Skola eller inte skola, det är frågan.

Det känns lite som dagen före julafton, för imorgon får jag (och många andra) veta hur våren kommer se ut. Spännande.

Om omvändelse

Fritt citerat: "Omvändelse handlar mer om att vända sig till något, mindre att vända sig bort från något. Det senare kommer liksom automatiskt."

Första snögubben och allt

Det är en sån där "dagen efter". Jobbade tjugonio timmar på tre dygn i helgen, så det är kanske inte så konstigt.

Har fastnat lite i mitt skrivande. Vet inte vilken väg personerna ska gå. De har för en gångs skulle gett mig alternativ att välja mellan. Så idag skriver jag inte. Jag sorterar kläder, tar bort noppor från tjocktröjor och tänker på allt som vill tänkas på.

Det är inte bara södra Sverige som fått snö. På jobbet tog vi oss inte ens fram med rullstolen, men ut skulle vi, så vi tog rullatorn. Och även om hjulen inte ville rulla på grund av det frusna som fastnade pulsade vi glatt runt i det vita.

Lycka #124

Lycka är att komma fram till en någorlunda skottad väg.

Lycka #123

Lycka är att se den röda kassettbandspelaren stå och vänta. Minnen och hopp om att vi alla fall kommer ha en fin radio jag och Anna.

Till mig själv, nästa gång jag har en dålig skrivardag

Det är faktiskt dumt att jämföra ett utkast med färdiga böcker som redigerats otaliga gånger. Det är ju som att jämföra en lerklump med en färdig kruka.

Glädjen och faran i att läsa böcker

Nu när jag själv skriver blir jag ofta kluven när jag hittar en bra bok att läsa. Självklart blir jag glad och inspirerad, men samtidigt kommer tankarna om att jag inte kan skriva så bra. Att jag aldrig kommer lyckas få till ett manus som är tillräckligt intressant för att ett förlag skulle vilja ge ut det. Och tvivlet växer när jag läser något avsnitt från mitt utkast som känns tråkigt och dåligt formulerat. Vem skulle egentligen vilja läsa det här? Vem?

/Trött och lätt bitter tjej

Men ja, jag har täckbyxor. Det är ju för fridens kallt!

Ibland längtar man vidare mer än andra gånger. Idag saknade jag Göteborg av en sådan barnslig orsak som lokaltrafiken. Jag vet inte om det är småstadssyndrom eller norrlandssjuka, men alltid när jag åker bussar inne i en stad här uppe (oftast Piteå eller Umeå) påminns jag av den irriterade känslan av uttittelse.

Det jag menar är att folk inte verkar ha något bättre för sig än att studera den människa som närmar sig busshållplatsen. Direkt känner jag att jag valde fel mössa eller något annat töntigt. I Göteborg känner jag aldrig av det. Kanske för att folk är så vana med människor. Kanske för att det är ett öppnare klimat. Jag vet inte. Men jag vet att det ska bli trevligt att få åka spårvagn igen om en månad.

Kom till får nummer 437 innan jag började blogga

Okej, inte för att vara sån men vinter är inte min favoritårstid precis. Jag ogillar kyla, har ingen skoter som kompenserar upp detta och jag avskyr att köra bil i snörök. Dessutom har jag nu insett att vinter och skrivande inte är bästa kombinationen. Varför? Skrivande = stillasittande. Vinter = frostskadar. Om man sedan lägger till förkylning på det inser även den mindre intelligenta att energiförbrukningen inte är särskilt hög. Horisontellt läge + ingen promenad = sömnlös natt.

Andas, planera och skriv

Om vi säger så här. Igår gick det hur bra som helst att skriva. Fixade ihop 20 000 tecken. Så mycket har jag aldrig aldrig aldrig skrivit på en dag förut. Men så har jag inte heller tagit mig tiden att sitta och skriva från sju till halv fyra någon gång tidigare. Det var en mäktig känslan när jag passerat mitt mål för dagen, få gå tillbaka och tjuvläsa* lite vad jag skrivit under dagen och förvånas hur bra det faktiskt var. Jag minns hur jag tänkte att den är boken vill jag ju läsa!

Och om vi säger så här sen. Idag skrev jag bara tre meningar innan klockan var middag. Tiden har mest spenderats med att käka halstabletter och tänka på att jag ska skriva. Snacka om kontraster på dagarna. Tack och lov känner jag ingen panik, eftersom jag lovat mig själv att inte känna press och ångest inför det här. Det ska vara roligt att skriva, annars får det vara.

Men jag kan ändå inte låta bli att fundera på varför det gick så bra igår men inte idag? Det är ju inte som om jag har feber och känner mig dödssjuk. Min gissning är att det beror på min synopsis. Hittills har den varit rätt detaljerad så att jag vetat vad jag ska skriva, men nu har jag kommit till en punkt där allt står rätt översiktligt. "Frida går dit." Jaha? Vad ska hon göra där då?

Så planen för kvällen är att gå igenom den framtida strukturen. Och så hoppas vi att flowet är tillbaka imorgon, för sen bär det iväg till "verkligheten" igen.



*Jag försöker till största möjliga mån undvika att läsa vad jag skrivit tidigare, eftersom jag vet av erfarenhet är att jag tenderar att fastna i redigeringsloopen.

Lycka #122

Lycka är att äta palt på blåblommiga tallrikar.

Scrivener håller mig uppdaterad

Precis som för två veckor sedan, är det nu skrivande som gäller för hela slanten. Med det kommer uppstigning före sju, inget internet före klockan 16 och tidiga kvällar. Det är så lätt värt det. Speciellt när jag får belöningar genom att se hur scriveners teckenräknare blir mer och mer gul.  Jag har nu hunnit hälften av vad jag planerat att skriva innan nyår. Det finns verkligen hopp.

Mer listor till folket!

Jag erkänner. Jag älskar listor. Komihåglistor, önskelistor, drömlistor, tipslistor. Därför blev jag så glad när jag upptäckte att det publicerats en lista på debutantbloggen som handlar om att felsöka sin text. Dessutom Har Sofia Hallberg lagt till 40 egna skrivtips. Motivationskick? Stort ja!

Lycka #121

Lycka är att inte vilja sluta skriva.

Lycka #120

Lycka är att ha en bror som kommer med goda råd.