(För att överleva måste man skapa andningstillfällen.Söndagar är mina tillfällen. )
Då jag istället kan gå till kyrkan, äta lunch med Äniläna, träffa tre blåsmarkare på bokmässan, träffa gamla lärare på bokmässan, fynda böcker på bokmässan, skratta med markusgårdare i köket, lyssna på katie melua, bli inspirerad av Hannas texter (den tjejen levererar poesi) och njuta av att få ligga på sängen och läsa precis vad jag vill utom i psykologiboken.
Dessutom är det inte så många tankar som behöver tänkas längre. Mycket har klarnat även om det kanske inte blir som jag hade trott för bara några veckor sedan. Och min kryptiskhet ska inte vara för evigt. Om någon dag ska jag skriva mina tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar