Om vi säger så här. Igår gick det hur bra som helst att skriva. Fixade ihop 20 000 tecken. Så mycket har jag aldrig aldrig aldrig skrivit på en dag förut. Men så har jag inte heller tagit mig tiden att sitta och skriva från sju till halv fyra någon gång tidigare. Det var en mäktig känslan när jag passerat mitt mål för dagen, få gå tillbaka och tjuvläsa* lite vad jag skrivit under dagen och förvånas hur bra det faktiskt var. Jag minns hur jag tänkte att den är boken vill jag ju läsa!
Och om vi säger så här sen. Idag skrev jag bara tre meningar innan klockan var middag. Tiden har mest spenderats med att käka halstabletter och tänka på att jag ska skriva. Snacka om kontraster på dagarna. Tack och lov känner jag ingen panik, eftersom jag lovat mig själv att inte känna press och ångest inför det här. Det ska vara roligt att skriva, annars får det vara.
Men jag kan ändå inte låta bli att fundera på varför det gick så bra igår men inte idag? Det är ju inte som om jag har feber och känner mig dödssjuk. Min gissning är att det beror på min synopsis. Hittills har den varit rätt detaljerad så att jag vetat vad jag ska skriva, men nu har jag kommit till en punkt där allt står rätt översiktligt. "Frida går dit." Jaha? Vad ska hon göra där då?
Så planen för kvällen är att gå igenom den framtida strukturen. Och så hoppas vi att flowet är tillbaka imorgon, för sen bär det iväg till "verkligheten" igen.
*Jag försöker till största möjliga mån undvika att läsa vad jag skrivit tidigare, eftersom jag vet av erfarenhet är att jag tenderar att fastna i redigeringsloopen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar