Spindlarnas skola

Jag vet inte om jag skrivit om att det är onormalt mycket spindlar på skolan. Tidigare när vi satt ute på gården och åt lunch, då fick man typ varje gång plocka bort tre spindlar från bordsgrannens hår. Det är inte lika många inomhus. Tack och lov.

Idag, precis som alla andra torsdagar, hade vi kort information om kommande vecka i rum 2. Jag satt och lyssnade på rektorn när folk bakom mig började skrika. Jag vände mig om för att se vad som orsakat all uppståndelse, men folk skrek (okej kanske inte skrek, men sa med lätt panik i rösten) att jag skulle sitta still. Plötsligt kände jag ett slag på axeln. Jag såg aldrig spindeln som fick lämna detta jordeliv, men utifrån styrkan på slaget (och sedan storleken på pölen av utkletade spindelinälvor) gissar jag att den var rätt stor. I alla fall fick jag min dos av adrenalin (eller någon annan fin substans som gör att hjärtat hoppar ut ur bröstet).

Förutom det har jag nu flyttat upp en våning. Större rum, skrivbord, finare utsikt, närmare badrummet och tv. Enda nackdelen är att jag inte är lika nära värdfamiljen. Men jag får väl ta boken och gå ner till vardagsrummet och läsa där någon dag.

Nu ska jag snart i väg till St Peter's church. Det vankas student party. Och bäst av allt; Matt Redman håller i lovsången. Det kanske inte säger så mycket, men det är han som har skrivit sånger som; "Blessed be your namn", "Än en gång" och "Hjärtats lovsång". (Det är nu ni ska säga "ooooh".)

Over and out.