Och än har tiden inte kommit i mål

De senaste dagarna har cyklat marathon och jag har bara följt med i vinddraget. Ibland har jag tagit en paus, ätit av korvstroganoffen som aldrig ville ta slut, pratat med en ny granne (även om vi bara var det i några dagar), fått telefonsamtal från en vän i norr och plockat björnbär under en promenad, sedan har tiden trampat i väg igen.

Jag är nu helt utflyttad och sover hos Äniläna och hennes familj. De är så fantastiska, låter mig fylla deras garage med mina banankartonger och äta av det som finns i kylskåp och skafferi. Att jag tycker om dem så mycket gör ju inte saken sämre precis.

Två dagar kvar.