Flyg fula feber flyg!

Lugnaste helgen hittills här i England. Fredagen spenderades hemma med värdfamiljen. Lördagen fylldes av sovmorgon, sushi, lite shopping, café och film. Söndagen (idag) har bara bestått av kyrka, skype med familjen hemma och alldeles för mycket godis och tv. Känner att febern håller på att krypa in under min hud. Jag tänker  att botemedlet mot det är att se sista timmen av Notting Hill (för att peppa inför Londonvistelsen med Magda om mindre än tre veckor) och sedan en lång natt.

Beroende på vilken värld hon pratade om

och hon insåg att ingenting var självklart
men vissa saker var svårare att leva utan

Eller...

... så kan man i sista minuten bestämma sig för att vara hemma och spendera kvällen tillsammans med choklad och en bok. Redman får bli en annan gång.

Spindlarnas skola

Jag vet inte om jag skrivit om att det är onormalt mycket spindlar på skolan. Tidigare när vi satt ute på gården och åt lunch, då fick man typ varje gång plocka bort tre spindlar från bordsgrannens hår. Det är inte lika många inomhus. Tack och lov.

Idag, precis som alla andra torsdagar, hade vi kort information om kommande vecka i rum 2. Jag satt och lyssnade på rektorn när folk bakom mig började skrika. Jag vände mig om för att se vad som orsakat all uppståndelse, men folk skrek (okej kanske inte skrek, men sa med lätt panik i rösten) att jag skulle sitta still. Plötsligt kände jag ett slag på axeln. Jag såg aldrig spindeln som fick lämna detta jordeliv, men utifrån styrkan på slaget (och sedan storleken på pölen av utkletade spindelinälvor) gissar jag att den var rätt stor. I alla fall fick jag min dos av adrenalin (eller någon annan fin substans som gör att hjärtat hoppar ut ur bröstet).

Förutom det har jag nu flyttat upp en våning. Större rum, skrivbord, finare utsikt, närmare badrummet och tv. Enda nackdelen är att jag inte är lika nära värdfamiljen. Men jag får väl ta boken och gå ner till vardagsrummet och läsa där någon dag.

Nu ska jag snart i väg till St Peter's church. Det vankas student party. Och bäst av allt; Matt Redman håller i lovsången. Det kanske inte säger så mycket, men det är han som har skrivit sånger som; "Blessed be your namn", "Än en gång" och "Hjärtats lovsång". (Det är nu ni ska säga "ooooh".)

Over and out.

Lycka #113

Lycka är att hitta människor som förstår en.

Salsa, sömn och café

Bugg. Denna fantastiska dans. Jag har haft abstinensbesvär. Men i tisdags minskade symtomen drastiskt när jag, Annie och Rebecca spenderade kvällen på en salsa club inne i Brighton. Två timmars intensiv (!!) kurs och sedan öppet dansgolv. Det var svårt, men otroligt roligt. Dans har en tendens att göra så att man inte kan tänka på något annat än på vilken fot som det nu var som skulle lyftas. Jag gillar det, att få den där pausen från alla tankar ibland. Kvällen höjdes ännu mer när en lite äldre fransman bjöd upp mig och till min förvåning började dansa bugg. Glad tjej. Däremot blev det en rätt sen kväll, så idag har det varit aningen kämpigt att hålla ögonen öppna.

Eftersom vi nu är inne på vår femte vecka så har vi bytt några ämnen, istället för literature och speaking, har jag nu writing och Britain and environment. Speciellt writing är uppskattat från min sida. Environmenttjosandet var också helt okej, om jag bara inte varit så trött. Sömnbristen botade jag med att sova en timme efter skolan, så jag hade lite krafter till internationella caféet ikväll.

"Prova-på-nya-grejer-gänget i väntan på att gudstjänsten skulle börja i söndags.

God natt!

St Peter's Brighton

Utifrån såg St Peter's ut att vara en "klassisk" kyrka, med kyrktorn, fönster i olika färger och massor av dörrar att gå in genom. Men det var ingen vanlig kyrka när vi gick in. Vi möttes direkt av människor som hälsade oss välkomna, en tjej presenterade oss för några andra tjejer som vi sedan pratade ett tag med. Vi drack te och sedan, en halvtimme senare, drog mötet igång. Det var inte en enda kyrkbänk i hela kyrkan, utan nästan alla satt på små kuddar direkt på golvet. Jag blev så glad när lovsången drog igång, för den var riktigt bra. TEJP-kvalité, för er som varit där. Efter gudstjänsten serverades det pizza i the hall, för alla studenter (vilket i princip var 97% av alla som var där). Bra kväll.

Devil's Dyke och Seven Sisters

Devil's Dyke

Om Devil's Dyke var fint (fantastisk utsikt), då var Seven Sisters häftigt och vackert. Jag, Annie och Lisa lyckades igår pricka in sista dagen av solsken innan regnet invaderade England. Vi kunde till och med sitta på stranden och känna ansiktet bränna när vi kom hem igen.

Tyvärr lyckades jag inte fånga det så bra med kameran, men det ska i alla fall vara sju stycken kullar (efter varandra) som alla har så här tvära klippor mot havet.

Någon som sa höga klippor?

Förövrigt så pratade i om att det inte var sådant här landskap som vi förväntade oss här i England. Det här kändes mer som Italien eller Grekland. Dock fick vi nog av Italien under bussresan till Seven sisters. En hel skolklass med högljudda, och då menar jag verkligen högljudda, italienare åkte i samma buss. Jag satt bara och väntade på att huvudvärken skulle uppenbara sig. Busschauffören stannade till och med för att säga till dem att de måste dämpa sig.

Idag blev det en ordentlig sovmorgon. Välbehövligt. Ikväll ska jag och några till på gudstjänst i Brighton. Jag hittade ännu en ny kyrka som verkade lovande. Tydligen många studenter. Denna gång är det en anglikansk kyrka, istället för baptistisk som jag gått till tidigare. Det blir kul att se hur det är.

Adjöken. 

Tråkigt onödigt vetande

Fjärde skolveckan är nu över. Det är galet hur snabbt tiden går. Idag var första dagen som jag tog mig tiden att fara ut och springa. Det gick rätt bra i början, tills jag kom upp till kullarna, då fanns det inget annat alternativ än att sätta sig ner och njuta av utsikten. Och så var den springturen förstörd. Men jag njöt. Njöt.

Ikväll är det bio inne i Brighton som gäller. Som med mycket annat så är det billigare här än i Sverige. 6,60 pund betalar vi, vilket är ungefär 70 kronor. Och apropå billigt, förra veckan köpte jag två par vanliga fingervantar för 1 pund. Jag är numera en glad tjej som inte behöver frysa om fingrarna när hon går till skolan.

Svävande människa #3

Jag fascineras, okej?

Svävande människa #2

London. 

 

Ole dole doff

Och så var det återigen alla dessa framtider att välja mellan.

Brighton beach

En och en halv vecka sedan. Sommarvärme. Strand. Observera stenstrand.

Symaskinsfantastens paradis

Varför ha kläder i skyltfönstret när man kan ha hur många gamla symaskiner som helst?

Loxdale Centre - the Swedish Folk High School