Rimlexikon är för tillfället min bästa vän

Det jag aldrig trodde skulle hända, händer: Jag rimmar.

Efter magplasket "Den riktiga poeten" lovade jag mig själv att aldrig ta ett steg in rimvärlden. Men efter fyra år, är jag ändå där.  Och det är roligt. Faktiskt. Ska bli spännande att få se hur resultatet blir.

Kiosken KeTOSSNEH (Kom Till Oss Så Ska Ni Ej Hungra)

Hur ofta köper man godis och läsk för över tvåtusen kronor?
Typ aldrig. Men någon gång måste ju vara den första.

Snöbollskrig är det vi roar oss med.

Trött dag. Trött dag. Trött dag. Och buggen var supertråkig. Slut på kommentarer för denna dag.

Lycka #25

Lycka är att hitta poeter som skriver flödande, levande och ouppnåeligt bra. Inspirationen behöver inte längre pressas fram.

Jag har det så bra. Men det har väl inte undgått någon?

Te och gummistövelluktande rum, kramar, härliga återseenden, Italiendrömmar, Bergspredikan, tysta böner i åtta minuter, promenad runt sjön, korta samtal på madrass på golv, god mat, ensam mamma söker, lovberättelser, kladdkaka i kök, födelsedagssånger. Det är det jag kommit tillbaka till. Lyckan definerad i människor och underbar natur.

När poesin inte väntar på att jag startar datorn.

Att fånga tanken
fängsla den i ord
och få den att stråla

det är så mycket lättare sagt än gjort

Home sweet home? Ja, det känns nästan så.

Jag är på Hjälmared nu. Jag är trött. Men glad. För jag kom tvåa i poetry slam ikväll. Det trodde jag aldrig. Ibland förvånar livet.

Och jag tackar Gud för alla fina människor jag fick träffa under lovet, och alla fina människor som jag nu får krama om igen.

Lycka #24

Lycka är att upptäcka att mor har sålt två ex av min bok. Extra pengar är alltid välkommet.

Jag på en skateboard?

Blåsmark är täckt av snö nu. Helt fantastiskt.
Imorse promenerade jag och pappa till bönhuset där vi fick lyssna på Evelina (en av medlemmarna i vårt underbara band YES (Ylva, Evelina, Samuel)) och David som spelade och sjöng fint. Och en predikan om Jesu återkomst, som verkligen väckte en hel del tankar.

Sedan hände det mest otippade för dagen. Jag och Linus begav oss till Stockbäcken och rampen där. Roligt att de andra som också var där. Och jag fick testa att stå på en skateboard. Okej, jag har gjort det tidigare i kapellhallen på Storstrand, men där är det ju stengolv och en helt annan grej. Jag tackar Magda för att hon orkade springa med mig fram och tillbaka när jag skulle försöka lära mig att pumpa. Sjukt skoj var det. Så jag vet vad jag kommer göra på jullovet.

Nu måste jag ta tag i packandet, för jag åker söderut om fyra timmar. Ska bli underbart att komma tillbaka till Hjälmared. Men det är tråkigt och packa. Jag inser ju att de blir två fullpackade väskor även denna gång.

Att leva i två världar av graden fantastiska

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Eller jag vet för mycket jag vill skriva, men kan inte riktigt sätta ord på det. Hittar inte ord för att beskriva de två underbara världar jag lever i. Hjälmared och Blåsmark. Det är så mycket dubbelt.
Ni vet min rädsla för att Hjälmaredstiden ska ta slut, men samtidigt har jag så mycket att se framemot. Efter planeringen med Marianne inför seminariet vi ska hålla i på Livskraft Polar, kan jag inte annat än att börja räkna ner dagarna tills jag får vara där. Vilken lycka det blir att få träffa en massa gamla konfirmander, vänner och sedan till råga på allt få prata om det jag verkligen brinner för; skrivande, uttryck och skapande. Och i två dagar till och med!

Emma, Rebecka och Hanna förgyllde min kväll med deras närvaro. Trots den halvt frusna kladdkakan blev det fina samtal om allt ifrån Indien till spindlar till Gud till framtiden.

Sedan att få sitta vid köksbordet, äta fruktsallad och prata med pappa i nästan timme försämrar verkligen inte dagens braighet. Sådana samtal kan man inte få nog av.

Och nu lyssnar jag på Michael Johnsson som sjunger "Ögon som vet". Hjälmared i musik. Jag kan inte förneka att jag längtar tillbaka. Det är just det som är lite konstigt, för jag har en fantastisk vecka är uppe i norr. Så många vänner som jag träffar, så många samtal som blir och så många drömmar som blir uttryckta. Men mina tankar är fortfarande i södra Sverige och det ska bli så trevligt att träffa alla igen. Mycket trevligt.

Lycka #23

Lycka är att hitta örhängen på röda korset och få ärva kläder av storasyster när man är en snål och fattig folkhögskolestudent.

Lycka #22

Lycka är att på samma dag få träffa och prata med båda sina favoritarbetskamrater från i somras; Robert och Magda.

Recept för att bli frisk

* Fem avsnitt Ensam mamma söker
* Promenad runt sjön med Ida och Viktor
* Fruktsallad
* Två varv lilla rundan med Linus
* En massa mariekex

Göteborgs poesifestival

Det här året har gått så galet fort. Satt och kollade igenom kort från förra hösten. Tänk att det var ett år sedan jag åkte ner till Göteborgs poesifestival. Ett år sedan jag var galet nervös inför hur det skulle vara där, vilka människor jag skulle bo med, hur jag skulle hitta till vandrarhemmet. Allt blev ju bra, men tänk att det var ett år sedan. Jag fattar det inte. Känns som om det var nyss. Det hade varit roligt att vara där i år också, men en hemresa går faktiskt före poesi. Faktiskt.

Fina minnen, fina minnen.

Piteå är sig likt, förutom den nya rondellen vid röda korset.

Åkte in till busstationen med Rickard när han skulle till jobbet. Och nästan hela bussresan till Skellefteå satt jag och tragglade dikterna till på söndag. Jag vill verkligen kunna dem utantill, då jag tror att man tjänar på det. Men det är svårt att komma ihåg allting, även om jag har skrivit dem själv och vet vad de handlar om. Det är ju inte som en redovisning där man kan improvisera bara man vet huvuddragen. När jag läser en dikt vill jag ju följa den till punkt och pricka, annars är risken väldigt stor att jag glömmer en viktig betoning, paus eller liknande.

I alla fall så åt jag och pappa mat i Skellefteå innan vi for vidare till Kåge och överraskningshälsade på hos farmor och farfar. Först kände farmor inte igen mig, men efter några minuter var jag mig lik tydligen. Hon är söt farmor. Och så fick jag och pappa fika som vanligt. Många olika sorter, de flesta har nu farfar bakat eftersom farmor inte orkar. Jag hade säkert ätit tre sorter och var ganska mätt när farmor började plocka undan. Så ser hon på kakfatet och säger;
- Ja, drömmarna har jag bakat... Men ingen tog av dem.
Och då var jag bara tvungen att ta en till kaka.

Jag är verkligen glad över att farmor och farfar och morfar är pigga. Jag menar, det är över 85 allihop men fortfarande klara i huvudet. Det är få förunnat.

Jag är lite förvånad att det inte kändes mer konstigt att komma hem igen. Eller, det är ju bra det. Men jag hade förväntat mig en annan känsla. For på Nodo och träffade Eva, Sofia och Linnea. Mycket trevligt att träffa tjejerna igen, även om en viss Ullis saknades. Förövrigt hade jag totalt glömt bort vilken låg nivå några av dessa tjejer har på sin humor. Men det skapar ju skratt i alla fall!