Så här var det. En av poeterna, som skulle vara med i Göteborgslaget under SM i poetry slam, hade inte tid att fara. Därför fick jag ett mejl igår där de frågade om jag ville följa med istället, eftersom det var jag som "var på tur". Det var en smärre chock. En dröm som jag haft kunde bli verklighet. Jag blev rätt taggad. Kollade upp hur jag billigaste kunde komma ner och började planera. Tänkte att detta är nog min enda chans att vara med på SM på väldigt länge. Eftersom jag tror att det lär dröja innan jag tävlar igen. Men så började jag tänka för och nackdelar.
Hade jag fått veta detta när jag fortfarande var i Götet hade jag inte tvekat. Men nu är jag ju i Piteå och börjat se framemot konferensen här. Så en kombination av all tid som försvinner om jag åker till Visby (och pengar för den delen) och längtan efter att få vara med om fyra fantastiska dagar med Gud och vänner, så har jag valt att stanna hemma. Men det gör ändå lite ont. Jag kunde ha varit med på SM. Jag hade kunnat vara där och sett alla otroliga poeter. Jag hade kunnat få vara en av de poeterna som stod framför en riktigt lyrikälskande publik.
Men som Hanna sa; "Man måste stänga dörrar". Så nu stänger jag SM-dörren. Och ser framemot veckan här i Piteå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar