Ibland längtar man vidare mer än andra gånger. Idag saknade jag Göteborg av en sådan barnslig orsak som lokaltrafiken. Jag vet inte om det är småstadssyndrom eller norrlandssjuka, men alltid när jag åker bussar inne i en stad här uppe (oftast Piteå eller Umeå) påminns jag av den irriterade känslan av uttittelse.
Det jag menar är att folk inte verkar ha något bättre för sig än att studera den människa som närmar sig busshållplatsen. Direkt känner jag att jag valde fel mössa eller något annat töntigt. I Göteborg känner jag aldrig av det. Kanske för att folk är så vana med människor. Kanske för att det är ett öppnare klimat. Jag vet inte. Men jag vet att det ska bli trevligt att få åka spårvagn igen om en månad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar