- Läsa bra bok på bäddad säng i städat rum
- Sova tjugo minuter innan lunch
- Spåna allt mer på Italienresan och resmålen efteråt med Anna. Hamburg ligger just nu ganska högt på listan.
- Kioskhandling (det är sjukt att vi säljer så mycket som vi gör)
- Övning inför adventmorgonandakten på fredag
- Glögg och mattekluringar
- Taizémässa
- Snökrig, gick väl inte bäst för mig. Hamnade med ansiktet ner i snön och öronen fylldes av det vita kalla. (Martin, när du minst anar det. Då du.)
- Schack (Jag vann mot Sofia!)
- Snökrig igen. Denna gång Tomas som fick en massa snö i ansiktet.
- Skypesamtal med pappa

Inlägg till mig själv i framtiden då rummet inte är lika välstädat som nu

Kära Ylva

Hur skönt är det inte att kunna gå fram till sängen utan att behöva kliva över kläder, gå runt stolar och fastna med fötterna i gamla ica-kassar? Hur skönt är det inte att kunna se den vita filten i fotöljen, veta precis var nycklarna ligger och kunna se vilket mönster det är på påslakanet?
Svaret är att det är helt fantastiskt.

Jag vet hur du inte riktigt har utvecklat den där goda förmågan att hålla ordning i närheten av dig själv. Det är därför jag skriver detta. För att påminna dig om den underbara känslan som du får när du kommer in till ett nystädat rum.

Tre regler för att behålla denna ordning:
- Nycklarna ska läggas på hyllan ovanför sängen, bredvid tepåsarna. Ingen annanstans, framförallt aldrig under någonting annat.
- Vid användning av räkningar, handelslappar, gamla läxor, påbörjade dikter, bibliotekskvitton eller dylikt; om det inte är värt att spara släng det på direkten.
- Lägg inte kläder i fåtöljen på kvällarna, lägg tillbaka dem i garderoben eller eventuellt i smutstvättkassen. (ej på golvet, ej på golvet, EJ PÅ GOLVET! FATTAR DU DET?!)




Jag önskar dig all lycka. Lägger till några bilder som kan återge dig en aning motivation. Titta och njut.

Med vänliga hälsningar
Ylva Andersson, Hjälmared 2010-11-22

Händelserik dag? - Det är en underdrift

Igår var en speciell dag, en dag med skyhög nervositet, en dag med massor av skratt, en dag med oförberedda händelser.

Den skyhöga nervositeten resulterade som tur var i att jag kom trea eller fyra i höstfinalen. Så jag är vidare till årsfinalen i maj (lycklig!). Det är galet. Igår var första gången jag lyckats få publiken att skratta (har nog aldrig försökt tidigare heller) men det var en härlig känsla.

Skratten skapades av och med de fantastiska klasskompisarna som följde med till Göteborg, Sofia, Oscar och Martin och senare Anna och Sindi. De flesta skrattattackerna stod Martin för då han sprang in i affärers stöldvarnare (ni vet sådana där som piper när man går förbi med kläder som är larmade), när han glömde att betala för maten han beställt och när han försökte lista ut vad det var tvskärmen framför bussen visade. Andra härliga händelser; jag (som kommer längst bort ifrån) fick för ett stund agera guide genom stationen till nordstan, vi träffade människor som vi inte sett på länge, hade diskussioner om huruvida man ska trycka på plus eller inte när man kliver på spårvagnen, kaniner gjordes av fingervantar, pengar som flashades och snoddes och jazzmusik på toaletten.

Och det mest oförberedda (och hemska) var när vi skulle åka tåg från Göteborg till Alingsås, så tog vi oss endast till Partille eftersom det skett en olycka mellan Lerum och Alingsås. Så vi fick ringa runt till folk som skulle kunna ha möjlighet att hämta oss, men inget napp. Och taxi skulle kosta över 150 kr var. Tillslut kom det i alla fall ersättningsbussar och vi hann tack och lov med den sista bussen in till Hjälmared. Men det var en upplevelse, en hyfsat kall upplevelse.

Poetry slam final

Om en halvtimme bär det iväg till Göteborg och poetry slam finalen. Sa jag att jag var nervös?