Nervositeten har inte anlänt än. Vilket förvånar mig. Peppen inför det kommande äventyret håller sig också på avstånd. Men som både jag och Pauline pratade om medan vi åt tacos och som jag och Karro konstaterade under en fika idag, så behöver man kanske inte alltid känna att allt som man gör är jätteroligt. Efter hjämaredsåret är det liksom rätt svårt att få en bättre tid. Kanske får vi börja vänja oss vid att saker bara är just okej ibland. Allt behöver faktiskt inte vara supermegadunderkul jämt.
Men sen, precis som jag säger till alla jag pratar med, det kommer säkert bli väldigt trevligt i England när jag väl är där. Men i just denna stund hade jag lätt kunnat stanna kvar här bland spårvagnarna och det svenska språket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar