Vanan

Jag drömde en ovanlig dröm i morse innan jag vaknade. Jag drömde att jag var tillbaka på Hjälmared och att vi skulle predika. Det var lördag och det var jag som skulle stå längst fram i kyrkan dagen efter och jag visste verkligen inte vad jag skulle prata om. Paniken. Det var som när man försöker springa ifrån ett monster och man aldrig springer nog snabbt. Fast tvärtom. Monstret kom emot mig i rasande fart. Turligt nog kom Hanna vår lärare med ett förslag. Varför inte predika om "vanan"? frågade hon i drömmen. Jag tyckte det var ett bra förslag och så vaknade jag.

Jag kommer nog aldrig predika om vanan. Men skriva lite i bloggen om vanan kan jag ju alltid göra.
Förr avskydde jag vanor. Tråkigt att göra samma sak, på samma vis, brukade jag tänka. Men jag har börjat inse att jag faktiskt älskar vanor nu. Det gör faktiskt saker lättare. När vi har fått något till vana, krävs det inte så mycket viljekraft för att utföra handlingen i fråga. Till exempel tandborstning, som barn var det nog många som försökte undvika det för att det var just tråkigt. Men nu, när tänkte du senaste att det var tråkigt att borsta tänderna? Det är bara något vi gör. Något naturlig. Något viktigt.
En vana jag lagt till med denna sommar är att skriva upp alla utgifter jag har. Bara för att få koll på pengarna. Men det är så många andra vanor jag önskar att jag hade. Som att simma en gång i veckan, skriva svar på brev direkt när jag har fått dem, läsa Bibeln, lägga tillbaka kläderna i garderoben istället för att slänga dem på en stol.

Är egentligen alldeles för trött för att skriva om detta. (De där två intervjuerna var verkligen krävande). Men detta var lite tankar så här på kvällskvisten.